Friday, January 23, 2009

Fredagstema - Min Farfar

Titeln för dagens fredagstema är ”Min Farfar”

Min farfar lever tyvärr inte längre. Han gick bort för några år sedan kort innan vi flyttade till USA. Något jag är väldigt glad över är att jag fick tillfället att besöka honom några dagar innan han gick bort. Känns som om jag fick ta avsked.

Min farfar var en interessant och ganska komplex person. En ganska formell person skulle jag beskriva honom som. Han var ovanlig på många sätt förutom att han även hade ett ganska ovanligt namn, Gilbert. Han bodde under en period på Tyresöslott där han hyrde en våning i en av slottets flyglar som han hyrde. Det var underbart att åka ut till slottet och hälsa på honom där, vi brukade promenera i slottsparken eller ro lite i viken vid sjön. Farfar älskade fina saker och hade talang för att just kunna plocka fina konstföremål. Han hade många interessanta och ovanliga antikviteter i sitt hem och tyckte om att gå på akutioner. Speciellt förtjust var han nog i föremål från det gammla Kina. Han tyckte om att visa och berätta om sina nya föremål som han lyckats inskaffa och handla till sig då vi kom och hälsade på honom. Det var många saker som var exotiska och spännande. Jag har fått många vackra konstföremål från just min farfar som jag nu har i mitt hem. Man fick dock som barn vara försiktig i farfarshem, inte springa omkring och stoja allt för mycket inomhus då det fanns en hel del kännsliga saker så som porslinsföremål.

Farfar tyckte om att berätta historier, om sig själv, om min pappa, och spökhistorier. Han hade ett djupt och ganska härligt skratt. Hans stora lite utåtsvängda öron är något både jag och pappa har ärvt från just farfar. Jag minns att han sa att om man hade röda örsnibbar så betydde detta att godnattlampan var tänd. Det var ett av hans yttryck som han myntade. Han var en generös person som alltid bjöd oss på godsaker och fin mat då vi kom. Men även på många fina resturanger.

Farfar var en man med många äventyr bakom sig. Han tog med sig familjen och flyttade utomlands till Nya Zeeland då min pappa var liten. De bodde där i fler år innan de flyttade tillbaka till Sverige. På den tiden flög man inte dit utan de fick ta båten dit och ni kan ju tänka er vilket äventyr detta i sig blev under de många veckorna det tog att åka dit till havs från Sverige.

Farfar skiljde sig ganska tidigt från min farmor och gifte om sig med Ingrid. Ingrid lever ännu och är en underbar person som jag har haft glädjen att lära känna och det är något jag är mycket glad över. Min farfar blev ganska gammal och var över nittio år då han gick bort. Han var relativt pigg och helt klar i knoppen ända intill slutet. Han fick bo i sitt hem hela sitt liv och slapp utan ålderdomshem och långvård. Han fick ett långt och mycket innehållsrikt liv.

Tyvärr har jag ingen bild på min farfar. Men hans minne kommer alltid att leva vidare i mig och mitt hjärta.

16 comments:

Annika said...

Vilket fint inlägg om en fin farfar, Desiree!
Jättefint!
Jag förstår att du bär med honom i ditt hjärta.
jag minns det där om Tyresö Slott sen förr. Speciellt!!!
Hur kom det sig att han bodde där?
Ha en riktigt FIN och BRA helg.
Här är det sol, ngra plus (men det ska bli 10-12 grader idag).
KRAMAR!!
PS, var det din farfars spökhistorier som lade en grund till din spökrädsla, jag är ju likadan som du vet.

Fritt ur hjärtat said...

En helt fantastiks historia. O att skilja sig på den tiden, oj. Härliga minnen från en härlig person verkar det som.

Saltistjejen said...

Vad fint berättat!
Och tänk att din pappa åkte båt till new Zealand!!!! Otroligt! Coolt tycker jag!
Din farfar verkar ha varit en mycket intressant person. Skoj att du fortfarande ahr bra kontakt med Ingrid också.
Stor Kram och ha en skön helg nu!

Marianne said...

Å så fint inlägg! Och vad glad jag blir att du verkligen kände din farfar och att ni hade ett så fint förhållande. Hittills har jag nog bara läst inlägg (och själv skrivit) om farfäder som vi aldrig fick träffa, eller knappt träffa. Det låter som en spännande man, tänk att flytta till andra sidan världen på den tiden. Det kanske är därifrån du har din internationella ådra?

Ha en jätteskön helg!
Kram!

Anne said...

Jättefint skrivet! Din farfar verkar ha levt ett långt och väldigt innehållsrikt, äventyrligt liv. Vad fint att du också i ditt hem har en del av de saker han hade i sitt hem och samlade, saker du kan vårda ömt och bevara.
Kram!

veronika said...

Vilket fint inlägg om din farfar!
Vi kanske har sett någon gång..:) Jag bodde i närheten av Tyresö slott och har alltid gillat att både gå in i slottet och den underbara trädgården med alla olika träd. Sedan ligger det så fint vid vattnet.
Jag har även en fin tallrik med Tyreså slott som motiv.
När jag var hemma sist så hade en av mina gamla kompisar överraskat mig med en middag på Tyresö slott resturangen med många av mina gamla vänner. Så kul!!
Skulle vara så kul om du kunde visa lite bilder på din farfars saker.

Desiree said...

Annika, tack så mycket. Han fick faktiskt tag på en hyresvåning där genom någon kontakt han hade. Vissa av slottetsflyglar var ombyggda till bostäder och lägenheter som hyrdes ut. Hi hi ja kanske var det min farfars spökhistorier som lade grunden till min spökrädsla ;-) Fast både jag själv och pappa har en rätt god portion då det gäller fantasi också.

