Framme i Sverige nu. Resan gick bra men som alltid så är det en lång resa och en mycket lång dag. Man är trött efter resan och har jetlag. Men det kommer nog känns bättre inom kort. Nu är vi här tillbaka hemma men ändå något helt nytt.
Just nu känner jag mig helt vimmelkantig då jag inte lyckades sova något på planet och bara sovit ett par timmar hemma hos mina föräldrar för att kunna somna igen till kvällen. Usch ja, jetlag är ett helsike. Vi landade i ett grått Sverige med endast 14 grader. Det var kallt och såg murrigt ut. Jag undrade vad vi gett oss in på redan då och vart den där omtalade smekmånaden var någonstanns, om vi blivit snuvade på den.Men nu under eftermiddagen har solen tittat fram och det känns bättre även om jag känner mig som en urvriden disktrasa i kroppen just nu.
Helgen gick alldeles för fort. Vi lämnade Alabama en het och fuktig augusti dag precis som vi en gång anlänt en het och fuktig sommardag för lite över fyra år sedan. Vi hade ingen aning om vad vi gav oss in på då, så mycket vi inte visste. Nu har vi inte heller riktigt en aning om vad som egentligen ligger framför oss. Det var allt lite sorgligt att säga hejdå till familjen G, våran amerikanska familj. Nu har vi familj på andra sidan atlanten att besöka då vi flyger över. Jag fälde dock en liten avskedstår då vi lyfte med planet, något som C aldrig trodde att han skulle vara med om. Men det känns jättebra att lämna med hjärtat fyllt av de goda och varma minnena och stunderna. Vi vinkade hejdå till Alabamas röda jord och de gröna kullarna som utgör foten av Appalacherna. Luften var disig av hettan och fukten. Ha ha jag fick till och med chansen att få en sista dos amerikansk fotboll sista kvällen då vi satt i familjen G´s vardagsrum. Det lär jag ju inte se på tv på ett bra tag.
Men nu blickar jag framåt. Nu börjar ett nytt kapitel. Här är länken till nya bloggen:
http://sweethomesweden.blogspot.com/