Busy Weekend

Fullt upp känns det som om det kommer att bli denna helg eftersom vi var bortresta hela förra helgen. Dessutom är det ju redan första advent på söndag. Julgranen ska tas fram och kläs. Advensljusstaken ska dammas av och fixas till. Ljusslingorna ska sättas upp i trädgården. Gräset ska klippas en sista gång för säsongen och höstlöven ska krattas. Klätterrosorna behöver bindas upp på en spaljé som ska inhandlas. Sedan ska julklapp till lilla I skickas till Sverige, julkorten ska skrivas och postas. Förhoppningsvis hinner jag också med lite adventsbak. De nya byxorna jag köpte för ett par veckor sedan ska läggas upp. Sedan är det det vanliga med städ, tvätt och handla som ska hinnas med, pust!

By the way har vi redan blivit så amerikaniniserade så att vi börjat med Swenglish nu? Har vi redan bott här för länge? Känns som man ibland blandar engelska och svenska ganska friskt. Det är så lätt att ta till det ordet som poppar upp i huvudet först vare sig det är på svenska eller engelska. Vi sitter i bilen och C säger till mig att det är viktigt att vi får till en ”fruktfull collaboration”, jag tittar på honom och säger att jag tror inte att man säger så på svenska. Vi var tvungna att skratta åt det hela. Häromdagen pratar vi också om att ”preservera” frukten, oj oj hur ska detta sluta? Vi börjar ju snacka rena hottentott svenskan.

Kan också meddela att bloggen numer också finns länkad med på Aftonbladet. Kolla in här:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/usavalet/article1291213.ab

♥ Trevlig helg på er allihop och ha en riktigt mysig första advent!♥

X-mas Stockings

Detta med julstrumpor är en typisk amerikansk tradition. Förra året hade vi fullt upp med så mycket annat som att införskaffa vår allra första julgran och pynt att hänga upp i granen att vi inte riktigt hann med att skaffa några julstrumpor. Men i år har jag sett till att vi på äkta amerikanskt sätt också har julstrumpor som nu hänger där de ska framför brasan.

Här är det ju så att jultomten kommer på natten mellan den 24:e och 25:e december. Han kryper ner genom skorstenen och lämnar presenter till barnen så att de ska finnas där på morgonen den 25:e då barnen vaknar. I julstrumporna lägger man de mindre julklapparna de så kallat ”Stockning Stuffers”. Ute i butiker och bland reklam ser man en hel del varor som det står just ”great stocking stuffers” på eftersom de funkar bra att lägga i julstrumporna. Dessa båda julstrumpor kommer från Pottery Barn Kids. Jag fastnade helt enkelt mest för dessa. Nu ska jag bara klura ut vad vi ska ha som stockning stuffers som sagt och inhandla några sådana.

(Ni får ursäkta bildkvalitén som tyvärr inte är blev så bra då jag sprang runt med kameran i all hast imorse).

Sapelo Island

Sapelo island tillhör Georgias barriäröar. Men ön kan endast nås med färja och det gäller att man har bokat i god tid innan. En del av barriäröarna som Sapelo har en mycket interessant historia då de är kända för sin Gullah/Geechee kultur och språk som finns bevarad. Här finns nämligen ursprunget till det afro-amerikanska kulturen och språket. Hit kom många från västafrika som senare skulle få utgöra arbetskraften på de många plantagerna i södern. På dessa mer otillgängliga öar bevarades deras kultur i mångt och mycket. Det var också hit många av de tidigare slavarna bosatte sig efter det amerikanska inbördeskrigets slut vid mitten på 1800-talet. Barriäröarnas unika natur och kultur var det som främst lockade mig till dessa trakter.

Under helgerna går endast en färjetur, lördagar kl 9 och biljetterna måste hämtas ut en halvtimme innan. Man får antigen åka med Anne-Marie eller Katie Underwood, vilket är namnet på färjorna som går hit. Vi fick åka med Katie som uppkallats efter öns tidigare barnmorska och resan tog ca 20 minuter från fastlandet. Det var en vacker och härlig båttur även om det blåste friskt. Ofta får man chansen att se delfiner hoppa längst med vattenytan fick vi höra men vi kanske hade otur denna dag för vi fick inte se några delfiner men däremot både Pelikaner och räktrålare.

