Bild från DN.
Premiärvalen är i full gång och de två mest spännande kandidaterna är onekligen båda demokrater, Barack Obama och Hillary Clinton. Blir någon av dessa två USA:s nästa president blir detta ett historiskt ögonblick. Är USA redo för en kvinna eller en afro-amerikansk president? Vad som egentligen kanske är mest chockande är att frågan i sig ter sig så stort. Obama vill förändra USA och symboliserar därmed förnyelse och förändring. Skulle han bli USA:s nästa president har detta liknats vid en stor historisk betydelse liksom Martin Luther King Jr. hade på sin tid bland den afro-amerikanska befolkningen i USA. Många inom denna gruppen känner sig manade att rösta på honom av lojalitet. Många kvinnor vill också rösta på Hillary av likande anledning, för att de vill stödja henne just för att hon är kvinna. Ibland verkar det amerikanska valkampanjen ha ganska lite med politik att göra. Stundtals så handlar kampanjen mycket mer om personerna som kandiderar. De personliga frågorna känns ibland minst lika viktiga som de politiska. Svart eller vit? Man eller kvinna? Mormon eller kristen? Vem kommer det att bli till slut och vad kommer det att betyda för USA och för resten av världen?
Samtidigt pågår också smutskastningen och pajkastningen bland kandidaterna. Obama anklagar Clilntons för rasistiska kommentarer. Att de avfärdat möjligheten av en afroamerikan som USA:s näste president lika trolig som en sagoberättelse i sig. Hillary i sin tur anklagar Obama för att vara en mansgris som antytt att en kvinna aldrig skulle kunna nå ända fram och verkligen bli USA:s president. Frågan är dock om Obama kan leva upp till sina ord om förändring. Snacka går ju men snacka så att det går är ju en helt annan sak. Frågan för Hillary är om hon har meriterna och erfarnheten som hon påstår sig ha. Många påstår också att hon är någon slags isdrottning eller järnridå som de därför har svårt att identifiera sig med. Hon verkar dock ha öppnat upp sig mer mot folket och visat upp en mjukare sida efter premiärvalet i Iowa där hon förlorade till Obama.
Den stora frågan är dock om det kommer att bli ytterligare en konservativ vit manlig religös Republikan i vita huset eller om USA är redo för ett maktskifte och någon av de blå Demokraterna kommer att vinna. Republikanerna verkar mer splittrade. Igen av av kandidaterna bland de röda republikanerna är ännu given som vinnare eller ledande. Är amerikanerna redo för en modern förändring eller kommer de att rösta traditionellt ? Övriga världen vill dock inte ha ytterligare en krigslysten cowboy som skjuter från höften först och frågar sedan.
12 comments:
Helt otroligt med all uppmärksamhet och rapportering som är redan nu, man skulle nästan tro det är riktiga presidentvalet och inte bara nomineringarna av kandidaterna det handlar om. Undrar om det alltid är så här stor mediafixering och rapportering i USA redan i primärvalen eller om det är extra stort just i år pga 8 år med Bush och att dessutom kandidaterna (speciellt de demokratiska) är så unika (en afro-amerikan och en kvinna).
Du har helt rätt i att mycket fokuseras på personerna och personlighet. Rena moralfrågor och värderingar tycker jag också det är rätt mycket fokus på, men så är det ju i det här landet. Samt då frågor som för eller emot fri abort. Det känns som en stenåldersfråga som inte borde väcka så starka känslor eller ens vara med i ett val.
Om det är spännande redan nu, vad ska det inte bli sen när kandidaterna är utsedda och det verkliga racet mot Vita Huset börjar. Kommer nog bli en nyhetsspäckad vår, sommar och höst vi har framför oss.
Jag läste Obama vill begränsa en reformering av sjukförsäkringarna/vårdsystemet och allmän vård till att bara gälla barn, medan Clinton vill att reformen ska gälla alla. Där är ju en fråga som de rätt tydligt skiljer sig åt i så fall. Vad gäller fri abort så var det väl bara de demokratiska kandidaterna som är för, vill minnas (då jag läste nån sammanfattning) att alla de republikanska är emot. Dödsstraffet var alla demokrater och republikaner för.
jag tycker det är kul att amerikanerna börjar öppna sig för förändring! det är ju ganska läskigt att de är så pass fixerade vid personangrepp, hoppas vi inte får det i sverige!
jag hoppas ju faktiskt på en kvinna på den positionen snart...
Anne, jag instämmer helt i det du säger. Det känns verkligen mer som om det redan nu vore de riktiga presidentvalen. Jag antar att det är minst lika stort att få fram den rätta kandidaten för respektive parti eller vad som är den rätt termen här. Abortfrågan känns verkligen förlegad. En stenåldersfråga som du uttryckt det. Det kommer att bli ett nyhetsspäckat år precis som du säger. Det är verkligen spännande redan nu. Jag saknar Monicas blogg där hon kunde beskriva det politiska på ett väldigt enkelt men också interessant och begripligt sätt. Vi får väl se vad som händer härnäst i South Carolina den 26 januari.
Marie, jag hoppas också på en moderniserande förändring. Det skulle behövas en frisk fläkt. Det är väldigt mycket personangrepp emellanåt och det är man ju inte alls van vid som svensk. Jag är väldigt positiv till både att det skulle bli en kvinna eller någon med afro-amerikanskt ursprung.
