Wednesday, January 9, 2008

Jack Daniels Whiskey, Lynchburg, TN

Jack Daniels fyrkantiga flaskor med svart etikett kännetecknar denna Tennessee whiskey. Amerikansk whiskey brukar gå under benämningen bourbon men JD är inte en bourbon utan klassas som en whiskey då den filtrerats på en kolbädd för att få bort biprodukter och andra orenheter. JD är USA:s äldsta registerade whiskeydistilleri. Det grundades 1866 och ligger i Lynchburg i södra Tennessee. Det är här bland Appalachernas gröna och böljande kullar som den amerikanska whiskey stigen börjar (The American Whiskey Trail). Längst med denna ligger en rad whiskey distillerier som man kan besöka och få uppleva en guidad tur av. Det finns fyra stycken i Kentucky och två i Tennessee varav den ena här är JD. Ironiskt nog ligger JD i ett av Tennessees många så kallat ”dry countys” vilket innebär att man inte får sälja alcohol. Ett undantag har dock gjorts för området som själva JD distilleriet omfattar.

Vi svänger in genom grindarna på distilleriet som är öppet sjudagar i veckan och som erbjuder guidade turer gratis dagligen mellan kl 09 och 16:30. Under denna entimmes långa guidade tur berättar våran guide att alla de anställda på JD en gång i månaden verkligen får uppleva ”Good Friday”. Under Good Friday ser alla anställda verkligen till att komma till jobbet då dagen avslutas med att var och en får med sig en flaska JD hem som bonus.

JD whiskey görs på tre olika sädesslag; majs, råg och vete. En annan viktig huvudingrediens är vatten. Vattnet som tillsätts är unikt för JD. Det är nämligen källvatten från en grotta som ligger belägen på området. Det är denna källa som är orsaken till att JD:s distilleri ligger just här.

Under vår guidade tur får vi följa vare steg i processen av hur denna whiskey görs. Vi får lära oss att varje detalj är viktig i processen och att inget lämnas åt slumpen. Att göra en god whiskey som JD kräver en mycket noggrann och detaljstyrd process som tar många år att lära sig. Sedan självaste Jack Daniel har det bara funnits 6 stycken så kallat Whiskey Masters. De är dessa som bär ansvaret för hela tillverkningsprocessen och denna titel får man först då man jobbat under minst 25 år i branchen och verkligen bemästrat alla steg och detaljer. Att göra en god whiskey tar tid och man får inte ha bråttom eller slarva är något vår guide poängterar.

Det blir inga smakprov under turen men det blir dessto fler doftprov. Inom fermentationsanläggningen står stora stålkar där jästen puttrar och gör sitt jobb tillsammans med de tre sädesslagen och vatten. Vår guide öppnar luckan till ett av dessa enorma kar och vi får kika in. Det hela liknar en gigantisk gryta med ärtsoppa som står och puttrar. Blandningen av jäst och sprit ligger tung i luften här inne.

Nästa del av denna fabrikslokal som vi stiger in i är platsen där själva destilleringsprocessen sker. Råprodukten måste hettas upp till en specifik temperatur för att få bort många av de slagg och biprodukter som bildas.Kontrollrummet för detta är imponerande. Numer sker allt via datorer. Kontrollrummet sköts lika noggrant som cockpit:en på ett stridsflygplan. Allt övervakas minutöst. När vi stiger in genom nästa dörr vilket är lokalen där råprodukten filteras genom en kolbädd möts vi av en rejält stark whiskeydoft. Vi får se hur den klaravätskan droppas ner i tunnor fyllda med kol. Vår guide uppmannar oss att lyfta försiktigt på locken till dessa tunnor. Vi får insupa doften så mycket vi vill. Detta är det närmaste en provsmakning ni kommer att komma säger hon och ler. Vi drar in doften och ångorna av sprit och njuter och fnissar.

När produkten har filterats klart så ska den lagras för att mogna. Detta sker i speciella trätunnor som också tilverkas här på distilleriet. Träet på insidan av tunnorna har bränts för att vissa sorter ska få en rökigare smak och doft. Dessa tunnor lagras sedan i speciella så kallat ”Barrel Houses”. Whiskeyn får olika färg och mognad beroende på dess placering. Tunnorna som ligger längst upp är de som är placerat varmast och därmed får en djupare mognad och en mörkare färg på whiskeyn. Dessa barrel houses är placerade högst upp på kullarna som omgärdar distilleriet. Skiftningarna i väder, vind och temperatur ger upphov till olika sorter och smaker på JD:s whiskey. Ingen tunna är exakt likt den andra i smak.

