Reflektioner och funderingar från en utlandssvensk

Man känner sig mycket mer svensk när man bor utomlands. Man blir defintivt mer patriotisk. Här kan man lätt bli smått fanatisk över saker som IKEA, Kalles kaviar och knäckebröd. Samtidigt blir man mindre svensk och mer internationell då man bor utomlands. Det är bra att man får vidgade vyer och lär sig många nya saker men det kommer också att bli väldigt jobbigt den dagen man flyttar tillbaka till sverige. Det är alltid jobbigare att flytta hem än att flytta ut. Det är jobbigt att bli invandrare i sitt hemland. Det blir man för att man förändrats, för att man inte har hängt med i det som hänt i sverige. Vi håller på att förvandlas till utlandssvenskar. Jag har faktiskt läst att det är just utlandssvenskar som är den största invandrargruppen i sverige. Interessant.

Det är först när jag bytt kontinent som jag också har upptäckt att jag är en Europé. Att det faktiskt är en hel del som skiljer europa och USA när det gäller människor och kultur. Avstånden har för oss också krympt en del. Skulle man någon dag flytta till låt säga Holland skulle det nästan vara som att flytta hem. Europa har nästan blivit hem. Att kunna ta sin bil och köra till sverige över en långhelg om man bodde i europa skulle nästan vara som att bo i Göteborg.

Ibland känns det fortfarande overkligt att vi bor här. Hur vi känner oss går fortfarande upp och ner. Ibland känns det väldigt bra här och ibland mindre bra. Klimatet är defintivt helt rätt. Ingen av oss längtar tillbaka till den svenska långa och mörka vintern. Ibland undrar vi vad vi har gett oss in på. Vi fundrar ofta på hur allt kommer att bli. Hur länge kommer vi att bo här? Vart är det bäst för oss att bo? Vart trivs vi bäst? Hittills har vi ju varit som moderna nomader och flyttat runt en hel del.

Är man naturvetare/forskare känns arbetsmarknaden mer eller mindre på utdöende i sverige. Fortfarande disputerar hundratals personer varje år i sverige (över 200 stycken bara från KI varje år) vad händer med alla dessa personer? Vad gör de? Vart tar de vägen? De stora företagen som Astra fortsätter att skära ned, de små biotech företagen har mycket svårt att överleva och inom akademin minskar forskningsanslagen. På så sätt har vi det väldigt bra här. Vi har ju faktiskt båda två jobb.

Läste på Annes blogg och funderar på frågan hon ställde om det spelar någon roll vart man bor i världen? Ser vardagen lika ut vart man än bor?
Jag tycker nog både ja och nej. I det stora hela kanske vardagen är lika men den har också en hel del olikheter.

Jag upplever att människorna och tankesätten är annorlunda här. Hirarki och struktur ser annorlunda ut på jobbet. I sverige har man en mer plattorganisation det har man inte här. Umgänget, sättet att umgås och konversationerna är annorlunda. Här kan vi inte umgås med våra familjer eftersom de inte bor här. Det blir inga trevliga familje söndagsmiddagar helt enkelt. I stockholm hade Calle båten och brukade åka ut och segla. Sådant går inte att göra längre eftersom vi bor allt för långt från något hav eller sjö. Vi har ca 5 timmars bilresa enkelväg ner till kusten. Ens semster ser annorlunda ut. Dels har man mindre semester dels har semestern blivit den tidpunkt man kan åka hem till sverige och träffa familjen och alla vänner. Semstern har blivit ett pusslande och projekt på ett helt annat sätt än tidigare speciellt eftersom vi inte längre har något eget boende kvar i sverige. Jag tycker nog allt att min vardag har förändrats en hel del sedan vi kom hit. Jag gör inte längre lika mycket på egen hand eftersom bilen krävs till allt och vi bara har en bil. Här umgås vi mer med våra grannar det gjorde vi aldrig i sverige. Jag visste knappt vad våra grannar hette där. Det finns både fördelar och nackdelar vart man än bor i världen.