Sweet Home Alabama

Landat i Sverige

2010-08-24T05:49:00.000-07:00

Framme i Sverige nu. Resan gick bra men som alltid så är det en lång resa och en mycket lång dag. Man är trött efter resan och har jetlag. Men det kommer nog känns bättre inom kort. Nu är vi här tillbaka hemma men ändå något helt nytt.

Just nu känner jag mig helt vimmelkantig då jag inte lyckades sova något på planet och bara sovit ett par timmar hemma hos mina föräldrar för att kunna somna igen till kvällen. Usch ja, jetlag är ett helsike. Vi landade i ett grått Sverige med endast 14 grader. Det var kallt och såg murrigt ut. Jag undrade vad vi gett oss in på redan då och vart den där omtalade smekmånaden var någonstanns, om vi blivit snuvade på den.Men nu under eftermiddagen har solen tittat fram och det känns bättre även om jag känner mig som en urvriden disktrasa i kroppen just nu.

Helgen gick alldeles för fort. Vi lämnade Alabama en het och fuktig augusti dag precis som vi en gång anlänt en het och fuktig sommardag för lite över fyra år sedan. Vi hade ingen aning om vad vi gav oss in på då, så mycket vi inte visste. Nu har vi inte heller riktigt en aning om vad som egentligen ligger framför oss. Det var allt lite sorgligt att säga hejdå till familjen G, våran amerikanska familj. Nu har vi familj på andra sidan atlanten att besöka då vi flyger över. Jag fälde dock en liten avskedstår då vi lyfte med planet, något som C aldrig trodde att han skulle vara med om. Men det känns jättebra att lämna med hjärtat fyllt av de goda och varma minnena och stunderna. Vi vinkade hejdå till Alabamas röda jord och de gröna kullarna som utgör foten av Appalacherna. Luften var disig av hettan och fukten. Ha ha jag fick till och med chansen att få en sista dos amerikansk fotboll sista kvällen då vi satt i familjen G´s vardagsrum. Det lär jag ju inte se på tv på ett bra tag.

Men nu blickar jag framåt. Nu börjar ett nytt kapitel. Här är länken till nya bloggen:

http://sweethomesweden.blogspot.com/

Hejdå Alabama

2010-08-22T19:53:00.000-07:00

Då var det alltså dax att lämna det här stället. Det som trots allt varit hem för oss i fyra år men aldrig riktigt blev just hem. Det känns väldigt märkligt att jag nu kommit till sista blogginlägget från Alabama (blogga gillar jag ju så det plannerar jag fortsätta med). No more Sweet Home Alabama utan ny blogg och ny titel. Men faktum är att det känns både bra och rätt. Jag känner mig både färdig och mätt på Alabama. Jag är otroligt glad att vi tog chansen att flytta hit. Att vi vågade. Det har varit ett fantastiskt äventyr som gett många fina minnen och som berikat livet på många sätt. Jag är en helt annan person än den jag var då jag kom hit. Omställningen och allt som hänt oss här fick mig dock att vurpa omkull i livet efter ca 2 år här. Visst fick jag både blåmärken och skrubbsår av livet en tid men jag tog mig upp igen och lärde mig massor. Jag fick mer skinn på näsan och blev en starkare person på många sätt. Livet har sina törnar och det är trots allt så man får sin livs erfarenhet.

Nu börjar ett nytt kapitel i livet och det ser jag fram emot. Jag är redo för något nytt. Nu åker vi tillbaka hem till vårat hemland och våra rötter, till familjen och vänner. Det känns jättekul. Hur sedan allt blir vet vi inte och om vi stannar för gott eller känner ett sug efter nya äventyr och platser efter ett tag vet vi inte heller. Vi lämnar det öppet och ser vart vi hamnar. Livet blir så mycket mer spännande om man lämnar dörrar på glänt och låter alla möjligheter finnas där. Det är så vi har levt hittills och det är så vi har trivts med att leva.

Jag har försökt föreställa mig hur det kommer att kännas då jag sitter där på planet och det lyfter. Hur Birmingham, Alabama sakta blir en prick nere på marken. Vad kommer jag att känna då? Jag vet ju inte när jag kommer tillbaka, men jag hoppas innerligt att jag kommer tillbaka. Jag har också funderat mycket på vad vi kommer att sakna mest då vi inte längre bor här förutom klimatet och vädret vilket är ganska givet. Underbara familjen G kommer nog att komma och hälsa på oss i Sverige till nästa sommar och det känns jättekul. Men sista kvällen gick allt för snabbt. Vi grillade och åt en jättegod middag. Liz och Jeff kom över och Liz hade bakat en supergod ananaskaka. Ingen av oss ville att kvällen skulle ta slut men det gjorde den ändå till slut för det finns ju alltid ett slut. Men vi säger inte adjö utan hej så länge tills vi ses nästa gång. Vi kommer alltid att ha del av vårat hem här hos våran Amerikanska familj som är familjen G.

Känns fortfarande skitkonstigt att vi ska flytta hem. Att vi inte bara ska åka hem på semester och sedan komma tillbaka. Men exakt den känslan hade vi också då vi flyttade hit.

Livet är fullt av fantastiska äventyr och möjligheter och nu är jag redo för nya utmaningar och äventyr. Men här och nu blir det Hejdå Alabama. Detta blir sista inlägget för bloggen, Sweet Home Alabama som jag haft i över tre år. Ny blogg, nytt namn och nya äventyr väntar runt hörnet. So long and see ya´ll som man säger här in the heart of Dixie. Det blir trots allt ett inlägg till så att jag kan länka till nya bloggen. Nu byts Sweet Home Alabama ut till något annat så får vi se hur det blir med allt det.

Underbar Avskedsfest

2010-08-21T08:16:00.000-07:00

Avskedfesten igår blev riktigt lyckad. Det var jättekul att få träffa alla igen i vårat gammla grannskap samt några av våra svenska vänner som också var ditbjudna. Vi fick dessutom att träffa en ny svensk med familj som precis flyttat hit och det var ju kul att iallfall hinna ses även om vi inte hinner lära känna varandra. Det blev också allt ett par tårar men så blir det.

Flyttkillarna blev klara 17:30 och våran fest började kl 18 så det var precis. Vi var rätt nervösa över om de verkligen skulle hinna i tid. De insåg nog också att det skulle behövas lite extra hjälp så medans vi for ut en stund under dagen hade de kallat in ytterligare två killar. De hann, vi hann. Vi åkte också med bilen till deras lager och lämnade av den där och hämtade våran hyrbil på flygplatsen.

Fullt ös. God mat, trevligt umgänge och musik. En toppenkväll.

Några av festens yngsta har krashat här i soffan och sover så sött tillsammans. Den ena i mormors famn och den andra med en gigantisk kudde som täcke.

Calle och Jeff.

Den här sötnosen sov i våran säng i natt uppe i gästrummet. Men vi fick också sällskap av de båda katterna. Ett tag hade vi ett helt zoo i sängen kändes det som. Katterna slängde vi ut efter ett tag för vi fick bara inte plats allihop (två vuxna, en hund och två katter).

Vi har sovit gott och ätit en smarrig frukost ute på the front porch. Suttit och druckit kaffe ute på the haning bed. Jag lagade amerikanska blåbärspankakor och det blev uppskattat.Nu ska vi iväg och dammsuga i lägenheten vilket var det enda vi inte hann med.

Sista natten i Cheese Cake Villas

2010-08-19T17:36:00.000-07:00

Hela vårat hem står nu i kartonger. De packade hela dagen igår och kommer hit idag för att packa det allra sista samt lasta allt i en mindre lastbil som sedan åker till flyttfirmans transportlager. Där kommer sedan allt att lastas om i kontainern som sedan åker iväg till Charlston, North Carolina för att sedan åka med båt över atlanten. Vi kommer själva köra bilen till transportlagret eftersom vi först måste åka iväg till flygplatsen och hämta hyrbilen.

Nu har vi sovit allra sista natten i denna lägenhet. En i raden av alla lägenheter som vi bott i under våra år tillsammans jag och C. Men det har varit ett bra ställe att bo på. Det här hemmet gav oss några sista månader att verkligen få njuta av Alabama och det är jag så glad över. Jag lämnar denna tröskel med en öm klapp och leende.

C är lite rolig för han frågade var och en av de fyra flyttkillarna igår vad som var det märkligaste eller konstigaste de någonsin varit med om att packa. Ha ha jag kan säga att vi fick många skratt. Det var allt från intima sexleksaker som dök upp i folks byrålådor till designade hundkojor med AC och marmorgolv. Det finns alltså mycket märkliga ting folk packar med sig.

Flyttgubbarna beräknar bli klara är framåt eftermiddagen. Jag och C sticker nog ut en sväng under dagen medans de håller på att packa här. Sedan ska vi ju flytta till Kim och Mike med våra resväskor där det även ska hållas avskedskalas för oss denna kvällen. Förutom grannarna i vårat gammla grannskap så är även några av våra svenska vänner inbjudna. Det ska bli jättekul att träffa alla men sorgligt att säga hejdå. Avsked är alltid jobbiga fast man får väl se det postiva just i och med att de är jobbiga för det betyder ju att man varit fäst vid den och det man tar avsked från. Hellre en portion med sorg än att aldrig ha upplevt glädje om man säger så.

Nu säger jag hejdå till Cheese Cake Villas som det här lägenhetskomplexet heter eller egentligen heter det ju Chace Lake Villas men har man sagt fel en gång så fortsätter man alltid att säga fel.

Idag ösregnar det dock, inte bästa vädret för att packa och lasta men det får gå ändå. Det är ju rätt ovanligt med sådant ihållande regn men idag smattar det på här utanför.

Snart kommer ett skepp lastat med...

2010-08-19T10:02:00.000-07:00

De är här nu och packar för fullt som ni ser på alla kartonger. Jag stack iväg tidigt idag innan de hunnit komma för att gå på ett pass på gymet och när jag kom tillbaka så var det full packningsrulle här hemma. De jobbar på snabbt och smidigt. När vi flyttade till USA fanns det restriktioner på vad man INTE fick ta med sig. Bland annat fick man inte ta med pornografi, vapen och sprit. Men nu när vi skyfflar bohaget åt andra hållet atlanten verkar det inte finnas några restriktioner. C frågade om man fick ta med vapen i kontainern och svaret blev " sure no problem, they will be labled as tools". Dödliga verktyg men fortfarande "verktyg". Alcohol var inga problem heller. Vi lyckades inte dricka ur alla vinflaskorna och dem har de packat så snällt.

Jepp så här sitter vi så länge och kollar in medans de packar ihop vårat hem.

Ha en bra torsdag allihop.

Ett hem blir packat

2010-08-18T09:20:00.000-07:00

Så här ser det ut hos oss just nu. Flyttgubbarna skulle ha kommit idag men tydligen blev det något missförstånd så de kommer först imorgon. Det funkar för oss för det blir nog inte allt för mycket för dem att packa. Vi har ju en hel del som redan är packat i kartonger som vi aldrig packade upp då vi flyttade ifrån huset. Jag tror att detta hem förmodligen blir ett av de lättaste flyttjobb de får. De kommer att packa och lasta för fullt imorgon och sedan fortsätta på fredag. Fredag eftermiddag lastar de också in bilen i kontainern. Vi kommer att hyra bil här sista dagarna för utan bil går det inte ta sig någonstanns här. Så nu blir det bara två nätter kvar här i denna lägenhet.

Jag har trivts utomordentligt att bo här. Jag är glad att vi fick sista tiden här och fick huset sålt i god tid så att vi slapp oroa oss och slapp fortsätta med visningar osv in i det sista vilket var väldigt påfrestande. Jag har faktiskt trivts bättre i denna lägenhet än i huset som var på tok för stort för oss och allt för jobbigt att driva.

Nu vet vi ju att vi kommer att bo tillfälligt i lägenheten vi får hyra i andra hand ute i Hammarby sjöstad men det ska bli spännande att se vad vi sedan kommer att hitta på längre sikt. Vart kommer vi att packa upp alla dessa kartonger? Jag ser fram emot ett modernt svenskt hem med helkaklat badrum och med blandare och inte en kall och varmvatten kran att vrida på liksom en diskmaskin som får disken ren på ett ordentligt sätt.
Jag och C hade således en lugn dag. Passade på att gå till tvättstugan och tvätta. Amerikanska standard tvättmaskiner är verkligen urkass. Klart att tvätten inte blir speciellt ren om den dels bara vaggas fram och tillbaka i vatten som aldrig blir varmare än det varmaste vatten man får ut ur kranen i ett program som bara tar 20 minuter. Nåväl jag räknar inte att den här tvätten blir helt ren men den får duga som den är. Bättre halvren än smutsig tvätt i väskan.

På eftermiddagen åkte vi in en sväng till gymet. Jag fick köra ett sista spinningpass med min favorit instruktör. Jag passade på att säga hejdå till flera av mina gymkompisar. Usch det där med att säga hejdå är alltid jobbigt. Träffade på en tjej som jag inte pratat med tidigare som undrade om jag tränade triatlon eftersom jag kört en hel del spinning som hon sett mig på. Det tar jag som en komplimang.

Nu får vi som sagt hoppas på att flyttgubbarna dyker upp och att allt med flytten går som det ska nu.

Vad kommer vi sakna?

2010-08-16T07:56:00.000-07:00

När vi var hos våra vänner igår på brunch fick vi frågan om vad vi kommer att sakna mest här från Alabama. Klimatet är rätt givet. Rättare sagt vårar, höstar och den korta vintern kommer vi att sakna jättemycket. Om sommaren som det är just nu (maj till början på oktober) är det på tok för varmt och fuktigt. Hettan och fukten kommer vi inte att sakna. Men förutom väder och klimat så funderar jag mycket på vad vi kommer att sakna (ja förutom vänner som vi fått här som betyder mycket för oss). Det känns som sagt svårt att klura ut vad man kommer att sakna. Jag tror man inte vet förräns man lämnat och varit härifrån ett tag. Det var ju samma sak då vi lämnade Sverige och for hit. Man hade ingen aning om vad man skulle sakna från Sverige innan man varit här ett tag.

Idag är det väl lite lugnet före stormen. Imorgon kommer flyttgubbarna och börjar packa på riktigt. Jag passade på att åka iväg till gymet imorse inne i stan och träna bort lite resfebernerver. Sedan åkte C iväg på lite ärenden. Jag har gått igenom skafferiet en vända till och sortert bort en hel del.

På fredag flyttar vi in till Kim och Mike och bor där fram tills måndag morgon då vårat plan mot Sverige lyfter. Fredag kväll har Kim och Mike anordnat avskedsfest för oss. Det blir sista knytiskalaset med grannarna i vårat gammla område.

Jag sitter också här och funderar på vad bloggen ska få för nytt namn när vi landat på Svensk mark. Den kan ju inte fortsätta heta Sweet Home Alabama och Sweet Home Solna klingar inte alls lika bra ;-)

Jag tar gärna emot förslag på nytt namn. Jag vill gärna fortsätta blogga för det tycker jag är kul men samtidigt går jag lite här och undrar hur spännande kommer mitt liv i Sverige vara för andra att läsa om. Så länge man bott här utomlands så har utlandsprofilen på bloggen varit given. Det har varit mycket nytt här, kultur och seder som skiljer sig åt och är annorlunda. Det har varit exotiskt på sätt och vis att bo här i södern. Men när man flyttar hem försvinner den där sidan av spänning och exotiskt inslag. Det tror jag att jag och C kommer att sakna. Frågan är bara hur mycket vi kommer att sakna just detta. Kommer den saknaden att växa och gro och få oss att uppsöka nya äventyr någon annanstans så småningom? Det blir helt klart nytt äventyr att bosätta sig i Sverige också. Det är nog MYCKET vi inte har en aning om just nu.

Sista veckan i Alabama

2010-08-15T18:25:00.000-07:00

Sakta men säkert så börjar vårat hem att tömmas. Igår var C iväg med tvättmaskinerna som han sålt till A som vi känner. I lördags sålde vi frysboxen. Det är skönt att bli av med de där stora sakerna. Nu är det nästan bara sådant som vi ska ha med oss. Det börjar verkligen dra ihop sig nu. Detta blir våran sista vecka i Alabama.

Passade på att slänga in träningsskorna i tvättmaskinen medans den fanns kvar. Se så vita och fina de blev. Känns nästan som helt nya igen. Idag har C varit över och leverat tvättmaskinen och torktumlaren till A som köpte dem av oss. Det börjar försvinna mer och mer ur det här hemmet. A fick även alla våra stora växter som vi inte kommer att kunna ta med oss. Det finns dock en tvättstuga här i lägenhetskomplexet som vi kan använda sista veckan.

Piffade även till min nyckelring lite med min nya söta blommiga buffalo som jag köpte i Grand Canyon shoppen. Den får hänga här tillsammans med min lyckoängel.

Idag har jag och C kört ordentlig rensing i garderober och skåp. Vi har packat resväskorna. Båda vaknade vi vid sjutiden i morse av oss själva så vi hann med en hel del innan vi körde en liten frukost. Vi var nämligen bjudna på brunch hemma hos L och L som är vänner till oss från Belgien. Vi träffas tyvärr inte så ofta för våra vänner reser ofta mellan USA och Europa och det gäller att plannera i mycket god tid. Men vi fick till en sista träff som blev jättemysig hemma hos dem. De bor uppe på en kulle med en fantastisk utsikt i ett väldigt speciellt hus. Huset är byggt som en kub med stora fönster i alla väderstreck. Det är ett himla läckert hus men det lär tyvärr inte bli så lätt att sälja den dagen de vill sälja just för att det är så speciellt. Jag gillar deras inredning himla mycket också. Det är snyggt och stilrent. Slimmat och rent. Här är det europeisk inredning för hela slanten. Så här ser det inte ut hos amrisarna i södern. Här är lite bilder från deras hem.

Efter brunchen med våra vänner skyndade jag och C iväg för vi hade massage inbokad. Hela 90 minuter var. Ooooh sååå skönt. Man kände sig helt pånyttfödd och så avslappnad efteråt. Det kändes som det var precis den lyxen vi behövde unna oss mitt i flytt och packstressen. Idag måndag har C precis åkt iväg för att lämna in bilen en sista gång på Mazda för service.

