Wednesday, September 5, 2007

Great Smokey Mountains National Park



Efter besöket i Mammoth Cave begav vi oss vidare och körde sydöst ytterligare ca 5 timmar för att nå Smokey Mountains. Vi lämnade Kentucky bakom oss och körde in i Tennessee igen. Vi nådde Smokey Mt på kvällskvisten och fick övernatta innan vi kunde påbörja våran färd in i denna nationalpark. Vi övernattade i Gatlinburg som ligger precis utanför nationalparken. Detta var en riktig tingeltangelby med souvenirbutiker och nöjesställen uppradade efter varandra. Det kändes som om man plöstsligt befann sig i Disneyland wannabe. Det var fullständigt förfärligt. Gatlinburg var utformad som en fake tysk alpby. Jag befann mig lite i chocktillstånd första halvtimmen iallfall. Jag hade kommit för att se den storslagna naturen inte detta. Men jag antar att sådana här ställen lätt byggs upp eftersom Great Smokey Mt är en så stor turistmagnet. Hit kommer upp till 60,000 personer under en enda helg. Man ska därför undvika att komma hit under sommaren eller under oktober månad då höstfärgerna sprakar. Smokey Mt är dock en av de största nationalparkerna i hela USA. En tröst med Gatlingburg var iallfall att vi inte bokat hotel i staden innan som heter Pigon Forge för det var om möjligt ännu värre tingeltangel ställe.

När man dock lämnat Gatlingburg bakom sig och kört in i Great Smokey Mt Nationalpark så blev man mäkta imponerad av naturens skönhet. Vid flera tillfällen gapade man bara och sa wow vad häftigt! Vägen slingrade sig upp och nedför de branta bergen genom gröna tunnlar av skog. Great Smokey Mt känns gigantiskt. Här stäcker sig Appalacherna och träden så långt ögat når i alla väderstäck. Det blågrå diset ligger och vilar över de högsta bergstopparna därav namnet Smokey Mountains. Det bildas då vegitationen släpper ifrån sig stora mängder fukt speceillt då det regnat. Tyvärr håller Smokey Mountains på att bli ännu mer ”smokey” pga av avgaser och utsläp från både när och fjärran.

Men bergen känns mäktiga och dalarna är djupa. När man står här och tittar ut över panoramat av bergstoppar kan man ganska lätt föreställa sig hur indianerna en gång i tiden levde uppe i dessa bergstrakter. Man får nästan känslan av hur den Siste Mohikanen kände sig då han tittade ut över detta otroligt mäktiga och vackra landskap. Cherokee indianerna har levt uppe i dessa berg länge, man har hittat kvarlevor från dem som är upp till 11,000 år gamla.

Genom Great Smokey Mountains passerar “The Applachian Trail”. Detta är en av de längsta vandringslederna i världen. Denna led sträcker sig 350 svenska mil och passerar igenom hela 14 delstater. En av de svåraste och mest tekniska stäckorna längst med leden är just genom Smokey Mountains. Här går leden längst med några av de högsta bergsryggarna av Appalacherna. Men det finns gott om andra vandringsleder också att välja på. Det är inga problem att välja svårighetsgrad eller längd beroende på vad man önskar. Vi hade inte så mycket tid på oss så därför tog vi en riktigt kortsträcka upp till Clingmans dome som endast var 0.8 mil lång. Den var dock riktigt brant så därför fick vi oss ändå en del motion. Clingmans dome utgör den högsta punkten i Smokey Mt´s på 2025 meter. Här befann man sig uppe hos molen bokstavligt. Vi passerade förbi en hel del feta amerikaner som hade det riktigt tufft och jobbigt att ta sig upp här. Som tur var var det inte så himla varmt här uppe. Temperaturen låg på +18-20 grader vilket var helt lagom. Vattnet i bäckarna nere i dalarna var också det riktigt kallt men klart och vackert. C trampade fel och fick blöta gympaskor då han skulle fota i bäcken.

Vi såg inga björnar men det finns och aktade oss noga för att inte ta i några okända växter. Det finns gott om Poison Ivy här som man inte vill råka ut för.

Vi valde att följa ”Newfound Gap” vägen som i princip korsar hela nationalparken. Själva Newfound Gap är en av de högsta punkterna i parken belägen på 1540 meter.Här ifrån har man verkligen en spektakulär utsikt.

På andra sidan av denna nationalpark körde vi igenom Cherokee indian reservatet. Cherokee indianerna skaffade sig ett eget skriftspråk. Uppe på Clingmansdome fanns jag en skylt som var skriven både på engelska och på Cherokee. Jag tog ett kort så att ni kan få se hur deras bokstäver och skriftspråk ser ut.

När vi kört igenom Smokey Mountains hade vi även lämnat Tennessee och nu hamnat i North Carolina. Nu hade vi igen ca 5 timmar hem till Birmingham. Men vägen var otroligt vacker. Vi körde igenom två andra nationalskogar (ej att förväxla med nationalparker). Vägen slingrade sig vackert genom berg och skog. På vägen hem passerade vi flera små ställen där forsränning verkade vara stort. Det är Ocoee River som passerar genom detta område. Det såg riktigt härligt och kul ut. Vi bestämde oss för att vi gärna skulle prova på detta någon gång. Man får nog se till att försöka hålla sig i sin båt för man vill inte trilla ur och slå sig på stenarna eller hamna i det iskalla vattnet.