Den mytomspunna No 7. har blivit en legend för sig. Det är ingen riktigt som vet hur detta namn uppkommit men det finns gott om olika historier kring detta. För många många år sedan sägs det att att en försändelse med whiskey som distilleriet producerade skickades via järnväg. En av försändelserna kom bort och den nya försändelsen fick ett ny lapp. Man skrev in ”old” framför No 7 på leveranskvittot därutav sägs ursprunget ligga bakom ektiketten: Jack Daniel's Old Time Old No.7 Brand Quality Tennessee Sour Mash Whiskey.

Men detta är dock bara en av otaliga historier kring hur No 7 uppkommit.

Till sist kommer vi in i ett rum där JD:s karaktäristiska flaskor står uppradade innehållande sin färdiga produkt. På väggarna finns små guldbrickor uppsatta. Köper du en hel tunna JD whiskey får du nämligen ditt namn uppsatt på denna väg på en sådan guldbricka. Du får dock se till att hosta upp 9000 till 10 000 dollar för att kunna köpa en hel tunna av dessa gyllene droppar. Beställningar av sådant slag sker endast en gång i månaden och sedan är leveranstiden ca 6 veckor. Det går bra att boka en tid hos Master Distiller, Jimmy Bedford så att du tillsammans med honom kan välja ut en tunna med den smak du önskar.

Lynchburg i sig där detta distilleri ligger är en gamal söt småstad med en god portion charm. Här finns ett fint torg med en kyrka. Resturanger, butiker och cafeér kantar torget. JD har sin egna souvenirbutik här. I denna butik kan du finna det mesta med Jack Daniels välkända etikett på. Charmen som denna småstad erbjuder är väl värt ett besök i sig.

Två viktiga budskap poängteras under turen:

“Relax, take your time, and enjoy your vist. Som följs av Your friends at Jack Daniel´s remind you to drink responsibly.”

När vi lämnar Jack Daniels distilleri och Lynchburg så är vi både otroligt nöjda med den fina turen vi fått och alla de nya kunskaperna som vi också fått liksom de många minnesvärda dofterna. Ett besök på detta destilleri rekomenderas verkligen varmt.

För er som är sugna på att färdas längst med The Whiskey Trail finns följande distillerier att besöka:

Jim Beam, in Clermont, Kentucky
Maker's Mark, in Loretto, Kentucky
Wild Turkey, in Lawrenceburg, Kentucky
Woodford Reserve, in Versailles, Kentucky
George Dickel, in Tullahoma, Tennessee
Jack Daniel's, in Lynchburg, Tennessee

Detta är källan där allt vatten tas som andvänds i JD:s whiskey.

Här är de stora jäsningskaren med majs, råg, vete, vatten och jäst som får denna guldgula blandning. En härlig doftmix av både jäst och sprit fyllde denna delen av lokalen.

Här ser ni hur jäste jobbar och får det hela att verkligen puttra. Man hettar alltså inte upp denna blandning utan det är endast jästen i sig som får det att puttra.


De tre sädesslagen som ingår i JD whiskey. Råg, majs och vete.
Beroende på tunnornas placering i the Barrel House så får whiskeyn olika färg och mognad som ni kan se här.

På JD:s distilleri tillverkas också tunnorna som whiskeyn ska ligga och lagras i. Träet på insidan bränns för att få en mer rökig smak.

Har ni som sagt vägarna förbi Lynchburg, TN rekomenderas ett besök här varmt.

Den lilla staden Lynchburg är riktigt söt och pittoresk.


Jack Daniels karaktäristiska fyrkantiga flaska.

14 comments:

Annika said...

Alltså, du borde börja skriva guideböcker, Desiree!! ÄNNU ett intressant inlägg från en av dina många resor! SÅ roligt att läsa och så roligt att se bilderna!
OK, you've done it again; jag vill åka till TN!! Rent krasst är de ju en grannstat även till mig, även om det bara är det allra minsta lilla sydvästra hörnet av VA som gränsar till TN.
Minns du jeansskjortorna på 80-talet som ALLA hade i Sthlm? Där det stod Jack Daniels över hela ryggen? Jag älskade min och minns att trenden var jättehet.
Tyvärr tycker jag inte om whiskey själv, åtminstone inte än. Man kan ju lära sig :-)

Desiree said...

