Makt har dessutom många interessanta kopplingar. Makt är kopplat till balansförhållanden mellan jämnlställdhet och dess motsats. Jag läste faktiskt en väldigt interessant artikel i SVD igår som just tar upp detta och vilka konsekvenser det medför för samhället och dess invånare. Det är två Brittiska forskare som kommit fram till att ojämlika samhällen uppmuntrar en statushets som leder till stress, sociala problem och ohälsa. Wilkinson och Pickett har jämfört de 20 mest rika länderna mot de 20 fattigaste. Japan och de nordiska länderna de mest jämlika OECD-länderna. De sex mest ojämlika länderna inom OECD är Nya Zeeland, Australien, Storbritannien, Portugal, USA och Singapore. På punkt efter punkt finner de smått häpnadsväckande samband mellan ojämlikhet och misstroende, psykisk sjukdom, missbruk av alkohol och droger, förväntad livslängd, barnadödlighet, fetma, skolprestationer, tonårsfödslar, mord, frekvens av fängelsestraff och social rörlighet. Skillnader inom hälsoområdet kan inte förklaras med hur mycket pengar länderna satsar på sin sjukvård. USA satsar högst andel av sin bruttonationalprodukt på sjukvård, och anses ha den mest avancerade vården i världen. Samtidigt är hälsotalen bättre i exempelvis Grekland, som är ett av OECD:s fattigaste länder och har mycket mindre resurser för sjukvård än USA. Wilkinson och Pickett påvisar bland annat ett samband mellan ekonomisk jämlikhet och kvinnors status. De visar också att människor i jämlika länder litar mer på varandra, att deras utbildningssystem fungerar bättre och att de är mer benägna att hjälpa fattiga länder genom bistånd.
Denna bok tyder på att om USA skulle minska inkomstskillnaderna till någonting i närheten av genomsnittet för de fyra mest jämlika av de rika länderna – Japan, Norge, Sverige och Finland – skulle den befolkningsandel som känner sig ha förtroende för andra stiga med 75 procent. Förekomsten av psykisk sjukdom och sjuklig fetma skulle på liknande sätt kunna skäras ned med nästan två tredjedelar och tonårsgraviditeterna skulle mer än halveras. Antalet fängelseinterner skulle kunna minskas med 75 procent och människor skulle leva längre – samtidigt som de skulle kunna arbeta motsvarande två månader mindre per år.”
Pengar har i rika länder därför i allt högre utsträckning blivit ett medel för att tillägna sig social status. Status som man vinner genom ägodelar som ett vackert hem, dyra kläder och en häftig bil. För dem som lyckas nå attraktiva arbeten är hetsjakten emellertid inte slut. Istället vidtar en kamp där allt från klockor, smycken och kläder till bilar, båtar, lägenheter och fritidshus utgör mått på social status. För att kunna konsumera sig till ökad status arbetar människor därför allt hårdare och allt mer, vilket leder till stress och ohälsa. Denna skadliga livsstil frodas enligt Wilkinson och Pickett i ojämlika samhällen.
Jag tyckte som sagt att denna artikel var väldigt interessant att läsa.
14 comments:
Himmelen vad intressant! Sambanden är inte så häpnadsväckande för oj vad man ser det här med inkomstskillnaderna här, jakten på status, och vad det leder till. En enorm konkurrens, som startar i mycket tidig ålder. Det är som en Tsunami som är svår att stoppa på en gång men man måste ju börja någonstans, brick by brick som Obama sa. Och han har ju makt så det räcker.
Hoppas ni slipper tromberna i helgen.
Kram!
OJ!!!! Måste nog läsa artikeln senare. Verkar jätteintressant. Även om jag tror att det är lite förenklat att endast se det så men samhällets uppbyggnad har såklart mycket att göra med hur personer i samhället mår.
En sak jag dock funderat över är hur t ex svenskar, om man nu ska prata fysisk och psykisk hälsa, har bladn de hägsta sifforna av utbrändhet och långtidssjuksrivningar när man i landet har några av världens mest generösa regler för anställda vad gäller ledighet!?!? Jämför med t ex USA där man, som du skriver här, arbetar enormt mycket mer. Nästan obefintlig semester och ingen föräldraledighet att tala om. Sådant är ändå lite konstigt och ngt som jag har tänkt mycket på sedan vi flyttade hit.
Jätteintressant inlägg och jag ska verkligen läsa artikeln senare!
Stor kram!!
Jätteintressant, den artikeln måste jag också läsa! Det låter väldigt förnuftigt egentligen när man tänker på det, att ojämlikheter föder andra ojämlikheter och andra problem. Även Saltis kommentar om utbrändhet är intressant, och det skulle vara intressant om de gjorde en komparativ studie med t.ex USA för att komma fram till varför det är så. Är det för att man inte har TID att bli utbränd i USA eller??
