Tuesday, June 8, 2010

Medborgarskaps förhör och intevjuv i Atlanta

Min C är nu amris. Det känns skitlustigt att vi båda är amrisar (har dubbelt medborgarskap). Jag kan villigt erkänna att vi inte känner oss speciellt amerikanska och jag tror inte att vi kommer att göra det heller. I grund och botten är vi och kommer att förbli helylle svennar deep down. Men kanske har vi en liten tårtbit amerikanskt i oss efter att ha bott här i ca 4 år. Medborgarskapet skaffade vi enkom av praktiska skäl. Det gick betydligt snabbare och smidigare att få medborgarskap jämfört med greeencard.

Han hade ju påbörjat processen genom att fylla i en ansökan om amerikanskt medborgarskap eller neutralization som det kallas här i slutet på januari 2010. För att kunna ansöka om medborgarskap så ska man ha bott här i 3 år om man är gift med en amerikan eller ha bott här i 5 år om man inte är gift med en amerikan och har haft green card. En ansökan fick fyllas i. Han fick fylla i alla in och utresor han gjort de senaste 5 åren (ja det blev en hel drös). När ansökan var ifylld korrekt så fick vi vänta på att han skulle kallas för att ta fingeravtryck. Detta gjordes här i Birmingham och efter detta fick vi vänta ytterligare på att han skulle kallas till förhör och intervjuv. Han fick matrial hemskickat tillsammans med datum för intevjuv. Provet eller förhöret skulle omfatta en del amerikansk historia samt en språkdel. Alla frågorna som kunde komma fanns med i häftet han fick samt en CD skiva som han lyssnat på i bilen med frågor och svar. Totalt fanns 100 frågor därav 10 frågor skulle komma på förhöret. Man behöver bara ha 6 rätt och svarar man rätt på de första 6 frågorna så har man klarat sig och testet avslutas där. Språk delen behövde han inte ens öva på då det handlar om att kunna skriva en mening och läsa en mening.

Intevjuvn gjordes i Atlanta, Georgia (grannstaten till Albama). C åkte tidigt torsdag morgon. Han såg till att ha vigselbevis och våra senaste deklarationer med sig. I bilen lyssnade han på CD skivan med matrialet och frågorna igen. Han var så stilig då han åkte i kostym och slips. Det stod att man skulle komma dit propert klädd.

Det tar 2.5 timmar att åka till Atlanta från Birmingham och sedan är det också en timmes tidskillnad att räkna in. C insåg att han inte hade mycket marginal till köer eller annat oförutsett. Men han kom dit i tid. Kl 12 skulle han infinna sig. Sedan fick han sitta och vänta och kallades efter ca 45 minuter in till förhöret hos Mr. G på hans kontor. Där fick han stå upp och först svära på heder och samvete att allt han sa och svarade på skulle vara sanningen och inget annat än sanningen (så som man gör i rätten i amerikanska filmer). Mr. G sa att han sedan fick sätta sig ned och sedan började förhöret. C svarade rätt på de första 6 frågorna och klarade självklart språktestet galant. Sedan fick han visa upp våra senaste deklarationer (tax returns) och de ville också se vårat vigselbevis. När det gäller vigselbevis är det lite klurigt. I Sverige får man ju inget direkt viglsebevis som är av officel dokumentation. Ett utdrag från skatteverket och personbevis räckte inte. Här tycker de att det inte räknas som vigselbevis. Vi hade redan kontaktat församligen där vi gifte oss. C´s pappa hjälpe oss med detta och fått dem att skriva ihop ett dokument där det stod att vi var gifta samt datum för vigsel och att vi inte hade några andra äktenskap sedan tidigare. Men detta dokument var självklart på svenska och måste också översättas till Engelska av en proffessionel översättare. Här skickar vi ett varmt och stort tack till Sweflo som hjälpte oss med detta då hon jobbar som översättare. Det var tur att vi hade detta översatta vigselbevis då det efterfrågades av Mr. G. Tack så jättemycket Sweflo. :-)

C fick vänta igen medans Mr. G gick till sin kollega med alla papper och granskade dessa. Mr. G kom sedan tillbaka och sa att allt var i sin ordning och att C nu var amerikan. Då ceremonin precis varit med övriga så fick C genomgå en egen ceremoni själv. Han fick svära eden (pledge the alliance to the flag). Han fick med sig denna lilla flagga hem och detta fina diplom. Han fick även ett stort gult kuvert där det stod skrivet ”From the President of the United States”. Så här stod det i brevet som var undertecknat Barack Obama.