Just nu...

2010-08-14T10:27:00.001-07:00

Japp här ser ni vad jag håller på med igen, boken om våran road trip. Men det går rätt smidigt faktiskt. Roligt att få jobba med den nya datorn.

Undra om man kommer att sakna sådant här som perfymerade soppåsar. Det tror jag ännu inte finns i Sverige. Normalt sett brukar jag inte köpa sådana men häromdagen bara tog jag första bästa förpackning i butiken då det var helt slut på soppåsar i hemmet. Dessa har så kallat "odor shield" och är parfymerade med vanilj. De luktar rätt gott faktiskt. Men detta är ju väldigt typsikt amerikanskt. Här har man fobi mot odörer. Det måste alltid dofta gott vilket faktiskt inte är fel men kanske kan gå lite överstyr ibland. Här finns doftsprayer till hemmet, doftljus och massor med olika deos för hemmet som man kan sätta ut eller stoppa in i elkontakter för att värmen ska få dem att sprida doften bättre. När vi var i Bryce Canyon råkade jag ställa mig för nära en karl som verkligen stank svett och jag tänkte att detta är nog inte en amerikan utan en euorpée och det stämde. Amrisar är faktiskt mer hygieniska av sig och att gå runt och lukta svett är faktiskt inte något som en amris gör. Den amrikanska näsan är väldigt känslig för dofter och lukter.

Lite av varje

2010-08-13T17:28:00.001-07:00

Igår var en skön dag om än lite hektisk. Det var C´s sista jobbdag och han hade inte tänkt jobba så många timmar. Egentligen skulle han bara packa ihop sina grejer på jobbet och sedan åka hem med sina två flyttkartonger. Vi åkte tillsammans in till stan och jag passade på att träna på gymet medans han packade ihop sina grejer. Sedan åkte vi hem och lämnade av kartongerna. Jag hade sedan bokat en klipp och sling tid. Jag kände att det var lika bra att passa på då jag hade fått hem en kupong från min frissa här på 50 dollar. Men det ska trots allt bli skönt att få komma hem till Stockholm och min riktiga frisörska som jag under alla dessa år här har behållt hemma i Sverige. Jag tycker att min frissa klipper både bättre och mer noggrant som jag har i Stockholm. Den här gången tyckte jag också att slingorna blev lite väl blonda/blekta här. Men det brukar ju lägga sig något efter några dagar. Färger och toner är ju alltid mest intesivt första dagarna. Det är ändå lite märkligt att man inte går igenom färgerna bättre i detalj här innan man sätter igång. Det kan också vara att trots att vi bott här i fyra år så finns det vissa kommunikations problem som finns kvar eller att man tänker annorlunda. Men nu är jag iallafall klippt och slingad även om det kanske inte blev exakt så som jag hade tänkt/förväntat mig.

Efter frissan hade jag också en massage inbokad. Det blev dock nästan lite stressigt att hinna till massagen i tid. Att klippa och slinga sig här i Alabama tar alltid väldigt lååång tid och något jag glömmer emellanåt. Jag hade räknat med att det skulle ta 2.5 timmar men det räckte inte riktigt. Jag fick skynda på frissan på slutet för jag sa till henne att jag måste iväg till 14:30. Jag tror hon blev lite lack och sa något om att kunderna förväntar sig snabb service a la Mac Donalds. Hon fick tycka vad hon tycker. Dessutom undrade de på frissan varför jag kommer dit så sällan (jag klipper mig ca vart tredje eller fjärde månad, här brukar de vilja att man kommer vart sjätte vecka vare sig man har långt eller kort hår). Jag sa bara att jag hade haft fullt upp. Jag har liksom inte tid att springa där vart sjätte vecka och hålla på med klippningar och slingor som tar en hel halvdag för sjutton. I Sverige är det faktiskt lite mer effektivt då man också har en person som gör hela jobbet från början till slut och inte en som ska tvätta, en som ska föna, en som klipper och en annan som är allmän hantlangare osv. Slingorna hon gjorde igår blev egentligen allt för blonda för min smak men jag hoppas som sagt att det lägger sig om någon vecka. Jag hajjar till varje gång jag ser mig i spegeln just nu.

Vi har också blivit av med lite fler grejer. C sålde micron igår till samma kvinna som köpt lite av våra andra möbler. Vi gav också bort vattenkokaren, brödrosten och kaffebryggaren till henne som smågrejer på köpet. Hon ville också ha båda våra trasiga tv-apparater som gått då blixten slog ner i elurtagen. Hon kände någon som kanske kunde laga dem. Då vi ändå inte skulle ha med dem så fick hon dem mer än gärna så att vi blev av med dem. Idag har vi hunnit med att bli av med frysen. C satte ut den på Craig´s list igår kväll och nu är vi redan av med den. Craig´s list funkar toppen.

Idag har vi inga direkta planer mer än att gå igenom hemmet och fortsätta sortera och packa. Känns som sagt att det börjar bli mer och mer verkligt att vi inom kort ska lämna när fler och fler grejer packas ihop/sorteras bort/säljes. Det är ríktigt dåligt väder. När vi vaknade ösregnade det. Nu har det slutat men det är grått och trist ute. Inte för att det spelar någon större roll. När solen skiner är det ändå så varmt att man inte kan vara ute. Fördelen med gråväder är att det faktiskt inte blir lika varmt.

Det jag dock ser mest fram emot ikväll är att vi ska rensa ur frysen på de där halvtömda glasspaken som finns där. Det låter som en värdig avslutning på en lördag mitt i den Alabamska hettan på 40 grader med hög luftfuktighet. Även om vi sålde frysboxen så har vi ju den lilla frysen som är direkt ovan för kylen kvar.

Fredag redan!

2010-08-12T18:54:00.000-07:00

Här är den! Så här ser den ut upp-packad. Jag är redan otroligt nöjd med den. Internet är dock lite svajigt då vi inte har något eget utan tjuvar från grannen. Jag fattar inte vart tiden tar vägen.Idag är det redan fredag. Snart har vi bara en vecka kvar. Jag har kommit igång med att rensa och gå igenom lite här i hemmet iallfall.

Jag och C spelade en match med badmington mot varandra igår eftermiddag. Det var riktigt kul och svettigt. Just nu är det bara så hett ute. Det går inte vara ute. Mitt på dagen när jag gick till gymmet från garaget så var det 40 grader och med fukten i luften så känns det som om det vore minst tio grader till. Helt outhärdligt att gå en promenad på 10 minuter.

Vi har bokat en sista service på bilen innan den stoppas i kontainern till nästa vecka. Nu till helgen ska både jag och C få en extra lång och skön massage på söndag på hela 90 minuter. Ah så himla skönt! Det blev ju inget spande i Vegas så det här kommer att sitta fint. Vi har även blivit bjudna på brunch på söndag hos ett Belgiskt par som vi umgåts lite sporadiskt med och det ska bli riktigt nice. Detta blir sista helgen vi har här i hemmet. På onsdag kommer flyttgubbarna och börjar packa. Nästa fredag flyttar vi hem till Kim och Mike och bor där tills på måndag morgon då vi sätter oss på flighten hem mot Stockholm. Känns hel crazy.

C kommer iallfall att slippa äta samma sorts ost som han ätit nu i fyra år, ha ha. Han har kört med shrap cheddar här som sagt i fyra år och är rätt less på den. Men det har varit den som smakat bäst och ostutbudet här är inte direkt stort i vanliga butiker.

Jag läser just nu boken "Eat, pray and love" (den är himla bra) och där tas det upp att varje land eller ställe kan beskrivas med ett ord som skulle samanfatta folket. Jag skulle välja två ord till Alabama och det skulle vara "Sweet" och "Slow". Sött ska det som sagt vara här. The sweeter the better lyder nog det allmänna mottot. Här ska det mesta man stoppar i munnen vara sugar coated och man kallas ju ofta för honney hit och dit. Sedan går allt långsamt här. Det går inte skynda på en Alabamian, inte stressa dem heller för den delen. Allt får ta sin tid och tar sin tid här.

Nu är det iallfall fredag och jag ska iväg och klippa och slinga mig här om en kort stund.Till kvällen ska vi grilla egna hamburgare på grillen som alltid brukar bli himla goda.

Trevlig Helg!

Ny Dator-den gammla var stendöd

2010-08-11T19:13:00.000-07:00

Ja som ni ser så gick det inte att rädda min dator. Den var stendöd. Hårddisken gick inte heller att rädda. Men som tur var hade jag gjort en färsk uppbackning av mina foton och andra filer förutom den från My Publisher som jag höll på att jobba med. Ja ja även om det är surt så får jag ta och göra om boken. Det lär väl kanske gå lite snabbare nu när jag redan nästan var klar med första versionen. Jag hoppas att jag hinner beställa den innan vi flyttar men annars får det bli senare. Även om det var himla trist och surt att datorn min packade ihop så är det iallfall spännande med en sprillans ny dator. Det blev alltså en Samsung Q4-130. Den är riktigt fin och smutt. Det är dessutom nätt och väger inte mycket. Jag föll för den med en gång. Vi kikade i flera butiker men till slut bidde det denna. Det var flera andra som jag inte gillade vare sig tangentbordet eller musen på förutom självklart funktioner och sådant. Den här hade allt jag ville ha och dessutom bra tangetbord och mus. Nu håller C på att installera det jag vill ha på den och fixa till den. Toppen att ha en make som är duktig på datorer. Även om jag nu är ca 900 dollar fattigare i pengar så har jag fått en kanonfin ny dator. Inte riktigt vad vad jag räknade med så här på slutspurten på våran Alabama vistelse. Men utan dator klarar jag mig inte. Den gammla är som sagt tokdöd.

Sedan så såg jag detta för första gången under de åren jag har bott här. Något som nästan liknar svenskt smågodis. Det är iallfall amerikanskt godis som självplock och det har jag aldrig sett förut heller. Men när jag gick in på våran stora galleria häromdagen så såg jag detta och spärrade upp ögonen.

Jag tycker att det här liknar svensk smågodis riktigt mycket. Ha ha så nu får ni komma till Alabama om ni saknar svenskt smågodis och inte är i Sverige. Nu ska jag ut i hettan. Nu råder det verkligen hetta. Det har varit 38-40 grader alla dagar sedan vi kom hem från semestern. Pust man är inte ute mycket annat än att gå till och från bilen. Just den här hettan kommer jag inte att sakna.

Inget flyt med elektroniken denna vecka.

2010-08-11T12:46:00.000-07:00

Detta verkar helt klart vara en svart vecka för oss vad gäller elektroniken. Imorse så kom det upp ett mysko felmeddelande på min dator och sedan gick den bara inte igång alls. Jag försökte stara om flera gånger men helt svart skärm. C tog med den till jobbet och ska försöka kolla om det är skärmen eller hårddisken eller något annat som krashat. Typiskt. Jag hade dock mina foton uppbackade på C´s dator också och övriga bilder på en extern hårddisk. Det viktigaste är ju just foton. Men jag hade i för sig jobbat rätt hårt senaste två dagarna på nya boken om våran road trip på My Publisher på min dator. Jag hoppas att det går att rädda men om det inte skulle göra det så får jag i västa fall börja från början. Surt :-(

Det postiva är väl att jag skulle få köpa en ny dator om min är paj för varsin laptop måste vi bara ha i den här familjen.

Jag ska snart iväg och hämta C på jobbet så då får jag en uppdatering om vad som hänt och vad som kan räddas eller inte.

Valley of Fire Statepark, NV

2010-08-10T12:31:00.000-07:00

Jag antar att vi inte riktigt kunde slita oss från vare sig stenarna eller öknen. Första dagen efter att vi checkat in i Las Vegas så passade vi på att åka till Valley of Fire som är en statepark som ligger i Nevada. Det är en av Nevadas mest kända stateparks. Det var så att vi hade hyrbilen i ytterligare en dag och vi kände att vi ändå skulle få tillräckligt med tid till neonljusen i Vegas så det fick bli en sista utflykt ut i öknen.

Här fanns ytterligare coola stenformationer som skapats av väder och vind. Man kunde jo tro att vi redan sett alla varianter som fanns med tanke på alla stenar vi redan sett men dessa hade nya coola skepnader. De liknade jättelika bikupor och kallades faktiskt för Beehives.

Jag tyckte det var lite roligt med dessa tjejer som fotade varandra i de stora hålen som bildats i många av stenarna här. Det fanns fullt av dessa hål i alla möjliga storlekar.

Den här tyckte jag var lite extra rolig som hade fått formen av en svamp eller en smurfmössa. Det är fantastiskt att sandstenen kan få alla dessa former av vatten, väder och vind.

Vad man också kunde titta på här var de tecken och bilder som var inristade i sandstenen här gjorda av de indianer som bott här sedan urminnes tider tillbaka. Man fick gå en bit för att komma till dessa men det fick bli den enda kortare vandringen vi gjorde för det var riktigt riktigt varmt även om det kanske inte kom upp riktigt i de temperaturer som vi hade upplevt dagen innan i Death Valley.

Här fanns också lite information uppsatt på en skylt om just de tecken man kunde skåda och vad det betydde.

Vi satte oss sedan i skuggan där det fanns lite picknickbänkar och njöt av en god pastasallad som vi snodde ihop på plats. C tog fram det lilla campingköket och kokade pasta medans jag hackade lite grönsaker och hade ner lite tonfisk. En enkel men god lunch.

Detta var våran sista utflykt ut i öknen i the south west.

Måndag

2010-08-09T12:40:00.000-07:00

Tyvärr får vi inte ut något på försäkringen för tv apparaterna och datorn som gick sönder i och med åsknedslaget. C pratade med försäkringsbolaget imorse. Det visar sig att försäkringen bara täcker eldrivna saker som en takfläkt osv men inte elektronik. De där försäkringsbolagen de är då experter på att slinga sig ur grejer och hitta på undantagsregler. Nåväl det känns ändå inte som hela världen för att den lilla tv:n hade vi ändå inte tänkt ta med oss och den stora tv:n visste vi inte säkert om den ens hade funkat i Sverige. Datorn som var en stationär dator hade C fått från jobbet. Vi har ju fortfarande varsin laptop som funkar bra. Man har lärt sig att man ska skydda sin elektronik men just i det här fallet för oss så spelar det som sagt inte så stor roll.

C jobbar sin sista vecka denna vecka. Jag jobbar också stenhårt fast för en gångs skull med något jag tycker är riktigt kul. Jag gör en ny bok från My Publisher om våran road trip. För mig gör det inte mycket att vi inte har någon tv just nu för jag har fullt upp iallfall.

Det är hett och fuktigt som vanligt ute. Jag måste säga att jag kände stor skillnad på torr hetta jämfört med fuktig hetta. Tycker att torr hetta är mycket bättre även om den också är jobbig självklart.

Igår gick jag och testade något nytt med min kompis E som var hos oss på middag i lördags. En ny sorts träning på ett nytt ställe som ganska nyligen öppnat här i Birmingham. Pure Barre. Roligt men ganska jobbigt. Alltid kul att testa något nytt men jag tror ändå att jag håller mig till gymet där det finns många olika träningsformer att välja mellan.

Annars så blir det lite mer körande hit och dit för mig denna vecka. Vi har ju bara en bil så det blir till att gå upp i tid på morgonen och skjutsa C till jobbet. Sedan åker jag hem och äter lunch hemma och sedan åker jag tillbaka in till stan och hämtar C på kvällen. Dator och boken om road trippen är perfekt att kunna ta med sig och jobba lite här och var med.

Sedan ska jag som sagt gå igenom min garderob och kolla lite vad som ska packas med i resväskorna. Sedan ska jag också försöka gå igenom köket och skafferiet en vända och kolla vad som finns och vad som kan sorteras bort.Känns så konstigt och overkligt att tiden vi har kvar här är så knapp men det känns fortfarande som rätt beslut. Så får vi som sagt se hur det blir med allt och vad det blir av oss i framtiden.

Obehaglig överraskning

2010-08-07T15:51:00.000-07:00

Nu är vi tillbaka i Birmingham igen. Tillbaka i den djupa södern med den fuktiga hettan. Nog för att det var varmt i South West med temperaturer kring 40 grader för det mesta men jag måste säga att jag tycker att torr värme är mycket bättre än fuktig värme.

Jag har känt mig lite jetlaggad här sedan vi kom tillbaka. Arizona och Vegas i Nevada ligger ju två timmar efter Alabama. Jag har nämligen levt lite mitt emellan dessa tidszoner. Jag har levt Vegas time på kvällarna därborta men efter Alabama tid på morgonen då vi var där. Det har blivit lite för lite sömn. Men jag tror snart att jag är återställd.

Att resa ger så mycket. Det berikar på många olika sätt vare sig det är längre eller kortare resor. Man ser inte bara nya ställen, lär sig nya saker och möter nya människor utan man får faktiskt också ett nytt perspektiv på den tillvaro man lämnade.

Den överraskning vi dock kom hem hit till efter resan var mindre rolig. Det visade sig nämligen att någon storm med åska och blixtar hade slagit ut alla våra nätverk via kontakterna. Båda våra tv-apparater är helt paj och även modemet som vi använder till nätet. C ringde och pratade med försäkringsbolaget idag så vi ska kolla om vi möjligtvis kan få ut något via försäkringen. Något modem kommer vi inte att köpa nytt nu när vi bara har två veckor kvar. Hittills har det funkat med att hitta oskyddade nätverk att logga på. Skulle det inte funka så får jag väl åka ner antigen till Starbucks eller bokhandeln, Barns and Noble och sitta där och fixa mina blogginlägg samt läsa bloggar för där finns ju gratis nät.

Igår kväll bjöd vi över några av våra svenska vänner här i B-ham. E som är gift med sin E som är amerikanska och sedan A som vi var på midsommarfest hos. Våran plan var att tömma lite ur frysen och även njuta av lite vinflaskor som vi inte kommer att kunna ta med hem.