Som besökare måste man vara del av the tour eller gäst till någon på ön för att få chansen att komma med på färjan. Sapelo är den fjärde största ön av Georgias barriäröar och har en area på 67 kvadratkilometer.Idag har Sapelo strax under 100 bofasta personer, de flesta av afro-amerikanskt ursprung. De finns ingen skola på ön så barnen måste varje dag ta färjan för att komma till skolan på fastlandet. Många flyttar ifrån Sapelo då de blir vuxna men de flyttar också tillbaka senare i livet.

Under tidigt 1800-tal ägdes ön av Thomas Spalding som drev en stor plantage på ön där ca 400 slavar fick jobba med odlingarna av bomull, majs och sockerrör. Spalding dog strax innan innbördeskriget var slut och och slavara som nu var fria bestämde sig för att bo kvar på ön. Det som en gång i tiden varit det stora plantagefältet på ön är nu ett stort gräsfält som andvänds som landningsbana av småplan för besökare och eventuella nödlandingar.

På 1930-talet köptes ön av R.J Reynolds som var en förmögen tobaksägare. Han lät de som redan bodde på ön bo kvar men föste ihop dem till ett område/samhälle som blev Hog Hammock. Reynolds stora lyxiga vita hus finns fortfarnade kvar på ön som idag ägs av Georgia state. Denna herrgård kan hyras. Man kan bo 16 personer där och får övernattning och privat kock som lagar tre måltider om dagen åt en för 160 dollar per person och natt om man är 16 personer som delar på det och man måste stanna i minst 2 nätter. Ön tillhör sedan 1965 Georgia state och Univeristy of Georgia har här också sin marina instiution som bedriver forskning och studier av den unika naturen och miljön som finns på barriäröarna.

På Sapelo finns ytterligare en av Georgias fem kustfyrar. Sapelosfyr är riktigt vacker och ser ut som en randig polkagris. Man får gå in och går man sina 77 trapsteg kommer man till toppen och kan beskåda utsikten från fyren över ön. Ön har också en lång och vacker strand. Det var dock ganska kallt och blåsigt då vi var där så något bad eller dylikt blev det absolut inte.

Touren av ön tar ca 3.5 timmar. Vi var ca 20-30 personer som bussades runt med våran guide som var bosatt på ön. En annan ö som också endast kan nås med färja och som kräver att man bokat innan är Cumberland island. Vi fick inte tillfälle att besöka denna ö nu eftersom den också endast hade en färjetur under helgerna. Cumberland island beskrivs som en mycket vacker ö. Fina stränder och vacker natur. Väl värd ett besök om man får chansen.

Här är en karta som visar Georgias barriäröar. Det är bara klicka på bilden för att få den större.

Långa vidsträckta stränder på Sapelo. Tyvärr var det mulet och ganska blåsigt denna dag men det är ju trots allt slutet på november.

Namnet på denna kyrkogård har sitt alldeles speciella ursprung. De forna slavarna som flydde till ön och bosatte sig där fick lov att stanna så länge de var snälla och skötte sig ordentligt. Ett samhälle som fick namnet Behavior bildades och detta namn fick även kyrkogården. "Behave and you get to stay" var mottot.

En av öns två kyrkor. Ganska söt Babtist kyrka.

Här är tobakskungen, Reynolds herrgård som man numer kan hyra och bo på.

Överallt finns det gott om den Spanska mossan. Jag tycker den är otroligt vacker och ibland ger den nästan ett lite småkusligt intryck. Den är ju i själva verket vare sig en mossa eller från Spanien. Den är besläktad med Annanasen istället. En växt som får sin näring och fukt direkt från luften och som endast växer på vissa delar i södern. Den är väldigt beroende av luftkvalitéen. Man ska dock aldrig plocka den spanska mossan fick vi lära oss. Ofta finns det gott om "Chiggers" i den, ett slags kryp som orsakar en stark och intensiv klåda.

