Wednesday, September 26, 2007

Hjälp jag håller på att förvandlas......till en utlandssvensk!

Det slår mig att jag håller på att glida in i en ny skepnad, ett nytt skal, lite av en ny identitet. Tidigare var jag ju bara svensk, en vanlig svensk. Men nu efter ett år i USA börjar jag känna av någon slags metamorfos. Jag håller på att bli en utlandssvensk på riktigt! En sådan där person eller sort som tappat känslan om den svenska vardagen, tv-serierna man följer i Sverige, ämnen man pratar om osv. En sådan där svensk som bara är hemma och hälsar på några veckor under sommaren men som egentligen inte hör hemma på riktigt. De svenska värderingarna och tankesätten luckars liksom upp. Fast vi är inte amerikaner heller. Det är fortfarande mycket vi inte fattar, kommit in i eller annamat. Vi befinner oss i något slags gränsland och ingemansland mellan Sverige och USA, mellan det svenska och det amerikanska.

Jag inser att jag börjar vänja mig vid vissa saker här. Några saker jag skulle sakna om vi skulle flyttade hem till Sverige idag är: ismaskinen i kylen. Nu har jag vant mig vid att det alltid finns färdiga iskuber och att man aldrig behöver stå och fixa egna och komma ihåg att fixa egna. Jag har vant mig vid att alla butiker har öppet till klockan 21 sex dagar i veckan. Jag har vant mig vid min stora tvättmaskin och torktumlare där jag kan tvätta 10 kg tvätt på en gång. Varför har man bara de där små tvättmaskinerna som vanlig standard i Sverige. Vad gör folk, tvättar för jämnan eller?

Halloween är ju så mysigt. Om jag flyttade hem nu och ställde ut karvade pumpor på farstutrappen och hängde ut spöken i trädgården, vad skulle mina grannar egentligen säga då? Om jag hängde upp en amerikansk flagga på min husvägg, vilka rekaktioner skulle man då få?

Jag kommer säkerligen få höra att jag har blivit amerikaniserad den dagen jag flyttar hem. Jag har bott utomlands tidigare och vet hur jobbig den där omvända kulturchocken kan vara då man flyttar hem. Jag inser just att jag börjat gå in i nästa fas som utlandssvensk. Flyttar jag hem nu kommer det med all säkerhet bli en del tandagnissel.

17 comments:

Petchie75 said...

Välkommen till gänget!! Jag har också bott utomlands i omgångar och har tex inte sett Fucking Åmål för då var jag i Frankrike, missade ganska mycket av Hassan (radioprogrammet) när jag var au-pair i Schweiz och jag fattar inte varför alla älskar schlager, serverar vin i lådor och har panelgardiner..
Men, jag lider inte så jättemycket för det, det är ju lite kul att upptäcka allt nytt när man kommer hem. Som tur är bor även mina bästa kompisar hemifrån utomlands så vi har lika lite koll!
Halloween har ju, vad jag iaf har märkt, blivit jättestort i Sverige på senare år, vilket jag tycker är lite löjligt - är det inte bättre att barnen klär ut sig till påskkärringar som vi gjorde än göra trick or treat på hösten? Men, jag tycker absolut att man ska ta seden dit man kommer - det är bara synd om svenskarna hemma i Sverige glömmer bort "våra" traditioner och bara ta till sig amerikanska seder.

Desiree said...

Petra, japp detta inlägg är ju mest till oss "utlandssvenskar" Det är skrivet lite med glimten i ögat. Jag bekymrar mig inte så mycket över det hela. Precis som du säger blir det kul att göra observationer när man kommer hem. Tycker som du att i Sverige har vi seden med påskkärringar och därför skulle vi egentligen inte behöva halloween. Det är väl bara så att hösten är lång och mörk i Sverige och kanske behöver vi fler festligheter då och därför har halloween gjort frammarsh.

Anonymous said...

Jag skriver under på det du skriver, känner igen mig precis. Jag tycker att så många faser och perioder som jag gått igenom under det här året har jag typ inte gjort sen jag...ja, länge sen. Sen tonåren? Det är som att frustration ena dagen (över språk, konstiga koder jag inte förstår osv) kan vara rena rama glädjen nästa dag över småsaker som kvällsöppet Target, soligt och varmt fastän det nästan är oktober. Jag tror det första året är som första året alltid är (oavsett vad det handlar om, första året man är föräldrar, första året på en utbildning, första året på ett nytt jobb osv) jobbigast, mest omtumlande och som man prövar sig fram en del. Sen har mycket satt sig och man är "hemma".

På samma gång som man tagit till sig mycket här, som t.ex. Halloween som du skriver om. Så tycker jag också det svenska förstärkts. Du förstår säkert vad jag menar. Du har skrivit om det förut. Du vet, man blir på samma gång som utlandssvensk mer svenskare än nånsin på nåt sätt. Att äta svensk mat (sill blir plötsligt gott...) eller handla svenska grejer på ikea osv.