C tog denna bilden på mig då jag sitter på vårat hotellrum på Bellagio och bloggar. Han tyckte att jag skulle visa upp den då jag börjar på mitt nya jobb och säga att sådan har utsikt hade jag tidigre från mitt privata kontor på jobbet i Birmingham och jag förväntar mig att få något som matchar detta. Hade inte varit dumt med en sådan här utsikt som denna över Vegas.

Här är en annan rolig bild som C tog i Zion national park. Det fanns fullt med ekorrar och de var inte ett dugg skygga av sig. Här har två stycken precis hoppat ner i någon killes ryggsäck och letar efter godsaker. Killen kom springande och jagade bort dem men vi hann ta denna bild före. Tycker den är underbar.

Några av favoritbilderna från våran öken semester. Det blir maffiga färger på sandstenen när solen sakta sänker sig. Det var ett otroligt vackert landskap att färdas genom.

Vi fick som sagt både se och uppleva så många maffiga och imponerande vyeer. Man kunde stå där länge länge och bara känna sig stum av förundran över allt det vackra som naturen bjöd på.

Utsikten över Canyonlands nationalpark i UT med Coloradofloden som flyter fram.

Färgerna på himmlen då vi körde tillbaka mot Vegas.

Utsikten från vårat rum på kvällen var inte dum den heller.

Death Valley, Kalilfornien

2010-08-07T06:11:00.000-07:00

Från Utahs storslagna natur och vildmarker så körde vi sedan söderut i riktning mot Vegas. Vi hann inte köra hela vägen dit utan bestämde oss för att knoppa ca en timme norr om Vegas i den mindre staden Mesquite. Detta är en casinoförort till Vegas. Vi hittade övernattning för 34 dollar på ett casinohotel häroch tog det. Det var schysst hotel och här skulle vi ändå bara övernatta. Många av casinohotellen har förmånliga priser söndag till torsdag även om detta var bland det billigaste jag någonsin bott på.

Dagen därpå körde vi sedan mot Death Valley. Bara namnet i sig inger stor respekt. Detta är riktig öken med torka och heta temperaturer. Medeltemperaturen för juli/augusti ligger på mellan 45 och 50 grader. Under natten understiger temeperaturen inte 30 grader.

Hit kör man inte utan att både ha ordentligt med bensin i tanken och vatten med sig. När man har passerat Vegas så finns bara enstaka hålor. Enligt mannen på vistor center som jag pratade med fanns ett par bensinstationer efter Vegas men se till att tanka före iallfall sa han för bensinen som finns på dessa avlägsna bensinstationer här ute i öken är dyr, riktigt dyr.

Vägen mellan Vegas och Death Valley erbjuder inte mycket vare sig variation eller vyer. Det är ett bergit och kargt ökenlandskap. Det enda lite spännande som man passerar på vägen är de test siter som finns kvar där man testade atombomber mellan 1960 fram till 1992. Det tog oss ca 3 timmar att komma fram till Death Valley.

Den lilla byn Beatty i Nevada är entrén till Death Valley. Det är här du tankar en sista gång och ser till att ha full tank med bensin innan du kör vidare samt fyller på reserver för både mat och vatten som du kommer behöva ha med dig. Det är här du skakar hand med djävulen. Nog känns det som man kommit till helvetet för här är riktigt hett. När man kliver ur bilen känns det verkligen som man kliver in i en bastu. Luften dallrar i hettan när man blickar på vägen som sträcker ut sig i horizonten.

Tyvärr missade vi en spökstad som finns strax utanför Beatty. Detta var en gång i tiden en gruvstad som var full av liv under en mycket kort period på 11 år innan priset på guld sjönk drastiskt vilket gjorde att staden övergavs. Här ute i trakterna kring Death Valley och i själva nationalparken så utvann man både silver, guld och andra mineral från gruvor under guldrushens glansdagar. Det finns en hel del gammla övergivan gruvor och schakt kvar inom nationalparken. Man ska därför inte lämna vägen eller stigen man befinner sig på för det kan innebär direkt livsfara att rammla ner i ett gammalt gruvshackt. Det finns således många faror här ute i öken förutom den dirkta hettan och klimatet. Sedan bör man också vara medveten om att även om detta är ett kargt ökenlandskap just nu så finns ändå en hel del liv och olika livsformer här. Under vinter och våren är det faktiskt riktigt vackert med en hel de grönska och blommande buskar, växer och kaktusar.

Vägen ut till Death Valley var rak, lång och trist. Det såg ut så här i flera timmar när vi körde dit. Öken och berg, platt och kargt.

Gällde att tanka fullt i tanken innan man körde in i Death Valley.

Vi kom in i Death Valley. Det var rejält varmt även om det var torr värme. Här ligger saltfälten framför oss i horizonten.

C tänkte att han skulle kunna värma sin pizzabit direkt i den starka solen här i Death Valley. Med tanke på hettan som råder här skulle inte någon micro behövas. Men det hade nog varit bättre om han lagt pizzan utanför på motorhuven då vi stod still då hade den garanterat blivit varm.

Här vid vistor center kunde man passa på att fylla på sina vattenflaskor en sista gång. C här tycker att det är tokvarmt.

Detta är ett landskap med många extrema skillnader. Nu vilket är det varmaste årstiden så har man hettan som sagt som ofta ligger och pendlar mellan 45 och 50 grader. Våran maxnotering i temperatur denna dag blev 123 F vilket motsvarar 50.5 grader C. Men också nivåskillnaden som råder är ytterligare ett exempel på extrem varation. På många platser här befinner du dig på nivåer som understiger havsytan. Här finner man den absolut lägsta punkten på norra halvklotet vid ”Bad Water” som ligger på minus 86 meter. Bad Water är en interessant punkt i sig inne i parken. Det har fått sitt namn då en man som korsade detta landskap med sin mulåsna blev överlycklig då han upptäckte att det fanns en sjö med lite vatten här till mulåsnan men då åsnan inte ville dricka så suckade han och sa Bad Water och detta blev då namnet på denna plats. Vattnet som fanns här var nämligen på tok för salt för åsnan att dricka. Än idag finns faktiskt vatten här. Det kan man inte tro att det skulle finnas i detta mycket ogästvänliga ökenlandskap med extrem hetta. Men här finns vatten och det finns även liv i form av fisk här som klarar av att leva under extrema förhållanden med temperaturer på över 30 grader i vattnet och en mycket hög salthalt.

Vi befinner oss på minus 86 meter. Långt under havsytan i detta extrema landskap.

Saltkristallerna är vassa och liknar is och snökristaller som blivit rejält hårda.Vi passerade stora vita saltfält längst ner i dalen här. Dessa saltfält är mycket vackra och facinerande. Saltkristallerna glittrar i solskenet. Men de är ack så hårda. Guide upp på vistor center sa att man skulle se upp så man inte snubblade. Man vill inte rammla här för då får man garanterat skärsår på dessa vassa saltkristaller. Det skulle dessutom svida ganska bra i såren man fick av saltet också. Här klev vi omkring ytterst försiktigt på ett ställe som blivit döpt till Devils golfcourse. Här kan bara djävulen spela golf sägs det.

Saltfälten som sträcker sig långt bort mot horizonten var häftiga och vackra.

Toppnoteringen av temperaturen då vi var här blev 123 F vilket motsvarar 50.5 grader C! Det är det varmaste jag någonsin upplevt. Det var varmt! Supervarmt! Det gick åt mycket vatten då vi var här.

Saltfälten består av saltkristaller som sticker upp som vassa spjut ur marken. Här gäller att inte snava för då får man garanterat skärsår som dessutom lär svida bra med salt i sig.

Badwater basin som fått sitt namn inte pga av dåligt eller giftigt vatten utan bara för att vattnet är så pass salt att det är odrickbart.

Mitt i Death Valley med sin hetta fanns ändå vatten där även fisk bor.

Här står jag mitt i denna saltöken vid Devils golfcourse och ägnar mig åt min favorithobby - att fota. Allt för bloggen. Här beger jag mig ut mitt bland vassa saltkristaller och balanserar försiktigt för att inte snubbla men vad gör man inte för bra bilder.

Vi passerade även det stället bland de färggranna sanddynerna eller stendynerna är det snarare än sand där man spelat in scener till Starwars filmerna. Här gick R2D2 och 3PO när de var på väg för att möta Jabba de Hut. Man förstår att detta bizzara landskap måste varit perfekt för filmen.

Death Valley ett mycket facinerande ställe måste jag säga. Jag och C kände oss otroligt glada att vi tog oss tid och såg till att prioritera så att vi även hann med denna nationalpark som faktiskt ligger i Kalifornien.

Månlandskaps land bland sanddynorna i Death Valley. Det var här som Starwars filmerna spelades in då R2D2 och RPO gick omkring. Här är vi med våran fordonsmobil som de nya R2D2 och RPO.

Hwy 12 från Torrey UT, till Bryce Canyon, UT

2010-08-06T08:46:00.000-07:00

Vi tog denna scenic route som vi fått starkt rekomenderad på den lilla resturangen Café Diablo och den var verkligen värd att åka även om den tog längre tid.

Denna stäcka anses som en av de allra vackraste här i Utah. Detta är en smal slingrande bergsväg med fantastiska vyeer. Vägen slingrar sig upp och nedför bergskammen. Man passerar bland annat en bit som döpts till Hells backbone. Djävulens ryggrad bjuder dock på fantastisk utsikt. Längst med vägen finns flera ställen där man kan stanna till och beundra utsikten. Här uppe befinner man sig på nästan 3000 meters höjd. Man har lämnat öknen och hettan bakom sig. Det var svalt här uppe med endast ca 15 grader. Jag fick faktiskt sätta på mig både tröja och ett par byxor. När vi befann oss på de högsta nivåeerna så var vi ovan molnen. Landskapet skiftade mellan vackra skogspartier av barrskog och lövskog med lite gröna betesmarker för kor. Vi såg ytterligare hjortar. Nu hade vi sett över 20 hjortar inom loppet av 24 timmar.

Man förstår varför detta område fått namnet Hells backbone. Vägen är bitvis otroligt smal och slingrar sig på den yttersta och högsta kammen med bråddjupa raviner på båda sidor. Här gäller det att vara en koncenterad förare och hålla blicken på vägen. Från toppen slingrar sig sedan vägen neråt brant tills man kommer ner till dalen och floden som karvat sig genom berg och sten under miljontalsår. Här når man Grand Staircase Escalante. Detta är ytterligare ett geologiskt naturfenomen. Det var också det sista området som blev kartlagt i hela USA. Här befinner man sig i den riktigt vilda naturen. Här befinner man sig på helt egen risk så snart man lämnar vägen. Denna Hwy 12 blev inte ens asfalterad förräns efter andra världskriget. Detta är som sagt ett av Utahs och ett av USAs mest isolerade men också ack så vackra naturområden. Här är du gäst i naturen och vildmarken. Allt känns så mäktigt här och som människa känner man sig så liten mitt i denna storslagna natur. Tidsperspektivet på ett männskligt liv är också ack så kort i jämförelse med den geologiska tidsskalan som råder här och som skapat och fortsätter att omforma och skapa naturen här.

Vi kom så pass högt upp att vi kom upp i höjd med molenen.

Här uppe i bergen var det betydligt kyligare och när vi stannade och beundrade utsikten så passade jag på att ta fram en tröja också.

Bitvis blev det så här dimmigt av molnen.Vägen var kurvig och vacker.

Det var inte många byar eller städer man passerade. Häar var en mack med en liten butik som vi stannade vid för kisspaus. Tyckte den lilla mackbutiken var riktigt fin.

På sina ställen är denna väg mellan Torrey och Escalante riktigt kurvig och smal. Här kör du på högsta bergskammen på båda sidor om vägen har du djupa raviner. Den här vägen vill man nog inte köra då det är mörkt. Det var nästan läskigt att titta ner åt sidorna. Här gäller att hålla blicken fäst på vägen.

Det fanns en del vandringsleder att välja på. Denna är rätt lång. Det stod en varningskylt på ett annat ställe där det stod att man skulle ta med ordentligt med vatten och att man var ute på egen hand och egen risk. Detta är delar av Utahs nästintill orörda vildmark. Den är inte att leka med. Om du inte vet vad du ger dig in på och inte är förberedd så kan det mycket väl vara förenat med livsfara. Om man råkar i trubbel är dessa områden så oftantligt stora att det skulle ta mycket lång tid att hitta en person i nöd eller någon som gått vilse om man ens lyckas hitta personen. Därför stod det också på skylten att man skulle ha talat om för någon att man gett sig ut och i vilken riktning innan man påbörjade sin vandring. Det finns ingen led utan man går på helt egen hand med egen karta och kompass här.

Dags att lämna Vegas

2010-08-06T06:51:00.000-07:00

Solen lägger sig över Vegas och börjar sakta gå ner i horizonten. Den här utsikten vi haft här kan man liksom inte få nog av. Man kan stå här länge länge och bara titta.

Det är olika hissar här beroende på vilken våning du ska åka till. Vi bor ju på 26:e våningen och får ta hissen som täcker 21 till 28 våningen.

När man ligger vid poolen så kör de med kall luft som sprutas ut som ånga för att det ska bli svalare. Det fick också bli en iskaffe istället för en normal kaffe då vi låg vid poolen och det var hett.

C fick sätta sig vid en spelmaskin så att vi iallafall skulle få en sådan bild. Vi har inte spelat bort en enda krona, har inte ens känt oss lockade att testa.

Vi gick in en sväng på Cesars Palace som är hotellet brevid Bellagio för att se hur det såg ut. Det såg himla fint ut. Kändes också rätt flott och lyxigt där inne. Kändes lyxigare och finare än MGM. Det finns helt klart många många fina hotell att välja bland här i Vegas.

Jag gillar verkligen alla de fina färgglada ballongerna som Bellagio har som dekoration. Jättefina!

Här på Bellagio finns ju bara butiker från fina gatan. Inget som jag brukar handla i. Vi gick dock in på Tiffany´s bara för att TITTA och det var ju kul.

Showen "O" var riktigt riktigt bra igår. Man fick inte fota under själva föreställningen självklart men innan. Både på denna show och på Zumanity så hade de lite förspel innan riktiga showen började med några av artisterna som skulle vara med sedan. Här är clownerna i fullgång. Det roliga är också att de inte bara håller sig på själva scenen under föreställningen utan också är uppe i gångarna bland publiken. O var verkligen en vacker konstshow med surrealistiska inslag. Artisterna är riktigt duktiga. Men så är det ju olympiska guldmedaljörer samt gymnaster på elitnivå som är med här. Det som var häftig då vi gick på Zumanity showen var också att artisterna minglade runt i foajéen medans man anlände. Så där gick man och minglade med artisterna. Denna show var en fantastisk avskedspresent vi fått av Kim och Mike.

Soluppgång över Vegas. Detta är våran sista dag här i Vegas och sista dagen på semestern. Nu är det dags att åka hem. Även om vi bara kommer att vara kvar i Birmingham i två veckor till innan det är dags att ta resväskorna och fara för gott. Känns jättekonstigt och overkligt som sagt. Det här har varit en underbar semester. Vi har fått se och uppleva SÅ mycket! Jag och C har helt klart fått mersmak. Det kommer att bli fler road trips framöver. Det här landet har så mycket att erbjuda och det finns mycket kvar att se och uppleva här. Det ska dock bli skönt att komma hem fast vi haft det toppen på alla sätt.

Bryce Canyon

2010-08-05T19:04:00.000-07:00

Man skulle ju kunna tro att vi fått nog av stenar och canyons vid det här laget men vi såg faktiskt till att klippa även den sista nationalparken i Utah som blev Bryce Canyon. Ja igen tror man att man sett allt men så kommer man fram till kanten och blickar ut över detta trollska landskap från en annan värld och åter blir man stum av förundran och beundran över naturenskrafter och vad det lyckats skapa. Det finns en mångfald och diversitet bland Utahs nationalparker och bland de canyons som finns här som är helt otrolig. Framför oss låg nu ytterligare ett landskap vi aldrig sett maken till tidigare. Dessa röda och vita spiror av sandsten låg framför oss som en gigantisk nåldyna. Spirorna kallas för Hoodoos vilket är ett rätt skojigt namn.

Här i Bryce Canyon finns under sommarmånaderna också ett shuttle system med bussar som man kan välja att ta. Man får åka in i nationalparken på egen hand med sin bil om man önskar men de försöker att få folk att välja bussen istället så att det inte ska bli så knökfullt inne i parken och för att bevara denna otroligt häftiga och unika natur. I Zion som var den första nationalparken vi besökte så är bilar under sommarmånaderna helt förbjudet och det är bara bussarna som gäller. Det är det som även nu Bryce försöker att eftersträva. Vi valde att ta bussen och det gick hur smidigt som helst. Det går bussar vart tionde minut. Vi började med att åka hela vägen upp till norra ändstionen som var Bryce Point. Där har man överblick över denna magnifika och enastående dal med sina röda spiror. Vi vandrade sedan längst med kanten där det gick en stig. Här gäller det verklgien att hålla sig på stigen för det finns inga stängsel eller relingar här. Kanten är nära och bråddjup. Vid Sunset Point tog vi sedan en vandringsled som hette The Navajo Loop på 2.2 km. Första halvan var lätt som en plätt för det gick nedåt i en smal serpentinstig. Plötsligt var man nere vid basen för spirorna i dalen. Det var häftigt att få se dessa jättelika spiror underifrån och inte bara ovanifrån. Andra halvan på denna trek var lite mer att bita i. Då gick det uppför vill jag lova. Man fick en stigning på 167 meter. Det kändes faktiskt riktigt bra att få benen att jobba och svetten att lacka.

Eftersom vi inte hade allt för mycket tid på oss i Bryce så nöjde vi oss faktiskt med detta och valde att sedan åka vidare söderut i riktning mot Vegas. Vi insåg att vi inte skulle hinna hela vägen till Vegas men ville ändå försöka komma så nära som möjligt för att dagen därpå bege oss ut i den torraste och hetaste öknen av dem alla nämligen Death Valley. Detta skulle bli våran sista nationalpark. Jag måste säga att jag tycker att vi varit rätt duktiga som lyckats se 7 nationalparker på 10 dagar. Vi kommer också att ha besökt 4 delstater under denna resa (Arizona, Nevada, Utah, och Kalifornien). Här ligger vi inte på latsidan. Men detta har varit en av de bästa semestrar vi haft. Denna typ av aktiv semester och road trip passar oss faktiskt perfekt.

