Fredagstema - Min relation till...

Fredag – jippi!!! Inte dumt eller hur. Men då är det också dags för veckans fredagstema från Maisoui som denna vecka är ”Mitt förhållande till...” Jag har här valt att ta upp mitt förhållande till Stockholm. Det är ett relativt nytt förhållande som uppstått efter det att jag flyttat utomlands. Livet i södern har berikat mig på många olika sätt. Jag har återupptäckt min hemstad och utvecklat en kärleksrelation till den. Första året här i södern var allt nytt och spännande men med tiden har jag insett att det är Stockholm som är min hemstad. Det är där jag hör hemma, vill vara, känner att jag passar in, trivs i och älskar.

Självklart är inte Stockholm perfekt och det vare sig tror jag eller förväntar mig. Det finns inga perfekta platser i världen eller paradis. Stockholm har sjävklart sina brister men jag älskar det ändå.

Jag tycker Stockholm är vackert. Tycker att det är en ganska lagom stor stad. Jag älskar att det är omgivet av vatten. Har hört att det kallas för skandinaviens Venedig. I Birmingham saknar jag vatten. Här finns inte ens en större flod. Birmingham är en betongstad som oftast är fuktig och varm.

Jag älskar att Stockholm är en LEVANDE stad. En stad där man kan promenera, finna vackra naturstråk så som ute på Djurgården, Gärdet och Frescati. Jag gillar att det finns stora parker så som Hagaparken. Jag älskar att det finns människor som både jobbar och bor i staden, att det finns butiker, resturanger och kultur. Birmingham är en betongstad som blir till en spökstad efter kontorstid. Även under kontorstid finns inte mycket att vare sig se eller göra här. Finns inga butiker i stan här nästan. Igår skulle jag bara ha lite mjölk för den var slut hemma. Då måste jag alltså gå till parkeringsgaraget, hämta bilen åka ut till närmaste förorten och sedan åka tillbaka för att hämta C på jobbet. Att skaffa fram lite mjölk blir således ett helt projekt som tar minst en timme. Jag vill kunna promenera och inte ständigt sitta i bilkö. Jag vill ha friheten att kunna röra mig och komma och gå som jag vill. Jag älskar Stockholm för att det har en bra kollektivtrafik. Även om t.-centralen inte är speciellt mysig, även om man ibland får stå som en packad sill i tunnelbanan med någon som hostar en i nacken och det också kan vara slaskigt och skitigt så har det sina fördelar som jag tycker uppväger. Jag saknar friheteskänslan jag har i Stockholm enormt mycket här.

Jag älskar Stockholms alla fik, små butiker, de olika stadsdelarna med sin arkitektur och bebyggelse, båtarna, kullerstensgatorna. Att kunna strosa runt och se hur folk vattnar sina blommor på balkongen, lagar middag och lever sina liv i husen och lägenheterna. Att se alla adventsljusstakarna som tindrar i fönstren kring juletid. Att kliva innanför tröskeln på ett bageri med gott och vettigt bröd och känna doften av nybakat och värmen. Att kunna gå ner i saluhallen och bara titta på allt gott och exotiskt. Men mest kanske att faktiskt kunna gå till fötterna blir riktigt trötta. En av dagarna jag bodde inne i stan slog jag helt klart nytt rekord med stegräknaren och kom upp i 42,0000 steg på en dag. Då kan jag lova att mina stackars fötter krävde sin vila den kvällen och natten.

Läste just i DN häromdagen att Stockholmarna älskar sitt Stockholm och jag är en av dem. Det är mitt hem, min stad och där jag vill leva mitt liv med både bra och mindre bra saker.

Stockholm med sina adventsljusstakar och julstjärnor i alla fönster men också med många vackra parker och promenad/motions/friluftsområden.

Stadshuset med sina lysande gyllende trekronor. Dramaten och andra vackra byggnader. En levande stad med ett myller av människor från tidig morgon till sen kväll. Här finns nästan alltid något att se eller göra.

Även om vintern är lång, mörk och kall och skymingen sänker sig tidigt över staden under vintern så älskar jag mitt Stockholm. Varje gång jag sitter på planet och det är på väg att landa och jag ser fälten, åkrarna och en och annar röd stuga med vita knutar så fylls mitt hjärta av lycka och jag får en klump i halsen av kärlek och att veta att jag inom några minuter är hemma med fötterna på Stockholms mark och att jag snart kommer att få träffa mina föräldrar. Det är nästan alltid en glädjetår som jag snabbt torkar bort då jag förväntansfullt kikar ut genom flygplansfönstret.

Ha en fin helg allihop.