Polkafyren på Sapelo island.

På väg ut till Sapelo island.

Havet är något vi alltid saknar nu när vi bor i Birmingham som ligger långt från havet.

Räktrålare.

Pelikan .

Detta är den stora slätten på Sapelo som en gång i tiden andvändes som odlingsmark för plantagen där man odlade sockerrör, bomull och majs. Numer fungerar denna slätt dock som flygfält.

Okefenokee Träsket

Våtmarker, träsk, kust och öar har ju varit den gemnsamma nämnaren under denna resa. Ett område vi velat besöka länge som vi fick chansen att göra denna gång var Okefenokkee träsket som ligger ca 1.5 timmar väster ut från kusten inåt land. Okefenokee National Wildlife Refuge är ett stort område på 1770 kvadratkilometer. Det är det största träsket i världen som inte är beläget direkt vid ett kustområde utan mer inlandsområde. Träsket bildades för ca 6500 år sedan. Träsket ligger precis vid gränsen mellan Florida och Georgia. Vi körde faktiskt lite fel när vi skulle dit och helt plötsligt hade vi passerat skylden där det stog Welcome to Florida, och då ananade vi att vi kört något för långt. Det finns faktiskt tre olika ställen att ta sig in i detta stora område. Det finns nämligen ett east, west och north entrance och vi kom in genom east entrance. Vid var och en av dessa finns ett Visitor Center där man kan få kartor, info, boka turer mm.

För den som är interesserad av fågel och djurliv finns det mycket att se och uppleva i detta träsk. Okefenokee är känt för sina alligatorer som bor här. Det ska finnas ca 10,000 stycken. Vi såg tyvärr inte en enda och C var rätt besviken över detta. Tydligen är det stört chans att se alligatorer under våren här eftersom det är då de är mest aktiva. Vår och höst är de bästa tiderna för ett besök i Okefenokee. Under sommaren är det för varmt och man får också då räkna med mycket insekter och mygg som kan vara besvärande. Men här finns hundratals olika växter och djur. Det finns till och med en del utrotningshotade fågelarter här som knappt finns någon annanstanns.

Man kan utforska Okefenokee på ett flertal olika sätt. Det finns gott om olika vandringsleder att välja bland och möjligheter att gå ut på långa spångar som leder rakt ut i träsket. Man kan hyra kanoter/kajaker eller andra båtar och själv ta sig ut på egen hand eller med guide. Man kan köra bil runt vissa slingor. Det vi valde att göra då vi hade begränsat med tid var att ta en guidad båttur som verkligen gav oss chansen att snabbt och smidigt komma ut på riktigt i träsket. Vi var ca 15 personer totalt och sedan vår guide som var mycket kunnig och duktig om allt som rörde träsket. Vi fick också chansen att ställa hur många frågor vi ville. Finns också ställen inom detta område där man kan campa. Vill man ägna sitt åt fiske finns det sådana möjligheter också.

Det var underbart att glida fram genom det mörka vattnet allt djupare in i träskmarkerna. Att vattnet är så mörkt beror på att det fått sin färg från garvsyra som utsöndras i dessa marker. Vegetationen kring kanalen vi åkte på var tät. Man fick vara mycket observant och kolla efter fåglar och annat som kunde röra sig kring strandkanten. Plöstsligt öppnade träsket upp sig och vi kom till öppnare marker. Vi såg en hel del större fåglar. Även ute i dessa träskmarker sker bränder då och då och det kunde man på vissa håll se spår av som vår guide pekade ut.

Båtturen tog ca 1.5 timmar och kostade ca 30 dollar per person. Men det var helt klart värt både pengarna och tiden. Solen började gå ner då vi åkte tillbaka och det började också bli kyligt i luften. Men lugnet, tystanden och träskets vackra natur hade verkligen fyllt våra sinnen på många sätt.

Växtligheten är tät och det finns många kanaler att välja bland. Vattnet är stilla, mörkt och spegelblankt.

På sina håll öppnar vegetationen upp.

Här fanns massor med fina vita näckrosor.

