Idag var våran andra och sista dag i Charlston. Vi passade på att åka till en av plantagerna som låg strax utanför Charlston. Den plantage vi åkte till hette Boonehall och låg ca 20 minuter utanför staden. Under 1800 talet var Charlston en av de viktigast hamnstäderna bland kolonierna. På plantagerna odlades det bomull eller ris. Båda dessa var väldigt arbetskrävande grödor och därför andvändes många slavar på dessa plantager. Slavarna förde med sig sin egen kultur och sitt egna språk som var Gullah. Detta är en dialek som består av en blandning av afrikanskaspråk, franska, tyska, engelska och holländska. Slavarna som skeppades från afrika fick först sitta i karantän på någon av öarna utanför själva Charlston i ca 3 veckor innan de såldes vidare till plantageägarna. När vi var ute på Sullivan island så såg vi ett plakat som var uppsatt som bekräftade detta. Ett sorgligt öde för de många afrikaner som skeppades över. Att jobba på plantagen var ett slitsamt och hårt arbete.
På Boonehall fanns några av de ursprungliga slavhusen kvar . Dessa var små tegelhus där endast de slavar som var hantverkare fick bo i. I varje litet hus kunde det bo upp till 18 personer. De slavar som inte hade något hantverksjobb hade de mest slitsamma jobben ute på själva plantagen och bodde i mycket enkla trähus precis intill fälten. På Boonehall tillverkades också stora mängder tegel som slavarna fick producera.
När man kör in mot Boonehall möts man först av den imponerande allén av ekar. På nästan alla ekarna växer det spanskmossa. Jag har verkligen förälskat mig i spanskmossa på träden. Den kallas för spanskmossa men den är varken en mossa eller från spanien utan en annan typ av växt som inte är en mossa. Det stora plantagehuset var väldigt vackert. Här fick vi en guidadtur av nedervåningen på huset. Boonehall är privatägt och ägarna bor på ovanvåningen. De rika plantageägarna bodde endast halva året ute på Boonehall för under sommaren var det för varmt och allt för mycket insekter i luften. Från mitten på maj till slutet på oktober bodde de normalt inne i Charlston. Förr i tiden låg Boonehall långt ute på landet och det tog 3 dagar med båt att färdas från Charslton ut dit. Gäster och besök stannade därför vanligtvis i flera månader (skönt att man inte levde då).
Utanför det stora huset fanns en vacker trädgård med många olika sorters blommor.
Efter den guidade visningen av plantagehuset så fick vi uppleva och lära oss en hel del om Gullah kulturen. En afro-amerikansk kvinna som var otroligt duktig berättade om livet på plantagen då man odlade ris. Hon berättade en berättelse för oss på Gullah språket för att vi skulle få höra hur det lät. Man förstod inte ett ord. Sedan berättade hon samma historia på engelska. Hon berättade också om hur ris hade odlats och skördas på många plantager.
Vi fick också höra hur slavarna hade sjungit på Gullah. Hon sjöng en sång för oss och sedan tog hon upp några av oss från publiken så att vi fick sjunga och dansa med. Jag blev upplockad på scen. Det var väldigt kul och det blev många skratt både från oss på scen och från de som satt kvar i publiken.
Från Gullah kulturen kommer också korgar som vävs av ett slags gräs som kalls för Sweet water grass. I Charlston såg vi svartakvinnor som satt och vävde korgar av detta och sålde. De var väldigt vackra men också väldigt dyra.
Efter vårt besök på Boonehall var det dags att börja färden hemmåt. Från Charlston åkte vi söderut längst med kusten till en liten stad som hette Beuford fortfarande i South Carolina. Där åt vi lunch. När vi kom dit hade flyvapnet (Blueangels) en flyguppvisning där. Vi stannade inte och tittade på den men när vi var på väg att lämna Beuford såg vi en del rök och mötte en brandbil. På kvällen när vi sedan kollade på nyheterna så visade det sig att en av planen från flyguppvisningen hade krashat ganska precis då vi lämnade Beuford och att det måste varit röken från krashen som vi såg. Det var lite läskigt. Piloten dog och 8 personer på marken skadades då plannet hade krashat inom tätbebyggt område.Hemskt. På vägen hem fick vi övernatta i Macon, Georgia eftersom det var allt för långt att fortsätta hela vägen hem. Vi hittade en Mexikansk resturang och beställde också varsin god Margarita.
3 comments:
Tack Nina, för att du förklarade hur man lägger upp många bilder. Det funkade utmärkt denna gång.
Måste ha varit intressant att få höra hur det var.Blev nyfiken på att själv åka dit.Har även inte kunnat undgå att höra om piloten som kraschade,hemskt.
fundersam cecilia, ja det var ganska läskigt med den där flyguppvisningen. Det hände inte långt från där vi åkte med vår bil för vi såg tydligt röken men visste inte vad det var. Jobbigt för pilotens familj och för övriga som blev skadade på marken.
Post a Comment