Dry Tortugas National Park

Lördag morgon steg vi upp tidigt redan innan soluppgången och begav oss iväg ner mot hamnen där båten, Yankee Freedom låg och väntade på oss. Våran guide Rick hälsade oss välkomna liksom kaptenen som hade med sig sin labrador valp, Bailey. Så snart alla passagerare var ombord så styrde båten kosan iväg ut mot havs. Vi kunde avnjuta våran frukost på övre deck och samtidgt känna den salta havsbrisen kring oss. Turen till Dry Tortugas tog ca 2.5 timmar. Tortuga betyder sköldpadda på spanska och denna ö uppkallades pga av de många sköldpaddor som fanns här då ön upptäcktes på 1500-talet.

Det var underbart att känna den salta havsdoften, och njuta av det turkosa vattnet kring oss. Flaggan längst bak på Yankee Freedom vajade i vinden och propellerna fick vattnet att skumma rejält bakom oss. Det var riktigt härligt att få stå längst fram i fören och känna vinden och solen mot ansiktet. Jag fick hålla i min keps ordentligt för det var starkt vinddrag. Mestadels av turen så var vi helt omgärdade av hav, himmel och horizont. Inget land i sikte förrän vi kom till Dry Tortugas där vi såg hur det gammla fortet tornade upp sig mitt i havet.

Tidig morgon. Vi fick se soluppgången och inte bara solnedgången som vi hade njutit av kvällen innan. Det var tyst och stilla i staden. Någon enstaka cyklist och löpare var ute och körde en vända. I hamnen låg båtarna i det stilla vattnet och guppade lite medans sjöfågel cirklade runt i luften.


Vi såg lite fiskare och folk som skulle ut på fisketur nere vid hamnen. Många vackra segelbåtar ligger här annars var det väldigt lungt och tyst ute på gatorna medans morgonen grydde.

Åh vad vi njöt av att stå i fören och blicka ut över det blå klara vattnet. Båten körde med rejäl hastighet så man fick allt hålla i kepsen. Vi njöt av stå på däck och känna den salta havsluften, doften från hav och tång. Se hur det skummade vitt bakom oss av propellermotorerna i det turkosa vattnet. Det är något alldeles speciellt med just havet. Åh vad vi saknar det nu när vi bott i Birmingham där det är så pass långt till just havet och där det inte ens finns någon större sjö eller flod. Aldrig mer vill jag bo där det inte finns något vatten av något slag.

När vi lämnade hamnen så var det relativt molningt men allt eftersom vi närmade oss Dry Tortugas och Fort Jefferson så klarande det upp.

Så fort vi hade stigit ombord fick det bli frukost på övre däck. Det satt fint.

När man står i fören och vinden blåser en friskt i ansiktet och man känner doften av salt hav så bara MÅSTE man få låtsas vara Rose i filmen Titanic. Blunda och hålla ut armarna och flyga lite. Vilken känsla! Åh vad jag känner att jag älskar havet och saknar det. Jag vill aldrig mer bo långt inåt land.

Kaptenen bjöd in oss passagrare så att vi fick gå in i förarhytten och kolla och ställa alla möjliga frågor. Där låg även söta svarta Bailey vid Kaptens fötter och tuggade på en leksak så snällt.

Florida Keys består av massor med öar. Det finns alltså kring 800 öar men endast 30 räknar man med är bebodda.

Här står C i fören och njuter av sol, vind och salt havsbris. Vattnet var så otroligt klart och vackert.

Efter ca 2.5 timmar så tornade sakta Fort Jefferson upp sig i horizonten. Mestadels av resan såg vi bara hav och himmel åt alla håll. Men havet glittrade riktigt vackert i solskenet. Jag glömde visst smörja in mina öron märkte jag till kvällen för de blev ganska solbrända. Alltid är det nåt man glömmer att smörja in.

Fort Jefferson som ligger mitt ute i havet. Här satt Dr Mudd fängslad för mordet på president Lincon en gång i tiden. Själva ön består i princip endast av fortet. Det finns lite strand och sedan inget annat. Den största delen av nationalparken Dry Tortugas ligger under havsytan. Det är tydligen USAs största marina nationalpark.

