Friday, June 11, 2010

Dry Tortugas National Park

Till lördagen hade vi bokat våran båtfärd ut till Dry Tortugas National Park.Detta var ju huvudskälet till att vi gjorde denna Florida semester från första början. C vann ju en biljett till en gratis båttur ut hit sist vi var här. Eftersom detta är ett helt fantastiskt vackert ställe hade vi inget emot att få chansen att besöka det igen under en heldag.

"There is a special place at the end of nowhere, but on the way to everywhere".Detta är Dry Tortugas.

Detta är en marin nationalpark. Största ytan ligger under vatten förutom ön där fort Jefferson ligger. Fortet har använts både som försvar men också som fängelse och sedan som bostad åt fyrvaktar familjen som skötte fyren på ön. Båtfärden ut hit tar ca 2.5 timmar. Man åker rakt sydväst ut i havet. Ön ligger ca 115 km söder om Key West.

Lördag morgon stack vi upp riktigt tidigt. Båten gick redan vid 8 så vi var tvugna att vara nere vid hamnen redan kvart över sju. Så snart vi kastat loss från hamnen serverades frukost på båten. Vi njöt lika mycket denna gången av havet, brisen, doften och vinden av salt och den vidsträckta utsikten av hav och himmel. Under merparten av resan ser man inget land alls utan bara den vidsträckta blå horizonten av hav och himmel som möts. Havet skiftar mellan intensivt blått och turkost. Frihetskänslan är total. Att stå i fören och känna doften av det salta havet och vinden som blåser friskt och trasslar till håret är bara så underbart!



Vi fick stiga upp tidigt på lördag morgon. Redan vid sju skulle vi vara nere vid hamnen för att hämta ut våra biljetter. Kl 08 var det avfärd.

Ombord på båten serverades frukost så snart vi hade kastat loss från hamnen. Det var samma kapten som när vi for ut sist med C´s föräldrar. Även denna gången hade han med sig sin svarta labrador, Bailey. Bailey låg snällt vid kaptens sida i förarhytten och sov. Sist vi hade träffat honom hade han varit beytligt mer valpig. Nu hade han lärt sig rutinen berättade Kapten. Han brukar sova under båtfärden ut och sedan går han promenad på ön med husse då man är framme.


Vattnet låg spegelblankt och vackert. Ännu syntes ingen olja till utan vi fick njuta av de vackra blå tonerna. Bäst var att stå längst ute vid fören och känna havsvinden blåsa mot ansiktet och håret. Det gällde dock att se till att smörja in sig noga med solkräm av riktigt hög skyddsfaktor då solen gassade intesivt. C sa att det här var det bästa att vara ute på havet och bara se hav och himmel så långt man kunde blicka ut i horizonten.

Vattnet var otroligt klart på sina ställen och vi såg en hel del havssköldpaddor som simmade under båten och kring båten. Så häftigt att se dem. Riktigt stora var de.

Rätt som det var så var man framme och Fort Jefferson tornade upp sig i horizonten.


C´s dröm är att få köpa segelbåt och segla över atlanten och sedan runt i karibien precis så som hans farfar gjort. Jag kan tänka mig att segla runt i karibien men tar nog helst flyget över atlanten. Här kring Dry Tortugas låg det en hel del privata segelbåtar. Såg otroligt skönt och idylliskt ut. Vattnet kring fortet var bara såååå inbjudande. Då det var rejält varmt i luften ville man inget hellre än att kasta sig i plurret.

Vi lyckades hitta lite skugga under ett träd och slog oss ner där med våran packning. Det var dags att smörja in sig ytterligare en vända. Att få borra ner tårna i vit sand ... då är det semester vill jag säga.

Det är otroligt vackert här ute. Finns mycket marint liv i havet. Snorkligen är helt outstanding. Det är precis som att komma ner i ett vackert saltvattens akvarium med koralrev och färggranna fiskar. Här finns många små Nemos och hans vänner att hälsa på. Även fågellivet är väldigt rikt här och det finns arter som är unika som man inte ser på andra håll. Denna nationalpark tar endast emot ett visst antal begränsade besökare per dag. Det går bara två båtar ut hit om dagen med ca 50 passagerare per båt. Sedan kommer en del privata seglare men förutom denna skara så är det bara personalen som jobbar med att sköta denna nationalpark som finns på plats. Det är tillåtet att campa på ön om man vill men man måste ta med sig ALLT. Det finns ingen toa, inget vatten, inget ställe att köpa mat. Toalettbesök fick man göra på båten. Lunch fick vi också på båten.
Längst med muren på fortet fanns ett av de bästa snorklingen.Nu när oljan snabbt närmar sig land och kusten (eller redan hunnit dit på många ställen) så känns det ännu mer sorgligt nu när jag precis fått se och uppleva dessa fina och värdefulla kust och strandmiljöeer. Usch det verkligen skär i hjärtat när jag tänker på oljan. Men jag känner en stor tacksamhet över allt det vackra vi fick uppleva både denna gången och under de fyra åren vi bott här i södern. Så himla tragiskt med oljan. Jag förstår att Obama är förbannad på BP minst sagt. Jag önskar inget gott åt BP just nu.

Under eftermiddagen såg vi faktiskt till att behålla våra t-shirts på även i vattnet för att skydda oss.

