Tuesday, February 2, 2010

I riktning mot The Most Southern Point


Utanför Floridas kust ligger ett stort antal öar som tillsammans kallas för the Florida Keys. Allra längst ut ligger Key West. Det är USAs allra sydligaste spets. Totalt sett finns över 800 öar men endast ca 30 stycken är bebodda. De varierar i storlek från pyttesmå till ganska stora. När man syfta på Florida Keys tänker man framförallt på det pärlband av öar som man bundit ihop med broar längst med Hwy 1. När man lämnar USAs fastland bakom sig så sitter det milstolpar uppradade med jämna mellanrum längst med vägen som talar om hur pass långt söderut man kommit. Mile 0 finns just på Key West. Det är verkligen vackert att åka längst med Hwy 1 där man har Atlanten på ena sidan och Mexikanska golfen på andra sidan. Vattnet glittar och lockar med sin turkosa färg. På vägen passerar man över 40 stycken broar som binder ihop de olika öarna som sagt. Den längsta och mest berömda är 7 mile bridge som ligger strax efter ön Marathon vilket tillhör the middle keys. Man har delar upp öarna i lower, middle och upper Keys. Många av öarna har rätt roliga namn så som Grassey Key, Fiesta Key, No Name Key, Duck Key, Sugarloaf Key osv.

Vi startade våran färd från Ft Lauderdale tidigt fredag morgon. Hwy 1 är smal och relativt trafikerad. Bitvis är det bara enfiligt i vardera riktningen och det tar sin tid (ca 4 timmar att köra från fastlandet ut till Key West) men det får gärna ta sin tid för detta är en vacker kustväg och det finns mycket att njuta av längst med vägen. Vi gjorde några stop längst med vägen. Först fick det bli en enkel lunch vid ett litet hak längst med vägen som hette 7 Mile Café. Jag provade en ny fisk som jag inte hade ätit innan, en Yellowfin snapper med sallad. Mycket gott! En lustig grej är att de flesta adresser anges just efter just mildistansen som alltså börjar räknas från Key West ända in till fastlandet.


Vägen var vacker och man njöt av alla broarna och havsutsikten. Här syns den järnväg som byggdes av Henry Flagler 1905. Tyvärr förstördes järnvägen redan 1935 av en orkan. Men man använde sig av just järnvägsspåren som grund för att bygga Hwy 1 som man åker på idag.


Vi stannade till vid Key Largos Visitor Center och plockade upp lite kartor och broshyer som brukar finnas här med tips och info om allt möjligt. Key Largo är den första av the Florida Keys som man kommer till då man lämnar fastlandet bakom sig. Det är också den största och längsta ön därav dess namn.


Hwy 1 tog ca 4 timmar att köra från Ft Lauderdale till Key West som var målet och den sydligaste spetsen på USA. Det glittrande havet med sina turkosa färger lockade verkligen.



Vi gjorde ett lunch stop på vägen och stannade på ön Marathon som tillhör The Middle Keys. Här låg denna lillla resturang stax innan The 7 Mile Bridge som är den längsta och mest berömda av de ca 40 broarna som man passerar på väg till Key West. God fisk och kall öl beställdes in.

Här har vi precis stannat för lunch. Calles föräldrar hade hyrt denna silverfärgade Lincon som funkade fint. De kom och plockade upp oss på Ft Lauderdals flygplats på torsdagkvällen då vi anlände och sedan påbörjade vi våran resa relativt tidigt fredagmorgon. Extra tidigt kändes det som för oss då Florida ligger en timme före Alabama i tid.

Nog hade vi kommit till tropikerna. Temperaturen så här i januari var helt perfekt med ca 25 plusgrader. Inte för varmt och inte för kallt. Den här bananklasen växte precis vid vårat lilla hus på Bed and Breakfaststället där vi bodde.

Vi anlände till vårat lilla söta B&B kring 16. Även om det finns mycket turister i Key West då turism är främsta näringen idag så har ändå denna lilla stad lyckats behålla mycket av sin gammla och gedigna charm. Vägarna är smala och kantas av vackra gammla trähus med sina verandor där det ofta står en gungstol eller några vita rottingstolar. Husen är målade i krämiga pastellfärger och bogamvillan med sina färgglada blommor växer över många murar och staket. Gammla stan är full av vackra hus. Jag som älskar att fota just gammla vackra hus har fotat en hel del. Stan är relativt liten och mysig. Huvudgatan utgörs av Duval Street som sägs vara den längsta huvudgatan i världen. Detta inte pga av dess längd utan just för att den stäcker sig från en kust till en annan då den börjar vid atlanten och går hela vägen till Mexikanska golfen (det rör sig dock bara om ett par kilometer). Här ser man folk som strosar omkring och en hel del som cyklar. Det finns cyklar att hyra överallt. Underbart att kunna ta sig fram utan bilen vilket är det bästa sättet att ta sig fram i just Key West då det är svårt att hitta parkering många gånger och avstånden inte är speciellt stora.