Att paddla fram i sakta mak och njuta av djur och naturen är nog det allra bästa sättet att uppleva Okefenokee. Eftersom kanoten glider stilla och ljudlöst riskerar man inte heller att skrämma bort fåglar, alligatorer och annat djurliv och får troligtvis se ännu mer.

Vi åkte med en sådan här typ av båt.

Här finns många vackra träd, växter och stammar.

Georgias Golden Isles

Nu är vi tillbaka efter en mycket trevlig och lyckad miniresa. Jag kommer att dela upp resan i tre olika avsnitt eftersom det inte ska bli för långt och dessutom dessutom besökte vi lite olika delar och platser som gör att detta blir en naturlig indelning.

Vi åkte till ”The Golden isles of Georgia” som utgörs av en grupp bestående av fyra öar. Totalt finns dock över 100 barriäröar som ligger utmed Georgias atlantkust. Barriäröarna som ligger här erbjuder en mycket vacker och unik natur och ett fantastiskt djurliv. Speciellt rikt är fågellivet som finns på dessa öar och våtmarkerna som kantar fastlandet. De olika barriäröarna som finns skiljer sig en hel del sinnsemellan. De varierar i storlek, tillgänglighet, bebyggelse och natur. En del är bebodda och andra obebodda och helt orörda. En del kan man åka ut till med bil eftersom det finns broar medans en del är man tvungen att åka färja för att komma ut på. Till en del av öarna krävs att man redan på förhand bokat färjeturen eftersom vissa öar endast tillåter ett visst max antal gäster per ö och per gång. Under högsäsong kan man få boka upp till 6 månader i förväg för att försäkra sig om att komma ut på vissa av öarna.

Längst med hela sin kustremsa har Georgia mycket fina stränder. Innanför strandremsan på fastlandet finns unika och speciella sump och våtmarker som karakteriseras av ett speciellt sorts gräs som växer här. Man lägger ganska snabbt märke till att dessa våt och sumpmarker även har sin speciella doft. Vattnet som kommer ur kranen doftar helt klart svagt av svavel. Vattenhöjden i dessa våtmarker styrs helt av tidvattnet. Ibland är det nästan torrt och vid andra tidpunkter kan man med enkelhet paddla genom stora delar.

Torsdagen på själva thanksgivningafton blev en resdag för oss. Det tog oss 7 timmar nons-stop att resa från Birmingham, AL till vår slut destination som låg strax utanför den lilla byn Darien i Georgia. Att det blev en bildag gjorde inte så mycket för allt är i princip ändå stängt på själva t-givning afton. Detta året hade vi varit förutseende nog att se till att packa matsäck att ha med oss. Vi gjorde ett stop i Savannah också detta året för att få chansen att få i oss lite middag. Vi blev tipsade om en resturang som var öppen och vi hade tur med att inte behöva vänta allt för länge innan vi fick bord. Från Savannah fortsatte resan en dryg timme till söderut innan vi var framme.

Vi bodde på ett verkligen supermysigt bed and breakfast mitt ute i våtmarken med en fantastisk utsikt över de stora våtmarkerna. När vi anlände var det kolmörkt så det var först på morgonen som vi kunde njuta av vidderna och vyverna. Vi bodde på The Blue Heron, uppkallad efter en av de fågelarter som finns här. Mannen var en pansionerad kemist och hans fru jobbade fortfarande som sjuksköterska. Eftersom vi anlände under thanksgiving var vi de enda gästerna förutom några av deras släktingar som kommit på besök. De fick oss dock genast att känna oss otroligt välkommna. Det finns många fördelar med att boka ett B&B istället för ett vanligt hotel om man har turen att hitta de bra B&B ställena vilket vi verkligen hade denna gång. Det blir oftast mycket mer personligt och gemytligt med ett litet B&B istället för ett vanligt hotel. Detta var verkligen som att välkommnas in i någons hem. Under kvällarna erbjöd de oss ett glas vin och några härliga pratstunder framför brasan i deras vardagsrum. Frukostarna var verkligen utsökta och lyxiga. Vackert dukat bord, härligt goda hemma lagade frukostar som man stod sig på många timmar. Vi fick allt från mumsigt goda våfflor med färsk frukt till ägarens utsökta räkomelett.

