Memphis city of Blues

Vi packade våra väskor och började våran färd mot Memphis lördag morgon. Vädret var dystert, grått och regnigt men det gjorde oss inte så mycket för vi skulle ändå sitta i bilen i fyra timmar innan vi skulle komma fram till Memphis. Landskapet är inte så värst spännande men färden flöt på bra. Från Alabama får man snedda in en kortis i Mississippi för att komma till Memphis som ligger beläget i det allra yttersta sydvästra hörnet på Tennesee. Här utgör Mississippifloden gränsen mellan TN och Arkansas.

Memphis är i likhet med Nashville som också ligger i TN en stor musikstad. Men här är det istället blues och rock som satt sin stämpel och prägel på staden. Storleksmässigt är Memphis inte någon storstad. Här bor ca 1 million invånare om man räknar med förorterna vilket är samma storlek som Birmingham. Jag skulle säga att Memphis är en ganska typisk mellanstor stad för södern. Den väcker inte mycket förundran om man bortser från Blues och Elvis som gjort att Memphis hamnat på världskartan. Likt så många andra städer i södern så är centrum ganska dött förutom Beal Street som är den stora turist huvudgatan. Det var inte mycket folk som rörde sig utomhus. De flesta andra som var ute och gick såg ut att vara turister precis som vi med kameran hängande om halsen. Här nere i södern är folk sällan ute och promenerar bara för att.

Vädret var som sagt rätt dystert.

När vi anlände till Memphis på lördag eftermiddag var vädret uselt. Det regnade rejält och man blev snabbt både kall och blöt trots paraplyer. Efter att vi hade checkat in på vårat hotel så tog vi iallfall en promenad neråt Beal Street. Det var först när vi kom dit som vi såg lite andra männsikor för de kvarter vi passerat innan var mer eller mindre öde troligtvis pga av det dåliga vädret. Här nere på Beal Street bland neonskyltarna och en och annan blueston som letade sig ut på gatan så fanns lite andra turister som också trotsat regnet. Vi bestämde oss för att gå och kika på The Rock and Soul Musum. Det var helt rätt att få komma in och värma sig en smula och få ta del av Memphis interessanta musikhistoria.

Att bluesmusiken härstammar härifrån och har sina rötter just här är inte någon slump heller. Bluesen var de svarta arbetarnas musik. Det var sången och musiken som höll dem igång då de slet så att svetten lackade ute på de stora bomullsfälten. En erfaren bomullsplockare kunde få ihop så mycket som 150 kg bomull per dag och för detta tjänade han ca 1-2 dollar. Beal Street kantas av souvenirshoppar, resturanger och Blueshak. Alabama kan faktiskt stoltsera med att självaste Bluesmusikens fader, W. C. Handy kom från Alabama ursprungligen men han flyttade sedan till Memphis där han skrev några av sina mest kända bitar.

Blues, soul och rock and roll föddes här.

Längst med Beal Street så finns det gott om neonskyltar och en och annan jukebox.


På rock och soul museet såg vi denna Elivs kostym. Något annat som också var kul var alla hårprodukterna som kom på 60 och 70-talet för afrofrisyrerna.

Lördag kväll blev också en träff med Åsa som bor just i Memphis och som varit och firat svensk midsommar hemma hos os för två år sedan. Det var jättekul att ses igen. Åsa var jättegulligt och kom och hämtade upp oss på vårat hotel med sin bil. Vi åkte till en trevlig resturang som hon kände. Medans vi for dit pekade och berättade Åsa en hel del interessant om sin stad. Vi hade en underbar långkväll med massor av prat och god mat.

Memphis stad kantas av Mississippifloden som angör gränsen mellan Tennessee och Arkansas. Här låg en vacker flodbåt parkerad längst med strandkanten. En sådan där hjulångare som man tänker sig från Tom Sawyers äventyr.

Förutom musiken så har Memphis spelat en stor och viktig roll i den svarta frihetsrörelsen under 60-talet här nere i södern. Det var här som Martin Luther King Jr mördades 4 april 1968. Vi åkte förbi Lorraine Motel vilket var motellet där han bott och där hans liv tragiskt avslutades. Själva motellet har idag omvandlats till museum, The National Civil Rights Museum där man kan få ta del av den viktiga men mörka historian om de svartas kamp från slaveriet.

Lorrain Motel där tragiskt nog Martin Luther King Jr. avslutade sina dagar. Här står ännu de bilar som han andvände under den tiden då han var här. En röd och vitkrans hänger uppe på balkongen på det som en gång i tiden var hans rum. Det kändes passande att vi var här just som det är långhelg i södern just i hans minne.

Memphis är inte någon stor stad. Man får en småstadskänsla när man vistas här. Mycket av byggnaderna, reklamen och skyltningen är lite gammalmodig. På något sätt får man känslan av att tiden stått still här i Memphis, att inte mycket har hänt sedan slutet på 60-talet egentligen. Stan var ganska öde som sagt förutom på Beal Street.

Memphis är i likhet med Nashville som också ligger i TN en stor musikstad. Men här är det istället blues och rock som satt sin stämpel och prägel på staden. Storleksmässigt är Memphis inte någon storstad. Här bor ca 1 million invånare om man räknar med förorterna vilket är samma storlek som Birmingham. Jag skulle säga att Memphis är en ganska typisk mellanstor stad för södern. Den väcker inte mycket förundran om man bortser från Blues och Elvis som gjort att Memphis hamnat på världskartan. Likt så många andra städer i södern så är centrum ganska dött förutom Beal Street som är den stora turist huvudgatan. Det var inte mycket folk som rörde sig utomhus. De flesta andra som var ute och gick såg ut att vara turister precis som vi med kameran hängande om halsen.


Längst med Beal Steet fanns en hel del både roliga och snygga skyltar. Här fanns också en och annan musiker som bjöd på lite bluestoner. Något som också var dekorativt var att det fanns kvar en hel del gammal reklam på tegelbyggnaderna.

Beal Street är Memphis mest kända gata. Här finns allt från turist tingeltangel till resturanger och barer med livemusik. Detta är söderns Blues huvudgata.

Förutom musiken och Elvis är Memphis känt för sin barbeque. Det blev dock ingen BBQ för våran del den här gången.

Här passerade vi Sun Studios där Elvis spelade in några av sina tidiga bitar. Denna gammla jukebox var även läcker. Från Blues till Rock. Elvis, Elvis, Elvis. Här finns han överallt. Elvisdockor, vykort, plattor ja hans bild syns överallt. Strax utanför Memphis ligger Graceland. Det tog inte mer än någon kvart från citykärnan att komma ut till Elvis hem och palats. Här visas inte bara hans hem utan också ett flygplan som han inrett och hans kollektion av bilar.

Elvis the king of rock and roll lever ännu kan man klart uppleva i Memphis.

På väg hemåt mot Sweet Home Alabama.