Friday, September 21, 2007

Voodo, jazz och kryddor



Vi hann med att göra några resor här i USA innan jag startade denna blog. Jag tänkte att jag skulle ta upp dem. Så här kommer den första som gjordes under mellandagarna förra året.

Vi befinner oss i New Orleans, Louisiana, annandag jul 2006. Bilresan från Birmingham, Al har tagit ca 6 timmar. Man hinner bli både trött, hungrig och lite stel i benen. Men allt detta försvann genast då portiern öppnar dörren till hotellets lobby på Le Pavillion där vi bokat rum. Vi står och bara tittar oss storögt omkring en bra stund. Hotellets lobby liknar helt klart spegelsalen i Versallies med alla sina stora imponerande ljuskronor, antika inredning, blankpolerade golv och juldekorationer en masse. Hotellet är ett gamalt anrikt hotell från 1900-talets början. Det första hotellet i New Orelans med hiss läser jag i min guidebok.

Efter incheckning bestämmer vi oss för en drink i hotelbaren. Där träffar vi Barbara. Hon har långt ljust hår och en minkscarf kastad om ena axeln och sitter vid pianot. Eftersom det inte är så många andra gäster vid baren just då vi är där får vi frågan om vilken låt vi önskar oss. Så snart vi öppnar munnen fattar hon att vi är utlänningar och detta leder till en god pratstund med Barbara som brukar spela här med sin så kallat ”sometimes husband”, Manfred från Tyskland. Plötsligt känns tonerna från pianot ovanligt välbekanta. Vi sitter i en pianobar i New Orelans och lyssnar på ”Du gamla du fria”. Varje resa leder till nya äventyr måste jag säga.

På väg till New Orleans ser man fortfarande märkbara spår av förödelse från orkanen Katrina. Många områden i förort står och gapar med sönderslagna rutor och gardiner som ensamma ännu fladdrar i vinden. Stora köpcentrum är helt ödelagda som spökstäder. Känns sorgligt och lite kusligt på sätt och vis. New Orleans är byggt på träskmark och är dessutom omringad av havet på ena sidan och den enorma Lake Ponchatrain på andra sidan. Stora delar av staden är byggd under havsnivå och sjön befinner sig ovanför havsnivå. Katastrofen blev ett faktum.

De gamla franska kvartern är de som klarade sig bäst för de är byggda på något högre mark. Längst med Bourbon street som är en av de stora turistgatorna i franska kvartern vajar de stora ormbunkarna på balkongerna. Varje balkong omgärdas av konstnärliga mästerverk i järnsmide. Balkongerna är otroligt smyckade och vackra. I New Orelans dominerar voodokulturen. Här finns ett Voodomuseum man kan besöka. Små kit med voodo-dockor och nålar går att köpa i ett flertal turistbutiker. Men New Orleans är också jazzens stad och festens stad. Här firas Mardi Gras vilket är en stor festival med musik och dans varje år i februari. De exakta daumen varierar något från år till år och hotel måste bokas i mycket god tid om man ska hit till Mardi-Gras karnevalen.

Att befinna sig i New Orleans är som att befinna sig långt utanför USA. Här finns en alldeles egen kultur som man inte hittar någon annanstanns. Maten från både Creol och Cajunköket är het och god. Här befinner man sig mitt i Tabascobältet. Detta är de kryddiga såsernas huvudstad, här kan man finna en uppsjö av dessa såser med lustiga namn som ”Slap ya Mama”. På en gata står några hemlösa gatmusikanter och spelar, överallt finns jazzens toner och glädje. Jag lyckades hitta en rikigt skön skiva som heter ”New Orleans Gumbo”. Gumbo är en slags gryta som är typisk för just Louisiana.

Vi besökte också Garden District. Ett område där de riktig fina och gamla husen finns. De var här de rika bodde under New Orleans glansdagar. Här finns ännu stora vackra hus med fina trädgårdar. Man ska dock vara vaksam när man promenerar runt i New Orelans. Efter Katrina har det förvandlats till kontrasternas stad och det finns en hel del fattigdom och kriminalitet. Håller man bara ögonen öppna och är någorlunda streetsmart är det inga problem.

