Detta var sista natten i huset. Känns konstigt, nästan lite vemodigt på sätt och vis. Det är tidig söndagmorgon och jag har tassat upp i köket. Natten har varit kall och det ligger frost på gräsmattan. Det kom lite snö igår men inget som låg kvar ute hos oss speciellt länge.Idag är det tänkt att vi tar det sista själva och flyttar officiellt till lägeheten. Igår fick vi hjälp av en vän med att flytta några av de stora tunga möblerna och alla kartonger vi hade packa ihop. Det blev två rejäla flyttlass igår. Nu är det en del kvar men förhoppningsvis lyckas jag och C få ihop det här utan att det tar för lång tid.
Ett tag var jag verkligen inte kompis med det här huset.Det var då det kändes ett tag som om det aldrig skulle bli sålt. Nu är det sålt och jag känner att vi skiljs åt i frid. Det har varit ett stort hus, ett vackert hus. Jag kommer aldrig att bo så här stort igen tror jag men jag har också insett att för mycket yta inte heller är lätt eller nödvändigt. Det har varit toppen de gånger vi haft besök. Lyxigt att kunna ge dem hela ovanvåningen. Det jag kommer att sakna mest är nog mitt kök här.
Men jag tror det kommer att bli jättebra att flytta till lägenheten. Jag kommer att uppskatta och glädjas dessto mer över mitt framtida nya hem i Sverige än om jag kom direkt från denna stora yta till ett vanligt mindre hus i Sverige. Nu kommer allt inte att kännas så litet då vi flyttar till Sverige då vi i lägenheten här redan har fått krypa ner oss i vårt boende till mer normal storlek.Det kommer också verkligen att kännas roligare att få något riktigt eget igen då vi hittar något i Sverige efter att ha bott i hyreslägenheten här. Även om det just nu känns lite vemodigt att lämna huset så känns det defninitivt rätt.
Igår hann vi faktiskt också med lite roligt. Vi var hemma på födelsedagsfest hos en svensk vän E här i Birmingham. Det var riktigt nice att få komma iväg ett slag och lämna alla kartonger och glömma röran ett par timmar. Vi stannade inte så länge men hade väldigt trevligt.
Hejdå huset.
13 comments:
Åh, Desirée, visst är det lite vemodigt, men så skönt att det känns mest positivt! Och med tanke på det kommande hemmet i Sverige, så är det verkligen toppen att vänja sig vid mer normala storlekar. När jag tänker rätt på saken kan det vara ytterligare en orsak till att jag aldrig trivdes i gamla huset, för när vi flyttade dit från Istanbul grät jag floder över att behöva lämna vår lägenhet och Istanbul. Då sörjde jag verkligen och då har det nya stället mycket sämre "chans" att leta sig in i ens hjärta.
Så skönt att allt har gått så bra. Jag är så imponerad över att ni har lyckats packa ihop det stora huset på så kort tid!
Nu är det måndag och jag antar att ni har sovit er första natt i nya lägenheten. Hoppas verkligen att ni har sovit gott och att det fortfarande känns bra. Och att ni ska TRIVAS!
Stor flyttkram!
Åh, så sorgligt! Det måste kännas jobbigt att lämna huset, det är ju så vackert! Men som du säger, kan nog vara bra för er att vänja er vid något mindre tills ni kommer till Sverige! Hoppas resten av flytten gick bra och att ni trivs i nya lägenheten!
Marianne, tack gulle dig. Jo även om det är lite vemodigt just nu så ligger det mycket positivt i det hela också. Det är verkligen rätt grej att göra. Ja nu har vi faktiskt sovit första natten i nya lyan och det kändes bra. Sovrummet känns faktiskt mysigare, kanske för att det är mindre och blir mer ombonat på det sättet. Huset vart toppen och vacker men det var också mycket jobb som du själv vet precis hur det är med ett stort ställe. Nu kan jag verkligen se fram emot framtiden och vårt framtida hus i Sverige dessto mer. Men jag tror lägenheten blir bra här i några månader.
Det har varit mycket och slitigt med flytten. Igår stupade vi i säng och idag ska jag förhoppningvis ta de sista här nu.
Kram
Marie, tack jo det känns lite vemodigt som sagt. Många blandade känslor. Men jag tror även det är positivt som C sa för det betyder trots allt att man har haft många goda stunder och fina minnen. Även om jag stunder inte alls gillat huset då det aldrig verkade säljas så har jag i grunden tyckt om det och vårat liv och boende här med grannarna och det känns bra.
jag förstår verkligen att det är en tudelad känsla att lämna det som vart ert hem i Alabama. Även om du gått igenom jobbiga perioder där du itne alls känt att du velat ha huset som ditt hem så HAR du ju även otroligt många fina minnen därifrån vilket du säkert kommer bära med dig hela livet. Och det är kasnke så det ska vara. Man minns det som var bra. Resten liksom suddas ut med tiden. Och sedan är det som du säger säkert så att du nu ändå har uppnått en annan balans vad gäller Alabama och Sverige. Att du fortfarande vet att du vill tillbaks till Sverige. Att det är ditt hem, MEN att du ändå på sätt och vis försonats med Alabama också. Och med ert hus. Att ni får flytta till ngt mindre tror jag inte komme göra er så mycket. Haha, i mina ögon är er lägenhet ändå enorm!!!!!! hahahahaaaa! Själv känner jag tävrtom mot dig vad gäller framtida tankar om boytor, vart jag än kommer hamna efter vår tid här i NYC så kommer allt att vara större!!!!!!! :-) Mindre än så som vi bor nu kan vi inte bo. :-)
Men för er del är det ju bra att ni nu får lite mindre yta och kan fortsätta kolla runt efter ngt i Sverige.
