Monday, May 24, 2010

Louisinas vackra våtmarker hotade

Nu har oljan läckt in i Mississippideltat och in i de känsliga våtmarkerna i Lousiana. Mardrömmen är ett faktum. Stränder kan man rensa på ett helt annat sätt men dessa våtmarker går inte att få rent. Ekosystemen här kommer att få brottas med oljan i många många år framöver. Jag har ju varit här nere och vet precis hur vackert det är och hur mycket djurliv som finns. Det verkligen skär i hjärtat att flora och fauna ska behöva drabbas så hårt av seg svart olja. Så sorgligt. Man får bara hoppas att de snart får ett riktigt stopp på den läckande oljan så att det inte fortsätter att läcka ut ännu mer.

Finns det ett mer nejsägande släkte? Troligtvis inte. De är konservativa så in bänken. Nu efter den stora oljekatastrofen så har man haft som förslag att oljeföretagen i framtiden skulle stå för alla kostnader av sannering om det sker en likande katastrof igen. Men som vanligt så motsätter sig republikanerna till detta förslag. Varför? Ja de känner sig väl dels hotade av att de kanske inte skulle kunna fortsätta åka runt i sin stora bilar. Men där skon riktigt klämmer beror nog till största del på att många av dem har egna investeringa i oljebolag och att en hel del pengar till politiken och propaganda kommer från oljeföretagen. Man tänker kortsiktigt och egoistiskt. Repulikaner är som ett stort gäng protestsmurfer som sätter armarna i kors och skakar på huvudet och säger no no no mest hela tiden. Här ska inte förändras. Man får bara hoppas på att att de får stopp på oljeläckan som sagt så att det inte fortsätter att förstöra dessa vackra men mycket känsliga våtmarker.

Vi har ju varit där ner i Louisianas träsk och våtmarker och själva fått se hur vackert och unikt det är då det gäller både växter och djurliv. Här är lite foton från våran resa då vi var där nere i maj 2008.

De små alligator ungarna är ute och övningsimmar.

Alligator ungarna var hur söta som helst men vi höll hela tiden utkik efter mamma allligator som inte hade varit lika kul att stöta på. Vi såg denna stora och väldigt vackra gräshoppa.


Stundtal åkte vi riktigt snabbt med den lilla båten i dessa smala kanaler. Det var riktigt häftigt.

Jag är så glad att våran guide som tog med oss ut kände till dessa våtmarker och kanaler lika bra som sin egen bakficka. För här skulle jag själv blivit vilse på nolltid. Allt såg likadant ut och området var gigantiskt.


Otroligt vacker både flora och fauna. Jag hoppas innerligt att det mesta klarar sig.

En labyrint av kanalsystem med olika korsningar. Det här är ett ställe där man som sagt inte vill gå vilse. Det är hett och fuktigt. Vegetationen är ogenomtränglig och kanalerna fulla med alligatorer.



Men fullt med vackra näckrosor, små andugnar som är ute och simmar med sin mor och en vacker vit häger som spanar uppe i trädtopparna.

10 comments:

Anne said...

Jag blir lika irriterad varje gång, som du säger, republikanerna är jämt bara en massa no no no. Jag blir så trött och faktiskt ledsen.
Vilka fina bilder, det måste ha varit väldigt speciellt fått uppleva och vara mitt i smeten i dessa våtmarker. Förstår att du som sett det med egna ögon verkligen känner dig bedrövad höra hur oljekatastrofen drabbar de här unika och känsliga platserna.

Hur som helst, jag hoppas att ni får en superskön och jättefin semestervistelse i Florida. Ser framemot bild och text när ni är hemma igen. Njut och ha det gott!
KRAMAR

Marie said...

Jag kommer ihåg när ni gjorde den här resan! Det är verkligen vackert på dina bilder. Jättesynd att oljan har läckt ut där, jag visste inte att man inte kan sanera där o det gör ju det hela mycket, mycket allvarligare. Hoppas verkligen att de får stopp på läckan snart!

Annika said...

Såå ledsamt och sorgligt alltihop!

Annika said...

Alltid dessa förbannade republikaner med sin bakåtstävnade politik.
SÅ in i h-vete ledsamt att läsa, och se bilder från denna katastrof. Och, sen står republikaneran där och nästan bara rycke på axlarna åt det.
Fan alltså...

Jag skulle SÅÅÅ gärna också ha velat uppleva Lousianas träskmarker innan de blev förstörda. jag är glad att ni hann åka dit.
Otrolig natur, ofattbar på många sätt kan jag förstå.

SÅ, visst skär det i hjärtat även på mig.


men, jag önskar er den bästa av resor!!!
HA så roligt nu när ni imorgon styr kosan söderut.

Kramar i massor!!!

Saltistjejen said...

Det är verkligen en katastrof att olkjan nu kommit in ordentligt i Mississippideltat! Men ka ändå itne låta bli att l åt ditt ordva protestsmurfer! haha!
Men det är egentligen riktigt tragiskt! och jag håller med om att man frågar sig hur man som person enbart kan se till sin egna KORTsiktiga vinning och välja att inte vilja att oljebolagen tar mer ansvar också ekonomiskt för sådana här saker i framtiden.
men jag hoppas att ni kmmer kunna njuta av er semestr trots allt.
kram!!

Katarina på Filippinerna said...

Jag minns när du berättade om er resa i dessa träskmarker,, jag tror jag bodde i Atlanta den gången, och tänkte,, men så annorlunda så nära..


Visst, man blir ledsen och bestört, det blir nog en naturkatastrof som inte kan föreställa oss.

Tack för de fina bilderna igen!

Desiree said...

Tack allihop, ja man får verkligen hoppas att det senaste försöket med att täppa till med stora mängder lera kommer att hjälpa. Det är tragiskt på många sätt inte bara för djur och natur utan också för alla fiskare som förlorar sina jobb och för turismen och alla som jobbar med sådant också. Men främst för djur och natur.
Kram

Freedomtravel said...

Vilken vacker natur! Man blir verkligen ledsen när man hör om oljan.

Christoffer said...

Lite häftigt att ni var där exakt en månad efter att jag åkte hem från NOLA :)

Kan bara stämma in i att det skär i själen när man vet hur vackert och speciellt hela södra La. är och nu att allt förstörs bara för att det ska pumpas olja ur paradiset :(
kram

Anna, Fair and True said...

Sorgligt är verkligen rätt ord. Så sorgligt. Och man blir bara så arg att de inte fattar och gör något. Jag läste också någonting om att även vanligt folk i södern fortfarande stödjer oljeindustrin. Man kan ju förstå dem på ett sätt, det är jobb, men ändå.