Kapten hälsar oss välkomna tillsammans med Bailey. Max hundra passagerare får landstiga denna unika nationalpark. Det finns gott om strandplats och snorkelmöjligheter för alla. Efter lunchen som också ingick i priset för denna dagstur så fick man ägna sig åt valfria aktiviteter som bad och snorkling.

Fortet låg vackert beläget mitt ute till havs. Här kommer man ännu närmre Kuba då man åker rakt västerut ca 112 km ut i havet. Man ser dock inte Kuba vare sig från Key West eller härifrån.

Fortet började byggas 1846 och består av över 16 miljoner tegelstenar men blev aldrig riktigt färdigbyggt. Här finns också en fyr. När vi besökte fyren på Key West så stod det lite berättat om fyrvaktaren och hans familj som bodde här ute på fortet i hela 14 år. Det vet jag inte om jag hade klarat att bo så isolerat.

Det var soligt och vackert. Vädret hade klarnat upp betydligt sedan vi lämnade hamnen imorse. Temperaturen var helt perfekt med ca 26 grader. Under sommaren blir det rejält varmare här och då måste man stå i skuggan hela tiden sa våran guide Rick men idag kunde vi alltså passa på att stå i solen i mitten på innergården av fortet och få höra lite om dess historia och ursprung.

Man kunde gå upp för trappan på några av de torn som finns på fortet och gå längst med muren på övre delen av fortet för att få en underbar utsikt över våran båt Yankee Freedom och några andra segelbåtar som låg i viken.



Just så här vackert, klart och turkost var vattnet. Sanden utgjordes till stor del av krossade snäckskal. Mina flipflops fick ett vackert grovkorningt puder på sig. C´s dröm om att någondag segla över Atlanten precis som hans farfar en gång i tiden gjort väcktes på nytt starkt. Det är något han absolut vill göra i livet. Jag tycker han ska förverkliga sin dröm men vill själv inte följa med på själv seglatsen över Atlanten utan möter gärna upp på någon ö då han kommit fram.

Här är det C som snorklar i det kristall klara vattnet. Jag snorklade en bra stund också. Först tyckte jag att vattnet var liiite kallt men så snart man hade doppat sig var det skönt och det var inga problem att ligga i ganska länge. Fanns gott om roliga fiskar att kolla in längst med muren på fortet. Temperaturen på vattnet låg på 21 grader. Lite kallt innan man doppat sig men helt ok då man väl gjort det.

Sååå underbart att faktiskt få chansen att sätta på sig bikini och hoppa i plurret så här sista januari. Sådant här MÅSTE man bara göra oftar. Det ger en sådan livskvalité.

Här sitter Pelikanerna och blickar ut över havet.

Vi fick en helt underbar dag ute till havs. Både frukost och lunch ingick i turen. Man fick också låna både cyklop och snorkel samt simfenor. På vägen tillbaka fick man fylla i något frågeformulär om turen och precis innan avstigning hade de något slags lotteri där de drog en av vinnarna bland dessa frågeformulär. Vinsten var en gratis tur ut till Dry Tortugas med båt igen. En fin vinst för den som vann eftersom den här heldagsturen ut dit kostade 150 dollar per person. Vem tror ni vann? Inte jag kan jag avslöja för jag brukar nämligen inte vinna på lotterier MEN jag är dock gift med en riktig tursnubbe (det är verkligen Alexander Lukas från Kalle Anka över C). Jepp det var han som vann! Så nu MÅSTE vi tillbaka hit till Key West och Dry Tortugas igen, kan ni tänka erJ. Gud så hemsk att behöva återvända till detta paradis med sitt turkosa vatten ;-)

Detta är den lyckliga vinnaren som just ropats upp av våran guide Rick som står till höger bakom C på bilden. Jag visste att C skulle vinna något redan innan vinnarna var dragna. Några andra vann lite t-shirts. Först blev jag förvånad över att C inte vann något på de lotter han köpt. De började nämligen med att dra vinnarna för de som hade köpt lotter och sedan drog de vinnaren av utvärderingen. Vi hade ingen aning om vad priset skulle bli men denna vinst satt verkligen fint!