Sista dagen avslutar vi med ett besök på en före detta plantage som ligger någon timme utanför New Orleans. Det stora vita plantagehuset är inramat av en magnifik allé bestående av 20 ekar som nästan får en att tappa andan. Oak alley är därför ett mycket passande namn på denna plantage. På plantagen odlade man sockerrör under 1800-talet. Sockerrör och bomull dominerade fälten på många av de gamla sydstats plantagerna. Man kan lätt tänka sig hur frun i huset liksom Tara i Borta med Vinden skred ner för trappan i stora kjolar i kontrast till de stackars 100 slavarna som jobbade och slet hårt på denna plantage. Efter inbördeskriget på 1860-talet då slavarna friades gick därför många plantager i konkurs liksom denna. Numer finns denna och ett flertal andra plantager kvar som privatägda museer. I anslutning till plantagen fanns även en trevlig resturang med god och typisk mat från södern. Eftersom detta varit en sockerrörsplantage en gång i tiden kunde man självklart få sig en Mint Julep till lunchen
.


Många charmiga gator och hus i de French Quarters.


Vackra järnsmidesbalkonger med dekorativa ormbunkar.


En äkta Tom Sawyer båt på Mississippifloden som rinner ut i havet precis utanför New Orleans.


Överallt finns jazzens härliga toner.


Hotellets lobby.


Barbara på piano med hennes Manfred och ytterligare en vän i hotelbaren.


Oak Alley plantation med sin vackra allé med ekar.



16 comments:

Anonymous said...

Igen en härlig reseberättelse! New Orleans skulle jag väldigt gärna besöka.Spännande med pianodamen och hennes Manfred. Det där med språket och att det hörs man inte är en local (som ju jag nyligen skrev om), det behöver ju inte bara vara till ens nackdel heller. Det öppnar nog ofta upp till nyfikenhet och spännande samtal t.ex. när man är ute och reser här.
Just maten skulle vara så spännande att få uppleva, hela andra kryddor och smakbrytningar är vi har här i mina delar av USA.
Atmosfär och stämning varierar ju så i USA, därför är det också kul se sig omkring för att liksom insupa olika känslor och atmosfärer.

Fia said...

Åh, en av mina favoritstäder!! maten är helt enorm och jag tog min extramamma dit på en tjejhelg då hon var och hälsade på, detta var före Katrina.

Vi bodde på en liten B& B i the Garden District, hur mysigt som helst.

Den båten du tagit bild på tror jag är den vi tog en jazzkryss på.

På denna resan lärde sin min e-mamma att de har MKT sprit i sina brödpuddingar, hon blev som en fnissig lite tjej och somnade prompt då vi kom tillbaks till vårt rum. Klockan 7 på kvällen!

Desiree said...

Anne, Du har helt rätt i att det där med att ha en annan språkbrytning kan öppna upp en hel del. På våra olika små resor tycker jag att vi ofta har hamnat i interessanta samtal eller möten just för att vi är svenskar och inte härifrån. New Orleans rekomenderar jag varmt, det är som ett eget land inom USA, det är så pass annorlunda.

Fia, maten här är verkligen helt underbar och spännande. Mysigt det låter att bo på ett B&B i Garden District. Åh kul att du fick ta dig en tur i den fina båten. Jag får klart ta och testa den där brödpuddingen nästa gång jag åker dit.

My White Cottage said...

Underbar reseberättelse! Du skriver så bra och dina bilder är så himla fina! Det känns verkligen som att man är med på ett hörn... De stora ekarna vid Oak Valley ser så häftiga ut, ännu magnifikare i verkligheten förstår jag!

Ha en skön helg! Kramar från Jenny

Desiree said...

Vårt nya hem, Tack så mycket. Jättekul att du gillar mina reseberättelser. Ekarna vid Oak Alley var verkligen häftiga och magnifika. Ha en skön helg du också.

n o r d i n g å r d e n said...

