Wednesday, June 13, 2007

Dags att börja packa

Har nu börjat packa. Vi ska på bröllop på midsommarafton. Jag tänkte att jag kunde andvända någon av de klänningar jag redan har hängandes i garderoben. Tog fram den jag tänkt ha med mig och tänkte att det var lika bra att prova den lite snabbt. Där stod jag och såg ut som en liten Wurst i sitt korvskin (inte blev det bättre av att klänningen var korallfärgad för det såg verkligen ut som ett korvskin). Gick till maken och visade. Han började gapskratta och sa att den där kan du inte ha. Jaha så nu har jag 5 dagar att hitta nåt nytt att ha på mig till detta bröllopet då jag anländer till Stockholm. Inget kul att prova kläder och inse att de har blivit för små, bläää. Min enda tröst får väl vara att jag köpte denna klänningen för 5-6 år sedan. Kom nu inte och säg att ni har massor med klädesplagg i era garderober som är 5-10 år som ni fortfarande andvänder. Jag blev faktiskt riktigt deppad hela kvällen. Visst kan vi gå ner 5 kg säger C. Snacka går ju men snacka så det går är ju en annan femma. Får nog göra avkall på de där blåbärsbaglarna med cream cheese varje morgon. Vill inte förvandlas till den Svenska lilla köttbullen. Min enda tröst är att en av våra grannar berättade att hon också råkat ut för det hela. Hon hade dock inte sett ut som en korv utan som en orm som svalt en råtta sa hon. Jag får väl göra nåt nu innan jag råkar ut för den upplevelsen.

Svårt att bestämma sig vad man ska ha med sig. Verkar som det är bra väder i Sverige just nu men vem vet om det håller i sig i ytterligare 3 veckor. Alltså gäller det att ha kläder lämpade för alla temperaturer mellan +10 till 30 grader. Viktigt att inte glömma nåt viktigt.

Ett boktips kan jag komma med, speciellt för dem som gillar hundar. Jag läser nu boken som heter Marley and Me som är skriven av John Grogan. Den handlar om labradoren Marley och alla hans upptåg. Verkligen en go och härlig bok som gör en både rörd och glad. Snart ska jag få träffa Mammas och Pappas labrador, Emil. Han är precis lika tokig och busig som Marley.

7 comments:

Anne-Marie said...

Jag tror inte du är ensam om att gå upp i vikt här i USA. Jag har i stort sett alltid haft svårt för att gå upp i vikt även om jag velat (jag vägde för litet i Sverige) men när jag kom hit gick jag upp. Nu har det nog stabiliserats - man får akta sig för Costcos chokladmuffins - och det hjälper nog att jag i stort sett lagar all min mat själv. Köper väldigt sällan färdiglagad mat.

Petchie75 said...

Desirée, jag har inte flyttat till USA men haft pojkvän i två år nu vilket har inneburit ca 5kg extra... och jag hade samma problem som du när jag provade klänningar inför det belgiska bröllopet vi ska på, på lördag - jag kan inte ha klänningarna och kjolarna som jag köpte "pre-boyfriend" för två år sedan!
Har hört att det är normalt att kvinnor går upp i vikt och män ner i vikt när de blir tillsammans - orättvist!
Jag är livrädd för att bli tjock när vi flyttar till PR, eftersom jag antagligen inte kommer att gå lika mycket som här..
Lycka till med klänningsshoppandet (jag bestämde mig till slut för att ha en fin kjol och topp på bröllopet).

Millan said...

Ah vad jag kanner igen mig! Jag gick med i VV for 6 ar sedan o blev av med de kilon jag dragit pa mig som student och nykar. Sedan holl jag den vikten i 4 ar tills jag blev gravid. Da gick jag upp FOR mycket och de kilona kampar jag fortfarande med. Jag har gett upp om att bli spetig men jag skulle bara vilja kunna oppna garderoben och ta pa mig vad jag vill utan att oroa mig for att det ska sitta for tight! Sa jag forstar dig!! Du ser dock avundsvart liten ut pa alla foton men det ar ju saklart sa att man jamfor med sig sjalv o vill inte behova kopa nytt for att de gamla kladerna ar for sma! Men du far se det som en chans att fa kopa en ny fin klanning till brollopet ;-)
Jag har for ovrigt samma dilemma som dig nar det galler vad man ska packa. Det ar ju jatte varmt hemma i sverige nu, men fragan ar om det fortfarande ar det nar vi aker hem nasta vecka??!

Fia said...

Boken du tipsade om är ju superbra! Och sorgsen på slutet...men han skriver verkligen bra.

Detta med att gå upp i vikt i USA.. det verkar inte vara möjligt att INTE göra det, men jag tror att man kan komma "ifatt" efter några år och gå ner till sin normalvikt igen.

Packa inte för mkt, skulle det vara nt du glömt eller om vädret ändrar på sig väldigt kan du köpa/låna det du behöver. Min make kallar mina resväskor för "the widow-maker" när vi åker och jag fattar inget... ;P

Annika said...

He, he...Vikten ja...Den stabiliseras efter ett tag. Sjölv tog jag VV till hjälp efter att karolina kom. Gick ner 30 pounds. Nu väger jag lite för mkt igen...OCH ska på bröllop den den 30 juni i Bromma Kyrka. Ingen klänning har jag ännu...OCh det ska INTE bli kul att prova klänningar heller, stor suck! Imorrn ska jag till Bloomingdale's och där borde jag hitta ngt!

Desiree said...

ann-marie; få ser till att hålla mig borta från Costcos chokladbullar helt klart. Vi lagar också för det mesta all mat och tar med lunch låda till jobbet. Men vi gillar båda god mat ;-)

Petra, det blir så att man går upp i vikt lite då man blir tillsammans med någon. Det är ju så mycket roligare och trevligare att både laga mat och äta mat tillsammans med någon man tycker om.

Millan, jag får väl se det positiva att jag får chansen att köpa en ny klänning. Ja vad ska man packa ????

Fia, jag ska verkligen försöka att inte packa för mycket. Visst är det en bra bok. En och annan tår rinner ner för min kind nu när Marley blivit gamal och boken nästan är slut.

Annika, skönt att höra att vikten stabiliseras. Duktigt av dig att klara att gå ner hela 30 pounds. Hoppas du hittar en jättefin klänning.

SweFlo said...

Marley & Me var underbar! Jag grät en stor skvätt på slutet där. Jo det där med vad man ska packa är knepigt. En svensk sommar kan ju vara verkligt varierande!