Från Bryce Canyon styrde vi kosan väster ut genom Dixie National Forest. Det är lite lustig att man ska hamna i Dixie även fast man befinner sig i djupaste Utah och lämnat södern. Men det kallas faktiskt så här därför att mormonerna efter inbördeskriget försökte plantera bomull här i Utah eftersom tillgängligheten på bomull sjönk kraftigt efter krigets slut.

Här står jag vid kanten av Bryce Canyon i min nya tröja över Utahs nationalparker. Nu kan jag säga att jag besökt dem alla som finns med på tröjan. Vi hade ju egentligen inte tänkt att stanna vid Bryce men då det inte låg som en allt för lång avstickare på vägen tillbaka mot Vegas så är jag glad att vi stannade till här.

Otroliga formartioner i sandsten har verkligen bildats här. Dessa röda spiror som de kallar för Hoodoos.

Även i denna park fanns bussar även om de här var frivilliga så är det ju ett jättebra initativ att se till att det inte blir trafikstockning och för miljöns skull.

Otroligt mäktig utsikt på många håll. Men kanten på ravinen är nära stigen och det står att man absolut måste hålla sig på stigen och det förstår man. För där kanten är är det brådjupt ner till botten.

Jag såg denna lilla ekorre som sprang omkring. Det har funnits gott om just ekorrar i nationalparkerna som vi besökt men det är föbjudet att mata dem på något sätt. Gör folk de så tappar de sin naturliga skygghet och det har hänt att folk blivit bitna av ekorrar då de matat dem.

Capitol Reef National Park, Ut

2010-08-05T18:45:00.000-07:00

Vi fick en otroligt vacker solnedgång här.

Igår satte vi nog alla rekord någonsin för antal besökta nationalparker på en dag. Det blev hela tre stycken. Vi började ju på morgonen i Arches och efter lunch åkte vi in till Canyonlands och avslutade sedan med ett kvällspass i Capitol Reef. Man kan som sagt lätt tro att det inte ska vara så stor skillnad mellan dessa ställen men det är en enorm kontrast i landskapet i varje park. I Capitol Reef är det en annan typ av sandsten som bildar mer av sanddyner än stora stenblock. Det var också grönare. Här finns en dal som heter Fruita där mormonerna under 1800-talet kom och bosatte sig. Här växer fortfarande många fruktträd som numer blivit förvildade. Man får gärna stanna och plocka frukt då man paserar dalen. Här finns äpplen, körsbär, och persikoträd. Man kan också kolla in det gammla skolhuset som mormonerna här andvände. Vi såg en liten flock med hjortar som betade bland träden.

När vi besökte Capitol Reef var vi nästan helt ensamma i parken. Det var inte många besökare här. Vi åkte upp till Sunset point trail som var en kort led men med en otroligt maffig utsikt igen. Här kunde man blicka ned i den djupa dalen långt långt ner där floden hade karvat sig riktigt djup ner. Floden hade ingenstanns att ta vägen så istället karvade den sig djupare och djupare ner i berget. Här vill man inte trilla över kanten.

Vi såg denna flock med hjortar som betade här i fruktdalen med fruktträd som mormonerna en gång i tiden hade planterat.

Ännu en nationalpark hann vi beta av denna dag. Rekord med tre stycken på en dag.

Utsikten var fantastisk. Ännu en canyon som formats av vatten. Långt nere i botten går floden som karvat sig allt djupare ner då den inte kunnat ta vägen någon annanstans.

Vi hade turen att vara här nästan ensamma också. Det blev en extra maffig upplevelse på det här sättet.

Vi hittade denna riktiga pärla till resturang mitt i djupaste Utah i en liten bergsby. Maten var helt fantastiskt god och mycket vackert upplagd. Allt var ekologiskt odlat och det mesta också närprouducerat från deras egena täppa.

Strax utanför Capitol Reef stannade vi till i en mycket liten stad som hette Torrey. Detta visade sig vara en fantastisk pärla mitt ute i djupaste Utah. Jag hittade den i guideboken när jag satt och läste som jag sitter och gör då vi kör mellan de olika sträckorna. Jag är väldigt glad att vi har flera guidböcker för de kompleterar varandra väldigt väl. När jag läste detta i Lonely Planet boken så sa jag till C att jag tycker att vi stannar här och inte kör campingköket i kväll utan testar Café Diablo istället. Så här stod det i boken: One of Southern Utahs best. It serves outstanding, highly stylized dishes bursting with flavor and towering on the plate. For something you definitely won´t try back home try the rattlesnake cakes. Don´t miss this one.

Nu testade vi inte the rattlesnake cakes för vi tyckte att vi ändå hade fått nog av just rattle snakes. Men jag beställde en citrussallad som förrätt som var bland den godaste sallad jag fått här i USA. Den var otroligt fräsch och fin. Denna lilla resturang körde med egenodlade grönsaker. Här kände man med en gång att allt tillagades från scratch och med passion och kärlek för maten och ingredienserna. Till huvudrätt åt jag sedan forell panerad med pumpakärnor samt vildris kakor och grönsaker. Som en liten apptitretare så kom de också in med rosade grönsaker i en vinagrette som var bara sååå gott. Brödet bakade de själva. Vi kunde inte heller motstå att prova deras hemgjorda glass gjord på frukt plockad från fruktträdgården de hade. Ooooh vad vi var både mätta och belåtna då vi lämnade. Det var ett litet mysigt ställe där de flesta var folk från trakten som kom. Men det stod även i guideboken att denna resturang samt en till som låg i en annan lite by inte allt för långt från Torrey utan i Boulder också skulle vara en riktig pärla. Utahbor kom farande långväga för att just besöka dessa två resturanger. Detta var som sagt bland det bästa jag ätit på länge.

Detta var min förrätt, en citrus sallad som var sååå god! Dessutom riktigt stor så att jag och C kunde dela på den.

Till huvudrätt beställde jag forell här med en korandersås och sedan fanns det ungstorkade aubergine chips vid kanten och ris under.

Vi stannade ju till och upplevde både solnedgången och natthimmlen i Arches .På vägen till hotellet då vi åkt från resturangen mycket mätta och belåtna. Ännu en gång hade Utahs vackra stjärnhimmel framträtt.Vi stannade bilen längst med vägkanten och släckte ljuset. Här var vi ensamma i nattensmörker. Inte ens enda bil passerade oss. Vi stod här i natten och tystanden och bara tittade som förtrollade på natthimmlen och alla stjärnorna. Här ser man inte bara så mycket fler stjärnor än vad man ser någon annanstans utan man ser något man inte ser på många andra ställen. Här ser man faktiskt stjärnstoft på natthimmlen mellan stjärnorna. Som en slöja på natthimmlen så lyser stjärstoftet från våran galax. Stardust. Jag kände att detta var ett av de mest magiska ögonblick i mitt liv där jag stod med C och beundrade denna natthimmel. Men det visade sig också att det var gott om hjortar längst med vägen och det fanns inget viltstängsel. Så vi fick båda koncentera oss till max. Vi såg faktiskth hela 23 hjortar innan vi var framma vid vårat hotel på en sträcka som tog en dryg timme att köra. Helt otroligt fullt med hjort. Vi var rätt trötta då vi ganska sent kom i säng.

Inflyttade på Bellagio i Vegas

2010-08-05T16:59:00.000-07:00

Utsikten från vårat rum på 26:e våningen ut över Vegas och öknen.

Det är minst lika underbart och lyxigt som jag förväntade mig att det skulle vara. Nog osar det lyx och klass på Bellagio. Här är incheckningsdisken mindre men betydligt mer stilfull och inte bara gigantisk som på MGM. Den där känslan av flygplansteminal som man fick på MGM finns inte här. Bellagio är som en enda stor italiensk lyxvilla.

Casion avdelningen upptar en stor del av även detta hotel.

Receptionen är färgglad och vacker.

Här finns självklart också de fina boutiquerna med märkes varor.

Vårat rum och badrum här på Bellagio.

Vi kom hit vid 11 på förmiddagen och fick faktiskt ett rum med en gång. Nog avslutar vi denna road trip ståndsmässigt och på topp. Vi bor på 26 våningen av 29 och har denna utsikt från vårat rum. Det är riktigt svårt att slita sig från denna utsikt. Vi satt på rummet och åt lunch och kollade bara på allt som hände här nere på poolområdet. Våran svit är riktigt stor och badrummet känns lyxigt med marmor. Vi har både dusch och badkar. Fast en kul grej vi upptäckte precis innan vi checkade ut från vårat rum på MGM var att det fanns en tv infälld i badrumsspegeln. Det var en ruta på själva spegeln som var mörkare och vi fattade inte vad det var första dagarna. Idag hittade C fjärkontrollen och upptäckte därmed att det var en tv. Sedan hade vi telefon på dass. Jag fattar dock inte vem man ska sitta och ringa eller behöva ringa medans man sitter där om man typ inte sugs fast i toan.

Våran toa på MGM där vi sista dagen upptäckte att det fanns en tv infälld i spegeln.

Vi låg nere vid poolområdet och njöt. Vattnet är riktigt svalkande. Det verkar som de kyler ner vattnet så att det ska bli svalt och gott då man tar sig ett dopp. Man känner verkligen att man ligger vid en lyxig oas här mitt i öknen. Borta i horizonten ser vi bergen och öken från vårat rum.

Här finns härliga fontäner vid vissa pooler att svalka sig i. Vattnet är till och med svalkande då de kyler det.

Här finns en botanisk trädgård som de skapat inomhus som är riktigt vacker. De har gjort diverse djur med blommor.

Här ligger jag och har semester!

Nu ska vi iväg och kolla in showen och äta en god middag. Vi ska ju kolla på ännu en Cirque de Solai show nämligen "O" ikväll.

Bellagios fontän

2010-08-05T09:16:00.000-07:00

Igår kväll passerade vi fontänen vid hotell Bellagio. Här har de fontän show varje halvtimme eller kvart beroende på tidpunkt på dagen. Det var himla häftigt och fint att få se detta. Fontän showen höll på i ca 10 minuter till tonerna av Frank Sinatra.

Det började lite försiktigt och följde sedan tonerna i sången.

Skärgårdstur på Lake Powell

2010-08-05T08:56:00.000-07:00

Eftersom vi kom hit tidigare än vad vi plannerat så fick vi lite tid över till att göra en spontanutflykt. Här mitt i öken tro det eller ej så finns den stora sjön Lake Powell som är en konstgjord sjö och stor damm. Hit kommer folk från hela southwest för att få uppleva vatten, bad och svalka. Denna sjö ligger mellan norra Arizona och södra Utah. Den låg vid staden Page i AZ. Vi kom hit för att dagen därpå åka ut till Antelope Canyon som var den vackra slot canyon.

Vi tog en båttur ut på Lake Powell på 1.5 timmar. Jag blev väldigt förvånad över även landskapet här. Det visade sig vara en skärgård i öken. Jag kan inte låta bli att facineras över dessa många stenformationer. De är bara så häftiga som om någon slipat dem med ett gigantiskt sandpapper vilket också väder och vind gjort. Detta var som en annan version av stenbelagd skärgård med klippor likt den som finns utanför Göteborg. Den stora båten klarade faktiskt av att ta sig in i de ganska smala kanalerna mellan stenblock och skär. Vattenet här var dessutom alldeles smaragdgrönt och vackert.

Vi återväde på kvällen till vårat Cowboy Inn för en cowboy middag på campingköket igen med stekta kotletter och bönor med ris. En passande cowboy middag som satt fint då vi hunnit bli rejält hungriga. Sedan somnade vi som stockar i poker rummet efter ytterligare en lång och händelserik dag.

C och jag tog denna båttur ut på Lake Powell. Det var riktigt skönt att känna brisen i hettan och få komma ut på vattnet.

Bitvis så körde båten riktigt snabbt. I de svalvågor som uppstod så var det killar på vattenskoter som tyckte att det var kul att hoppa. Ni ser den lilla pricken till höger i bilden är en kille på vattenskoter.

Lake Powell är en konstgjord sjö med en gigantisk damm. Här är dammen. Sjön är dock väldigt stor med en egen skärgård av klippor och stenar.

Båten lyckades faktiskt ta sig in i allt smalare korridorer mellan klipporna. Det var rätt imponernade att kaptenen lyckades navigera så bra här. Det var ändå en båt av mellanstorlek med ca 50 passagerare.
Det var väldigt vackert i denna "skärgård" med sina klippor. Det är ett väldigt populärt ställe som drar massvis med folk.

Grand Canyon northern rim

2010-08-04T11:38:00.000-07:00

Vi lämnade Zion bakom oss och begav oss mot Grand Canyon i Arizona. Grand Canyon är precis så maffigt som man tänker sig det. Nej förresten det överträffar ens förväntningar helt. När man ser utsikten över kanten så tappar man faktiskt andan och bara gapar över denna mäktiga skönhet som ligger framför en så långt ögat når. Det går inte beskriva i ord.

Vi hade valt att åka till The north rim istället för den södra. Den norra änden på Grand Canyon (GC) ligger betydligt högre upp än den södra änden. Den norra änden får också betydligt färre besökare. Här slipper man undan de stora folkmassorna och man slipper se McDonalds skyltar. I och med att den norra ändan ligger högre upp är det också svalare här och ett helt annat klimat än vad man får på sen södra änden. Här uppe var naturen väldigt grön och lummig. Det såg nästintill svenskt ut. Det fanns gott om granskog, björkar och aspar som hade en mycket ljusare stamm än vad de svenska asparna har. Vi såg rådjur i en glänta. Men det häftigaste var att få se en flock med Bison. Det är något jag länge drömt om att få se och nu fick jag äntligen se dem!

Vädret vid den norra änden av GC är dock lite mer lynnigt och det sker förändringar med snabba kast. Dessutom börjar monsoon perioden som de kallar det för nu i augusti. Medans vi var där på eftermiddagen så kom det en rejäl skur. Men sedan lättade molnen och det sprack upp.

Jacob Lake det minsta stället jag någonsin bott på. Känns som byn vid världens ände. Vet inte ens om det kan kallas för by då det bara bestod av ett motel och en bensinmack. Detta var nog det ruffigaste ställe av alla vi bott på under denna semester.

Vägen från Jacob Lake till Grand Canyon. Här uppe i bergen var det betydligt svalare och naturen var en helt annan. Vi passerade detta ställe där det verkade ha härjat en skogsbrand relativt nyligen.

Jag tyckte att många av träden som växte här vid kanten var vackra. Jag såg även denna lilla ödla.

Naturen här vid northern rim tyckte vi liknade svensk natur mycket. Här fanns mycket granskog och lövskog med aspar och björkar.

Det finns flera utsiktspunkter här vid northern rim. Vi åkte upp till denna som hette Point Imperial. Grand Canyon är mäktig som sagt. Den mäter hela 460 km i längd och 1.6 km på sitt djupaste ställe från kanten ner till botten.

Vi fick riktigt dåligt väder då vi körde tillbaka efter att ha varit här på eftermiddagen. Det kom både regn och dimma. Vägen var också väldigt kurvig. Man fick köra sakta för här vill man inte köra över kanten minst sagt. Det började skymma och jag och C fick hjälpas åt att hålla utkik och navigera så att vi skulle kunna komma välbehållna tillbaka till vårat motel vid Jacob Lake.

Vi hade tänkt njuta av solnedgången över GC men vädret spelade oss ett spratt. Det började regna och det var både ett ihållande och ett piskande regn. Dessutom blev det riktigt kallt. Temperaturen sjönk ner mot ca 12 grader C. Vi hade middagen med oss i kylboxen så stackars C fick sätta upp campingköket i piskande regn. Det slutade regna under ett tag så att vi snabbt kunde kasta i oss lite mat med hotet var mörka moln ovan oss hela tiden och mullret av åskan. Man ska inte befinna sig precis vid kanten om det är åska för det händer ofta att blixtar slår ner precis här. Även denna middag blev spännande och lite hotfull.

Så snart vi ätit färdigt bestämde vi oss för att åka tillbaka mot Jacob Lake.Det hade börjat regna igen. Dessutom blev det betydligt mörkare med alla mörka moln och det började så smått skymma. Vi ville hinna ut ur parken innan det blev kolmörkt. Vi hade nämligen åkt upp till Point Royal som var en riktigt serpentinväg på ca 24 km från parkens grind. Det tog sin tid att slingra sig ut minst sagt. Bitvis blev det också riktigt tät dimma. Vi hade en bil bakom oss som verkade ha väldigt bråttom så vi släppte förbi honom på den smala slingriga vägen. Man vill inte skynda på allt för mycket med tanke på de minst sagt branta kanterna som ibland dyker upp här. Det visade sig vara tur att vi släpte förbi honom. Plötsligt kom vi ikapp bilen framför oss igen. Han hade stannat och klivit ur och höll på att bära stora stenar som rasat ner på vägen. Föraren i andra bilen verkade inte bry sig så mycket. Så snart han skyfflat undan de stora stenblocken så att han kunde åka vidare hoppade han in i sin bil och gjorde så. Ja vi slapp iallafall både skyffla undan stenarna och slapp åka på dem för de syntes inte direkt väl i mörker och dimma. Sent omsider kom vi fram till vårat lilla motel. Det var inte det mest moderna och fräscha stället jag bott på. Det var dock rent och vi hade tak över huvudet. Här skulle vi bara sova 6 timmar innan det var dags att skynda iväg igen samma väg som vi precis kört för att hinna med att se soluppgången.

Grand Canyon lodge är den enda facilitet som finns här vid northern rim. Det är det som är tjusningen att det inte finns så mycket här förutom den storslagna naturen. Det är precis så jag vill uppleva Grand Canyon. Det är betydligt färre besökare som kommer hit jämfört med Southern rim.