Annika said...

So it is! En dag vet man inte vilka människorna är på Svensk Damtidnings vimmelsidor...Bara en massa nya doku-såpa kändisar och nya sångare från Idol etc. Varje sommar när man kommer hem får man lära sig ngt nytt, varje sommar blir man invigd i ngn ny trend och varje sommar får man lära sig nya ord och uttryck...TUR att man åker hem 1-2 ggr om året så man inte blir helt bakom :-)
Och jovisst, man inser vad man skulle sakna vid ev. flytt hem...massor...
Vet ju också hur svårt det är att verkligen komma hem igen, har haft många kompisar här som har flyttat hem igen...inte lätt, inte lätt...

Anonymous said...

Jag tror det är jättebra och viktigt man gör som Annika gjort genom alla åren, dvs åka hem regelundet och stannat ganska länge.Sen är det ju inte alls om har den möjligheten förstås. Men det är nog toppen om man kan för att liksom hålla sig up to date och modern med allt som händer, inte minst språket som ju hela tiden ändras. Man vill ju inte prata voro och ehuru eller nåt annat gammaldags som svenskar i sverige dumpat för länge sen och använder andra modernare ord för....

The Hanssons said...

vännen....välkommen till klubben. Första var man svensk...sen var man utlandssvensk ...sen ...ve och fasa är man nästan halvamerikan. Det händer utan att man hinner blinka. Vi har bott här i 5 år och har två år kvar på kontraktet och jag sa till maken förra veckan att vi måste...get the hell out of here soon, innan vi är totalt amerikaniserade. Jag är tolv kilo tygre, jag gillar färdigmat och housEwifelivet, ungarna kör bil när dom är 16 och jag börjar bli pryd...va ska det sluta?

Sporty Spice said...

Jag har blivit mer svensk än någonsin. Våra traditioner firar jag med buller och bång. Det är plötsligt så mycket viktigare. Och tv-serier och nyheter är ju ganska lätt att hålla sig a jour med på webtidningar och svt.se (fast jag läser om någon Idol-Kurt och har ingen aning om vem han är eller hur han låter). Kan tänka mig hur det var innan Internet. Tänk att inte kunna läsa Sweet Home Alabama och få massor av nya bloggkompisar! Samtidigt som jag blivit übersvensk börjar jag så smått bli microamerikan. Jag ser bara fördelar med att kunna ta det bästa av två världar.

Cecilia said...

Jag hann inte vänja mig vid ismaskinen innan vi åkte hem.Först hade vi ett urgammalt kylskåp och frys men där ville man INTE ha is från.På den nya maskinen var det sån sprutt så det var nästan så man inte vågade ta nån is.Men smidigt är det och skönt att inte behöva stå där och fylla på för att få is.
Svaret på din fråga,ja svenskar tvättar för jämnan.Vi har en liten maskin och jag tycker att jag står där för jämnan.
Vi har två STORA filtar som vi köpt med från USA och de är alldeles för stora för att få plats i en svensk normal maskin.I USA hade det varit nemas problemas.Det är ju så skönt,där slänger man i en korg och så är det tomt sen...för en stund.

Desiree said...

Tack alla vänner för era goa kommentarer.

Anne, du har helt rätt i att första året är det mest omtumlande vad det än gäller. Det har verkligen varit så mycket nytt och så många nya intryck man har fått genom att flytta hit. Precis som du säger blir man mycket mer svensk också. Svenska traditioner och seder blir jätteviktiga. Förra året bakade vi till och med egna pepparkakor det har vi aldrig gjort i Sverige. Knäckebröd äter jag en hel del av det åt jag sällan i Sverige. Ha ha bevare mig för om vi börjar prata gammaldax som voro eller ehuru fast något liknande.

Annika, hi hi ja det är störtomöjligt att hålla rätt på alla nya dokusåpa kändisar. Det som är bra i Sverige är iallafall att det är lätt att snappa upp trender när man är där. Som i sommras då leggings var inne, då hade verkligen ALLA det. Jag tror att det är verkligen viktigt att göra som du gör om sommrarna för att inte tappa sina rötter och sina kontakter med vänner och familj. Det går liksom inte att klara sig med bara två veckors semester som många här i USA har, speciellt inte om man har sin familj på andra sidan atlanten.

Nika, ja det är lite det jag är rädd för. Att det ska gå för snabbt och sedan sitter man där och inte rikitigt vet vart man hör hemma. Hur tror du att det kommer att bli för dig och familjen? Kommer ni att försöka flytta hem till Sverige eller kommer ni att flytta någon annanstanns i europa eller USA?

Sporty Spice, att man blir svenskare då man bor utomlands är också ett annat fenomen som man känner händer med en. Du slår verkligen huvudet på spiken när du säger att, "Samtidigt som jag blivit übersvensk börjar jag så smått bli microamerikan." Ja man får verkligen vara tacksam över internet och allt som gör att man lättare kan ha kontakt med alla i Sverige. När jag bodde i mellanamerika för 20 år sedan hade vi inte den lyxen.