Annika, ha ha jag är otroligt nöjd att jag lockat dit till TN. Vi kan ju ses där, jippi! Precis som du har jag ännu inte lärt mig att tycka om whiskey men denna turen på JD var ändå helt underbar att få uppleva! Jag blev mycket positivt överraskad. Man fick se och lära sig så mycket, guiden var duktig och kunde svara på i princip alla frågor som dök upp, turen av välgjord, pedagogisk och dessutom helt gratis! Detta var något vi mer eller mindre snubblade in på under vägen hem. Jag satt och bläddrade i guideboken för att se om jag kunde hitta någon liten avstickare vi kunde göra under våran färd hem och blev sugen på att lära mig mer om hur whiskey produceras även om jag inte dricker det själv. Denna avstickare blev som sagt minst lika underbar som Nashville i sig var.

Som du märkt gillar jag att skriva reseberättelser. Att skriva en guidebok om södra USA är något jag mycket väl skulle älska att få ägna mig åt. Turistnäringen i AL, GA och TN borde sponsra min blogg eller hur ;-) Fast jag får nog ta och skriva på engelska då så att de kan förstå vad jag skriver. Sedan skulle jag gärna vilja ägna mig åt att gå på både skrivkurser och fotokurser för att kunna göra bloggen och skrivandet ännu bättre.

Jag minns att man hade jeansskjortor men jag minns inte riktigt att det stod JD på ryggen. Vad kul att det var så hett på 80-talet. Jag har hört att JD ska vara en sådan där rock-whiskey som många rockstjärnor dricker och gillar.

Saltistjejen said...

Jättekul läsning! Själv älskar jag Whiskey, men är itne överförtjust i Jack Daniels. Tycker däremot väldigt mycket om riktigt rökiga Single Malts från Skottland...!! Mums! :-)
Fast där får de oftast den rökiga smaken av att man bränner torv när man rostar sädesslagen som man sedan gör whiskeyn av.

Jag var själv på guidad tur på ett destilleri på Isle of Skye på skottska västkusten för en herrans många år sedan, och jag var precis som du otroligt imponerad efteråt! Av all kunskap som ligger bakom produktionen!! En sådan tradition. Det är en hel vetenskap i sig. Jättekul!

Desiree said...

Saltis, efter denna turen skulle jag verkligen vilja besöka skottland någon dag i framtiden också och få lära mig hur den skottska single malten produceras. Det är som du säger verkligen en imponerande veteskap bakom dessa drycker.

Anne said...

Jag instämmer med Annika, du skulle kunna skriva guideböcker! Tänk om du skulle ha möjlighet på heltid resa runt i Södern och bara skriva reseberättelser och en guidebok. Det vore nåt det. Varför inte? Skicka nåt utkast till nåt förlag så kanske... Du fotar ju suveränt också, så du besitter ju "allt i ett" så att säga.

Jag måste ha M läsa ditt inlägg, han är stor whiskey fantast (dock inte av de amerikanska sorterna...) så att få läsa hur whiskey tillverkas skulle han tycka var toppen. Jag blev också rätt fascinerad läsa din rapport och om hur whiskey tillverkas, det är häftigt att det är så komplicerat och avancerat. Värsta vetenskapen ju. Som okunnig tänker man att det är väl bara blanda lite och så är det klart...

Det är samma med vingårdsbesök, att inse hur otroligt avancerat det är att tillverka ett vin, allt från druvoodling till tillverkning. Vad jag förstått så är flera vintillverkare akademiskt utbilade (minns ej vad titeln heter men det finns akademisk examen som innefattar allt från kemi, klimat, blandning osv för vintillverkning). Spännande och avancerade grejer - både whiskey coh vintillverkning.

Petra H said...

Jag kan bara instämma om att du är jättebra på att skriva reseberättelser och jag vill så gärna åka till din del av USA!
Var på ett whisky destilleri i Skottland för tio år sedan med familjen och min pappa köpte varsin liten flaska single malt till mig och min bror (som bodde i Skottland i två år). Jag tyckte att det var löjligt, jag gillade ju inte whisky.. men så flyttade jag till Bryssel och umgicks med en massa spanjorer som drack whisky & coca-cola (jag vet, ett helgerån) och helt plötsligt vande jag mig vid whiskysmaken och kunde njuta av den fina, lagrade smaken från Glen Ord-whiskyn som jag sparat!
Förresten vet du skillnaden i stavning? Jag lärde mig att whisky är skotsk (och canadensisk - där används båda stavningarna), whiskey är irländsk och amerikansk! Lite trivia som brukar impa på folk ;-)
Och faktiskt, whisky (billig sådan) och coca-cola är inte dumt om man inte vill dricka rom och cola som är sötare.