Så här ser delar av diplomet ut som C fick. Han fick också brevet från The President, en liten amerikansk flagga och två broschyrer. Den ena om konstitutionen och den andra som handlade om olika kändisar genom tiderna som blivit amerikaner.

Så här stod det i brevet från Obama himself:


Dear Fellow American,

I am honored to congratulate you on becoming a citizen of the United States of America. You represent the promise of the American Dream, and because of your determination, this great nation is now your nation.

You have sworn a solemn oath to this country, and you share in its privileges and responsibilities. Our demographic principles and liberties are yours to uphold through active engaged participation. I encourage you to be involved in your community and to promote the values that guide us as Americans: hard work and honesty, courage and fair play, tolerance and curiosity, loyalty and patriotism.

Since the founding, generations of immigrants have come to this country full of hope of a brighter future, and they have made sacrifices in order to pass that legacy on to their children and grandchildren. This is the price and the promise of citizenship. You are now part of this precious history, and you serve as an inspiration to those who will come after you.

We embrace you as a new citizen of our land, and we welcome you to the American family.

Sincerely,

Barack Obama

C fick också svära följande ed nedan:

Oath of Allegiance

I hereby declare, on oath that I absolutely and entirely renounce and abjure all Allegany and fidelity to any foreign prince, potentate state, or sovereignty, of whom or which I have here for been a subject or citizen.

That I will support and defend the Constitution and laws of the USA against all enemies foreign and domestic.

That I will bear true faith and allegiance to the same.

That I will bear arms on behalf of the USA when required by the law.

That I will perform noncombat service in the armed forces of the USA when required by law.

That I will perform work of national importance under civilian direction when required by law.

And that I take this obligation freely, without any mental reservation or purpose of evasion so help me God.


Man inser snabbt att religion är väldigt viktig i det här landet då den finns med i alla officiella instanser.

10 comments:

S w e F l o said...

Verkligen kul för C! Ser fram emot att gå igenom detta själv, kanske dags nu efter 14 år här! Fast när jag svär den där eden blir det nog att ljuga, för asvära mig SVerige, det kommer jag nog aldrig att göra. Men det behöver ju inte de veta ;-)

Saltistjejen said...

Wow! verkligen en milstolpe!!!!!
Grattis igen!

Desiree said...

Sweflo, ja precis, inte behöver man avsvära sig Sverige. Klart att du ska fixa medborgarskap. Enbart pratiska fördelar.
Kram!

Saltis, det var kul och jättebra att vi faktiskt tog tag i detta och såg till att hinna med det innan vi lämnar. Tack än en gång.
Kram!

Åsa i Memphis said...

Grattis igen till C! Åh, jag är lite avis... som du säger, det är ju mycket enklare om man nu tänker sig att komma tillbaka hit (även om det inte blir alabama kanske).

Jag skulle vara så nervös, just för att det alltid är så mycket med alla papper. Vigselbevis är ju rätt annorlunda hemma och här. Jag hade mycket svårt att förklara att jag inte hade mitt vigselbevis men kanske kunde dom leva med det eftersom jag hade ett översatt dokument som visade att jag var frånskild? (som ett argument att jag var tvungen att ha varit gift för att kunna bli frånskild, det var lite bökigt som sagt).

Vi får väl se om det blir ngt om 5 år... usch så lång tid. Jag skulle vilja att man kunde räkna dom första 4 åren när jag var här på mitt arbetsvisum som dom första 4 åren... ;)

Desiree said...

Åsa, tack. Du ska se att tiden går snabbare än vad du tror. Du kommer att klara det galant när din dag kommer. Ja det där med vigselbevis är inte lätt. Det blir ju mycket bökigare då vi i Sverige inte har något riktigt officelt vigselbevis. Utdrag ur personregister från skatteverket räknas inte eller godtas inte här. Vi provade med detta först men de ville ha ett RIKTIGT vigselbevis. Därför var det toppen att svärfar kontaktade församlingen där vi gift oss och lyckades fixa ett dokument som sedan min bloggvän Sweflo översatte. Utan detta hade det nog inte blivit något medborgarskap.
Kram!

