Oak Mountain Statepark

Söndag åkte vi till Oak Mountain State park. Jag vet att jag vid ett flertal gånger tidigare skrivit om våra besök i Oak Mountain. För att kunna komma ut i naturen här får man åka till en så kallat state park som är som ett stort friluftsområde. Jag är otroligt glad över att just Oak Mountain finns här så nära där vi bor. Detta är ett gigantiskt naturområde med massvis av olika leder för både fotgängare och cyklister. Här kan man gå i många timmar och bara njuta av den vackra naturen. Området är så stort att det alltid finns nya leder och sträckor att gå. Vi åkte hit på söndagen. Det var helt perfekt som utflykt. Vädret var lite svalare med ca 20 grader men soligt och fint. Det var en svag bris som var mycket välkommnande då vi gick uppför. Man förstår ganska snabbt varför denna state park har fått just namnet Oak Mountain. Det växer massvis med ekar här (de ser dock annorlunda ut än de svenska ekarna) och nog är det bergsterräng man går i får man ganska snabbt känna på. Hela Birmingham området är väldigt kuperat. Det ligger ju vid foten av Appalacherna. När man går i Oak Mountain är det ständigt upp och nedför. Den leden som vi valde idag hade några riktigt vackra stäckor med imponerande utsikt över bergskullarna som nu var täckta av grönska. Stigen var ganska smal på sina håll. Så otroligt skönt att gå här och bara lyssna på fåglarna och bäckarna som porlade. Jag sa till C att detta på många sätt var som att befinna sig på ett spa. Långpromenad på det här sättet i naturen är verkligen som balsam för själen. Man får en inre ro. Vi gick en riktig lång vända idag på över tre timmar.

Men idag hade vi ingen vovve med oss. Istället valde vi att ta med oss kamerorna och körde en fotvandrings safari. Det är en otrolig grönska nu. Jag låter bilderna tala för sig själva.

Så vackert och sådan otrolig grönska. Alla träden har nu slagit ut och att gå i Oak Mountain på stigarna och lederna är som att vandra i gröna tunnlar.

Vi tog med oss båda kamerorna. Den nya och min mindre och även stativ. Här är C i farten stående på huk mitt i bäcken med skorna på och allt. Man måste offra sig lite för att få fina bilder. Han hade dock med sig ett extra par torra skor att byta om till. Det blev en väldigt lyckad fotosafari. Vi tog inte med oss vovven Sadie denna gången som sagt eftersom vi ville kunna fokusera på att fota.

I skogsbrynet upptäckte vi några vackra spindelnät som var läckra att fota. Spindelnät är verkligen vackra när man tänker på det och kommer dem nära som här. I den vänstra bilden sitter spindel i mitten på sitt nät. Går bra att klicka på bilderna för att förstora dem.

Så otroligt skönt att gå här. Vi gick i många timmar och bara njöt av stillheten. Lite fågelkvitter, de många porlande vackra bäckarna. Jag satt på en sten precis vid en av bäckarna och kollade in C medans han fotade. Sedan slöt jag ögonen och bara lyssnade på det porlande vattnet. Det kändes som jag befann mig på ett underbart spa. Hela kroppen och själen fylls av lugn och harmoni genom att gå i skogen på det här sättet.

Söta vit små blommor som växte längst med stigen.

Grönt, soligt och vackert. Alldeles lagom att gå här. En mild bris och ca 20 grader. Bättre än så här blir det inte. Så vackert med all denna nygrönska.

Här kan man också köra mountainbike. Oak Mountain är poppis bland både cyklister och de som promenerar och joggar. Men området är så stort att man får lugn och ro också. Man kan lätt gå länge utan att stöta på någon annan.

Här blev stigen betydligt smalare. Vi är uppe på en av bergskammarna. Det var en otrolig utsikt men tyvärr väldigt svårfotad då det var så mycket träd i vägen.

Denna del tycker jag nästan ser lite svensk ut. Just här kändes det nästan som om man befann sig i en svensk skog och gick. Jag såg även små buskar längst med stigen som påminde mycket om våra svenska blåbärsbuskar som hade börjat blomma smått. Kanske finns det vilda blåbär.

När vi skulle hem var vi tvungna att korsa denna del av vägen som var under vatten. Då var det bra attha en SUV. Vattnet var säkerligen någon meter djupt iallfall. Det blev en rejäl vattenpöl att köra igenom.

När vi kom hem var C så trött att han somnade i soffan .Jag själv njöt över att få känna att mina fötter hade fått bli riktigt trötta av att gå upp och nedför. Denna långpromenix var en riktigt skön känsla för både kropp och själ som sagt.