Här på den norra sidan finns inte mycket förutom The Lodge och en camping. För att bo i de små stugorna eller på The Lodge måste man boka sitt rum minst ett halvår innan. Det närmaste stället vi hittade då vi började boka för någon månad sedan var i Jacob Lake. Detta måste vara en av världens minsta hålor. Det bestod av motellet och en bensinmack. Motellet hade en liten resturang och en liten minibutik. Vi var nära att köra förbi stället för vi hade förväntat oss iallfall mer än bara ett hus och en mack. När vi kom dit var rummet inte färdigt ännu så vi åkte iväg in till parken så länge. Mellan GC parken och Jacob Lake där vi bodde tog det ca 40 minuter att köra.

Grand Canyon lodge vid north rim var ganska imponerande och vacker. Det här är resturangen. Här kan man alltså sitta och njuta inte bara en god middag utan också en utsikt som heter duga.

Grand Canyon. En otroligt mäktig naturupplevelse. Något man bör se och uppleva någon gång i sitt liv.

Här kunde man stå och bara njuta av den magnifika och spektakulära utsikten länge länge länge.

Medans alla andra fotade den storslagna vyn så passade jag faktiskt också på att fota lite närbilder här i Grand Canyon. Tisstelblomman är en av mina favoriter.

Vi körde väldigt tidigt från Jacob Lake mot Grand Canyon för att hinna fram till soluppgången vilket var 05:30 lokal tid och det var ca 40 minuters körväg mellan Jacob Lake fram till grinden vid north rim. Det blev en mycket tidig morgon. Dagen därpå var jag rätt trött då det blivit en ganska sen kväll då vi nattade vid Jacob Lake. Vi fick se denna fina regnbåge på vägen. Det kom även lite regnstänk denna morgon och vi kände oss lätt förtvivlade över att vi kanske stigit upp så här tidigt för att inte få några fina bilder på soluppgången.

Solen första strålar över Grand Canyon. Molntäcket börjar spricka upp och det finns hopp om fina bilder.

Eftersom vi missade solnedgången så snörpligt pga av regn så ville vi inte missa soluppgången. Den blev däremot dessto bättre även om det fortfarande var lite mulet och det kom faktiskt lite regnstänk medans vi körde mot GC. Men det sprack upp och solen strålar silade ner så vackert och belyste topparna och dalarna av GC. När man står där och beundrar denna maffiga och magnefika utsikt så fylls man av förundran över allt det vackra och mäktiga som naturen har. Här kan man lätt stå och bara blicka ut utan att se sig mätt känns det som.

Vi stod där bland övriga fotofolk. Det var de med de stora systemkamerorna som hade gått upp tidigt för att möta soluppgången. När vi var här på eftermiddagen dagen innan så hade vi faktiskt sett en och annan som försökte fota GC med sin iPhone. Sådant får man faktiskt fnysa åt, det är ju näst intill en skymf mot denna naturupplevelse att komma där med en lite iPhone.

Vi var inte ensamma om att vilja dokumentera denna soluppgång. Men så här tidigt på morgonen var det iallfall killar och tjejer med stora och riktiga kameror som bevakade solens första strålar. De flesta hade stativ och flera objektiv med sig.

Sååå vackert när molnen sprack upp och solen fick lysa upp bergen i horizoneten så att de liksom glimmade som guld.
Grand Canyon är så himmla maffigt. Man fattar den inte förrens man är här och står här och blickar ut över detta lanskap som sträcker sig bort i oändligheten. Det är så stort, så mäktigt!

Sin City - Las Vegas

2010-08-04T11:06:00.000-07:00

Här bor vi vid MGMs ståtliga lejon. Detta är hotel receptionen. Den känns lika stor som en flygplats terminal. Jag tänkte vi skulle ta paus från stenblocken idag så ni får uppleva och läsa något annat. Nu är vi som sagt i Vegas.

Detta är ett väldigt märkligt ställe på många sätt. Denna stad är minst lika märklig på sitt sätt som landskapet i Death Valley.Här bland alla spelmaskiner och neonljus så råder en egen tidszon känns det som. Allting så stort fast på ett helt annat sätt än då vi befann oss ute i den storslagna naturen. Vi bor här först på MGM grand som är det största hotellet i Vegs och kanske också i hela världen. Detta hotel har över 5000 rum. Då vi checkade in så sa de att hotellet var ca 94 % fullbelagt. Att gå runt här i lobbyn känns som om man går runt i en flygplats. Första dagen så gick jag fel flera gånger och tappade bort mig. Det är dock rätt bra skyltat och man fick också en karta då man checkade in. Från parkeringsgaraget till vårat rum känns som en trek och hike i sig för det är långt och många korridorer och gångar. Här på MGM bor vi i The West Wing som har rum i modern och minimalistisk stil. Det är ganska coolt rum och väldigt annorlunda från de flesta vanliga rum. Sängen var otroligt skön att sova i.

Första morgonen vaknade jag långt före C så jag bestämde mig för att ta en tidig morgon löprunda längst med strippen. Det var en upplevelse i sig att se de som sakta återvände efter en lång natt mot sina hotelrum samt de många som jobbade med att tvätta och snygga upp efter alla nattens äventyr och escapader. Sedan de som liksom jag var ute och gick eller sprang. Nu kände jag att jag äntligen kunde njuta av strippen. Nu vid sex på morgonen så var det inte mycket folk ute och morgonljuset var otroligt vackert då det spelade sig i blänkande hotelfacaderna. Nu kunde man ta sig fram och fota ordentligt utan att behöva trängas med folk. Dygnet runt sitter det folk kring de enarmadebanditerna och de andra spelborden och spelar. Hoppet och drömmen om rikedom finns alltid precis runt hörnet. Här inne på de stora casinon som MGM och övriga så finns inga vare sig fönster eller klockor. Här är det noga plannerat att man ska glömma både tid och rum och bara försvinna upp i spelet. Varje hotellobby är som ett stort shopping centrum med alla sina rulltrappor, resturanger och barer samt butiker. Det är en mycket märklig och artificiell värld men en värld som bör upplevas och ses.

Igår var vi och såg våran första show som var Cique de Solais ”Zumanity”. Wow, vilken show och vilken underhållning de bjöd på! Jag och C var både tagna och mäkta imponerande.

Vårat rum.

Detta är verkligen The City of Entretainment alla gånger.

Vårat hotell som är det största hotellet i Vegas och kanske bland de största i världen med över 5000 rum. Här har de hela arméer med städpersonal kan jag tänka mig.

Vi bor här i det så kallade West Wing där rummen är i mer modern och minimalistisk stil.

Miljöeerna är facinerande. Här mitt emot MGM ligger New York New York. Det var där vi var igår och såg showen. Alla hotel är så himla stora här att avstånden blir stora då man ska ta sig från en punkt till en annan. Från vårat rum till parkeringsgaraget tar det lätt 15 till 20 minuter att gå.

Det var interessant att ge sig ut tidigt på morgonen och få se en helt annan sida av Vegas. Då gryningen gryr så städas det och spolas. Det var jag, renhållningsjobbarna, de sista som vände hemåt efter en lång natt och några andra morgopigga joggare som var ute.

En hel del läcker och spännande arkitektur.

Tre tjejer på väg hemmåt i morgonljuset efter en lång natt. Stilettklackarna har fått åka av och de promenerar barfota hemåt.

Venetian med sina gondoler och artificiella kanaler.

Whynns spegelblanka fasad i morgonljus.

Första kvällen gick vi förbi här och jag såg då bara tv-skärmarna som visade olika typer av sport och ett helt gäng män (gubbar) som satt och glodde på skärmarna. Jag undrade varför de inte kunde gå upp på sina rum och kolla på tv (för några såg ut som de höll på att somna). C skrattade gott åt detta för han berättade för mig att de inte bara kollade på tv förstås utan också bettade. Jag trodde det var ett gäng gubbar som inte ville kolla själva på rummet och i någon slags social samvaro fast utan att interagera med varandra istället satt här nere och kollade tv, ha ha.

Här i Vegas krävs att man som bartender kan mer än att bara blanda och severa drinkar. Igår efter showen vi varit på gick vi och tog en drink på denna bar. Med jämna mellanrum hoppade de tre barntenders upp på bardisken och körde lite dans.
Las Vegas som man lätt också kan kalla för neon city med alla sina neonljus på kvällen. Liksom Death Valley är det här en typ av extrem värld med många ytterligheter. Men häftigt att få uppleva.

Imorgon kommer vi att flytta till Bellagio men det har varit toppen här på MGM hittills. Idag ska vi träffa en av mina bästa vänner från Sverige som råkar befinna sig just här i Vegas exakt samtidigt då vi är här. Small world kan man säga. Verkligen ett samanträffande. Hennes syster gifte sig igår här. Det ska bli jättekul att få träffa L här om några timmar. Imorgon ska vi på ytterligare en Cirque de Solai show nämligen "O". Det var Kim och Mikes avskedspresent till oss. Verkligen underbart och mycket generöst att få en sådan vi avskedspresent.

Mexican Hat

2010-08-04T09:15:00.001-07:00

San Juan Trading Post en liten by med bara 100 invånare.

Från Monument Valley så körde vi vidare till ett litet samhälle som heter Mexican Hat döpt efter den stenformation som finns här som liknar en stor sombrero. Här hade vi bokat övernattning på ett litet motel. Det här stället såg inte mycket ut för världen på utsidan men det visade sig vara en riktig pärla i öknen. Rummen var super fräscha och det fanns möjlighet att sitta ute på kvällen vid floden och njuta av den milda vackra kvällsljuset. Det märks att detta är en del av USA som får många turister om sommaren. När vi satt här ute så satt det ett gäng med holländare brevid oss och det kom också en tjej som bara kunde franska och frågade om cigg. Så här möter man betydligt fler europeér än vad man någonsin gör i södern. C och jag fick en mysig kväll med en vacker solnedgång vid lilla San Juan river. Än en gång packade vi upp vårat lilla campingkök och fixade till en snabb men god pasta. Jag måste säga att jag älskar denna form av delux camping där man bor med tillgång till både AC och dusch men ändå får laga mat utomhus på det här sättet. Det är ju så många gånger annars som man betalar rätt dyrt och får något man inte är speciellt nöjd eller imponerad av. Jag är medveten om att vi är ganska kräsna med vad vi stoppar i oss så detta med det lilla campingköket passar oss perfekt.

Den lilla byn vid Monument Valley hade fått sitt namn från denna stenformation.

Det kändes väldigt internationellt att bo här för det var många andra européer. Man hörde både tyska, franska och holländska talas. Det blev en riktigt mysig stämning på kvällen för många av övriga gäster satte sig också och njöt av kvällen nere vid floden så som vi gjorde.

Solnedgången över San Juan river blev riktigt vacker då solens sista strålar kastade ett vackert och varmt ljus över de röda klipporna.

Vi såg även till att inta våra frukost utomhus morgonen därpå innan vi stack iväg. Det sköna här ute i öknen även om det blir tokvarmt med höga temperaturer på dagarna är att det är riktigt svalt och behagligt på morgonen och även på kvällen blir det precis lagom.

Arches och Canyonlands, UT

2010-08-03T08:36:00.000-07:00

Detta är två separata nationalparker som ligger snett mot varandra strax utanför Moab, UT. Vi hann som sagt med ett smakprov från Arches redan eftermiddagen innan men inte allt vi ville se. Vi hade bland annat The Delicate Arch med på våran lista av måste ses. Det är den arch som är allra mest berömd och som är den stora symbolen för Arches nationalpark och som ofta är symbol för UT. Vi hade dock medvetet sparat den till morgonkvisten då det skulle vara lite svalare. Man ser den inte från vägen utan måste vandra till fots 5 km för att nå fram till den. Hela vägen dit är det uppför utan någon som helst skugga och det gäller att ta med sig gott om vatten för man blir törstig i denna hetta. Men när man väl når fram så är belöningen god. Den är just så fantastiskt vacker som det sägs. Det stod i guideboken att det skulle ta ca 3 timmar att gå dit och tillbaka. Men det visade sig att det inte var några problem för oss och att vi klarade av hela utflykten på en timme totalt.

Sakta sänkte sig solen ned i horizonten och det ljuset blev vackert och mjukt.

Här satt vi och åt middag. Njöt av solnedgången och inväntade nattens mörker för att sedan kunna beundra den absolut magnifika natthimmlen. Här där inget ströljus förstör så kan man se vintergatans galaxer, stjärnstoft, nebulosor och över 2 billioner stjärnor. Jag blev stum av både förundran och beundran över spelet på natthimmlen där jag låg på den bara klippan. Så tyst, så mörkt och sååå vackert. Jag känner mig otroligt lycklig som har fått uppleva detta. C hade faktiskt köpt en pannlampa så att vi skulle kunna hitta tillbaka tills stigen då vi skulle bege oss hem för här var verkligen kolmörkt.

Här är några av Calles bilder. Jag låter dem tala för sig själva.

Island of Sky, i Canyonlands Nationalpark, UT

2010-08-03T08:11:00.000-07:00

När vi kände oss klara med Arches så åkte vi vidare till Canyonlands. Detta är Uthas största nationalpark men också den mest otillgängliga. Det som är facinerande är att när man trott att man sett allt och tror att det är omöjligt att fler stenar eller fler raviner kan toppa det jag redan sett och upplevt så ställs man ändå för helt nya vyer och utsikter som får en att bli förstummad av naturens skönhet och de mäktiga naturkrafterna som skapat dessa landskap och miljöeer. I Canyonlands besökte vi den delen som kalls för Island of the Sky. Bara namnet i sig är så coolt. Här åker man runt på krokiga och slingrande vägar längst med kanten på de djupaste raviner längst med delar av Coloradoplatån. Här finns inte mycket räcken och stängsel så man får vara väldigt försiktig. Här kommer man kanten av bråddjupa raviner. I botten på dalen ser man Coloradofloden slingra sig fram som en orm. Väder och vind fortsätter att omforma miljöeerna här även om det går sakta ur männskligt perspektiv. Geologin och naturkrafterna är bara så facinerande.

Vi stannade till Mesa Arch. Ja det fanns även en del arches här i Canyonlands. Jag måste säga att detta var en av mina favoriter också. Den var placerad längst ut på klippkanten med ett avgrundsdjupt stup på andra sidan. När man kikar in mellan den har man också den mest fantastiska utsikt över området.

Utsiken var bara så häftig. Man kan som sagt se ända bort till Colorado om det är en klar dag.

Klicka gärna på bilden för att få den större. Här kan man läsa att de olika nivåerna i detta karga landskap består av tre olika världar och miljöeer. Det råder olika temperature och olika klimatzoner på de olika nivåerna.

Dessa avgrundsdjupa stup. Här finns inga räcken att hålla tag i. Här får man se till att hålla säkert avstånd själv. Genom foten på Mesa Arch här i Island of the Sky kunde man försiktigt kika ner och se botten långt därnere flera hundra meter ner. Det både skrämde mig och facinerande mig.

Vi åkte också ut till The Grand View Point Overlook. Detta var verkligen le grand finalé då det gällde utsikt över Coloradoplatån och Canyonlands. Är det klart väder ska man kunna se ända bort till Colorado härifrån. Här uppe i Island of Sky är det också svalare och en annan typ av klimat. Här råder ett mellanting mellan öken och våtmark. Det är grönare då det regnar mer här. Det kom lite regnstänk medans vi var där men den svalare temperaturen var riktigt skön.

Vi lämnade sedan Moab och Arches samt Canyonlands bakom oss och fortsatte färden i västlig riktining mot ännu en nationalpark, Capitol Reef.

Känns som vi verkligen betar av nationalparker på löpande band här. Vårat inträdeskort som vi köpte har vi verkligen fått valuta för många gånger om redan. Det var snabbt intjänade pengar med tanke på att vi har besökt så många olika nationalparker under denna semester. Vi skrattar fortfarande åt att detta verkligen blivit den stora stensemestern. Ha ha så är det som sagt om man är geologidotter. Innan vi lämnade Island of the Sky var vi bara så himla kaffesugna så vi tog fram vårat lilla campingkök ännu en gång och kokade lite vatten. Detta blev andra fikan med en utsikt man kan kalla duga. Första var ju i Monument Valley och nu här.

Café Canyonlands döpte vi detta ställe till. Det var riktigt gott men en kopp kaffe här och utsikten var ju som ni ser helt magnifik!

Arches National Park, UT

2010-07-31T07:46:00.000-07:00

Igår anlände vi till Moab som är en lite större stad fast fortfarande en småstad. Här finns två nationalparker som i princip ligger mitt emot varandra. Den ena är Arches och den andra är Canyonlands. Vi kommer att besöka båda två. Igår var vi en kortis i Arches. Framförallt så ville vi dit för att kolla in natthimmlen med alla sina stjärnor igår kväll. Men vi hann även med att kolla in några av de imponerande och lustiga stenformationerna och fina bågarna.

Det finns alla möjliga lustiga formationer. Som denna till höger som heter The balanced rock.

Ökenen är vacker på sitt speciella sätt. Det finns inte bara stora vackra ting att fota utan även små.

Arches med sina stora stenvalv. Det finns både små och stora arches.

Det är väldigt läckra och häftiga formationer.

Igår stannade vi kvar länge i Arches. Vi lagade till middag på en klippa och njöt av solnedgången. Allt var tyst och stilla. Man hörde suset av vinden. Vi väntade in tills det blivit helt kolmörkt. Sedan låg vi på klippan och blickade upp mot natthimlen med alla stjärnorna. Det är en fantastisk natthimel här. Här uppe mitt i Utha och i Arches finns inte mycket ströljus från storstäder utan här kan man beundra stjärnhimmeln så som man gjorde förr. Jag har nog aldrig sett så många stjärnor kändes det som. Det var underbart att bara ligga där och blicka upp. Denna kväll och middag var en sådan oförglömlig upplevelse, ett minne jag kommer att bära med mig länge länge.

Idag ska vi ta oss ännu en tur in i Arches och besöka den mest berömda arch av dem alla nämligen The Delicate Arch. Det är den som finns avbildad överallt och till och med finns på registeringsskyltarna på bilarna här i UT. Vi ska också besöka ytterligare en nationalpark som ligger snett mitt emot Arches nämligen Canoyonlands.