De fyra öarna som tillsammans fått namnet The Golden Isles of Georgia består av Jekyll island, St. Simons island, Little St. Simons island och Sea island. Förutom dessa fyra finns ett stort antal andra barräröar men dessa fyra har alla en broförbindelse med fastlandet.

Vårt första stop blev Jekyll island. Det var här de riktigt rika och fina familjerna som Vanderbildt och Rockefeller från New York samlades under 1900-talets början. De tillbringade delar av vintrarna här i ett mildare och skönare klimat. Det sägs att 1/6 av USAs totala rikedom var samlad på Jekyll island mellan 1886 och 1942. Det första telefonsamtalet från östkusten till Kalifornien på västkusten skedde från Jekyll island. Kring den gamla marinan finns massor med fina gamla lyxiga stora hus kvar att beskåda. Numer äger Georgia state ön. Här finns därför gott om allmänna stränder att bada och promenera på. Det finns cykelbanor kring hela ön som gör att man lätt kan promenera och cykla långa sträckor.

En del av barriäröarna är ägda av Georgia state och en del är fortfarande privata. Sea island är en av de privata öarna. Kanske kan man säga att en del av det forna Jekyll islands förmögenhet istället flyttat hit ut. Hit kommer man endast ut om man antigen bor här eller bor på hotellet. Huspriserna på denna ö ligger mellan 1.5 och 13 millioner dollar. Vill man bo en natt på öns enda hotel får man hosta upp 800 dollar per natt. Det var också här som 2004 års G8-möte hölls.

Från Jekyll island fortsatte vi ut till St. Simons island. Här finns en av de fem fyrarna som finns längst med Gerogias kust. St. Simons kändes betydligt mer turistig och kommerciell jämfört med Jekyll. På sommarnarn är det mycket hålligång och ön får stora mängder turister. Nu var det dock väldigt lugnt eftesom det var slutet på november. Ävem Little St. Simons island är privatägd men inte riktigt lika exklusiv som Sea island. Man kan faktiskt hyra hela Little St. Simons island som huserar upp till 30 personer för ca 6500 dollar. Men man kan också välja att övernatta här på några av öns bungalows för 400-500 dollar natten.

Fyren och fyrhuset på St. Simons Island.

Den vackra utsikten från vårt rum över de vidsträckta våtmarkerna.

Ännu en utsiktsbild. Då bilden är tagen är det lågvatten och man har svårt att tro att man redan nästa morgon skulle kunna paddla genom gräset här.

En av de stora lyxiga husen på Jekyll island som andvänts som vinter residence åt någon av de rika familjerna under sekelskiftet.

Klubbhuset på Jekyll island. Här samlades de förmögna familjerna och roade sig och åt sina måltider här.

Beachen på Jekyll island.

Beachen på Jekyll island. Man kan se på träden att det blåser en del här.

Savannah en av söderns pärlor

Nu blir det som sagt blogpaus några dagar eftersom vi åker iväg på liten mini-semester till Georgias atlantkust och barriäröar imorgon och inte kommer hem förräns på söndagkväll. Jag tänkte dock att jag kunde låta er läsa om den resan vi gjorde förra året just under Thanksgivning. Savannah i Georgia är en stad jag snabbt förälskade mig i.


Savannah lär vara USAs mest hemsökta stad sägs det. I många av de gamla husen lär det gå omkring osaliga andrar och väsen. Staden har också uppnåt kultstatus pga av boken och filmen ”Midnight in the garden of good and evil” skriven av journalisten John Berendt 1994. Boken låg på New York Times bästsäljarlista i fyra hela år. Detta ledde till en regelrätt turistinvasion. Turister flockas fortfarande till Savannah. Staden är ganska liten med sina 132 000 invånare vilket också adderar till dess charm men ändå kommer varje år 6 miljoner besökare hit.