Fritt ur hjärtat, ja jag har en hel del härliga minnen av honom. Jag önskar att jag kände honom ännu bättre och hade fler minnen.

Saltis, jo det verkarde ha varit ett riktigt stort äventyr att åka båt hela vägen till Nya Zeeland. Det tog ju åtskilliga veckor och under tiden råkade de ut för stormar och annat. Det är ju inte som vi lever idag där man lätt och smidigt tar flyget till en annan kontinent. Modigt, exotiskt och häftig att våga ta familjen och bosätta sig på andra sidan jordklotet på det sättet.

Anne, ja han hade verkligen ett långt och mycket innehållsrikt liv. Jag är glad över de många fina sakerna jag fått av honom.

Marianne, du har rätt i att den där internationella ådran kanske kommer därifrån. Min pappa bodde ju några år i USA och det är ju därför jag kan tacka för mitt amerikanska medborgarskap. Så nog har vi under flera generationer flyttat utomlands men sedan har vi alla trots allt valt att återvända till vårat hem och rötter av olika skäl. Jag önskar att jag lärt känna min farfar ännu bättre som sagt men jag är glad över de minnen jag har och de upplevelser jag fick tillsammans med honom.

Veronika, ja slottet är vackert och slottsträdgården/parken är ju nästan det mysigaste och trevligaste. Väldigt vackert och rogivande att gå där. Jag ska gärna ta och fota några av de saker jag fått av farfar och visa.

Jennie Skoglund said...

Tjusigt att bo på slott! Intressant att de stack iväg ända till NZ! Vilket äventyr det måste ha varit på den tiden! Imponderande!
Trevlig läsning!

Millan said...

Vilket jatte fint inlagg om din farfar! Verkligen levande och man kan faktiskt se honom framfor sig pa nagot satt! Det later som om han levde ett valdigt fullt och spannade liv. Tank att vara med om att ha bott pa ett slott och flytta till andra sidan av varlden och fa leva tills man ar 90 ar. Det ar inte illa!! Jag onskar att jag fatt lara kanna min farfar battre men han gick bort nar jag var 8 ar sa sa blev det inte tyvarr. Kram o trevlig helg!!

Suzesan said...

Hej Desiree.
Vilken tuff farfar och vilket äventyr. Nu har jag läst flera farfars historier och de utstrålar så mycket kärlek och värme även om man då inte känt dem så väl. Nu vet jag lite om hur det kan vara att ha en farfar. Tack för läsningen det var så fint skrivet.
Att ha en farfar som bott på slott är stort tycker jag *ler*
Nya Zeeland av alla ställen oj oj.
Så fint för Ingrid att få ett bonusbarnbarn
Stoja omkring var det ofta vi inte fick göra när vi var små. I finrummen iallafall:)
När vi var små skulle vi oftast sitta still och helst inte prata förrän de vuxna frågade nåt.
Jag är också spökrädd*skrattar*
Kram
Susanne

Desiree said...

Jennie, ja det var roligt och häftigt att även bara få besöka honom då han bodde på slottet. Det kändes liksom tjusigt även om man bara kom som besök.

Millan, synd att inte du heller fick lära känna din farfar desto mer. Att flytta till NZ på den tiden måste verkligen ha varit ett mycket stort äventyr.

Suzanne,
Jag tycker det här farfars temat verkligen var ett underbart tema. När man läser om de olika farfarshistrorierna är det verkligen fulla med värme och många fina minnen men även mycket interessanta historier och berättelser kring personen. Jag tror att Ingrid uppskattar oss som bonusfamilj och vi uppskattar henne som bonus farmor även om min rikiga farmor fortfarande också lever. Du och jag verkar ha haft en hel del likande upplevelser av våra farföräldrar. Ha en skön helg.

Petra H said...

Jättefint och intressant inlägg om din farfar! Intressant att ni i flera generationer har flyttat utomlands under några år och sedan återvänt. Förutom din mamma, det måste vara jobbigt att inte kännas sig riktigt hemma någonstans. Men det så är det nog för alla som bestämmer sig för att flytta utomlands, tyvärr. Min fars morbror flyttade ju till Schweiz som ung och levde där i över 50 år tils han dog förra året. Han hade inte mycket intresse av att ens komma och hälsa på i Sverige, och jag hoppas att jag inte kommer att bli likadan och tappa min "kontakt" med Sverige även om vi fortsätter att vara bosatta utomlands... Förhoppningsvis kommer det inte att ske eftersom O är minst lika intresserad av att åka till Sverige som jag - jag tror det är väldigt viktigt i ett förhållande med två nationaliteter, att man visar intresse och stöttar varandra i att hålla kontakten med respektive hemland.
Stor kram och trevlig helg!

Petra H said...

Sorry, jag kom bort en aning från själva farfarsämnet - men jag måste bara tillägga att jag tycker att det är härligt att du fortfarande har kontakt med din farfars Ingrid. Det måste vara roligt för er båda! Och ja, vad skönt för din farfar att slippa långvården, ålderdomshem etc. Min farfar är livrädd för att hamna på ålderdomshem samtidigt som han känner sig ensam i sin lägenhet... Men han vill absolut inte känna sig gammal och värnar mycket om sin självständighet!

Jemayá said...

Vad fint att ha så många minnen av farfar och ha känt honom som person. Trevligt inlägg!

Sparkling said...

spännande att läsa om din farfar, verkar ha varit en intresant person. kul också när man hinner lära känna sina far och mor föräldrar.

Anna, Fair and True said...

Fin berättelse om din farfar!