Snart ett år i Alabama

Helt otroligt att det snart har gått ett helt år sedan vi flyttade hit.

Hur har detta året varit?
Blev det hela så som vi tänkt?
Har Alabama motsvarat våra förväntningar?
Var det värt att åka hit?

Helt klart har detta året varit mycket händelserikt. Speciellt de första månaderna, då varje dag var som ett nytt fullspäckat projekt. Detta året har gett oss otroligt mycket nya intryck och upplevelser. Vi har verkligen lärt oss massor, allt från småsaker till större saker. Det har varit kul och spännande. Men det har också varit väldigt jobbigt och kämpigt att vara invandrare i ett nytt land. Så mycket man inte vet om, systemet och om alla sociala koder och kulturella skillnader. Man har varit som ett litet barn som har fått lära om mycket från grunden. Vi har även tampats med hemlängtan som har sköjt över oss i vågor. Ibland har det stora vemodet helt enkelt rullat in. Men vi har kämpat vidare och inte gett upp. Vi har sannerligen känt oss som moderna utvandrare. Kristina och Carl-Oskar på 2000-talet. Kulturshock är helt klart är något som man väldigt lätt och ofta underskattar. Våran allra jobbigaste period var nog strax efter jul under januari och februari. Nu bor vi här. Vi ser och upplever saker vi aldrig skulle gjort som vanliga turister.

Vi har fått nya vänner, både svenska och amerikanska. De betyder mycket för oss och våran vistelse här. Vi har lärt oss mycket nytt om USA. Insett hur pass stort det här landet är och hur mycket otroligt, vackert, interessant och spännande saker och platser det har att erbjuda. Vi ångrar inte på något sätt att vi flyttade hit och tog denna chansen för det hela har verkligen berikat vårt liv och våra minnen med så mycket redan. Vi älskar klimatet och hur vänliga alla människor här i södern är. Inser hur lång och mörk vintern är i sverige. Hur solen verkligen får en att bli en gladare och positivare som person. Hade inte klimatet varit så bra som det är här så hade jag med all säkerhet längtat hem betydligt mer än vad jag har gjort/gör ibland. Det är mycket fler soldagar här. Det är så skönt att inte behöva bylsa på sig lika mycket kläder under stora delar av året. Men vi har också fått chansen att se på Sverige med nya ögon och lärt oss att uppskatta en hel del av det vi lämnade kvar där. Blivit helt övertygade om att alla länder och ställen helt klart har sina för och nackdelar. Ingenting/ingenstanns är någonsin helt svart eller vitt.

Om det hela blev som vi tänkt och förväntat oss vet jag inte. Det var väldigt mycket vi inte visste om när vi flyttade hit. Ibland är det nog bra att inte veta för mycket om vad som väntar en för då kanske man inte skulle våga i samma utsträckning. ”Okunnighet är äventyrets moder” citerat från Hagbard Viking. Minns hur lost man var i början. Tex första gången man skulle åka iväg och handla. Det tog en evighet att plocka ihop lite saker i sin kundvagn. Eftersom man inte kände till någon av produkterna och märkena så var man tvungen att läsa på alla förpackningar och vända och vrida på allt innan man stoppade ner det i kundvagnen.

Interessant att lägga märke till att man ska behöva flytta ifrån saker för att uppskatta dem. Ett annat fenomen är hur otrolig svensk man blir då man flyttar utomlands. Plötsligt är svenska högtider viktiga till och med högtider som Valborg saknar man. I sverige brukade jag inte fira valborg. Men numer får jag riktig längtan efter melodifestivalen och annat svenskt. Allt man tog för givet och inte brydde sig så mycket om blir väldigt kärt när man är långt hemifrån.

Vi känner defnitivt att vi lever och upplever på riktigt. Livet rullar inte bara på utan vi har utformat ett helt nytt liv här tillsammans. Känner att det har varit viktigt att göra detta tillsammans. Ensam hade jag nog inte vågat mig på det hela. Men detta har svetsat oss samman mer. Vi har kämpat ihop och stöttat varandra. Ibland har vi tittat på varandra och sagt att här sitter vi ensama i stora amerika, men vi har iallfall varit tillsammans och det har gjort en stor skillnad.

