Bröllopet

I lördags gick bröllopet av stapeln. Det var min kusin, Norma-Angelica som skulle gifta sig med sin älskade Pablo. Dagen till ära skulle vi först göra oss fina allihop det vill säga jag, min mamma, mina två mostrar och min andra kusin, Christina. Vi begav oss allihop iväg till en salong för frissering, manikyr och pedikyr. Det var väldigt trevlig och lyxigt att få bli iordningjord och ompysslad. Jag fick håret uppsatt i en vacker knut. Bruden skulle iväg till samma salong senare på eftermiddagen för att fixa iordning sig. Vigseln skulle börja kl 20. Det är tydligen vanligt med sen vigsel. Under dagen plockades brudbuketten upp och övriga blommor för att smycka kyrkan. Bilen som brudparet skulle åka med dekorerades med vita rosetter både fram och bak.

Norma-Angelica var otroligt vacker i sin vita klänning med spets och pärlor och sin långa spetskantade slöja. Kyrkan hade en modern arkitektur. Jag hade förväntat mig en äldre, klassisk och pampigare kyrka. Varje bänkrad dekorerades med en bukett som matchade brudbuketten som bestod av vita liljor. Vi fick vänta ett tag vid kyrkan innan vi kunde gå in eftersom det fortfarande pågick mässa när vi anlände.

Vigseln började någorlunda i tid tillslut. När inmarchen började spelas så var första paret in brudgummen som leddes in av sin mor. Sedan kom min moster eskorterad av Pablos far. Sedan kom de 8 tärnorna i röda sidenklänningar. Bland tärnorna fanns Pablos tre systrar samt min kusin Christina.Sist in eskorterades bruden in vid sin fars sida. Framme vid altaret stod sedan brudparet själva hand i hand. På första bänkraden satt föräldarparen samt de 8 tärnorna beredda att rätta till slöja och klänning. Prästen var smårund med vitt skägg och såg ut som tomtefar själv. Själva vigseln tog ca 1 timme. Några av tärnorna läste texter ur bibeln. Det fanns en kör som sjön men församligen deltog inte i någon sång. Ringarna välsignades och prästen talade om äktenskapet. Mot slutet av vigseln gick en av tärnorna fram och la ett radband kring axlarna på brud och brudgum så att de var sammanflätade. En annan av tärnorna gick fram med ett litet guldskrin där det fanns två guldmynt som välsningnades och skulle symbolisera lycka och framgång i äktenskapet.

När själva vigseln sedan var över så gratulerade man inte brudparet men däremot brudens föräldrar för att deras dotter nu var en gift kvinna. Brudparet försvann hastigt utan någon riskastning eller andra avsked till festlokalen.

Bröllopsfesten är oftast en stor fest med många inbjudna. Många fler än vad man är van vid i Sverige. Här fanns ca 300 inbjudna gäster de flesta var släktingar men också en del vänner. Brudparet fick gjorde entrée sist och gästerna jublade när de kom in. Sedan fick brudparet sitta vid ett alldeles eget bord som var något upphöjd så att de hade utsikt över övriga bord i festlokalen. Jag själv skulle nog tycka att det var lite småtrist att sitta isolerad på det sättet. Middagen kändes ganska opersonlig. Det var inga som helst tal, sånger eller annan interaktion mellan brudparet och gästerna. Det kändes mer som om man var på en storkonferanslokal och hade middag. Det var inte heller någon interaktion mellan bruden och brudgummens familjer utan man placerade vid borden gemensamt med egna familjen. Middagen drog igång vid 22-tiden och tog inte så lång tid eftersom det inte var några tal. Vid midnatt drogs dansen igång. Brudparet dansade första dansen själva och sedan dansade brudens far med sin dotter och efter detta drog partyt igång på riktigt. Det var Mexikanska discohittar som gällde hela natten lång. Framme på scen fanns det ett team med discjockys samt fyra stycken festarrangörer som dansade och såg till att hålla festen igång. Det kastades ut hattar, serpentiner och annat som folk kunde sätta på sig eller vifta med under kvällen.

Bruden kastade sin bukett och alla ogifta tjejer fick slåss om den. Brudgummen kastade senare brudens strumpeband ut till alla ogifta killar. Det dansades mycket och alla deltog i dansen så väl som gamla som unga. Till och med min 98-åriga morfar stod och shakade på dansgolvet vilket var häftigt att se. Fram emot 3-tiden på morgonen begav vi oss äntligen hemåt och det känndes otroligt skönt att få gå och lägga sig samt vila öronen efter den höga musiken som spelats hela kvällen.

Det var iallfall jättekul att få träffa stora delar av släkten på bröllopet som jag inte träffat på 20 år. Det blev en del att prata om och en del foton där vi alla försökte ställa upp oss. Spanskan flöt på relativt bra för mig och den blev helt klart bättre efter några dagar i Mexico.