Jaja. Absolut! Helt rätt. Statusskillnaderna är ju enorma i detta land. Har du det bra, ja då har du DET BRA, men har du det dåligt, då hardu det JÄVLIGT dåligt. Nog är det GAP här alltid.
OCH, det som Saltis tar upp har jag också funderat över massor med ggr. I Sverige bränner folk ut sig. Här i US hör man aldrig om ngn som gör detsamma. Folk jobbar som f-n, med liten semester, men ändå hör man inget om det...
Fan, folk KLAGAR ju knappt.
Visst är det lite märkligt?
JAG tror att det är så här; DU kan inte bränna ut dig. Du FÅR /KAN inte gå sjukskriven i ett halvår. OM du bränner ut dig tar ngn annan ditt jobb. Sjukskriving på det sättet som finns hemma finns inte här.
Man har inte råd att bränna ut sig. Så tror jag det är.
Man kan vända på det myntet länge.
En intressant liten sak att suga på...
Mne funderat på det har jag också gjort. MASSOR!
Inga tornados, please!!! GUD, det är en KRAFT och MAKT som skrämmer!!
Naturens makt...
Samtidigt är det så fränt.
Nå, här ska det regna hela helgen och åska, suck...
KRAAM!!!!
Jätteintressant artikel! SKa också läsa den, ämnen som intresserar mig.
Apropå statusjakt så tycker jag det är mer av den varan i Sverige idag än då vi var unga. Det känns som samhället överlag blivit ett mer "coolt" ställe där man ska vara "rätt" och då är det status och symboler som ger en det. Vi gick med collegetröjor i plugget, billiga grejer. Medan idag är kidsen även i Sverige så tidigt medveten om stausprylar, på ett annat sätt. Jag känner en del bankpersoner i Sverige, som jobbar med låneutgivning och de säger ofta att mycket förändrats, folks konsumtionsvanor och vad man "ska" göra som vuxen idag inte är realistiskt utan det finns en press och social status som man vill åt. Men där det realistiskt sett inte finns pengar i de flesta hushåll få det "allt".
Jag tycker inkomstskillnaderna är alltför stora i USA. Å andra sidan tycker jag de är för små i Sverige, där är skiktet mellan olika yrkesgrupper för lågt. Som sagt, fööör stort i USA. Men samtidigt för lågt i Sverige, då jag tycker det ska finnas märkbara skillnader vad t.ex. en person med väldigt lång utbildning har jämfört med andra.
Sen tycker jag också att det här med sjukskrivning och hela det sociala skyddsnätet är alltför generöst. Och att Sverige är ett av de friskaste, välmående länderna men samtidigt med enormt höga siffror på ohälsotal för sjukskirivna, förtidspensioneringar med mera. Hur går det ihop...?
Intressant som sagt...
Taina, jag tyckte att den har artikeln kunde kopplas lite till fredagens tema. Visst ar det en hetsjakt som pagar over hela varlden som ar otroligt svar att bryta om det ens gar.
Jag hoppas ocksa att vi slipper tornados. Nu i lagenheten har vi dessutom ingenstanns att ta skydd forutom i badrummet som inte har fonster.
Kram.
Saltis, oj det var verkligen en ny interssant dimension du slangde in har! Nu blev det ju mycket mer klurigt. Det ar helt klart nagot man kan fundera pa mycket och disskutera en hel del. Jag vet ju inte och den har artikeln tog ju inte upp nagot sadant eftersom man inte tittade pa Sverige eller nagon av de nordiska landerna i detalj. Visst ar det sa att man har mycket lite semseter har och inte nagon vidare foraldrarledighet heller for den delen. Min personliga uppfattning som naturligtvis inte kan generaliseras pa nagot satt ar dock att man tillbringar mycket mer tid pa jobbet har men man jobbar inte lika effektivt som man gor i Sverige. Jag har som sagt bara erfarenhet av min arbetsplats och C's. Naturligtvis finns det aven har en stor intern variation men tempot pa jobbet ar betydligt lugnare har. Folk gar till sina jobb varje dag men de stressar inte som man gor i Sverige. Sedan kanske detta ar ett lokalt soderfenomen ocksa. Jag har sett sa mycket folk som haller pa med annat har an att jobba som jag inte sett pa samma sett rent generellt i Sverige.
Annika, jag tycker att du tar upp en jatteviktigt synpunkt i det hela da man ska jamfora Sverige och USA eller forsoka jamfora. Har har man precis som du sager inte alls samma mojligheter att ens bli eller fa tanken att bli utbrand. Man har inte ersattning som man har i Sverige. Man har inte det sociala skyddsnatet som fangar upp en. Man far sparken och hamnar pa gatan pa ett helt annat satt om man blir utbrand. Man ser till att inte bli utbrand punkt slut for det gar inte.Absolut korrekt och jatteviktig och interessant synpunkt i detta amne!