Monument Valley

2010-07-30T15:09:00.000-07:00

Efter lunch så körde vi vidare mot Monument Valley. Efter drygt 2.5 timmar så tornade plötsligt dessa jättelika röda kolosser och stenformationer upp sig på slätten. Monument Valley som man känner igen från kända västernrullar där också Forrest Gump sprang sin långrunda ur filmen känner nog också många igen.

Den som inte gillar sten kan nog sluta läsa bloggen här på ett tag framöver. Denna road trip har helt klart fått bli den stora stenresan. Dessa stora magnifika stenblock mitt ute i slätten. Det är något så vackert och imponerande över landskapet. Man sitter och tittar i förundran. De coola formerna som kan bildas.

De två stora längst till vänster tyckte jag såg ut som gigantiska sniglar så jag döpte dem snabbt till Lilla Snigel 1 och 2.

Själva Monument Valley ligger inom Navajo indianernas reservat. Här i sydvästra USA så finns det gott om indiankultur och stammar. De lever oftast väldigt fattigt och tillverkar smycken och souvenirer som de säljer till turister. Man ser denna typen av stånd med små souvenirer överallt häromkring.

Monument Valley var ju bara såååå coolt! När man trodde att man redan hade fått se så mycket häftigt så kom man hit och bara gapade av förundran igen. Landskapet är så maffigt och helt surrealistiskt.

Vi tog en fika här på The View Hotel. Det är minnsan inte varje dag man har denna utsikten då man dricker kaffe

Så vackert och så imponerande här i Moument Valley. Molen kastar sina skuggor över slätten och de massiva stenformationerna vilket ger kontraster och siluetter som bara ökar den häftiga vyn.

Vi åkte ut i själva Monument Valley längst med den slingan som man får åka på själva. Monument Valley ligger inom Navajo indian reservatet. Här får man inte åka ut själv utan en indian guide förutom på denna slinga. Vidare krävs också att ska man åka någonstanns förutom just på slingan så krävs även att man har fyrhjuldrift på sin bil. Det har vi inte på denna hyrbil och det var rätt spännande att ge sig ut på själva slingan med denna bilen. Det blev en rejält skumpig färd (även om vi är vana vid riktigt dåliga vägar efter att ha bott i AL så var denna strået vassare helt klart). Det var en backe som vi båda höll andan och undrade om vi skulle klara oss uppför. I guideboken stod det att det var omöjligt att köra för fort på denna slinga och det förstod vi snart att det stämde mycket väl. Det var den skumpigaste färden under denna road trip. 10 miles per hour var fartgränsen och det gick som sagt inte att köra för fort.

Här är en av "sniglarna" på nära håll. De är inte små. Det är väldiga och imponerande kolosser.

När vi var på väg från Moument Valley så kom det åska och regn längre bort. Det blir rätt maffiga åskväder med häftiga blixtar så här som man får se på slätten. Från Monument Valley åkte vi vidare en kort stäcka till ett mycket litet ställe som hette Mexican Hat. I denna lilla by bor endast 100 personer. Det fanns någon enstaka resturang och sedan en mack. Så vårat lilla motel vid San Juan river.

On the road

2010-07-30T14:40:00.000-07:00

Hela tiden förändras landskapet vi färdas genom. Jag trodde först då vi kom hit att det skulle se relativt konstant ut men det gör det inte alls. Utan på relativt korta sträckor så skiftar landskapet radikalt. Känns som om hela denna delen av USA skulle kunna stämplas som en enda lång scenic route.
Något man blir förvirrad av i denna delen av USA där vi ena dagen åker in i Utha och andra i Arizona är tidszonerna och vad klockan är. Jag har fortfarande Alabama tid på min klocka för att ha en konstant referenspunkt. AZ har nämligen ingen växling mellan sommar och vintertid. Utha ligger en timme efter AL och AZ ligger två timmar efter AL. På denna lilla bensinmack strax utanför the north rim på grand canyon så satt denna dubbelklocka uppe.

Vyeerna och landskapet är mäktigt många gånger och skiftar otroligt mycket. Det är höga berg, dalar, canyons, och mycket mycket sten. Uta är verkligen fullt av sten i alla former. Stora, små, kantiga, runda, osv. Gillar man inte sten så kan man sluta läsa här på bloggen ett tag framöver. Men jag antar att min facination för sten och dess skönhet ligger lite i mina gener. Har man en pappa som är geolog så sitter det väl lite sådant i blodet. Sådan far sådan dotter eller... ;-)

Så här ser det ut då vi far med bilen. C är förare och jag sitter brevid och är reseplannerare och läser på om de olika ställen vi ska besöka för dagen. När vi var i Grand Canyon kom det ett oväder på kvällen med både regn och kalla vindar. Det blev så kyligt som bara 12 grader C. Vi hade plannerat middag med lilla campingköket igen så C fick gå ut i regnet och sätta upp det medans jag fick hacka till en sallad i baksätet som ni ser här. Det gäller att vara kreativ ibland. Vi befann oss nämligen långt upp på slutet av en lång serpentinväg i Grand Canyon och det var dessutom sent och vi var super hungriga. Här i north rim finns det liksom inte resturanger och faciliteter bakom varje knut som i south rim. Här får man klara sig själv.

Detta är förresten våra hyrbil. En vit Chrysler blev det. Jag tycker den ser ut som en gigantisk grill framifrån. Den har funkat riktigt bra hittills. Vi har som sagt även fått prova på att tillreda middag i den.

Antelope Canyon

2010-07-30T06:27:00.000-07:00

Denna canyon var bland det coolaste och vackraste jag någonsin sett. Såå häftigt! Vi hade bokat en fototur hit på 2.5 timmar med en fotograf som guide. Vi var sex stycken i gruppen. Jag och C hade höga förväntningar på denna så kallat Slot Canyon. När vi kom dit och såg den så tappade man liksom andan av förundran. Dessa smala korkskruvskrokar och gångar som vi slingrade oss in i var bara sååå häftiga. Denna canyon är helt utav sandsten som är mycket porös. Med jämna mellanrum kommer det flash flods här och dessa naturkrafter är INTE att leka med. Är det det minsta risk för regn ska man inte befinna sig här i en sådan slot canyon. Varje gång det kommer en flash flod så förändras och omformas strukturen innuti. Våran guide berättade att det såg helt annorlunda ut nu här jämfört med bara två veckor sedan så det kommit ett kraftigt regn. Då sköljs hela denna canyon igenom. Vattnet stiger lätt flera meter. Att befinna sig i en sådan slot canyon under en flash flood är som att befinna sig inne i en tvättmaskin.

För två fotopersoner som mig och C så kunde vi liksom inte sluta fota här. C tog över 300 kort på antelope canyon. Men man måste ju ta många kort för att förhoppningsvis få några fåtal bra kort. Jag har fått iallfall två kort som jag är riktigt nöjd med. Jag hade förväntat mig att det skulle bli väldigt varmt under denna tur men det visade sig vara svalt och skönt inne i själva antelope canyon. Denna upper Antelope Canyon som vi besökte ligger strax utanför Page, AZ ute i navajo reservatet.

Vi som skulle på fototuren möttes utanför studion och åkte sedan med guidens bil. Det behövdes nämligen en fyrhjuldriven bil för att ta sig hit. Detta är vägen som leder till Antelope Canyon. Den må se helt ok ut men det var djup och lössittande sand. Det var i princip som att köra på en sandstrand. Här kommer det som sagt med jämna mellanrum flash floods. Är det en på gång så gäller det att evakuera snabbt. Tyligen så omkom 11 europeiska turister här 1997 just i en flash flood.

Sååå vacker och mäktig med alla sina smala gångar och det vackra slipade mönstret som bildas på sandstenen här.Det är riktigt smala gångar på sina håll. Vi trängde med guiden allt djupare in i hjärtat på denna canyon. Så småningom så kom man ut på andra sidan. Totalt är denna ca 500 meter lång.

Från utsidan ser det som sagt inte mycket ut.

Men när man kommer in så blir man stum av förundran och av skönheten. Här står våran lilla grupp och fotar för fullt.

Jag låter dessa bilder tala för sig själva. Så vackert och mäktigt med alla dessa korkskruvs formationer i sandstenen. Denna canyon formas som sagt konstant om varje gång det kommer regn. Sandstenen är väldigt prös och när det också kommer en vindpust så yr det lite korn ner från ovan.

Den bästa tidpunkten för ett besök här i Antelope Canyon är på förmiddagen då ljuset är som vackrast och fliteras in genom öppningarna och sprickorna så att man nästintill kan få ett magiskt ljus. Detta var helt klart en mäktig fotoupplevelse.

Bufflar

2010-07-29T21:00:00.000-07:00

När vi var vid Grand Canyon north rim så passerade vi denna flock med vilda bufflar. Sååå coolt! Det är något jag länge drömt om att få se och nu fick vi se dem. De betade här på ängen utanför Grand Canyon parken. Vi valde att åka till north rim som ligger betydligt högre än south rim och den stora fördelen är att det är mycket mindre folk här. Man slipper trängas med folkmassor och man slipper se McDonalds skyltar osv. Här finns inte mycket förutom en camping och själva Lodgen. Vi kunde tyvärr inte bo på området eller i någon av stugorna för dessa måste man boka minst ett halvår i förväg. Vi påbörjade ju våra bokningar bara någon månad innan.

Här vid north rim var naturen väldigt vacker och grön. Det liknade svensk natur mycket. Det var dessutom rätt svalt emellanåt. Vädret här visade sig vara lite lynnigt. Det kom en del regnskurar. Morgon och kväll fick man sätta på sig byxor och tröja för då var det bara ca 15 grader C. Det kändes mycket likt svensk sommar. Jag har massor med jättefina bilder från Grand Canyon men stället vi bor på just nu har rikigt segt internet så jag kan inte lägga upp mycket just nu. Men jag är så glad att vi fick se bufflarna.

Cowboy Inn

2010-07-29T09:36:00.000-07:00

Här bodde vi inatt. Ett litet mycket orginellt motel som hette Cowboy Inn. Det låg strax utanför det lilla samhället Page i AZ. Det ännu mindre stället hette ironiskt nog Big Water (fast det ligger mitt i öknen). Här stannade vi för att vi skulle åka ut till Antelope Canyon som är en så kallat Slot Canyon. Här var alla rummen inredda i olika stil. Vi fick sova i rum 22 som var the Grand Saloon. Spel och poker rummet.

På morgonen fick man gå ut till den lilla kaffe kiosken och köpa kaffe. Det här stället ligger mitt ute i öknen vid stora vägen. Det är inte det mest lyxiga ställe men helt klart har det karaktär.

Nu ska vi inom några minuter bege oss ut till Antelope Canyon och förhoppningsvis få några fantastiska fotografier.

Middag utomhus med objuden gäst

2010-07-27T07:31:00.000-07:00

Igår kväll bestämde vi oss för att laga middag utomhus med det lilla campingköket som C hade packat med sig. Det är inte varje dag man lagar mat till denna utsikt som ni ser på bilden ovan.

Campingköket funkade utmärkt. Vi gjorde ris med bönor och några köttfärsjärpar och en sallad. Vi hittade denna stora sten som var perfekt till att sitta och laga mat på.

Det smakade verkligen jättegott. Det är något visst med att laga egen mat utomhus. Jag skulle nog lätt kunna säga att detta blev den godaste middagen hittills under denna semester.

Men sedan kom det en objuden gäst slingrande. Jag skulle nog säga att det var vi som var de objudna gästerna egentligen i hans vardagsrum. Jag antar att det där köttfärs järparna luktade så gott så gott. Det kom en skallerorm! Jag är inte direkt ormrädd men nog har jag ALL RESPEKT i världen för en sådan här. Vi satt kvar på stenen där vi satt rätt säkra. Men det började mörkna och vi ville inte behöva sitta kvar allt för länge. Men vi satt kvar och avvakade en stund och hoppades på att han skulle slingra sig bort och inte känna sig hotad.

Det var verkligen så vi fick se honom på nära håll. Jag tänkte inte alls på ormfaran då vi valde denna platsen. Jag hade till och med flipflops på mig. Så dumt. Jag kommer med all säkerhet tänka till här framöver på ett helt annat sätt. Jag lyckades även ta skallran i närbild som ni ser.

Middagen var över och avslutades i hast. Vi packade kvickt ihop våra grejer och så snart han slingrat sig en bit bort så hoppade vi ner från stenen och skyndade till våran bil. Vi genade INTE genom gräset utan höll oss till stigen.

The Narrows

2010-07-26T16:09:00.001-07:00

Igår bestämde vi oss för att göra en längre tur och även en mer avancerad tur. Vi utforskade den delen av Zion som kallas för The Narrows för här är det verkligen smalt mellan de branta klippväggarna. Det som är unikt med den här leden är att det inte är någon led man går eller vandrar på utan man går direkt i floden. Det krävs en hel del både koncentration och balans samt styrka för att klara detta. Floden var brun/röd och så pass grumlig att man inte såg botten alls. Man visste därför inte alls vart man satte sina fötter utan fick gå på känn. Här måste man ha riktiga skor för att ens kunna ta sig fram. Igår hade vi åkt till Walmart och köpt varsitt par billiga gympaskor som kunde blötas ner utan att det gjorde något. De visade sig funka väldigt bra för dagens ändamål. På ryggen hade vi våra ryggsäckar och ett ombyte i ziplock påsar. Vi stoppade även ner kamera och annat i ziplock påsar utifall att man skulle trilla (det hände att det var nära ögat kan jag säga). Det var inte helt lätt att balansera runt här och ta sig fram längst med floden. På sina ställen var det rejält strömt. Det var ömsom djupt och ömsom grunt. Stenar låg lösa och var hala så man fick treva sig fram för varje steg.

Vi tog bussen in i parken liksom igår. Vi stack iväg tidigare idag och hade packat våra ryggsäckar som sagt med kameror, extra ombyte samt matsäck.

De branta klippväggarna är verkligen maffiga. Vi lyckades hitta varsin vandringspinne/stav som visade sig vara riktigt bra att ha. Vi fick verkligen träna på vårat balanssinne.

Det visade sig vara riktigt bra att ha en vandringskäpp med sig så att man kunde ta visst stöd på den då man höll på att tappa balansen på de stora runda och hala stenarna i floden.

Som ni ser var det strömt och inte helt lätt. Men vi gick ca fyra timmar idag totalt. Idag känner jag att jag har träningsvärk på baksidan av benen och rumpan. Jag antar att man fick använda vissa muskelgrupper som man inte brukar.

Två timmar upp längst med floden innan vi vände. Man hade lätt kunnat fortsätta många timmar till. Det blev även lite dramatik på tillbakavägen. Mörka moln började torna upp sig och vi hörde även åska. Vi visste att detta var INTE var rätt plats att befinna sig på om ett rejält åskväder skulle braka loss. Då är det nämligen stor fara för "flash floding" . Floden ökar då rejält i volym och i styrka. Man vill inte sitta här och plötsligt sköljas bort. Det är tydligen vanligt med just starka och kraftiga åskväder så här i juli och augusti i Zion. Man får vara extra uppmärksam på om man hör åska eller om floden tilltar i styrka. Men vi lyckades klara oss för regnet bröt aldrig ut innan vi hann tillbaka.

Naturen här längst med floden var otroligt vacker och imponerande. Vi fick en underbar dag. Återvände till hotellet sen eftermiddag och då var vi rejält trötta. Något annat som var riktigt skönt var att få ta av sig de blöta skorna och strumporna som man gått i hela dagen. Bitvis var floden riktigt djup så att vattnet räckte upp till midjan på mig. Vi såg en man som tappade fotfästet och plumsade i baklänges så att han hamnade på rygg.

Vi gick upp tills vi kom till ett ställe där en annan flod korsade den floden vi gått på. Den andra floden hade dock betydligt klarare vatten. Det såg lite roligt ut där dessa vattenmassor kom i kontakt med varandra.

Massiva och höga stenväggar som var rejält smala på sina håll. Det är därifrån som detta ställe fått sitt namn och blev till just The Narrows.

Väldigt läckert när solljuset föll in mellan de branta och smala klippväggarna.

Idag beger vi oss av från Zion mot Grand Canyon.

Mera Zion

2010-07-25T21:02:00.000-07:00

Otroligt underbara och maffiga vyer av landskapet och bergen här.

Virgin river flyter fram genom dalen i Zion.

På väg uppför leden mot the emerald pools. Nu är det dock högsommar och rejäl hetta så det fanns inte så mycket vatten i dessa pooler men utsikten var det inget fel på.

Bergen är verkligen vackra och imponerande. Det blir många häftiga formationer i sandstenen som utgör bergen här. Även färgerna varierar från rött till vitt.

Kaktusarna tycker jag också är vackra på sitt sätt. Just nu förstår man att de trivs och rotar sig bra i denna hetta. Själv höll jag på att bli överhettad under eftermiddagen. Det är stor skillnad på temperaturen mellan skugga och sol men tyvärr så är stora delar av lederna inte skuggade.

Det var faktiskt en hel del folk som badade och svalkade av sig i floden. Vi hade inga badkläder med oss här första dagen men ska ha med oss det imorgon. Vi planerar att göra en av de svårare lederna imorgon. Det är en led som heter The narrows som egentligen inte är en led alls utan man vandrar upp längst med floden genom att vada och vandra just i själva floden.

Längst med floden och bergväggarna så sipprar det vatten och det i sin tur ger upphov till ett alldeles eget micro ekosystem för faunan här. Denna fauna som uppkommer längst med de fuktiga bergsväggarna kallas för The hanging beds. Den lär blomma otroligt vackert under vår och försommar.

Så här ser bussarna ut som transporterar runt alla som besöker parken sommartid. Det funkar utmärkt faktiskt. Det kommer bussar ca vart 6-8 minut. Vägen genom parken är vacker den också där den slingrar sig fram genom detta imponerande vackra landskap. Nu är det sovdags för mig. C ligger här brevid och sover redan sött.