Det var ett himla mysigt litet B&B vi hade hittat. Ambrosia hette stället. Det bestod av två olika hus på samma gata som låg mitt emot varandra. Precis som de flesta hus här i Key West så var det målat pastellfärger med en inbjudande front porch där det stod vita rottingstolar och ett litet bord.På bakgården låg ett litet mindre hus med egen tillhörande pool och det var här vi bodde. Det finns gott om små bed and breakfast ställen i hela stan. Vi hade bokat i god tid då vi inte visste hur det skulle se ut men nu när vi var där verkade det finnas gott om lediga rum på många ställen fast detta räknas som högssäsong. Det är dock inte billigt i Key West. Boende här kostar minst lika mycket som i NY. Key West är lite som amrisarnas Torekov eller Båstad.

Dels så fanns det en lite större pool som tillhörde det större huset och sedan fanns en lite mindre pool som bara tillhörde vårat hus. Kändes verkligen lyxigt med en privat pool! Mysigt, lungt och lummigt med all den täta växtligheten.

Så här såg vårat lilla hus ut. Vi hade till och med egna rottningstolar och även några vilstolar vid poolen. C njöt av ett dopp i poolen så fort vi kom fram medans jag slog mig till ro i den härligt inbjudande hammocken som också tillhörde vårat lilla hus.
Kändes verkligen flott och lyxigt med privat pool! Bakom huset så växte en frodig grönska av palmer och bananträd. Det verkade också finnas papegojor där någonstanns för de höll ett jäkla liv ända tills mörket lade sig. Vi kände oss snabbt hemma här. Efter ett dopp i våran egna lilla pool var det dax att bege sig mot Mallorey Square för att fira solnedgången så om man bara gör här i Key West. Varje kväll sammlas man som sagt för att beundra och fira solnedgången på olika ställen kring stan.

Life is good sometimes. Livet skulle innehålla många många fler sådana här stunder. Detta är sann livskavalité.

Calles föräldrar njöt också dem och sa att de trivdes jättebra här. Vi blev godkända reseledare som hade bokat detta ställe. Den enda alligator vi såg denna gången var denna keramik alligator som fanns brevid poolen.

Vårat lilla hus.

Detta är så långt söderut man kommer i USA. Här från Key West är det bara 90 amerikanska miles till Kuba eller ca 145 km. Det är alltså närmre till Havannas marknader än till närmsta mall på amerikanska fastlandet.


Här vid havet och kusten fanns gott om Pelikaner.

Highway 1 börjar här i Key West med Mile 0.

Detta var resturangen som vi åt middag på första kvällen. Maten här var verkligen av en extra dimension. Otroligt gott, snyggt upplagt och spännande rätter. Hit går jag jättegärna igen till Café Marquesa. De har också en Bed and Breakfast del så man kan också bo här. Det låg på samma gata som vårat lilla place.

Då det gäller maten fanns det verkligen mycket fantastisk både fisk och seafood att njuta av här. Key West är inte bara känt för sin berömda Key Lime Pie vilket vi naturligtvis smakade på. Här finns även Florida Lobster eller hummer som fiskas och The Pink Gold som räkorna även kallas för. Massor med goda fisksorter som Grouper, Svärdfisk, Yellow tail snapper osv. Jag som älskar både fisk och skaldjur tyckte det här var helt underbart. Första kvällen gick vi på en resturang som verkligen imponerade både då det gällde maten och servicen. Café Marquesa skulle jag mycket gärna göra ett återbesök på. Vi åt en utsökt trerätters här och alla rätterna var helt fantastiska. Det är verkligen kul att njuta av en god middag på en resturang som håller hög klass på alla sätt.

Broar, öar, hav och väg för att nå ett helt underbart slutmål. Detta var resan hit och våran första kväll. Det blev en helt fantastisk start på en fortsatt underbar weekend i semesterparadiset Key West.

12 comments:

Saltistjejen said...

Å vilket underbart B&B ni hittat!!! Ser otroligt härligt ut och med egen pool måste det varit höjden av lyx!!!! Pittoreskt OCH vackert! Förstår att maten där nere varit bra. jag älskar seafood så för en sådan som mig skulle det vara ett paradis att äta de typen av mat!
Blir så sugen på att verklgen ta en semster där. Hur tror du det skulle gå med barn? Jag vet att vissa B&B har policy att man inte får ta med sig barn dit. iallafall inte småbarn. Hur var det med ert ställe?
Hm, kanske skulle man skippa Sverigesemster iår och göra USA istället, haha!
KRAM!!

Desiree said...

Saltis, det VAR lika underbart som det ser ut på bilderna om inte bättre. Jag kan verkligen varmt rekkomendera Key West. Jag önskar att man hade mer semseter i det här landet det behövs klart. Visst är det skönt att få komma till sverige men man skulle egntligen också behöva egen semster och sådana här upplevelser. Jag tror nog att det skulle gå alldeles utmärkt att åka med barn till Key West. Men tyvärr är det så att det var en del B&B som där man inte fick ha med sig barn. Vårat fick man tyvärr som sagt inte ta med sig barn. Men jag tror inte att det skulle vara några problem att hitta något ställe där ni kan bo med liten E, för det finns gott om ställen. Många av B&B ville också att man skulle boka minst tre nätter vilket jag tycker är en lite konstig regel. Vi ringde runt till några olika och vi ville ju bara bo i två nätter. Vi lyckades förhandla oss till bara två nätter med detta ställe. Det enda som är synd är att det inte är så billigt att bo här utan man får lätt räkna med 250-300 dollar per natt på många ställen. Men klart att ni ska försöka åka hit.

