Bilen är mäktigast

Att transportera sig från en plats till en annan skiljer sig också åt en del från sverige. Här är bilen främsta transportmedelet. Där vi bor ligger det inga matbutiker eller närbutiker på gångavstånd. Man måste ha bil för att till och med ta sig till närmaste butik. Utan bil överlever man inte i Alabama. Hittills klarar vi oss bra med bara en bil eftersom vi jobbar på samma ställe och har samma tider. Men det anses rätt märkligt att vi bara har en bil. Här har man minst två bilar och undomar fixar kökort och bil så snart de fyller 16. När det blir för långt att ta bilen så flyger man. Att resa med tåg är varken det billigaste eller det snabbaste sättet att ta sig runt. Man hör aldrig talas om att amerikaner tar tåget. I storstäderna brukar alternativen av komunala färdmedel vara bättre. Men här finns ingen tunnelbana. Det finns bussar men de går väldigt sällan och de går endast dagtid. Folk är inte interesserade av att förbättra de komunalatransporterna. De vill nämligen inte att de ”fattiga och svarta” ska kunna ta sig till de fina och rikare bostadsområdena och köpcentrumen. Ett dåligt komunaltfärdmedelssystem är ett sätt att hålla dessa människor utanför. Rasmotsättningarna här i södern är nog inte helt över ännu tyvärr.

Calle och jag träffade på två killar från österrike som var här och pluggade en termin. De hade försökt sig på att ta bussen för att åka till ett av shoppingmallen. Den utflykten hade tagit dem flera timmar. Deras buss hade dessutom haft oturen att gå sönder längst med vägen och de och resten av passagerarna hade då fått sitta längst med vägkanten och vänta på nästa buss som hade kommit 2 timmar senare. Även om avståendet därifrån vi bor till gallerian inte är så värst långt. Man skulle mycket väl kunna klara av att cykla den biten men det känns ändå inte som något alternativ. Det finns nämligen inga trottoarer och inga cykelbanor. Vägen är ganska smal och det finns inte ens ens en väggren att cykla på. Cyklister är väldigt ovanligt här, när man ser en hajar man nästan till. Det är därför mycket svårt att få någon form av gratis motion. Man går inte till bussen eller tunnelbanan eller jobbet. Man cyklar ingenstanns. Allt är byggt endast för biltrafik. Inne i stan där vi jobbar finns inga affärer eller köpcentrum. Allt sådant flyttades ut till förorterna under 50 och 60-talet då amerikanerna hade god ekonomi efter andra världskriget. De byggde då större villor utanför stan och förorterna växte. Kvar i stan fick de svarta och fattiga bo. Stadskärnan som tidigare varit levande dog när de vita flyttade ut till förort. Vi har sett bilder av Birmingham från 40-talet då alla fina butiker och kedjor låg inne i stan men så är det inte längre.

Som turist finns det dock tågresor som erbjuder spektakulära vyer. Man kan tex åka från Chicago till Seattle . Resan tar 46 timmar. Man passerar Mississippifloden, man får se både berg och glaciärer. Det finns fler sådana rutter. Men man brukar inte ta tåget för att hälsa på släkt i andra delstater eller åka på affärsresa. Här är en länk för de som vill läsa på mer om tågturism och spektakulära tågresor i USA.
http://www.dagensnyheter.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=228&a=611978

Al Gore har gjort en dokumentärfilm som verkligen är sevärd och vann åtminstonne en Oscar. Vi hyrde den på DVD här. Den heter ” An inconvinient truth”. Den handlar om den globala uppvärmningen. Jans fru var redo att sälja sin SUV efter att ha sett den filmen. USA släpper tydligen ut lika mycket koldioxid som sydamerika, asien och afrika tillsammans. Bush kommer från en oljefamilj och har därför intressen i mellanösterns olja och ville naturligtvis inte skriva på Kiyotoavtalet. Det har dock börjat komma lite reklam på tv för biobränslen och det är positivt. Amerikanernas bilindustri går ju inte heller så bra eftersom de mest har koncentrerat sig på att bygga dessa bensinslukande monster. De ligger långt efter både japanska och europeiskabilmärken. Vi tycker fortfarande att bensinen är billig här men amerikanerna tycker den är dyr.