Panoramabild från Zion och liten hälsning

2010-07-25T20:50:00.000-07:00

En liten hälsning från oss i Zion. Här har C fotat med den panorama tillsatts som han byggt själv till kameran. Det kan bli rätt coola foton som detta ovan. Vi anlände till Zion vid tiotiden på förmiddagen. Vi körde två olika hikes idag. Vi började med den som heter Emerald Pools och gick ända upp till de högsta nivåerna. Det var en fantastisk utsikt där uppe. Sedan gick vi också River Trail som gick längst med floden. Det har varit riktigt varmt idag. Dagen började dock riktigt behagligt och det blev inte tokvarmt förräns efter våran lunch picknick som vi intog på gräsmattan utanför Zion Lodge inne i parken. Men vid tre tiden gav vi oss och kände att vi åker till hotellet och checkar in och svalkar av oss.

Här bor vi i lilla mysig Springfield som ligger precis utanför nationalparken. Det går en grattis bus direkt utanför hotellet till ingången av Zion och där tar man sedan ytterligare en gratis shuttle buss som kör en till olika hållplatser inne i parken. Det är ett system de började med år 2000 för att dels göra nationalparken mer miljövänlig men också för att undvika trafikstockningar som var ett problem tidigare. Under sommaren tillåts inga privata fordon inne i parken utan alla får ta gratis bussarna vid parkens ingång. Det funkade jättebra. Bussarna och vissa av lederna är även handikapp anpassade. Imorgon ska vi tillbringa ännu en dag inne i Zion national park och vi har ytterligare en natt här i Springdale.

Det är otroligt vacker och maffig natur. Jag ska försöka hinna ladda upp lite bilder till imorgon. Men här får ni så länge ett litet vykort i form av denna fina panoramabild.

Landat i Vegas och åkt ut i öknen

2010-07-24T20:22:00.000-07:00

Framme i Vegas. Flygningen gick riktigt smidigt. Det tog 3.5 timmar från Alabama hit. Nog märktes det med en gång att man landat i Vegas. Så fort man klivit av planet så möttes man av enarmadebanditer. Detta är taget på flygplatsen.

Men vi stannade inte länge i Vegas. Hämtade ut hyrbilen och begav oss norrut på Interstate 15 mot Salt Lake City (även om vi inte ska riktigt så långt norr) och körde ut i öknen.

En snabb blick av Vegas stripp och alla de berömda hotellen fick vi som hastigast då vi körde ut och genom stan. Men vi avslutar ju här så vi kommer att ha god tid på oss att bekanta oss mycket mer med Vegas.

Ut i ökenlandskapet. Helt annat landskap än vi är vana vid från Alabama. Det är torrt och kargt men vackert. Så snart man lämnade Vegas bakom sig så fanns inget annat på ett bra tag utom just väg och öken. Nog är det varmt här. Det är 40 grader eller mer. Men det är en helt annan värme. Denna torra värme är betydligt mer behaglig än den fuktiga hetta som finns i AL. 111 F var det som mest idag.

Detta var ett häftigt parti av vägen. Den hittills spikraka vägen blev plötsligt krokig och kurvig när vi körde igenom ett av bergspartierna. Se upp för fallande sten stod det på varningskyltar. Hjälp men det finns ju sten precis överallt kände vi. Vi slapp iallfall fallande stenar.

I natt tillbringar vi första natten i en liten stad som heter St. George i Utha. Den ligger någon timme söder om Zion national park dit vi sticker till imorgon bitti så snart vi vaknat. Någon som dock bjöd på lite dramatik under eftermiddagen var att det blåste upp ordentligt. Det verkade som det var kraftigt regn på väg här i öknen. Vi såg att det regnade på olika håll runt omkring oss men regnet kom aldrig just till denna lilla stad. Men på bilden ovan kan ni ser hur de mörka molnen tornade upp sig och det blåste upp och virvlade sand rätt kraftigt i luften.

Efter att vi ätit middag så åkte vi upp till ett bostadsområde som låg på en kulle med utsikt över dalen och öknen. Fotade lite och kollade in landskapet.

Solnedgång över klipporna och ökenlandskapet under våran första kväll. Hittills har semestern haft en riktigt bra början. Vi ser fram emot vacker natur imorgon i Zion national park.

Äntligen Semester!

2010-07-23T06:17:00.000-07:00

Sista dagen på jobbet blir det idag och även sista dagen i Birmingham på ett tag. Imorgon sticker vi mot nya äventyr. Det lär bli allt från både mäktiga och imponerande naturupplevelser till glitter och glamour i Vegas. Ska bli underbart. Känns som sagt konstigt att detta blir sista jobbdagen men det känns också bra.

Hettan fortsätter och ger inte vika en uns. Det är faktiskt temperaturer långt över det normala även för södern och säsongen. Igår var det 39 grader igen och idag förväntas åter en sådan het dag. Igår kom det dock ett riktigt skyfall på kvällen. Något som är riktigt interessant är att dessa skyfall verkligen känns som om någon öppnat himmlen och viridit på kranen. De kan dessutom vara väldigt lokala. Igår regnade det tex bara inne i stan. Det vräkte ner och det kom så mycket nederbörd på en gång att brunnar och annat inte räckte till riktigt. När jag körde så var det lätt en halvmeter vatten på vissa ställen. Ett riktigt tropiskt skyfall kom! Här går folk omkring med paraplyer fast det inte finns en droppe med regn i luften. Många kör med paraplyer som parasoll för att skydda sig mot solen och den intesiva hettan. Hetta är något vi kommer få smaka på under våran road trip också. Det lär vara 40 grader eller mer dit vi ska men det är iallfall torr värme. Inga tjocka tröjor lär behövas.

C skulle ta sin blackberry mobil och fota skyfallet vilket han gjorde. Dock verkar det som om blackberrien inte klarade av regnet och fukten för nu är den stendöd. C har fått återgå till sin gammla telefon. Tur att vi ändå tänkt köpa nya telefoner då vi kommer till Sverige. Nu är den stendöd iallfall. Men vi sörjer den inte så mycket som sagt eftersom C inte ens gillade den nåt vidare. Helt värdelöst med touch screen så det blir det inte igen. Inte så kul när telefonen ringer upp andra av sig själv för att den ligger i fickan. För tillfället har både jag och C fått plocka upp gammla telefoner (min ordninarie gick sönder här för några veckor sedan). Nu har jag en gammal Ericsson som är ca 7 år gammal och C har en Motorola som är 4 år.

Jag hoppas kunna lägga ut lite bilder medans vi är på våran road trip. Vi kommer att ta med en dator iallfall. Men det får bli lite av vad jag hinner. Så länge får ni njuta av lite vackra blommor från Birminghams botaniska trädgård. Nu ska äntligen jag och C få lite mycket efterlängtad semester. Det ska bli såååå skönt och sååå kul!

Jag har äntligen fått höra vad det egentligen betyder att vara en ”Hootchie Mama” . Det är ett uttryck jag har hört då och då här. Jag tycker det låter lite kul men jag har aldrig vetat riktigt vad det betyder. När vi körde förbi biltvätten häromdagen så slänger jag ur mig att ”look muscle man is doing the hootchie Mamas car” C undrade vad jag menade. Jag insåg att jag inte riktigt fattade vad jag sa själv. När han träffade Liz nästa gång passade han därför på att fråga henne. Han fick säga att Desiree vill veta vad en Hoothcie Mama är. Jag vet inte om det är ett lokalt uttryck eller om det används över hela USA. Men det är tydligen lite av slampa. Någon som klär sig lite billigt. Någon som har på tok för korta shorts eller kjol på sig. Ha ha roligt iallfall att få lära sig sådana här slanguttryck.

Nåväl nu är i princip sista jobbdagen avklarad. Jag gav min chef min fotobok som jag gjort om Sverige och den verkade bli väldigt uppskattad. Han sa att jag hade öga för bildkomposition och borde överväga att ägna mig åt foto proffessionelt så det var en jättefin komplimang.

Nu ska jag hem och kolla packningen en sista gång och bara njuuuuta av att min semester har börjat.

Ha det riktigt bra allesammans. Ha en skön helg!

Det kom ett paket lastat med...

2010-07-21T08:13:00.000-07:00

Det kom ett paket från Charlston, SC från Gullah Gourmet. Gullah är den afroamerikanska kulturen bland de svarta som bosatte sig i södern, framförallt i South Carolina och Georgia. Det är en väldigt interessant och spännande kultur.

Jag såg i magazinet Southern Livining ett reportage om Gullah Gourmet och deras produkter. De säljer olika såser och mixer för några av söderns mest typiska rätter. Jag är egentligen inte mycket för färdiga mixar utan gillar att laga saker från scratch men det var just de dekorativa påsarna jag fastnade för framförallt. Det är mer utsidan än innehållet jag vill åt här. Jag tänkte nämligen att man skulle kunna sprätta upp tyget på påsarna och ha som fina servetter eller alternativt sy bordsunderlägg av. Fler förslag på vad man kan göra med tyget tar jag också gärna emot. Jag föll för bilderna och texten. Detta är svart sydstatsdialekt de är skriva med. Lobster blir Lobsta och Tomatos blir T´madas osv. Så här talas det nere i södern.

Beställde det som var bland det mest typiska för södern som stekta gröna tomater. Det är en kryddmix som man blandar med fil och sedan doppar man sina tomater i detta och steker i panna eller ugn. Är man från södern så fritterar man dem i olja men det lär ju inte jag göra. Hush Puppies är också typiskt för södern liksom Grits, två majsbaserade produkter.

Roligt också att även instruktionerna på baksidan är skriva med äkta dialekt.

Jag har passat på att inhandla sådant som jag gärna vill ha med mig hem som detta. I helgen köpte vi även en amerikansk flagga så att vi kan flagga och fira nu när vi båda blivit svensk-amerikaner. Jag har passat på att ladda med sådant som är billigare här så som badlakan av bra kvalité, gympa och löparskor, och glasögon. När C pakade om bland kartongerna hittade han ytterligare en liten överraskningspresent. Kära Mr. Kitchen Aid har fått sig ett tillbehör. Vi har fått glassmaskins tillsatsen. För en glassoman som mig ska det minsann glassas loss i Sverige. Sedan ska det bli lite smink från Sephora innan vi lämnar.

Kort och gott också en lista på vad jag INTE kommer att sakna:

Runda dörrknoppar som handtag

Pappkassar utan handtag

Bostadsområden utan trottoarer

Ilskna hundar som okopplade rusar ut på gatan och skrämmer/biter en.

Stora massiva trämöbler som är mörka

Med trafikanter som verkar invänta någon religös uppenbarelse vid trafikljusen innan de kan börja köra.

Dåliga gropiga, lappade och lagade vägar och motorvägar.

Att få matkassarna packade så att hårsprayen hamnar i kylbagen och mjölken i en vanlig kasse osv

De bakåtsträvande republikanerna som säger nej till det mesta.

Mest av allt den obefintliga semestern.

Södern för mig i bilder...

2010-07-20T12:49:00.000-07:00

Södern är en plats där den spanska mossan vajar vackert i de stora gammla ekarna.

Där tiden får ta tid, där nästan ingen har bråttom.

Där man sitter på sin front porch och läppjar på sitt söta iste

Där cowboyen ännu finns lever kvar och en modern cowboy kör en stooor pickup.

Där sweet and fried är nyckelord i köket förutom BBQ.

Där livet flyter på så som det alltid har gjort de senaste 100 åren. Man efterstävar att bibehålla saker och ting så som de alltid varit.

Där gud är lite extra mycket på plats.

Där kräftorna är kryddiga och sååå goda. Man kan inte sluta äta fast det bränner lätt kring läpparna.

Goda vänner, kryddiga kräftor samt majs och potatis som kokas med i kräftkoket.

Där den afroamerikanska kulturen finns i stark närvaro men där historian tyvärr är mörk och sorglig. Men ack så interessant med denna kultur som är starkt bevarad.

Där stränderna är underbara med sin pudervita sand och sitt inbjudande turkosa vatten.

Där musiken spelar en stor roll. Country och cowboys liksom Jazz och Blues.

Broadway street i Nashville med alla sina mysiga barer och livemusik. Det är här man kan få tag på en riktig cowboy outfit också som dessa stövlar.

Där man hittar pumpor i alla storlekar, färger och former och även skrattande pumpor till Halloween.

Där majkolvarna bara är sååå goda och söta och alldeles ljuvliga då man lägger dem på grillen.

Där höstfärgerna sparkar och är så maffiga så man tappar andan nästan och dit våren kommer tidigt.

Detta är södern, livet i djupaste södern i Alabama och in the heart of Dixie.

En plats där alla tycks ha fått smak för sötma redan innan de lärt sig gå. Där betoningen ligger på ordet Sweet som i Sweet Home Alabama.

För mig personligen är södern också starkt präglat av järnvägen. Birmingham grundades vid en gammal järnvägskorsning i mitten på 1800-talet. Detta är en gammal stål och industristad. Än idag hör man hela tiden dygnet runt nästan någon tågvissla tjuta på avstånd. Ljudet av tåg och järnväg är något jag alltid kommer att förknippa med min tid här.

Persikor...självklart persikor. Här där det småbråkas lite mellan Alabama och Georgia om vem som är The Peach State. Jag tror att Georgia vinner över Alabama. Men i själva verket så är det faktiskt Kalifornien som producerar flest persikor, ha ha så tji för både AL och GA.

Där gud tycks finnas lite extra mycket i sin närvaro och i allt som görs och sägs.

Där The Key Lime Pie härstammar från.

Där bomullsfälten spelat en stor och viktig roll i historian och där den vita fluffiga bomullen ännu växer på fälten.

Bomullen som gav upphov till en hel del rikedom och pampiga och stilfulla plantager som man kan besöka. Här ovan är en plantage utanför Charlston i South Carolina och nedanför så har ni plantagen Oak Alley strax utanför New Orelans i Lousiana.

Där livet under hela hösten kretsar starkt kring amerikansk collage fotboll.

och så kallat Tail gate parties. Man åker till parkeringen där fotbollsmatchen ska hållas och där har man sedan picknick med sina vänner vid bilen.

Där doften av rök och BBQ ligger tät i luften.

Där det finns en hel del stora pampiga gammla sydstatshus.

Där Martin Luther King kämpade starkt för de svarta. Detta är kyrkan i Alabama där han jobbade som pastor.

Jag säger det en gång till...where the sweet tooth is strong.

Där det skönaste och bästa avkopplingen är att hänga på The front porch.

Där stora bilar imponerar och är viktiga. Där var och varannan har en stor pickis och gärna med dubbla däck.

Alabamas röda typiska jord.

Där det finns stora odlingar av pekannötsträd.

Där den spanska mossan (som vare sig är en mossa eller spansk) vajar i vinden.

Ja detta är södern. Detta är mitt södern som jag alltid kommer att bära med mig i hjärtat och som vi kommer att ha många många minnen från.

University Boulevard

2010-07-19T15:50:00.000-07:00

Jag har under våra fyra år här jobbat på Univeristy of Alabama at Birmingham. Det är ett stort universitets sjukhus och det är den största arbetsgivaren här i Birmingham. Förutom sjukhuset och forskning så är det främst de medicinska fakulteterna som ligger placerade här. Övriga faculteter för University of Alabama ligger dels i Hunstville i norra Alabama och i Tuscaloosa. Men här har man studenter som pluggar till läkare, sköterskor och tandläkare. Campus området fortsätter att expandera och bli större för varje år som går. Under dessa fyra år har det tillkommit flera nya byggnader. Universitets campuset täcker cirka halva stan. Järnvägsspåret delar stan i den södra och norra delen och campus området utgör hela södra delen av stan. Byggnaderna här är nästan alla i byggda i karakäristiskt rött tegel.

Jag tänkte jag tar med er på min promenad som jag tar dagligen minst en gång om dagen. Jag brukar se till att utnyttja min lunchtimme med att gå till gymet. Min promenad utgörs av sträckan mellan mitt jobb och gymet vilket tar ca 10 minuter att gå. Det är ca fyra kvarter så det är inte speciellt långt. Jag tycker dock att det är skönt att komma ut lite och få gå. Förutom denna promenad så blir det inte mycket promenerande. Annars blir det lätt att man bara går ut genom ytterdörren till bilen vilket blir 20 meter och sedan sätter man sig i bilen och åker in till stan och parkeringsgaraget. Från garaget är det inte mer än 100 meter till mitt jobb. Jag tycker därför att det är riktigt skönt att faktiskt få komma ut, få andas lite luft, se lite folk och få lite sol (då det är vår, vinter och höst). Om sommaren är den här sträckan inte lika skön att gå. Men det är ändå skönt att få komma ut. Så jag tar er med och visar hur det ser ut i den delen av Birmingham som jag jobbar.

Detta är den stora huvudvägen genom campusområdet. Det är University Boulevard.

Så här på sommaren råder det ingen brist på hettan direkt eller fukten för den delen heller. Denna sträcka som jag går är inte direkt lång. Det tar ca 10 minuter i vardera riktningen men då det är ca 35 grader varmt och 80-90% luftfuktighet så är det ändå så att man pustar ut då man nått sitt mål och får komma in i den svala sköna AC luften. Alla amerikanska flaggorna hänger utanför Veterans Hospital som jag passerar. UPS bilarna brukar ställa sig antingen på trottoaren som här eller vid korsningarna.

Detta är Veterans Hospital som ligger ett kvarter från mitt jobb. Alla krigsveteraner kommer hit för sina behandlingar. Det är också här man kan finna denna skylten:

De som varit i krig kanske har någon förkärlek för vapen.

Denna dagen då jag gick här så passerade jag BBQ kedjan Jim N´Nick´s. Det är en kedja som finns här som är rätt poppis och stor. Det finns som det står på bilen här både Drive Thru och Take-Home. Den flygande grisen är hur som haver deras varumärke.

Om sommaren känns det nästan extra hett att gå denna stäcka. Det är som sagt mest betong, asfalt och tegelbyggnader för hela slanten. Det enda som blommar och verkar trivas i hettan är The Crape Myrtle. Det är ett träd som är typiskt för södern och som påminner lite om Syreéner men de doftar inget alls. Jag tycker ändå att de är väldigt vackra. De blommar ofta med antigen rosa, lila eller vita blommor i klasar.