Oj vilket vackert hotell!! Vilken lobby, så kul att få se!! Jag hann inte med att läsa allt men glad över att jag kan kika iblnad och titta på dina bilder i af så kan jag ju titta in igen och läsa vad du skriver vid tillfälle,har ju så många bloggar att besöka ; ) Men som sagt, det hotellet hade man gärna bott på, och lyssnat på Barbara... Mari.

Desiree said...

Guldkant på livet, hotellet var riktigt läckert och lyxigt. Vi hade nog tur när vi bokade just de dagarna som vi bokade för de hade någon kampanj då. Så vi bodde där för endast ca 600 kr per natt. Det var verkligen ett kap. Jättekul att du tittar in då och då. Även om jag inte kommenterar alltid på din blogg så brukar jag kika på den varje dag. Jag vet precis hur det är när man har många bloggar man vill kolla.

Anonymous said...

Tyvärr besökte vi inte New Orleans under vår vistelse, men jag kan ge några andra små utflyktstips:

Tinglewood (heter egentligen Orr park) i Montevallo - bara en park, men med figurer utsnidade i träden. Okänt för många Birminghambor.

Little River Canyon i nordost - har ni säkert redan besökt. Vi var där i december en vacker dag - men det ska tydligen vara ännu bättre när löven skiftar färg i november.

Vi gillar fornminnen och då passar Moundville och Fort Mountain (sistnämnda i GA) bra. Det sistnämnda är ruinerna efter något som ser ut som en svensk fornborg byggd av de "blåögda indianerna!"

Och så tillsist en utmärkt korvmoj, Tip Top grill, för en lat dag precis intill "lovers leap" i Bluff Park, Hoover. Maten är god och utsikten fantastisk.

Annika said...

Desiree!!! Jag älskar sin reseskildringar! Du är verkligen bra på att få fram stämningar och känslor när du skriver.

Jag har aldrig varit i New Orleans, men det står högt på listan!
Det verkar vara en sådan häftig och mystisk stad och alla som har varit där tar den till sitt hjärta!
Jag förstår att det är helt annorlunda nu, post-Katrina. Har läst om kriminaliteten. Men folket och staden reser sig igen.

Desiree said...

linda, tack så jättemycket för dina tips. Allihop lät som både kul och interessanta sevärdheter/upplevelser. De ska vi absolut ta till fasta på. Har du bott här i Alabama tidigare?

Annika, kul att du gillar reserberättelserna. Jag tycker att det är rätt kul att skriva ihop dem. New Orelans är häftigt och verkligen värt ett besök. Det är klart att det är annorlunda nu efter Katrina men precis som du säger så reser sig folket och staden igen sakta men säkert.

Cecilia said...

Verkligen en härlig reseberättelse.Skulle väldigt gärna vilja åka till New Orleans.Per har varit där och vill gärna åka dit igen.
Mina föräldrar har gamla bekanta som har eller hade restaurang där.Men hur det är efter Katrina vet vi inte.Vet att det var okej med dom efter att hon dragit fram men sen vet vi inget mer.

Desiree said...

Cecilia, jag hoppas att du får möjlighet att besöka New Orleans för det är en härlig stad. De franska gamla kvarteren har som sagt klarat sig bra och är väl värda att besöka.

Petchie75 said...

Wow, vilken kul reseberättelse, fick verkligen lust att åka dit! Tyvärr är den delen av USA redan utforskad av O som hade flickvän i Florida i många år... Han är nu mer intresserad av Kalifornien så vi får se vad det kan bli framöver.
Hotellet lät jättemysigt, och 600 kr per natt är ju inte dyrt. Ser framemot att höra om fler resor i din del av USA.

Desiree said...

Petra, kul att gillade reseberättelsen. USA är stort det finns massor att se och att välja bland både på kusterna och i inlandet. I Kalifornien finns mycket fint också.

Anonymous said...

Jodå. Vi bodde i Homewood hösten 2004.

Anonymous said...

Trevlig reseberättelse! Vi var i Nola januari 2003 och skall dit igen nu i januari. Jag ser redan fram emot den goda maten!