På återseende får man säga och det är något som jag glädjer mig åt redan. Det är som sagt inte alls dumt att vara gift med en riktig tursnubbe - min alldeles egna Alexander Lukas. Vi plannerar att återväda i slutet på maj då man har en helgdag och ta ut lite fler dagar i anslutning så att vi också kan stanna och besöka Everglades. YES, we will be back, Jippi!!!!!!!!!

I riktning mot The Most Southern Point

Utanför Floridas kust ligger ett stort antal öar som tillsammans kallas för the Florida Keys. Allra längst ut ligger Key West. Det är USAs allra sydligaste spets. Totalt sett finns över 800 öar men endast ca 30 stycken är bebodda. De varierar i storlek från pyttesmå till ganska stora. När man syfta på Florida Keys tänker man framförallt på det pärlband av öar som man bundit ihop med broar längst med Hwy 1. När man lämnar USAs fastland bakom sig så sitter det milstolpar uppradade med jämna mellanrum längst med vägen som talar om hur pass långt söderut man kommit. Mile 0 finns just på Key West. Det är verkligen vackert att åka längst med Hwy 1 där man har Atlanten på ena sidan och Mexikanska golfen på andra sidan. Vattnet glittar och lockar med sin turkosa färg. På vägen passerar man över 40 stycken broar som binder ihop de olika öarna som sagt. Den längsta och mest berömda är 7 mile bridge som ligger strax efter ön Marathon vilket tillhör the middle keys. Man har delar upp öarna i lower, middle och upper Keys. Många av öarna har rätt roliga namn så som Grassey Key, Fiesta Key, No Name Key, Duck Key, Sugarloaf Key osv.

Vi startade våran färd från Ft Lauderdale tidigt fredag morgon. Hwy 1 är smal och relativt trafikerad. Bitvis är det bara enfiligt i vardera riktningen och det tar sin tid (ca 4 timmar att köra från fastlandet ut till Key West) men det får gärna ta sin tid för detta är en vacker kustväg och det finns mycket att njuta av längst med vägen. Vi gjorde några stop längst med vägen. Först fick det bli en enkel lunch vid ett litet hak längst med vägen som hette 7 Mile Café. Jag provade en ny fisk som jag inte hade ätit innan, en Yellowfin snapper med sallad. Mycket gott! En lustig grej är att de flesta adresser anges just efter just mildistansen som alltså börjar räknas från Key West ända in till fastlandet.

Vägen var vacker och man njöt av alla broarna och havsutsikten. Här syns den järnväg som byggdes av Henry Flagler 1905. Tyvärr förstördes järnvägen redan 1935 av en orkan. Men man använde sig av just järnvägsspåren som grund för att bygga Hwy 1 som man åker på idag.

Vi stannade till vid Key Largos Visitor Center och plockade upp lite kartor och broshyer som brukar finnas här med tips och info om allt möjligt. Key Largo är den första av the Florida Keys som man kommer till då man lämnar fastlandet bakom sig. Det är också den största och längsta ön därav dess namn.

Hwy 1 tog ca 4 timmar att köra från Ft Lauderdale till Key West som var målet och den sydligaste spetsen på USA. Det glittrande havet med sina turkosa färger lockade verkligen.

Vi gjorde ett lunch stop på vägen och stannade på ön Marathon som tillhör The Middle Keys. Här låg denna lillla resturang stax innan The 7 Mile Bridge som är den längsta och mest berömda av de ca 40 broarna som man passerar på väg till Key West. God fisk och kall öl beställdes in.

Här har vi precis stannat för lunch. Calles föräldrar hade hyrt denna silverfärgade Lincon som funkade fint. De kom och plockade upp oss på Ft Lauderdals flygplats på torsdagkvällen då vi anlände och sedan påbörjade vi våran resa relativt tidigt fredagmorgon. Extra tidigt kändes det som för oss då Florida ligger en timme före Alabama i tid.

Nog hade vi kommit till tropikerna. Temperaturen så här i januari var helt perfekt med ca 25 plusgrader. Inte för varmt och inte för kallt. Den här bananklasen växte precis vid vårat lilla hus på Bed and Breakfaststället där vi bodde.