Visst är det otroligt...Men det sista landet behöver är en evangelisk kristen igen. Been there, och det borde vara en varning för alla. Ganska spännande att följa det hela, tycker jag.
Det är alltid så här stort före ett presidentval.
Hillary har fått ett rykte om att vara isdrottningarnas isdrottning, men när hon väl visar känslor skylls hon för att vara för blödig. Usch vad jag tycker illa om det snacket.
Jag håller på Hillary!!! Men Obama skulle jag givetis också välkomna!
Ja, detta med presidentval är ju en gigantisk soppa...
Min goda vän P. som ju är svart uttryckte saken bäst härommorgonen när hon sa: "röstar jag inte på Obama så är jag rasist men om jag röstar på honom för att få fram en svart presiden så är jag lustigt nog inte rasist." Jag tror att han skulle kunna bli en bra president, men inte denna gång. Han är för oerfaren, men jag hoppas att han inte ger upp utan kommer igen om han förlorar denna gång.
Att vi får en demokratisk president efter 8 nödår med en superrepublikan står väl utom alla tvivel, men Gud hjälpe oss alla om vi får Hillary Clinton som president...
Problemet är ju hur systemet är uppbyggt, ingen "normal, reko" person kan ju ens komma med i andra ronden i dessa presidentval och det gör - tyvärr - att detta land får den president det "förtjänar".
Denna gång blir det förhoppningsvis första gången jag kan rösta men jag vette fasiken vad jag ska rösta på. Kommer det någon independet kandidat som verkar vettig så kanske jag gör det.
Rent politiskt/filosofiskt så är jag nog närmast en republikan, men när dessa politiska manifest blir omsatta i praktiken och jag ser resultaten av det så vill jag nog mest bara spy. I det avseendet kan väl närmast liknas vid en gammaldags svensk gråsosse - jag vet vad jag vill rent ideologiskt men har liksom inget parti att rösta på. Snyft.
Ha en fin fredag!
Fia, jag visste inte att du ocksa ansokt om medborgarskap! Just igar fick jag min 'notice of naturalization oath ceremony'. Det har gatt fort, slag i slag.
Vad galler valet... jag tycker det ar sa spannande! Och intressant. Man kan inte lara sig allt man behover veta bara genom att se pa TV och lasa tidningar, den saken ar klar... :o)
Jag hoppas verkligen också på en demokratisk president, och tycker nog att Obama är den som verkar mest "sympatisk" men samtidigt gillar jag ju inte att han vill begränsa sjukförsäkringen till barn (bättre än ingenting kanske, men eftersom Hillary vill utvidga den till alla så är det ju absolut bäst).
Det är som Fia säger, det finns ingen vanlig reko person som man känner att ja, den personen skulle jag rösta på...
Men jag vet inte om det är smart att lägga sin röst på en självständig kandidat - under franska presidentvalet 2002 var det många av mina franska kompisar som gjorde just det. Problemet är att franska valet har två omgångar, och eftersom så många fransmän röstade på små kandidater i första omgången (som de visst inte skulle "vinna" en finalplats men mest för att visa sitt stöd) istället för Jospin som de tänkte rösta på i andra omgången, så vann Le Pen en av finalplatserna och helt plötsligt var alla tvungna att rösta på Chirac som var korrumperad och inte särskilt omtyckt bland folket..
Det är lite som att rösta blankt tycker jag att rösta på en kandidat som man vet inte har en chans att vinna.. Är det verkligen ett politiskt statement som man gör eller är det en förlorad röst?
Annika, jo det verkar inte vara lätt för Hillary. När hon kör starka tuffa stilen blir hon isdrottning och då hon visar lite känslor blir hon lipsillen. Det är inte lätt att göra alla nöjda.
Fia, ja din vän P verkar uttrycka det som många andra afro-amerikaner också känner. Det är inte helt lätt att hitta en kandidat som man verkligen tror på. Många har både för och nackdelar. Kul att du ska rösta! Det tänkte jag också göra. Måste dock undersöka hur man ska registera sig och allt sådant. Hur räknas Georgia som republikanskt eller demokratisk stat? Alabama är ju super rebuplikansk tyvärr får jag säga.
Aurorabuddah, visst är det spännande. Faktiskt mer spännande än vad jag trodde att jag skulle tycka.
Petra, ett problem här i USA är också det förlegade röstsystemet som de har. Det är egentligen inte speciellt demokratiskt. Tycker verkligen att det är dax att införa direkta val. Jag bor ju här i Albama som är en republikansk stat även om jag röstar på en demokrat så försvinner min röst eftersom majoriteten röstar republikanskt här. Det är tråkigt att redan från början veta att ens röst kommer att spela mycket liten roll. Sådant spelar också in på det låga valdeltagandet som USA ofta har. Dessutom borde man verkligen flytta valdagen från en tisdag till en lördag eller söndag så att folk inte behöver ta ledigt från jobbet för att gå och rösta.
Åh, jag hoppas att USA är redo. Attans att man inte får rösta. =(
Sporty, du får se till att hålla tummarna iallfall ;-)
Heja Obama, säger jag bara. Hoppas att hoppet vinner över cynismen och "business as usual". Dessutom verkar han ju vara rätt medveten om världen.
Heja, heja!
Post a Comment