Jättekram och Lycka till i ert nya hem!!
Åh,vad fint du skriver. Hejdå huset, som du säger. Vad fint.
Du resonerar verkligen klokt och förnuftigt, jag tror du har helt rätt att den här mellanlandningen i lägenheten kommer att vara bra (kanske nödvändig?) för att senare kunna uppskatta nästa "riktiga" boende igen, att få börja längta efter nåt mer bestående igen efter en period i lägenheten osv.
Jag tror det är en viktig erfarenhet du gjort också, att större är inte alltid bäst heller. Det är ju rätt mycket så i det här landet, att större ska automatiskt vara det bästa och det man eftersträvar. Men som du säger, större är inte alltid positivt heller. vad göra med alla extra rum, all extra städning med mera.
Det är nog viktigt att minnas det också, vad man egentligen behöver.
Jag kan bli så förälskad i stora, fina hus jag sett här. Men sen att bo så "på riktigt" det är en annan femma... Visst, är man en storfamilj men är man bara två...man behöver egentligen inte mycket yta.
Sovrum tycker jag personligen är mycket mysigare om de är mindre. Visst, man vill ju fån in en rejäl säng. Men de här enorma sovrummen man ofta kan se här, det har jag aldrig tilltalats av. Ett sovurm för mig är inget rum man vistas i förutom på natten. Det är mysigare och mycket mer praktiskt med små sovrum. Kök och vardagsrum tycker jag är de rum i ett hus som ska kännas rymliga. Övriga rum ska vara "normalstorlek", t.om. riktigt små duger bra.
Jag såg att du i en kommentar skrev att nu är första natten i lägenheten avklarad. Puh! Skönt! Äntligen börjar allt packande, flyttande, bärande vara slut också. Även om jag förstår att det är en hel del smågrejer kvar att fixa. Sen att komma mer i ordning i nya lägenheten också.
Hur blir det med städningen av huset, flyttständingen?
Kram!
Hej då Desirees vackra hus!
Hej då!
Men, det hade gjort sitt för er nu. Nu väntar andra tider och lättare tider.
jag hoppas fortfarande att ni ska flytta till DC (HUR kul hade inte DET varit).
Förstår ditt vemod dock, så skulle jag känna också.
jag tycker fö det känns som om du hamnat i balans med USA livet igen, är det så?
Hur kändes det att sova i nya lgh?
Kramar i massor!!!
Förstår hur du känner dig. Det är alltid vemodigt att flytta. Så blandade känslor. Jag kan fortfarande sakna en del av mina tidigare hem.
Hur var det att sova i nya lägenheten då?!
Tak for en interessant blog
Ja, formentlig sa det er
Saltis, tack du har helt rätt i att det är så att det som varit dåligt suddas ut i efterhand och det är skönt att det är så. Ha ha ler här och tänker på att detta fortfarande är en enorm lägenhet för er som vi bor i just nu. Nej mindre än vad ni bor i just nu funkar ju verkligen inte. Hoppas att ni får lite större så småningom och får chansen att bo kvar i NY som ni trivs så bra i.
Kramis.
Anne, ja jag har verkligen fått lära mig att större inte alltid är bättre. Jag tror man ska tänka till noga så att man verkligen får rätt yta, inte för stort och inte för litet. Det gäller att kunna använda alla ytor optimalt. Det är verkligen så mycket man lär sig på varje boende. Vi kommer att dammsuga och våttorka golvet men inte flyttstäda alls lika noga så som man gör i Sverige. Det förväntas tydligen inte heller.
Kram
Annika, jag känner faktiskt att jag hamnat mycket mer i balans med livet i USA också. Jag skulle väldigt gärna kunna tänka mig att flytta upp till dig och DC. Det skulle vara underbart. Men vi får se vad som dyker upp. Jag kan fakstiskt mycket väl tänka mig att komma tillbaka till USA senare även om det blir en sväng i Sverige nu. Ha det fint vännen.
Anna, ja varje hem ger verkligen minnen och fina stunder.
Anonymous, kul, välkommen åter.
Jag kan förstå att det är lite vemodigt... men samtidigt, som du säger - det är ju tokbättre att gå från GIGANTISKT hus (som ert var, men ack så vackert) till mindre lägenhet till svensk storlek :)
Jag hoppas att det går bra med omställningen och är väldigt glad över att ni fått sålt huset. Det lovar gott inför min/vår husförsäljning framöver.... man kan ju hoppas....
Och sen är det ju så, slutet på en tid är ju början på en annan och det kan ju vara nog så spännande!
Ah jag forstar verkligen att det kanns konstigt. Ens hem ar ju ens hem och det tar alltid lite tid innan man bor in sig pa ett nytt stalle. Men sa spannande det har ar egentligen. Det ar ju borjan pa ert nya liv.. i sverige! Fast ni inte ar dar annu .. men snart sa!. kram
Verkligen tudelat, men så gott att ha denna flytt och husförsäljning bakom er.
Lycka till med livet i er nya bostad!
Post a Comment