Kramis

Sparkling said...

jag har en kokbok köpt i ms som heter ambrosia, världens finaste kokbok med historier, recpet och bilder i en vacker blandning! härliga bilder, resan verkade vara toppen!

Desiree said...

Sparkling, låter som en jättefin kokbok. Resan var helt underbar!!! Skulle gärna stannat flera dagar till. :-)

Anna, Fair and True said...

Oj oj oj, vad härligt det ser ut! Både vyer och ert B&B! Privat pool och allt! Ska spara länkarna för ev. framtida besök. Maten lät så god också! No Name Key var ju lite roligt namn :) Vad kul att en del städer är så bra bevarade.

5225 said...

Never put off till tomorrow what may be done today..........................

Anne said...

Ååååh, gud vad vackert och inspirerande. Det ser helt ljuvligt ut. Ni verkar ha valt ett helt toppen B&B också. Kokosnöten i dig måste ha trivts jättebra :)
Vad fint med alla äldre hus, det verkar vara ett speciellt ställe. Skulle gärna se det.
När vi bilade i de här trakterna så åkte vi inte ända ut, tyvärr. Det hade jag gärna velat göra, men det får bli en annan gång....
Visst känns det som att vägen, Highway 1, många gånger är rätt "låg", som att man enkelt kan föreställa sig att en kraftig orkan kan svepa in och att det då inte skulle vara så kul köra på vissa partier av den vägen.
Jag älskar också seafood och fisk så det låter helt slurp i min öron att läsa om den goda maten ni njöt av.

åsa i memphis said...

Låter underbart. Jag är svårt nyfiken på vad B&Bt hette om jag nu ska dit i höst med mina föräldrar ;)

Kul att det verkar underbart, och lagom varmt och inga stormar. Skön helg helt enkelt! 200-300 per natt som du säger - är det per person eller per två personer? (jag är lite osäker på exakt hur dyrt det är där nere :) ) men en pool och en hammock är ju inte illa alls.

Antar att det är billigare att köra ut och köra hem samma dag men vem vill egetnlgien göra det?!

Desiree said...

Anne, så sant att kokosnöten i mig trivdes som fisken i vattnet här.
Du har helt rätt i att Hwy 1 på många ställen känns rätt låg och nog skulle en orkan än idag precis som den som en gång i tiden förstörde järnvägen kunna orsaka en hel del förödelse. Hoppas att ni får chansen att komma ända ut till den allra sydligaste spetsen någon dag för det är väl värt ett besök. Jag tycker som sagt att Key West har lyckats bra med att behålla den gammla charmen för att ändå vara en sådan turist magnet. Det är väl Duval Street som känns turistig men annars så är det jättefint i de gammla delarna med alla fina hus.

Saltistjejen said...

Ja det är tyvärr rätt vanligt att många B&B har ett minimum på tre nätter. jag tycker ockås det är knasigt, men kanske är det ett sätt för de att "garantera" full beläggning. Om man driver ett litet ställe är man ju mer beroende av att gäserna verkligen kommer än om man är ett stort hotell...? men visst jag tycker sådant är ganska oserviceaktigt.
Ja jag trodd även att ert B&B var ett där man itne fick ha med sig barn. detta är också ganska vanligt på just B&B har jag förstått. Inte så konstigt med tanke på att man ofta bor trängre och är mer "beroende" av de andra gästerna på ett annat vis än när man bor på hotell. och det kan ju bli rätt stökigt med småbarn. :-)
Och visst är det som du säger så att man behöver sådana här semestrar. För att riktigt ladda batterierna. inte enbart Sverigeresor där man ska kuska runt och träfffa folk hela tiden.
Tyvärr är det ju som sagt ont om både semester samt kanske pengar till sådana här resor? men ibland är det jättehärligt om man kan unna sig det.
kram!

Petra H said...

Jag säger exakt som Saltis, åh vilket underbart B&B!! Jag vill också bo på ett sådant! Tyvärr finns det inte så många fina B&B i PR, men vi ska bo på ett riktigt mysigt guesthouse på ön Vieques när mina föräldrar kommer hit. Man får ingen frukost men tillgång till köket så att man själv kan laga frukost och lunch. Längtar!
Det ser verkligen fint ut på Key West!

Millan said...

Vilket jatte mysigt B&B ni hittade!! Och du har helt ratt i att livet garna hade fatt innehalla nagra fler stunder med hangmatteslappande :-) (harligt ord va?!)
Ser ut som om ni verkligen njot! Hur hade ni hittat B&Bet och resturangen?
Kram