Millan said...

Josses Desiree, jag kan bara halla med de andra. Dina reseberattelser ar fantastiska!! Du borde verkligen borja skriva resebocker! I alla fall jag blir valdigt sugen pa att resa mer nar jag laser pa din blogg!!
Jag ar inget fan av Whiskey men just JD och cola kan jag mojligen dricka. Fast gor det ju valdigt valdigt sallan! Intressant dock att ga pa destilliri. Vi skulle ha gatt pa nagot liknanande nar vi var i Skottland men det hanns inte med tyvarr.

aurorabuddha said...

Jamen, sa duktiga ni ar pa att *turista*! Och sa duktig du ar att skriva om det! Du skulle kunna skriva for svenska tidningar pa natet! Eller skriv en bok om ditt liv har, som andra foreslar.

Desiree said...

Tack för alla era komplimanger, blir jätteglad och rodnar nästan lite. Funderingarna på att skriva en bok eller skicka in några av dessa berättlser till någon resetidning kommer jag att hålla kvar och försöka utforska mer vilka möjligheter det kan bli av det hela. Det är jättekul att ha upptäckt något som man verkligen gillar att göra.

Anne, kul att M är en whiskey fantast. The american whiskey trail kanske vore en trevlig semester någon dag för er båda. Det finns ju mycket annat att se i dessa trakter också som sagt. Visst är det en hel vetenskap det där med att göra whiskey. Jag blev också otroligt imponerad av hur mycket som krävdes och hur noggrannt allt behövde stryras. Som du säger är det ju så också för vin och champange. Jag tycker att det är väldigt interssant att lära sig om hur dessa drycker produceras. Visst har väl ni varit på en del vingårsbesök i Oregon? Jag kan tänka mig att det också var en riktigt interessant upplevelse.

Petra, det där med skillnaden i stavning hade jag ingen aning om. Tänk vad mycket det finns att lära sig. Whiskey och cola kanske är ett bra nybörjartrick. När jag höll på att skriva ihop detta inlägg så hittade jag något som kanske skulle vara nåt för dig och O. Man kan tydligen besöka rom distilleriet, Bacardi som ligger i Catano, PR. Kanske vore nåt att ta med sig någon av era utlandsgäster på? Vet dock inte om Catano ligger långt från där ni bor.

Millan och Aurorabuddah, tackar så mycket :-)

Anita said...

Ja, nu vet jag vart jag ska ga och kolla innan jag reser nagonstans har i USA - till din blogg! Och se om du varit dar och skrivit om det. Haller med dom andra, du har en talang for att skriva bra reseskildringar med mycket information och intressanta iaktagelser.

pelle said...

Jag diggar din blogg. Jag tänkte också passa på och fråga, när vi ändå har en whisheyexpert som dig här. Är det så att "whiskey" stavas utan "e:t" i slutet när man kommer till England, eller har jag drömt nu igen?

nika said...

Dt här inlägge får jag skicka till min man ...han älskar sin JD

Desiree said...

Pelle, kul att du diggar bloggen. Jag är långt från någon expert på whiskey men tror att jag kan svara på din fråga.

Whisky är den skottska stavningen och Whiskey är den Irländska stavningen och hur man stavar beror på vilken av dessa respektive man referar till. Ordet whisky härstammar från det gailiska ordet vatten eller i sin fullständiga mening Livets vatten. Det är också besläktat med latinskans "aqua vitae" vilket också betyder livets vatten.

Nika, om din man är förtjust i JD så skulle han säkert uppskatta ett besök på detta destilleri och detta blogginlägg också.

Lullun said...

Spännande läsning, trots att jag också varit i ett par liknande ställen själv. Det ligger ju så mycket traditioner, själ och ren vetenskap i det hela att man lätt blir imponerad, även om jag själv egentligen inte dricker så mycket alkohol överhuvudtaget. vattent från grottan var ju också spännande. Och ironiskt förresten att det låg i ett "dry county"; lite klassisk amerikansk dubbelmoral... :-)