Nu när det nästan gått ett år. Ska vi fira eller? Jag tycker nog att vi ska fira att vi faktiskt klarat oss igenom det första året som förmodligen är det allra kämpigaste året.

Tänker tillbaka på den dagen i mitten på juli förra året då vi satt på Arlanda och väntade på att vårt flyg till USA skulle gå. Kämpade för att hålla tillbaka tårarna när man sa hejdå. Det kändes både pirrigt och overkligt att vi skulle flytta dit. Vi var på väg till en så gott som okänd plats för att bygga upp ett nytt hem och ett nytt liv. Det var så mycket vi inte visste då. I sverige hade vi sålt vårt hem och packat ihop alla våra möbler och andra tillhörigheter. De befann sig då i en kontainer på väg över atlanten. Vi hade sagt hejdå till alla och skulle nu transportera oss själva till Birmingham, AL.

Vi hade varit i Birmingham i december 05 några dagar för att få en uppfattning om stället och bestämma oss. Men hur mycket uppfattar man på endast några dagar egentligen? Ett sådant beslut är inte helt lätt. Man får helt enkelt gå på sin ”gut feeling”, ta en chansning och hoppas på det bästa. Hittills får jag säga att det har gått bra för oss. Vi hittade ett hus snabbt som vi tycker mycket om. Vi har sannerligen flyttat in i ett toppen område med helt fantastiska grannar som även blivit våra nya vänner.

Första halvåret kändes som någon konstig tjänsteresa eller semester som aldrig tog slut, man undrade liksom när man skulle få åka hem till Sverige. Det tog ett tag innan jag till fullo insåg att jag verkligen bor här nu, detta är mitt nya hem. Nu när det har gått nästan ett år känner jag att vi har byggt upp ett hem här. Fortfarande vet jag inte vilket ställe som känns mest som hem. Jag har två hem än så länge. Både sverige och Alabama är hemma. Jag hoppas innerligt att det kommer att kännas bra att komma tillbaka hit efter semestern i Sverige.

Det har tagit nästan ett år för mig att känna att jag någorlunda har landad här. Man tror inte att det ska vara så stor skillnad mellan Europa och USA men det är mycket mer annorlunda än vad man tror. Vad är det då som är så himla annorlunda här? Det mesta, allt skulle jag säga både smått och stort. När man åker som turist till ett annant land upptäcker man oftast inte dessa skillnader på samma sätt. Nu har vi tampats med kulturkrockar och shockar och tagit oss igenom många av de olika faserna som man går igenom då man flyttar till ett annat land.

Första tiden här var så intensiv. Man var helt slut på kvällarna för varje dag var så mycket nytt att lära och uppleva och tampas med. I början ville jag ibland ta en time out eller paus bara för att vila mig lite men det gick ju inte.

Var det värt det hela att flytta hit? Svaret på den frågan beror naturligtvis på vilka förväntningar och mål man hade, liksom vilka skäl man hade att flytta från Sverige. Vi tog chansen för:
-här fanns jobbmöjligheter för oss båda.
-för äventyrets skull
-för klimatets skull
-för mjöligheten att få öka sin boendestandard

Vad gäller hemlängtan så har kännslorna gått upp och ner under detta första året. Nu är vi på väg att fira ett års jubileum här och det känns ju lite crazy. Nu är vi snart på väg till Sverige för första gången på ett år. Vår första sverigesemester. Det ska bli kul och interessant att se hur man upplever det

Vad händer nu? Vad händer framöver? Kommer vi flytta tillbaka till Sverige någon dag?
Jag vet inte. Jag har inga svar. Vi har så många gånger i det förflutna fått ändra våra planner att jag lärt mig att det är otroligt svårt att plannera sin framtid i detalj allt för långt fram. Numer plannerar jag högst ett år eller två framöver. Hur länge vi blir kvar här är omöjligt att förutse. Gäller att hålla morgondagen öppen och vara någorlunda flexibel. Vi får helt enkelt se vad som händer. Ibland är jag övertygad om att detta bara handlar om några år här. Ibland känns Sverige så långt bort och utom räckhåll för oss och vår framtid (när bostad i Stockholm är så dyrt och jobb inom vårt område är så svårt att få i Sverige). Man ska väl aldrig säga aldrig om någonting.