Runt kring hela campus området finns sådana här gröna pålar uppsatta där man kan trycka på en larmknapp om man skulle bli överfallen. Det är väl främst tänkt att studenter och de som jobba här på campus ska kunna känna sig trygga vilken tid på dygnet de än går runt här. Även vägskyltarna har univesitetets emblem på sig.
Här är gymmet som kallas för Campus recreation center eller kort och gott bara för The rec center. Det är en stor jättefin och modern facilitet. Det byggdes bara något år innan vi kom hit. Här finns det mesta så som klättervägg, stor badsäng, squash och basket hallar, styr kommer att saknketräningsmaskiner och massor med olika pass att välja bland. Ett underbart ställe som jag defnintivta.

University Boulevard och campusets röda tegelbyggnader. Jepp så här ser det ut i Birmingham och detta är min dagliga promenad i ur och skur.

Skön Helg

2010-07-18T13:32:00.000-07:00

Det blev en mysig kväll hos familjen G. Jag och C beställde lite indiskt och sedan for vi dit och åt middag med dem. Jag och Kim fick till och med en skön pratstund för oss själva i The haning bed ute på deras front porch medans Mike och C åkte iväg och lämnade äldste sonens kompis hemma hos sig. Det var en underbar kväll även om fukten verkligen låg tät i luften då det precis regnat. Men vi satt där och småpratade med varsitt glas vin. Kim visade alla foton hon tagit från deras Italien resa och kryssning då de också besökt Split i Kroatien och några av öarna i Grekland.

När vi sedan kom hem låg det ett litet paket från Barns and Noble och väntade. Jag hittade tre bra CD skivor till bra pris som jag beställt. Det är väldigt sällan jag numer faktiskt köper CD skivor som man gjorde mycket mer förr. Men dessa tre ville jag verkligen ha både musiken och omslaget på. Tre olika country CD skivor blev det. Har man bott i södern så har man. När längtan efter södern slår till ska jag kunna ta fram och spela lite schysst country. Något som också inhandlades i helgen var en amerikansk flagga som vi kommer att packa med oss. Vi måste ju kunna flagga på 4th of July (våran nationaldag).

Ett paket med lite country anlände på fredagen. Efter att ha bott här i södern så har jag faktiskt lärt mig gilla country. Skivan med Tim McGraw var bara sååå bra! Så ska en snygg cowboy se ut också

;-)

C ägnade mesta dels av löradagen till att gå igenom de kartonger vi redan hade packat då vi flyttade från huset som stått i vårat kartongrum här i lägenheten. Det visade sig vara lönt att faktiskt gå igenom dessa en gång till. Vi lyckades hitta mer att både slänga och ge bort. Nu är de också betydligt mer organiserade. Nu ska vi bara ringa på det som motsvarar frälsnings armen eller något sådant här så att de kan komma och hämta en del prylar som vi ger bort. Det gäller att både packa och sortera optimalt med tanke på kostnaden för att skeppa en kontainer med bohag. Kostnaden för oss med bohag, möbler och bil kommer att landa på ca 13000 dollar. Det handlar alltså om mycket pengar. Många har undrat om det är värt att skicka hem möbler och saker över huvudtaget. Men det är det. Jag tror sällan man faktiskt tänker på vad ett värde av ett helt hem går på. Det skulle vara mycket dyrare att köpa allt nytt. Möbler är dyrt och dessutom har man en massa smått som blir stora summor när man lägger ihop det som kläder, skor, dukar, sänglinne, stereo, tv, datorer, hushållsmaskiner, porslin och allt man har i köket.

Att flytta från en kontinent till en annan är iallfall inget man direkt gör i en enkel handvändning. Det är en hel del att tänka på och det tar sin tid. För oss har det tagit ca 2 år från det att vi först började plannera att flytta tillbaka tills dagen då vi verkligen åker och flyttlasset går. För oss tog det ju framförallt tid att få huset sålt.

Så här ser det nu ut i vårat kartongrum. Alla kartonger har blivit genomgångna ordentligt och ompackade. Alla kartonger är nu också av samma sort. Detta är kartongerna vi sparade från då vi flyttade hit så det är svenska Kungsholms kartonger. De svenska kartongerna är av betydligt bättre kvalité än de som finns här.

Köpte nya löparskor i fredags. De har en liten butik som funkar ungefär som Löplabbet i Stockholm. Det är absolut bästa stället att köpa löparskor. Igår fick jag hjälp av en kille som verkade superduktig. Han kollade hur mina fötter såg ut och hur jag trampade sedan mätte han varje fot för sig noggrant. Ha ha jag har en vänsterfot som är en halv storlek större än högerfoten (men sådant är tydligen inte så ovanligt). Det blev dessa:

Sprillans nya löpardojjor. Sådant är ju mycket billigare här så jag passade på att köpa ett nytt fräscht par att skicka med hem i kontainern. Mina gammla funkar ännu ett tag.

Söndag var het och fuktig. Temperaturen låg på 35 grader och det föll ut lite regnstänk men det kom inget regn även om åskan låg i luften och molnen var rejält mörka. Det hade varit skönt om det hade kommit regn. Vi kollade en del på väder och temperaturer på olika ställen dit vi ska på våran road trip. En plats vi tänkt åka till är ju Death Valley med tanke på temperaturen där just nu så fattar man verkligen varför det heter Death Valley. Det skulle där idag vara 51 grader! Huga. Även om det är torr värme så är det riktigt varmt. Jag tror faktiskt inte att jag någonsin varit på något ställe där det varit så varmt. Gäller att se till att ha både ordentligt med bensin i tanken och en stor dunk med vatten.

Söndag frukostbrunch startade med ett lass goda svenska pannkakor. Sedan hade jag även en superskön helkropps massage att se fram emot. Jag fick samma tjej som förra gången som gjort ett kanonjobb och jag blev lika nöjd denna gången.

Nu är det sista arbetsveckan för mig. Sista slutspurten. Jag ser sååå mycket fram emot våra semester som vi åker på till helgen.

Förberedeleser inför Road Trip

2010-07-15T08:13:00.001-07:00

Igår kom kortet för nationalparkerna som jag beställt . Vi ska ju besöka ett helt gäng med nationalparker som ligger i norra Arizona och södra Utha. Jag insåg att det skulle löna sig att beställa detta kort för 80 dollar som sedan ger oss fritt inträde i alla nationalparker under ett helt år för 80 dollar. Normalt sett kostar det ju annars kring 20-25 dollar för vaje park och varje gång man kör in över gränsen. Ska man besöka fler än en park och kanske köra in och ut mer än en gång så lönar det sig snabbt med detta kortet.

Nu är också hyrbilen bokad. Våran resplan ser ut så här:

Lördag 24 juli flyger vi härifrån till Vegas. Där hämtar vi ut hyrbilen och åker sedan direkt till Zion nationalpark i Utha.

Från Zion åker vi sedan till Grand Canyon (the north rim).

Från Grand Canyon åker vi sedan till Antelope Canyon som är en så kallat Slot Canyon och ska vara otroligt vacker att fotografera. Den ligger ute i ett indianreservat.

Sedan beger vi oss till Monument Valley som ger den där klassiska känslan av Vilda västern landskap. Det är just där de flesta Västern filmer hämtat sina storslagna natur scener.

Sedan åker vi till Blanding i Utha där det ska finnas ett riktigt coolt dinosaurie museum och just dinosarurie avtyck, ben och fossil.

Från Blanding så åker vi till Arches som är ytterligare en nationalpark i Utha. Där har man häftiga stenformationer som bildat just bågar och broar.

Vi avslutar våran road trip med fyra dygn i Vegas och tänkte även hinna med en avstickare till Death Valley i Kalifornien medans vi är där.

Måndag kväll andra augusti är vi tillbaka i Vegas. Jag börjar ana vilken cool och häftig stad detta är. Jag ser minst lika mycket fram emot Vegas som jag gör inför de häftiga naturupplevelserna i de olika nationalparkern. För att få ut så mycket av Vegas som möjligt kommer vi att bo på två olika ställen. Vi börjar med att bo på MGM hotel och Casio som är världens största hotel med över 5000 rum! Ha ha jag antar att de har en hel armé med städerskor för att täcka alla rummen med mera. Sedan kommer vi att avsluta med boende på Bellagio. Det ska nog ge ett värdigt avslut med detta berömda femstjärninga hotel. Ibland ska man faktiskt kosta på sig lite lyx. Jag har suttit och kollat in jag vet inte hur många resturanger och menyer. En livsnjutare och matlagningsinteresserad person som jag är får ju beslutsvånda över det utbudet som finns i Vegas. Helt otroligt svårt att försöka bestämma sig. Jag har som sagt suittit här varje lunch framför min jobbdator nu i över en vecka och lusläst menyer. Jag tror iallfall inte att vi kommer att bli missnöjda.I Vegas tänker vi också gå på något spa och få någon skön behandling. Jag tror inte att vi kommer spela direkt för ingen av oss är några gamblers men kolla lite då andra spelar. Jag har också bokat en show för det måste man ju se då man är där. Vi har biljetter till Cirque de Solais Zumanity.

Ikväll ska vi över till familjen G. Tillbringa en skön och avslappnad fredagkväll där med lite indisk hämtmat som vi plockar upp på vägen. Det blir nog annars en ganska lugn helg. Det kan vara skönt eftersom vi sticker iväg på våran road trip nästa lördag. Jag ska ägna mig åt att packa. Med tanke på temperaturerna som jag kollat runt bland våra resmål så gäller det nog att fokusera på svala sköna plagg. I Vegas är det ju riktigt hett just nu med ca 40 grader eller strax över detta till och med. Skillnaden är dock att det är torr värme vilket är bra mycket bättre än fuktig värme. Men nog kommer det vara varmt det är jag helt inställd på.

Jag ser redan fram emot att få sitta här på deras front porch i the hanging bed. Den är så himla mysig och skön att sitta i.

Söndag ser jag fram emot ännu en timmes njutfylld massage! Det är bara sååå skönt. Hon som masserade mig förra helgen var superbra och gav mig en lite mer special inriktad massage då hon sa att hon såg med en gång att jag tränar ganska mycket. Det var perfekt för de där musklerna som fått jobba hårt under veckan. Jag hoppas på att kunna få något sådant igen. I Vegas finns alla möjliga typer av massage och kroppsbehandlingar. Bellagio har en Athlets massage på 80 minuter fast den kommer det inte bli. Känner inte att jag kan lägga 225 dollar på något sådant. Det får nog bli en vanlig 50 minuters Swedish som alltid är skönt.

Nu är det FRIDAY! Jag kan knappt fatta att jag bara har en vecka kvar att jobba. Nästa fredag kommer jag att packa ihop alla mina grejer i en kartong och inte komma tillbaka hit dit jag ändå jobbat i fyra år. Känns lite märkligt. Men nu ska jag bara klara av några timmar på jobbet innan det är helg. Fukten och hettan råder det fortfarande ingen brist på. Igår kom iallfall ett välbehövligt regn och åska.

Ha en bra helg

Sanibel och Captiva islands, Florida

2010-07-14T07:40:00.000-07:00

Sista biten på våran reseberättelse från Florida i slutet på maj. Från Ft. Meyers där vi bodde var det inte långt ut till både Sanibel och Captiva som är två små öar som ligger strax utanför västkusten på södra Florida. Jag hade länge velat besöka just Sanibel för att jag hört talas om att detta var ett riktigt snäckparadis. Jag behövde inte bli det minsta besviken. Jag har aldrig sett så mycket snäckor som här. Att det just samlas så mycket snäckskal här beror tydligen på tidvattnet och öarnas form, position och riktning. Här sköjer stora mängder av snäckskal in över stränderna dagligen med tidvattnet och fångas upp som någon bummerang effekt. På bilden ovan har någon sammlat en hel drös med snäckor och sedan skrivit Florida med stora bokstäver av snäckskalen.

Här fanns också ett jättefint och interessant snäckmuseum att besöka. Det var skönt att få komma in en stund och svalka sig i AC luften eftersom det var rejält hett och soligt. Här fick vi se snäckor och skal från hela världen. Fanns som sagt jättemycket interessant att kolla in.

Utställningarna och montrarna var mycket pedagogiska.

Ett riktigt snäckparadis! Beachen var underbart vacker och fylld med olika snäckskal. Det var dock rejält hett i luften och solen gassade. Vi fick se till att smörja in oss ordentligt med sololja och även behålla t-shirten på samt ha keps för att inte bränna sig. Man fick tillbringa största delen av tiden i vattnet för annars blev det för outhärdligt varmt.

Stranden var mycket vacker. Här gick jag och plockade snäckor och försökte hitta de finaste och lite mer ovanliga sorter. C har fotat mig då jag går här och har intagit den berömda "Sanibel stoop" positionen. De flesta som kommer hit går nedböjda så här med blicken riktad ner i sanden och strandkanten. Det var ju helgdag då vi var här och det var mycket folk på stranden vilket inte syns som beror på att vi valde att trotsa hettan och gå en bit bort. De flesta hade inte ork att gå en bit så de ansamlades precis i början på stranden där det var knökfullt. Men gick man bara lite längre bort så fick man denna fina strand ganska mycket för sig själv.

Det var som sagt helgdag och Memorial Day då man firar sina krigsveteraner. Här var ett par som även sett till att ta med sig sin stora amerikanska flagga ner på beachen för att fira Memorial Day.

När jag gick runt ohc letade snäckor på stranden så hittade jag detta märkliga spiralformade skal av något slag. Vet inte vad det är men tänkte att om Sweflo läser detta kanske hon vet vad det är.

Kvinnan till höger fotade jag för att hon har det verktyg som Sweflo berättat om på sin blogg. Det är som någon sorts skrapa eller håv som är perfekt för att fånga upp snäckor precis i vattenbrynet.

Det var rejält varmt i luften och även vovvarna passade på att hoppa i plurret och svalka sig. Det var riktigt varmt i vattnet också (säkert omkring 30 grader i vattnet utan att överdriva). Även om man inte fick så mycket svalka av att havet så var det ändå mycket skönare att stå eller ligga i vattnet än att sitta på stranden. Jag och C hade inte heller med oss något parasoll och hade ingen skugga att sitta i.

Det var underbart vackert. Hit hade oljan ännu inte nått och jag hoppas innerligt att detta paradis får fortsätta vara det som det just är.

Fotoböcker och varma minnen

2010-07-13T08:08:00.000-07:00

C tog fram min bok som jag gjort om vårat liv här under dessa fyra år i söndagskväll. Vi satt och tittade i den och pratade om den och om alla minnen som fanns bakom varje bild på dessa sidor. Jag är så innerligt glad över att jag knåpade ihop den här boken och den om våra resor. Det känns underbart att faktiskt kunna ta fram och titta i lite då och då just eftersom man annars bara har alla sina bilder elektroniskt på sin dator och då blir det ju inte alls av på samma sätt att man sitter och tittar på bilder. Det var många minnen som väcktes till liv då vi satt och tittde i boken. Vi inser att vi ändå har varit med om massor med roliga, tokiga och coola äventyr och händelser här under dessa fyra år.

Jag känner mig också glad att vi faktiskt har passat på att resa och se oss om så mycket som vi gjort här i södern. Vi har på det sättet fått uppleva så mycket och upptäcka så många fantastiska platser och några riktiga smultonställen.

C hade precis kommit hem efter att ha åkt och hälsat på Kim och Mike en kortis. De undrade först vad han gjorde där lite nyfiket. Han sa att han nu under sista tiden skulle ta varje tillfälle att få umgås för snart skulle vi inte kunna göra detta. Vi känner oss otroligt glada och lyckliga över att vi lärt känna familjen G. De tog sig an oss och gett oss så många fina stunder och minnen. De välkomnade oss in deras familj med en stor varm öppen famn. De har liksom fått bli våran familj här. Nu har vi våran familj i Sverige men vi kommer alltid att ha familjen G som våran amerikanska familj här i södern.

När C hade varit där och när han sedan suttit ett bra tag och tittat igenom böckerna så var han faktiskt tvungen att torka en tår. Vi insåg att det faktiskt är så att en ett kapitel i våra liv snart är till ända här. Avslut och avsked är inget jag är bra på. Men jag är ändå innerligt glad att jag känner en sorg och bakom varje avskedstår finns en inre lycka att jag känner så som jag gör. Jag har gått igenom så mycket här. Det fanns en lång period då jag inte var direkt vän med södern och livet här. Därför känns det riktigt bra att faktiskt kunna lämna och avsluta på ett bra sätt. Utan några som helst agg. Att kunna gå "with peace and love" och med de fina och vackra minnena. När jag lämnar södern nu så kommer jag att lämna med de varma fina och kärleksfulla minnena i mitt hjärta. Jag är så glad att det blev så. Tiden i södern har varit full av prövningar men det har i slutändan gett mig både frid och styrka.

Jag är också väldigt glad över att vi fick de sista månaderna i lägenheten. Att vi fick huset sålt i tid så att vi slapp stressen och oron att inte ha det sålt eller vad vi skulle göra med huset om vi inte fått det sålt samt att slippa stressen med visningar och allt vad det innebar. Nu fick vi njuta av sista tiden utan stress och oro.

De sista nätterna kommer vi faktiskt att bo hos familjen G. Då flyttfirman varit och packat ihop vårat hem får vi sista helgen här med familjen G. Jag tror det blir det bästa avsked vi kan få. C sa att han först velat packa med familjen G i våran kontainer om det hade gått men sedan insett att de passar bäst just här precis lika mycket som vi aldrig kommer att passa in riktigt här.

Även om det kommer avskedstårar så finns det lycka bakom dessa tårar och många varma minnen. Vi har bestämt att vi ska ge bort även boken om vårat liv och stunder här till familjen G.

My Publisher är helt fantastiskt och kvaliteén på dessa böcker är av absoluta toppkvalité.

Denna boken är verkligen The story of us livning life in the deep South.