Savannah är en plats man lätt förälskar sig i. Här blomstar söderns atomsfär av gamla bomullsplantager, viktoriansk arkitektur, iste och ”Borta med vinden”-känsla. Här lever charmen och romatiken av den gamla södern kvar än i dag.

Staden är otroligt vacker och ligger vid Georgias atlantkust. Detta är en av USAs äldsta kolonialstäder. Staden grundades 1733 av den engelske generalen Olgethorpe. Det har länge varit en betydande hamnstad eftersom huvuddelen av produkterna från Nya Världen skeppades härifrån till Europa. Från Savannah exporterades bomullen som producerades nere i södern. Längst med Savannah River som flyter genom staden ligger ett mysig promenad och restrurang-stråk. Här vid floden ligger också ”Savannah Cotton Exchange” där mycket av södern bomull skeppades för export till europa.

Under det amerikanska inbördeskriget sattes många av städerna i brand av trupperna i norr. Savannah var ett undantag, för när nordstatsgeneralen Sherman fick se Savannah blev han så betagen av dess skönhet att han istället gav bort staden i julklapp till preident Lincon. Telegramet lär ha sett ut så här:

"I beg to present you as a Christmas gift the City of Savannah, with one hundred and fifty guns and plenty of ammunition, also about twenty-five thousand bales of cotton."

Skönheten i Savannah är fortfarnde påtaglig. Här finns många grönområden och parker, fina promenadstråk och charmiga gågator. Spansk mossa hänger i träden och svajar lätt i vinden. Det är en grön och frodig stad med massor av gamal sydstats charm. Dessutom en av USAs städer där man kan promenera till det mesta. Här finns många gamla vackra hus att titta på. Många har dessutom guidade visningar så att man kan få höra om hur livet utspelade sig i staden under tidigare århundraden. Vi besökte Owens-Thomas house. I sin deklaration fick han ta upp de 10 slavar han hade som jobbade i hans hem. Dessa slavar hade det dock betydligt bättre än de som var tvungna att jobba ute på bomullsfälten dagarna i ända. Slavarna förde med sig en hel del av sin egna kultur (Gullah kulturen). De brukade måla väggar och tak i en speciell indigo blå som skulle hålla onda andar borta. Denna färg kan man fortfarande se i uthuset där Owens-Thomas slavar bodde.

Staden är känd för sin arkitektur, historia och charm. Men har genomgått sin berskärda del av prövningar under årens lopp. Under 1930 och 1940 talet höll mycket av den gamla ursprungliga arkitekturen på att försvinna då man rev flera gamla byggnader för att ge plats till nya och för att kunna bygga parkeingsplatser mm. Stor heder ska dock gå till de sju kvinnorna som under denna period bildade The historic Savannah Foundation, som såg till att bevara de flesta av de gamla kulturella husen och byggnadern vilket gör Savannah till den pärla den än idag är. Naturligtvis kan man också gå på visningar i Jim Williams hem där flera av scerna ur den berömda ”Midnatt i ondskans och godhetens trädgård” utspelades. Detta är också dessutom en av stadens vackraste hus.

Under 1820-talet drabbades staden av en epidemi av gulafebern som skördade många av Savannahbornas liv. Kanske därför anses det ha blivit och fått ryktet som USAs mest hemsökta stad. Om ni någon gång har hört uttrycket ”Saved by the bell” så kommer det härifrån. Eftersom man begravde så pass många under epidemin så var man ibland rädd för att begrava folk som ännu inte var riktigt döda (lär ha haft med gulafeberns symtom att göra också). Vid varje grav satte man däför en liten klocka med ett snöre som var borrat ner genom kistan. Om den begravde inte var riktigt död kunde han ringa i sin klocka för att de skulle gräva upp honom. Varje natt hade man en person som fick sitta vid stadens kyrkogård och hålla vakt. Ni kan ju själva tänka er vad som hände när vinden susade genom kyrkgården om natten...
I Savannah finns det gått om olika spökturer som man kan åka på. Vi testade en för skojsskull men inte såg vi skymten av några spöken. Lägg hellere pengarna på en guidad tur genom staden med hästdroska för att få insupa historia och arkitektur.