Anne said...

Oj, oj jättespännande och intressant få läsa mer detaljer från dagen då C blev amerikan. Mycket intressant. Man läser ju sånt här med lite andra glasögon ifall det blir aktuellt för en själv att göra det en dag. Vi måste ju vänta 5 år, för det är ju reglerna (som du skrev) för de som inte har green card via giftermål. Nu har ju ett år gått, så fyra år kvar i så fall.
Det där med vigselbevis är verkligen annorlunda, håller helt med dig. Under alla våra visumaffärer och senare GC så har det behövts. Redan vårt första visum som söktes då vi bodde i Sverige krävde det, så vi var tvungna att där översätta det av en auktorirserad översättare. Det var faktiskt riktigt dyrt få det översatt, vill jag minnas.
Återigen, vad skööööönt C också har medborgarskap nu. Det ger ju en frihet att kunna lämna landet, bo nån annanstans under flera år och återvända om man vill. Det tycker jag är det största plusset.
Förresten, den där meningen som svärs in att man har skyldigheter som medborgare att i will bear arms on behalf bla bla. Det låter ju lite halvotrevligt. Men jag tycker mig ha läst nånstans att det inte gäller om man är över 30 år då man svärs in som medborgare. Eller så flummar jag nu och minns helt galet. Nåt du har mer kunskap om?
Förresten, extra plus att få sitt medborgarskap under Obamas presidenttid. Skulle ju hellre ha hans signatur under medborgarskapet än gud förbjude Sarah Palin... Mitt medborgarskap (om det blir så) kommer ju inte komma under denna mandatperiod. Får hoppas Obama är kvar även mandatperiod nr 2...

Desiree said...

Anne, kul att du uppskattade inlägget. Du ska också se att tiden går rätt snabbt och att det snart eran tur att söka. Vi är SÅ tacksamma att Sweflo var så gullig och hjälpte oss med översättningen då hon är auktoriserad översättare.
Jag vet inte vad som gäller då det kommer till krig och "bear arms..." Det som är bra är att militärtjänstgörningen är ju frivillig i det här landet och bygger på frivilliga insatser. Jag har förstått att man iför sig kan kalla och beordra om det skulle krävas men jag hoppas att det inte blir aktuellt. Jag antar också att man måste kunna avsäga sig ett medborgarskap om man skulle bli beordrad ut i krig men inte vilja ställa upp.


Ha ha ja det är ju skönt att man slipper ha brevet och diplomet underteckat Sarah Palin. Jeeez, bevare mig! Ha ha jag och C har skojat friskt om att alabama fått ytterligare en demokrat så att ni kanske det finns si så där 20 stycken totalt här då resten är högreligösa, konservativa republikaner ;-)

Kram!

Annika said...

Jag tycker det är så j-a coolt!!
OCH SÅ BRA att C fick det gjort!
Otroligt STORT på ngt sätt.
Jag har förstått att man svär in samma dag, så jag tänker ta Peter med mig :-)
han får sitta och vänta under tiden.
SÅ bra att Sweflo kune hjälpa er! Perfekt!
EXAKT, enbart praktiskta fördelar med att bli medborgare. FINNS inget neggigt alls, egentligen. OCH så lovely att slippa green card!!!
Håller med Anne, tack och lov att Obama sitter vid makten så att man får hans signatur...Glad att jag inte gick under Bush-eran, trots allt ;-)
I höst, då j-ar...efter 17 år med Green card i USA är det WAAAAAY overdue!!

Jättekul att läsa om detta, Desiree!!!
TACK!!

KRAMAR!!!

Katarina på Filippinerna said...

Kul att du tog upp det hur det gått till. Grattis till C. såklart!

Vad bra att ni kunde ta det så pass snabbt än då,,

Vet ni förresten när ni kommer att lämna Alabama?

Ha en bra dag!

Kram

Desiree said...

Annika, ja tydligen svärs man in samma dag. Du får som sagt ta Peter med dig med kameran. De tog ju någon bild på Calle med hans mobil men den blev inget vidare alls. Suddig och trist. Jag ser fram emot att få se dig som amris innan året är slut :-)
Du kommer att klara det galant som sagt!
Kram!

Katarina, ja det var toppen att det gick så smidigt och snabbt. VI vet ännu inte riktigt när vi kommer att lämna AL.
KRam