Cecilia, känner igen det där med att det ibland är sådan sprutt på de där ismaskinerna. Det är nästan som en kulspruta med is som kommer och ibland är den lugnare. Vår ismaskin har sina dagar. Inte kul att behöva tvätta varje dag. Här kör jag ca 3-4 stora maskiner i veckan men i Sverige skulle jag säkerligen få tvätta varje dag. Extra mycket tvätt blir det väl också då man har små som är bra på att smutsa ner, spilla osv. Vet att det finns större modeller på tvättmaskiner i Sverige men då blir de ju så himla dyra.

Anonymous said...

Det låter både härligt och läskigt att bli utlandssvensk..som om man inte riktigt känner igen sig själv!..men det måste ju vara en fördel att komma in i landet och känna sig mer som en del av det.
Kul att du tittade in och tack för din åsikt om bloggen, ska vänta in lite mer åsikter och känna efter vilken av bloggarna jag ska satsa på. Kommer att ha kvar blogg.se för att inte mina gamla inlägg ska försvinna i allafall! Ha en trevlig helg! Kram :)

Desiree said...

Signe, det är klart lite blandade känslor över att vara utlandssvensk. Ska bli spännande att se vad dina övriga läsare tycker om nya respektive gamla bloggen. Men hur du än gör kommmer jag fortsätta läsa din blogg. Ha en bra helg du också.

Fia said...

Hm, jag har nog bott här för länge nu. Åtminstone enligt min mamma. Vi var på en restaurang då vi var i Sverige förra året och fick vanlig "svensk service" dvs knappt någon alls. Efter ett tag ledsnar jag och går över till servitrisen och har ett litet "snack" med henne, efter det fick vi minst sagt rapp service.

Fast min mor som studerat det hela sa bara: "Fia, när det gäller att bo i Sverige så är du KÖRD."

Häpp. så var det med det.

Saltistjejen said...

Jag känner så väl igen mig. Efter snart 2 år i USA så känner jag att jag helt klart har ett mycket väl fungerande vardagsliv här som jag njuter av! Vi stormtrivs verkligen här! MEN jag känner mig verkligen inte som amerikan. Än iallafall. Däremot när man kommer till sverige så infinner sig en automatisk känsla av "hemma". Allt är så lätt för att man känner till saker och ting "från grunden". Men samtidigt är det en massa saker man inser att man saknar. Och framförallt så inser man att man har ändrat t ex åsikter och synsätt en hel del. Man ser verkligen på Sverige med nya ögon. På både gott och ont.

Än känner jag mig mer hemma i Sverige än här, men jag kan verkligen förstå att man för varje år som går kommer längre och längr in i den där "gråzonen" där man känner sig hemma på båda ställen och samtidigt inte hemma någonstans.

Desiree said...

Fia, ha ha det kunde de nog behöva i Sverige. För där borde man skicka de flesta inom resturang branchen på en charmkurs och kurs i bra service. Tycker det var bra att du sa till.

Saltistjejen, precis så som du uttrycker det känner jag. Kan skriva under på varenda en av dina rader.

Millan said...

Ja jag ar helt klart utlandssvensk nu! Fast det kanske inte ar sa konstigt med tanke pa att jag varit ivag ett tag :-). Jag vet att jag ocksa skulle sakna saker med England om vi flyttar hem till Sverige och redan nu nar vi ar pa besok ser jag saker som jag aldrig reflekterat over nar jag bodde i Sverige.
Men det ar nog bra att du haller pa att bli utlandssvensk. Om man inte anpassar sig till sitt nya liv sa blir det nog valdigt svart att kanna sig hemma!

Millan said...

Nu har jag last de andra kommenterarna och visst ar det sa att man samtidigt som man successivt blir utlandssvensk sa blir man mer svensk an nagonsin. De forsta aren jag bodde har firade jag tilll och med Nationaldagen. Det tror jag aldrig jag har gjort i Sverige (mojligen i skolan da). Fast laskigt nog kanner jag efter nagra ar nu att jag INTE firar de svenska sederna lika val langre. De forsta aren firade jag midsommarafton aven om jag var har och Lucia var ett maste. Nu har det inte alltid blivit sa. Later sakert urskumt men det ar liksom inte samma sak nar man ar den enda som 'forstar' just de traditionerna. I har jag dock tankt fira Lucia och eftersom jag lart kanna en jatte go svensk tjej har nu sa far val vi fira svenska seder ihop! :-)

Toini said...

Oh vad jag kände igen mej! Samtidigt som jag saknar Sverige kommer man längre och lägre från det och mer och mer in i samhället här. Min familj är ju från Canada så Svenska helgdagar är inte naturliga för dom, även om dom gör det bästa för att fira dom med mej.