Vi anlände till vårat lilla söta B&B kring 16. Även om det finns mycket turister i Key West då turism är främsta näringen idag så har ändå denna lilla stad lyckats behålla mycket av sin gammla och gedigna charm. Vägarna är smala och kantas av vackra gammla trähus med sina verandor där det ofta står en gungstol eller några vita rottingstolar. Husen är målade i krämiga pastellfärger och bogamvillan med sina färgglada blommor växer över många murar och staket. Gammla stan är full av vackra hus. Jag som älskar att fota just gammla vackra hus har fotat en hel del. Stan är relativt liten och mysig. Huvudgatan utgörs av Duval Street som sägs vara den längsta huvudgatan i världen. Detta inte pga av dess längd utan just för att den stäcker sig från en kust till en annan då den börjar vid atlanten och går hela vägen till Mexikanska golfen (det rör sig dock bara om ett par kilometer). Här ser man folk som strosar omkring och en hel del som cyklar. Det finns cyklar att hyra överallt. Underbart att kunna ta sig fram utan bilen vilket är det bästa sättet att ta sig fram i just Key West då det är svårt att hitta parkering många gånger och avstånden inte är speciellt stora.

Det var ett himla mysigt litet B&B vi hade hittat. Ambrosia hette stället. Det bestod av två olika hus på samma gata som låg mitt emot varandra. Precis som de flesta hus här i Key West så var det målat pastellfärger med en inbjudande front porch där det stod vita rottingstolar och ett litet bord.På bakgården låg ett litet mindre hus med egen tillhörande pool och det var här vi bodde. Det finns gott om små bed and breakfast ställen i hela stan. Vi hade bokat i god tid då vi inte visste hur det skulle se ut men nu när vi var där verkade det finnas gott om lediga rum på många ställen fast detta räknas som högssäsong. Det är dock inte billigt i Key West. Boende här kostar minst lika mycket som i NY. Key West är lite som amrisarnas Torekov eller Båstad.

Dels så fanns det en lite större pool som tillhörde det större huset och sedan fanns en lite mindre pool som bara tillhörde vårat hus. Kändes verkligen lyxigt med en privat pool! Mysigt, lungt och lummigt med all den täta växtligheten.

Så här såg vårat lilla hus ut. Vi hade till och med egna rottningstolar och även några vilstolar vid poolen. C njöt av ett dopp i poolen så fort vi kom fram medans jag slog mig till ro i den härligt inbjudande hammocken som också tillhörde vårat lilla hus.

Kändes verkligen flott och lyxigt med privat pool! Bakom huset så växte en frodig grönska av palmer och bananträd. Det verkade också finnas papegojor där någonstanns för de höll ett jäkla liv ända tills mörket lade sig. Vi kände oss snabbt hemma här. Efter ett dopp i våran egna lilla pool var det dax att bege sig mot Mallorey Square för att fira solnedgången så om man bara gör här i Key West. Varje kväll sammlas man som sagt för att beundra och fira solnedgången på olika ställen kring stan.

Life is good sometimes. Livet skulle innehålla många många fler sådana här stunder. Detta är sann livskavalité.

Calles föräldrar njöt också dem och sa att de trivdes jättebra här. Vi blev godkända reseledare som hade bokat detta ställe. Den enda alligator vi såg denna gången var denna keramik alligator som fanns brevid poolen.

Vårat lilla hus.

Detta är så långt söderut man kommer i USA. Här från Key West är det bara 90 amerikanska miles till Kuba eller ca 145 km. Det är alltså närmre till Havannas marknader än till närmsta mall på amerikanska fastlandet.

Här vid havet och kusten fanns gott om Pelikaner.

Highway 1 börjar här i Key West med Mile 0.

Detta var resturangen som vi åt middag på första kvällen. Maten här var verkligen av en extra dimension. Otroligt gott, snyggt upplagt och spännande rätter. Hit går jag jättegärna igen till Café Marquesa. De har också en Bed and Breakfast del så man kan också bo här. Det låg på samma gata som vårat lilla place.