Anne, jag haller med dig om att inkomstskillnaderna ar for stora har men att de ocksa kan vara for sma i Sverige. Man maste fa lon for den moda man presterar bade arbestmassigt, utbildningsmassigt och ansvarsmassigt. I Sverige kan det ju vara fult att tjana for mycket eller fa mer aven om man har ett valdigt kravande jobb. Jag kan ocksa tycka att det ibland skapas en onodig stress i Sverige bland just foraldrar. Man kanske inte maste hamta sina barn pa dagis innan klockan tre da sa att de max far tillbringa fyra timmar pa dagis eller vad det blir. Jag skulle mycket val kunna lamna barn pa dagis i 8 timmar. Men nu sticker jag ut hakan at ett helt annat hall har. Men visst det ar superinteressant med dessa jamforelser pa sa manga satt.
Kram
Petra, inte meningen att glömma dig. Jag tror att det är som Annika säger att det kanske inte är så att man inte har TID att bli utbränd här men däremot har man inte eknomisk möjlighet att bli utbränd här.
Jag tror dock att utbrändhet finns här också fast man inte använder sig av termen utbrändhet. Men nog råkar folk ut för depressioner och stressproblem här också.
INstämmer i att den där artikeln verkar intressant. Den allmänna uppfattningen om amerikanerna är ju att de har en stark ovilja mot att någon har makt över dem, t ex en stark stat och gemensamma fonder för sjukvård etc, men samtidigt har t ex lärare och föräldrar väldigt stor makt och inflytande över barnen. För mig känns det som dubbelmoral. Som att "ingen ska styra över mig, men jag bestämmer över resten av min familj". Ja det är en balansgång det där med makt, och du har väldigt rätt i att med makt kommer ansvar. Vilket tyvärr inte alla tar! Jättebra inlägg.
Ha en fin helg och hoppas ovädret inte blir alltför omfattande.
kram
Ett intressant och tänkvärt inlägg.
Hoppas ni slipper ovädret!
Fröken Anik, du har helt rätt i att det finns många exempel på dubbelmoral här. Ja de vill inte att staten ska styra utan helst hålla sig på sin kant och på sitt avstånd. Det är deras rättighet och del av frihetsbergreppet men sedan då det sker något som tex finanskrisen då ska minnsan staten rycke in och hjälpa till. Naturligtvis finns det brister i alla länder och alla former av styre. Men the american dream har trots allt sina hål som behöver lappas och lagas lite.
KRam
Standmamman, tack. Ha en fin helg.
Intressant inlägg och likaså den följande diskussionen!Men jag vill påminna om att det är den amerikanska professorn i psykologi, Christina Maslach, som är pionjären inom forskningen om utbrändhet. Själva uttrycket tillskrivs henne även om hon påstår att hon fick det av en bordsgranne vid en middag när hon beskrev vad hon jobbade med nån gång på 1970-talet. Hennes första populärvetenskapliga bok i ämnet heter "Utbränd - omsorgens pris" i svensk översättning. Den handlar om utbränning bland vårdpersonal och lärare. Hon har skrivit fler på samma tema sedan. Skillnaden mot Sverige kan vara i hur media hanterar ämnet. Sen är faktiskt Sveriges sjuktal inte så höga i internationell jämförelse. De var på mitten av 90-talet (i den förra ekonomikrisen som var mycket värre än denna i många avseenden) men det är 15 år sedan nu!
Intressant inlägg - särskilt det om att med makt kommer ansvar och kopplingen till jämlikhet - och även kommentarerna.
Jag tror att de som faktiskt blir utbrända i USA - för jag är säker på att det händer - blir arbetslösa och fattiga och kanske t o m hemlösa och de märks inte i systemet så att säga eftersom de inte registreras som utbrända. If that makes sense. Man blir ju heller inte sjukskriven i USA, inte länge i alla fall, utan då förlorar man helt enkelt jobbet. Så det är ju svårt då att jämföra statistik.
Olgakatt har även rätt att Sveriges sjukskrivningstal inte är lika dåliga nu jämfört med 90-talet. Man har sedan 2002 arbetat aktivt med att minska dem och de visade resultat väldigt snabbt. Tror att attityden tidigare var lite slapp.
Tror också att Anne har rätt om att statushetsen har ökat i Sverige, särskilt bland ungdomar. Särskilt materialistisk hets. Och ungefär samtidigt har också ojämlikhetstalen ökat i Sverige.
Finns förresten en väldigt intressant bok av en Sir Michael Marmot, The Status Syndrome. Han forskar om just kopplingen mellan ojämlikhet och status. Allt är ju relativt och om du bor i ett område där alla har det ungefär likadant är du ganska lycklig fast du är fattig. Det är t ex om du som fattig(are), t ex låginkomsttagare på Östermalm, som du blir olyckligare, fast du kanske i absoluta termer har det bättre än personen i det första området. Så t ex nu för tiden när barn kanske går i skola i ett annat området känner de av ojämlikhet och skillnader i status mer och detta föder då i sin tur mer ojämlikhet.
Post a Comment