Strax utanför Savannah ligger Tybee island. Detta är en av Georgias många öar som ligger längst med atlantkusten. En vacker ö med små samhällen och hamnar. Här kan man sola och bada om sommaren och gå på många härliga strandpromenader. Det gamla fyrhuset är helt klart värt ett besök.

För er som facineras av gamla vackra kyrkogårdar så finns den berömda Bonaventure Cementary som finns med i filmen ”Midnight in the garden of good and evil”. Detta är en gigantisk judisk kyrkogård. Den är otroligt vacker och stämningsfull att besöka.

Savannah har iallfall jag förälskat mig i och återvänder gärna fler gånger hit.



En tur med häst och vagn är populärt och trivsamt sätt att se staden på. Finns många sådana guidade turer att välja bland.


Det finns gott om parker och town squares som är mysiga och vackra.


Detta är Bonaventure kyrkgården som ligger strax utanför Savannah. Det är här flera av scenerna i filmen spelades in. Det är nog den vackraste kyrkgården jag besökt.


Eftersom Savannah ska vara söderns mest hemsökta stad finns det gott om spökturer att uppleva. Dessa är dock mycket turistfälla över och känns inte värt pengarna direkt. Kan gott skippas.

Savannah river flyter genom staden och är vacker. En promenad längst med floden är trevligt och det ligger många resturanger längst med flodgatan också.


Denna sylta hamnade vi på förra året på självaste Thanksgivning day med alla andra stackars ensamma människor som inte hade någon familj att fira med. Det blev dock en riktigt trevlig kväll med många öl och livemusik.



Huset där många av scenerna i filmen ”Midnight in the garden of good and evil” spelades in.


Gatorna är vackra, överallt finns den spanska mossan. Det mesta ligger inom promenadavstånd och här kan man verkligen parkera bilen och gå nästan överallt.


Denna byggnade var den gamla Savannah Cotton Exchange. Här handlade man med bomull och skeppade bomullen på export.


Många parker, grönområden och vackra hus att njuta av erbjuder Savannah.

Thanksgivning

Bild från thepioneerwomancooks.com

Denna vecka är det långhelg här i USA. Det är nämligen Thanksgiving som går av stapeln på torsdag och man är också ledig dagen efter thanksgivning. Detta är den största av högtiderna i USA. Det är en riktig familjehögtid precis som julen är för oss i Sverige. Thanksgivning firas i USA och i Kanada fast på olika datum. I USA firas det alltid på fjärde torsdagen i November (i år blir det 22 november). Det är USA:s längsta helg med fyra hela dagar ledighet (att jämföra med tex julen som bara innebär en dags ledighet). Detta är den stora högtiden då hela familjen samlas och äter traditionell thanksgivning meny. En traditionel thanksgivning måltid består av kalkon, stuffing, potatismos, brunsås, sötpotatis, tranbärssås, majs, och pumpa paj.

Ursprungligen firade man en lyckad skördesäsong. Numer samlas man och firar allt som man är tacksam över. Det hela går ut på att ha trevligt tillsammans med familjen och att äta god mat precis så som det är för oss under julen.

Thanksgivning började bland pilgrimmarna i Massachusetts. De var mycket tacksamma för att indianerna hade visat dem hur de skulle odla majs och fånga ål. Utan hjälpen från indianerna hade de nya invandrarna kanske aldrig klarat sig på sin nya kontinent. Här var ju odlingsförhållandena helt annorlunda mot vad de var vana vid i europa. Växter och frön som de hade haft med sig klarade sig inte i det nya klimatet. Dessa pilgrimmar åsidosatte därför en dag där de firade sin skörd för första gången 1621.

Under thanksgivningday är det mesta stängt. Eftersom vi inte känner att vi har någon större anknytning till T-giving och dessutom inte har någon familj att umgås med här så har vi valt att passa på att resa iväg på en längre bilresa istället. Gäller att passa på när man för en gångs skull har fyradagars ledghet på raken. På torsdagmorgon beger vi oss mot Georgias Atlantkust (bilresan tar ca 7-8 timmar). Utanför Georgias kust ligger ett flertal unika barräröar. Dessa har en mycket speciell natur och kultur. Här finns många av rötterna till den afro-amrikanska kulturen. Vi kommer att besöka några av dessa öar under denna långhelg.