Här ser ni det blågrå diset som gör att Smokey Mountains fått sitt namn för.


Det finns många olika vandringsleder att välja bland. Långa som korta, svåra som lätta. Det finns något för alla.


Även under Labor Day så drog Smokey Mt en hel del folk i sina bilar. Under sommaren (mitten på juli till mitten på augusti samt alla helger under oktober månad då höstlöven är som vackrast) så får man räkna med mycket folk och mycket trafik i parken. Då kan man lätt bli sittandes i bilkö och det låter inge vidare så dessa perioder ska man nog undvika.


Forsränning såg vi på vägen hem som såg kul ut.



Gatlingburg, TN. Gillar du mycket folk, souvenirbuiker och mycket kitch då är detta stället för dig.


Panorama vyerna uppe i Smokey Mountains var helt magnifika.


Cherokee indianernas skriftspråk.


Uppe på Clingmans dome.


Vägarna inne i nationalparken var kurviga och slingrade sig genom gröna skogstunnlar.

Tyvärr blir det lite blogg paus igen nu. Imorgon torsdag samt fredag ska vi iväg med jobbet på en liten minikonferans. Så jag får önska er allihop trevlig helg redan idag.

Jag vill också meddela alla er som tidigare försökt lämna kommentarer men inte kunnat göra detta att jag nu ändrat om i inställningarna så att verkligen alla som vill ska kunna lämna kommentarer numer. Jag blir jätteglad över alla som lämnar små hälsningar.



13 comments:

Anonymous said...

Åh, underbart. Återigen en jättefin reseberättelse och bilder. Det här stället skulle jag helt klart vilja besöka! Verkar helt otroligt vackert. Gillar indianhistorien som finns i området också, spännande och mäktigt att tänka sig att här stod en indian och blickade ut....

Anonymous said...

Förresten, jag får önska trevlig helg redan nu med andra ord. Hoppas konferensen blir givande och intressant!

My White Cottage said...

Härlig reseberättelse, känns som att man själv är med på ett litet hörn! Men jag undrar, vad är Poison Ivy? Hoppas du får en trevlig konferens!
Ha det gott! Kram Jenny

Anonymous said...

Det låter som en riktigt härlig labourday helg!

Trevlig konferas/helg!

Kram Labb-Jenny

Annika said...

Tack för fin berättelse igen!!! Vad roligt att ni tar alla tillfällen ni har till att resa!! Roligt, roligt!
Jag har gått ngra km på Appalachian Trail i Shenandoah National Park i VA. Det är häftigt. Jag skulle gärna, gärna åka till Great Smoky Mtns nationalpark! Verkar otroligt mäktigt.
Ha en fin helg!!!!

Lotta K said...

Hej! Vilka vackra bilder!

Anonymous said...

Du nämnde poison ivy. Här uppe hos oss på västkusten har vi poison oak, kanske nån kusin till poison ivy? Vet inte riktigt vad poison ivy är.
Men Poison oak är "ofarligt" men växtens blad har nån form av olja som om man kommer i kontakt med bladen så får man en stark allergisk reaktion och fruktansvärt kliande utslag just på det stället. Inget farligt som sagt, men nog så obehagligt med kliande sår.

Lite småkul grej... Jag kommer ihåg ett avsnitt av Grey's Anatomy, där läkaren Addison hade kissat ute i skogen då hon varit på promenad med hunden och fått poison oak på ett, ähum, känsligt ställe och det kliade som attan. Totalt oviktig info, men det var den vägen jag första gången hörde om poison oak och har nu sett det i skogarna här på västkusten. Se men inte röra gäller ju helt klart.

Anne-Marie said...

Det är så fint i Appalackerna/Smoky Mountains. Michael och jag var där för ett antal år sedan och jag blev helt tagen av hur vackert, grönt och lummigt det är. Vi var i North Carolina, framför allt i Ashville, och vi åkte bland annat på Blue Ridge Parkway. Skulle jag bo någon annanstans i USA är nog det här området en favorit.

Millan said...

Vilka harliga bilder! Sa vackert!! Och roligt att lasa om er resa ocksa. Jag haller med Anne som skrev att hon gillar Indianhistorien - det ar nagot valdigt fascinerande med det!
Jag maste saga att jag ar lite avis pa er som kommer ivag pa sa manga roliga weekend resor. Det kanns som om vi spenderar alla helger/kvallar med att renovera just nu. Med undantag av vara fodelsedags utekvallar da.. ;-). Jag skulle hur som helst ocksa vilja komma ut och se lite mer av varlden kanner jag...

Petchie75 said...

Tack för ännu en intressant reseberättelse. Kul att höra om några amerikanska stater som man inte vanliga fall hör om och knappt känner till.
Hoppas att konferensen är trevlig och att helgen blir trevlig.
Kram från Bryssel

n o r d i n g å r d e n said...

Vilka helt underbara bilder!!! Ha en fortsatt skön helg!! Mari.

Fia said...

Underbara bilder som vanligt! Om några veckor kommer det att vara om möjligt ännu vackarare där uppe då hösten gjort sitt antåg.

Då folk har frågat om poison ivy och poison oak ska jag ta upp det på min blogg lite senare, det kan vara bra att veta lite om det.

Desiree said...

Tack så mycket allihop för alla fina kommentarer och komplimanger. USA är helt klart stort och det finns mycket vackert och många platser att besöka.