Dry Tortugas utgörs som sagt till merpart av marin nationalpark. Snorkligen är helt fenomenal! Vi snorklade gott i över två timmar. Det känns som man befinner sig i ett gigantiskt undervattens akvarium. Här får man se alla de de där vackra färggranna fiskarna som finns i filmen om Nemo. Man simmar genom hela stimm av nenontetror. Vi såg inget av oljan som tur var. Ännu låg detta vackra undervattensparadis orört och praktfullt. Fiskar och vackra koraller var ännu orörda och välmående. Den bästa snorkligen var längst med muren på fortet samt vid de stora träpålarna förankrade strax utanför muren. Havsvattnet här på Dry Tortugas var faktiskt svalt. När man simmade omkring möttes man av undervattensströmar som både var varma och kalla om vartannat. Längst med den yttre gränsen av de stora träpålarna som blev vattet snabbt djupare. Här simmade man rakt ut i det stora blå. Frihetskänslan var total liksom skönheten. När mina dagar når sitt slut på denna jord så hoppas jag få känna just denna känsla jag upplevde här när jag simmade ut i oändligheten av det stora blå!

Dessa träpålar vet jag inte riktigt vad de var till för. Men de var poppis för många av fåglarna. Dessutom var den absolut bästa snorkligen under ytan vid dessa pålar som stäckte sig ner en bra bit under ytan.

Efter en underbar heldag var det dags att åter hoppa ombord på Yankee Freedom och återvända mot Key West och fastlandet.

10 comments:

Freedomtravel said...

Fantastiskt! Vilka miljöer! Lite sugen blir man ju på att åka iväg nånstans... ;)

Marie said...

Wow! Vilka bilder och vilken vacker miljö! Förstår verkligen att ni njöt av den turen, och vilket vackert väder ni hade..!

Anne said...

Wow, vilken unik miljö alltså. Vilket otroligt unikt ställe. Färgerna är gudomliga. Jag kan inte fatta att havet verkligen kan vara så klart och blått. Lugnt och stilla hav också, inga vågor som grumlar utan bara det stilla. Otroligt vackert. Där har ni reseminnen som stannar i hjärtat för evigt. Hölls förresten en liknande tävling ombord på båten igen, den som fanns förra gången och då din C vann?
KRAM!

Annika said...

När jag läser det här blir jag mest ledsen för jag tänker på att oljan med säkerhet kommer att lägga sig där...Fy helvete, rent utsagt.
OJ, oj vilka platser och vilja färger det finns i naturen. DET är ju helt otroligt. Den här resan ger mig sådan lust att göra samma resa. Jag blir sååå sugen!!
Ni hade det verkligen fantastiskt härligt!!
Kram!

sebi_2569 said...

beautiful photo;and nice blog; bravo

Livet enligt Jenny said...

Herregud vilket vatten!! Nä men tänk inte på mig som sitter i sommar iskall regniga Sverige... hahaha Helt klart en sådan resa man borde göra när man bor i detta "vinterland"! Detta skall jag verklgien visa min man så får vi se om vi kanske kan utöka vår USA resa med en vecka till Miami. Underbara bilder man får verkligen känslan för hur det är där... Skönt att C mår bättre! Kramen

Desiree said...

Freedomtravel, ja helt underbart var det!

Marie, jag blir sugen på mera semester själv då jag ser dessa bilder. Vi fick en kanondag.
Kram

Anne, precis, färgerna var helt gudomliga. Ja även denna gång var det en liknande tävlig men denna gången så deltog vi inte. Kände att det var bättre att låta någon annan få ökade chanser att vinna. :-)
Kramis

Annika, ja gudars man blir flyförbannad på oljan och på BP. Jag förstår att så många är så superförbannade. Det hela känns dessutom så himla onödigt. Ja det verkligen knyter sig i magen då man tänker på det.
Kram

Sebi, thank you. I am glad you enjoyed the pictures and liked the blog.

Livet enligt Jenny, det var otroligt fint. Det finns mycket kring Miami och i Florida som helhet. När ska ni till USA. Jag hoppas att det blir lite mer värme och sommar i Sverige snart. Här har vi värme så att det verkligen räcker och blir över alla gånger. Önskar att jag hade kunnat skicka dig lite värme.
Kram

Saltistjejen said...

Ååå vaad fantastiskt! Och fyyyy vad det är hemskt med oljan!!! Verkligen! Det tragiska är ju att den kommer göra skada många många år framöver. Oavsett vart den tar vägen så kommer den förstöra miljön dit den kommer. Även tragiskt att tänka att trots denna katastrof är det nog få av oss västerlänningar, och kaske amerikaner i synnerhet, som är öppna inför en förändring i våra liv och rutiner. Att man här har minst två bilar är ju vanligt. Tåg och andra kommunikationsmedel är ju itne så vanligt i USA. Man önskar att sådana här saker skulle öppna ögonen hos folk och få både allmänheten och politiker att försöka "tänka om" och börja satsa på andra sätt att t ex färdas. Men jag tror tyvärr itne det kommer ske. Se bara på det enorma utsläpp av olja som skedde i Alaskas sårbara natur för ett antal år sedan. Det var stort i massmedia ett tag, mens edan glömdes det bara bort. Och folk fortsatte köra bil precis som förr.
men underbart at ni har fått uppleva en sådan här sak!!!! TVÅ gånger dessutom!! :-)
Kram!!!

tyroneb said...

文章不求沽名釣譽,率性就是真的 ..................................................

Anna, Fair and True said...

Å vad härligt det ser ut!