Dagen efter thanksgivningday är känt som Black Friday. Detta är den allra största shoppingdagen på hela året i USA. Detta är inkörsporten för julhandeln. Under denna fredag gäller massor av specialpriser och erbjudanden. Folk köar i timmar. De största lockpriserna sker under tidig tidig morgon. Folk köar och är beredda att rusa in och grabba tag i sina föremål redan före kl 05 på morgonen. Själv är jag alldeles för morgontrött för att black Friday ska vara interessant. Jag betalar gärna lite mer för att slippa gå upp tidigt och trängas. Men för er som plannerar att göra kap under black Friday önskar jag er en riktigt lyckad shoppingdag.

Helg med mycket höstfärger

Helgen har varit riktigt skön. Jag har hunnit med allt jag gärna ville hinna med också. Lördagsmorgonen blev lite stressig för både jag och C skulle på massage och eftersom vi bara har en bil så fick jag köra honom dit först och sedan åka hem, fixa en del saker och sedan åka tillbaka. Men massagen var underbar som alltid. Lördag eftermiddag och kväll ägnade jag mig åt mer julklapps shopping på Gallerian. C åkte och lämnade mig där och åkte sedan hem eftersom han inte är mycket för shopping och sedan ringde jag då jag ville bli upphämtad. Jag köpte två gemensamma klappar till oss båda, en kaffekvarn för att kunna mala kaffebönor och få riktigt gott färskmalet morgonkaffe. Jag slog också till på ett våffeljärn. Visst smakar våfflor och pannkakorn nästan samma men det är ändock lite kul att kunna göra våfflor ibland. Sedan hittade jag en underbar luvtröja på Banana Republic i 100% cashmere som var ljuvligt go och skön. Den får C ge mig i julklapp fast jag köpt den själv J

Igår var både jag och C ute och kollade efter julklapp till lilla I som är C´s systerdotter. Hon är den enda som kommer att få en julklapp skickad. Normalt skippar vi att skicka klappar till Sverige. Fraktkostnaderna brukar inte göra det speciellt lönsamt att skicka julklappar. Men vi hittade några riktigt söta outfitts till lilla I.

Söndagen ägnade både jag och C åt våran nya gemensamma hobby, att fota. Hela söndagen blev en riktigt fotodag. Höstfärgerna är nämligen helt spektakulära just nu kring Birmingham. Vi åkte upp till ett ställe som heter Shades Crest Road. Här ligger många fina hus längst med en brant bergskant och vägen går precis längst med kanten. Det är en helt otrolig utsikt härifrån över dalen och berskullarna. Vi ställde bilen och tog en promenad med kamerorna. Vi fick många fina foton fast det var lite mulet. Det som är lite irriterande är att det på många ställen är så svårt att promenera. Vägen här var ganska smal, någon väggren fanns inte alls. Så man fick antigen gå på vägen och akta sig noga för trafiken eller delvis gå på folks tomter och gräsmattor då man skulle stiga åt sidan för trafiken. Men det gick ju bra och vi fick en härlig promenad. Utsiken ovan är tagen från Shades Crest Road.

Godisbilarna är ute och racar på matbordet.

Ahlgrensbilar ett riktigt" sött" motiv.

m and m´s är ju både goda och har bjuder på härliga färger. m and m´s peanuts är min nya favorit.

Amerikansk postlåda.

Härliga färger på bladen.

Denna söta och charmiga korvgrill låg där vi var och fotade. Det är en av mina läsare på bloggen som tidigare bott i Alabama som tipsade mig om denna korvgrill. Tack :-)

Klicka gärna på bilden för att förstora den något och lägg märke till de söta ljusslingan med hotdogs som hänger under taket.

Så här ser det ut hemma hos oss nu. Vårat Japanska lönnträd har fått en riktigt intesiv röd och härlig färg.