Då det gäller maten fanns det verkligen mycket fantastisk både fisk och seafood att njuta av här. Key West är inte bara känt för sin berömda Key Lime Pie vilket vi naturligtvis smakade på. Här finns även Florida Lobster eller hummer som fiskas och The Pink Gold som räkorna även kallas för. Massor med goda fisksorter som Grouper, Svärdfisk, Yellow tail snapper osv. Jag som älskar både fisk och skaldjur tyckte det här var helt underbart. Första kvällen gick vi på en resturang som verkligen imponerade både då det gällde maten och servicen. Café Marquesa skulle jag mycket gärna göra ett återbesök på. Vi åt en utsökt trerätters här och alla rätterna var helt fantastiska. Det är verkligen kul att njuta av en god middag på en resturang som håller hög klass på alla sätt.

Broar, öar, hav och väg för att nå ett helt underbart slutmål. Detta var resan hit och våran första kväll. Det blev en helt fantastisk start på en fortsatt underbar weekend i semesterparadiset Key West.

Solnedgång i Key West

Ingenstanns dyrkas solnedgången som den görs här i just Key West. Det sägs också att vill man uppleva några av de vackraste solnedgångarna är det hit man ska åka. Vi anlände till Key West fredag eftermiddag och hann alldeles lagom att packa ur våra väskor ur bilen, för att sedan promenera ner till stan och piren just för att uppleva kvällens solnedgång.

Jag kommer att dela upp våran resa i lite olika delar. Igår då jag gick igenom mina bilder insåg jag att jag verkligen hade tagit massor med foton. Därför tänker jag portionera ut dem i lagom mängd så att det inte blir för mycket på en gång.

Något annat som också bidrar till att göra denna lilla stad så charmig som den är är alla små gallerier som finns. Man ser också gott om konstnärer som står direkt på gatan och målar. Det är enkelt att bara slinka in på något litet galleri och njuta av de många färggranna målningarna och tavlorna.

Åh vad vi har haft det skönt och njutit! Key West är verkligen ett semester paradis. Stämningen är skön och loj. Den där goa avslappnade semesterstämningen vilar över stan. Key West är känt för både det ena och det andra, allt från dess solnedgångar till Hemingway och Key Lime Pie. Det finns inget ställe där folk dyrkar solnedgången så mycket som just här. Varje kväll sammlas folk på Mallory Square just för att njuta av solens sista strålar efter en vacker dag och se hur solen sakta glider ner i horizonten. Naturligtvis fick även vi chansen att vara med om detta. Redan under våran första kväll strosade vi ner till kajen där det redan stod en hel del folk. Vi satte oss vid pirkanten med benen dinglande över havet och tittade på vackra segelbåtar som passerade medans vi också lyssnade på livemusik som spelades här nere. Vid sextiden på kvällen så gled solen sakta ner bakom horizonten.

Detta är Mallory Square. Det ligger beläget nere vid hamnen och piren. Här sammlas alltså folk varje kväll för att "fira solnedgången" så som man gör här. Detta är tydligen en tradition som startade på 1960 talet. Sedan dess är det en tradition som man kör med varje kväll. Så här i januari så går solen ned vid 6-tiden. Kvällen var ljum och vacker. En mild havsbris och ca 25 plusgrader, helt perfekt!

Vi hittade en plats längst fram vid piren. Så här såg det ut. Här sätter man sig och bara njuter av den vackra naturupplevelsen. Folk sitter med en kall öl i handen eller läppjar på en frozen Margarita eller bara sitter och tittar ut över vattnet på segelbåtarna och vågorna. Vi satt här och njöt av den sköna tropiska luften, den salta doften från havet och musiken.

Några Pelikaner ligger och guppar i vattnet. Allt eftersom solen sakta sänker sig ner i havet bakom horizonten. Det finns vackra segelbåtar i alla möjliga storlekar att titta på. En och annan turbåt som åker ut med folk för att de ska få uppleva solnedgången till havs, ofta med livemusik. Det sista solljuset som avtecknade sig på himmlen i kontast mot de lätta fjädermolnen var bara sååå vackert.

Det här är njutning alla gånger.

Kort

Nu är vi tillbaka i Birmingham. Landade för någon timme sedan. Vi har verkligen haft det otroligt bra! Key West är underbart. Vilken toppenhelg. Men just nu hinner jag inte ladda upp bilder eller skriva något. Måste jobba. Jag har tagit ganska mycket bilder så det kommer väl ta ett tag att gå igenom dessa också. Jag får återkomma senare i veckan då jag hunnit fixa lite. Ha en bra start på denna vecka så länge.