Obama tänder hoppet här i södern

På tisdag sker det, då är den stora dagen då Obama ska installeras i vita huset som den nya presidenten av USA. Det är en stor dag både här i USA. Ceremonin förväntas dra publikrekord genom tiderna med över två millioner som kommer för att titta. Det är en stor historisk händelse då den första presidenten med afroameriknask bakgrund flyttar in i vita huset. Här nere i södern väcker detta ett hopp om en ljusare framtid. Rasmotsättningarna och kampen för de svarta är ännu inte över här nere även om det inte talas om det öppet.

Staden Selma ligger här i Alabama bland majsodlingar och baptiskkyrkor. Vi har varit där och åkt vägen mellan Montogomery och Selma som där demonstranterna färdades i sin kamp under 60-talet. Då vi var där var det en riktigt het sommardag. Luften nästan dallrade i den 40 gradiga hettan. Selma var tyst och stillsam liten sömning småstad denna söndag då vi var där.

I de amerikanska historieböckerna är staden Selma förknippad med de svartas kamp för lika rättigheter. För snart 44 år sedan, i mars 1965, var Selma centrum för demonstrationerna för de svarta amerikanernas rätt att registrera sig som väljare. I Brown Chapel-kyrkan hade demonstranterna sitt högkvarter. På bron över Alabamafloden några kvarter härifrån möttes sexhundra obeväpnade demonstranter av de vita polisernas tårgasbomber och träpåkar.Polisattacken kom att kallas "den blodiga söndagen". Ett hundratal demonstranter skadades, en del svårt. Brutaliteten gav protesterna uppmärksamhet i omvärlden, och så småningom segrade icke-våldslinjen. På hösten 1965 godkände president Lyndon B Johnson en ny rösträttslag, Voting Rights Act.

Samtidigt visar dagens Selma att det inte räcker med skrivna lagar för att ändra de amerikanska attityderna mellan raserna. Visst fanns det några få vita ansikten i Brown Chapel, men de var precis som vi tillfälliga besökare.Församlingen är helt och hållet svart - de vita går till sina kyrkor. De svarta barnen i Selma går i kommunala skolor, medan de vita väljer privatskolor. I Alabama har de svarta en genomsnittsinkomst på 26.000 dollar per år - de vitas årsinkomst är i snitt drygt 46.000 dollar. Delstatens svarta har 80 procents högre dödlighet i hjärt- och kärlsjukdomar än de vita, och spädbarnsdödligheten bland svarta är hela 240 procent högre.(Hämtat ur dagens DN på nätet)

Om några dagar flyttar han in I vita huset med sin familj. Till och med svärmor kommer att flytta med. Jag antar att han kommer ganska väl överrens med just svärmor. Personligen tycker jag att det verkar vara en vettig idé att hon finns med där som en trygghetspunkt för de båda småtjejerna då båda föräldrarna nog kommer att ha en hel del att stå i.

Installations cermonin förväntas förövrigt att dra publikrekord. Det förväntas att över 2 millioner kommer att kolla in ceremonin då Obama svärs in som ny president. Som den allra första afroamerikanska presidenten genom historien. Hotellen är fullbelagda i Washington och närliggande områden. Även privata lägenheter och rum hyres ut till mycket stora summor. Klockan 12 går cermeonin av stapeln. Det är naturligtvis även rekord då det gäller säkerhetsåtgärder och poliser. Det kan nog behövas för det finns många som inte vill se honom sitta som president. Själv ser jag fram emot att få ta del och se cermonin på tv.

Han har ett tungt och svårt jobb framför sig som president under nästkommande fyra år. Mycket vilar på hans axlar. Känns ibland som om vissa nästan ser på honom som den nya messias av USA som ska råda bot på både de många inrikes problemen liksom utrikesproblemen. Man får nog komma ihåg att han bara är människa. Han kommer säkerligen att göra sitt bästa men mirakel ska man nog inte förvänta sig. Det är dock med spänning, förväntan och glädje jag själv ser fram emot att USA har fått just Obama som president.

Såg ett klistermärke som satt på en bil här igår där det stod "AlObama". Denna person hade tydligen röstat på just Obama och sedan har man fått till det lite fyndigt så att det ska stå Obama och Alabama i ett och samma ord.

Selma är en typisk småstad här nere i södern. Det är dock en ganska vacker liten stad med många trevliga historiska gammla byggnader. Det är nästan som om tiden stått still här och man kan lätt tänka sig hur det var och såg ut här under 60-talet då kampen om de svartas rättigheter utkämpades.

Detta är hjärtat i The Deep South. Här står pickup-bilarna parkerade längst med vägen ännu och telefon och el-ledningar utgör ett virrvar likt ett trassligt garnnystan ovanför en i luften.

Här finns ännu stora kontraster mellan de stora praktfulla husen som en gång i tiden tillhörde de rika som ägde bomullsplantagerna och de vanliga småhusen som tillhör de fattiga svarta. Men ännu svajar den spanskamossan i trädkronorna så som den gjorde då gör den det fortfarande. Att Obama blivit vald som president gör ett stort och viktigt steg och kliv framåt för USAs afroamerikaner men fortfarande finns ytterligare att göra. Kampen är ännu inte riktigt över även om det inte talas högt om just detta. Det är fortfarande ett känsligt ämne.

Här finns ugnefär lika många Baptiskkyrkor som det finns majsfält kan tyckas.