Sitter här på jobbet nöjd över att kunna lyssna på min favorit radiokanal nämligen Radio Stockholm medans jag labbar. Jag har ett par trådlösa hörlurar som gör att jag kan gå omkring och lyssna medans jag jobbar vilket är underbart. Som Annika nyligen skrev om på sin blogg är det faktiskt fantastiskt med all modern teknologi som gör att man faktiskt kan lyssna på svenska radioprogram och se svenska tv-program över nätet. Jag bodde ju utomlands i slutet på 80-talet också och det är stooor skillnad på då och nu. Då fanns ju inte internet – man kunde inte blogga, inte surfa, inte maila, inte skypa eller vinka till varandra över nätet med sin webkamera. Då var det dyra mycket korta telefonsamtal en gång i veckan med nära och kära hemma i Svedala och annars var det handskrivna brev som gällde. Känns verkligen som den moderna teknologin tagit ett gigantiskt kliv framåt. Att bo utomlands nu med dessa möjligheter underlättar verkligen kontakten med dem man har hemma och är en stor tröst och glädje.
Sitter som sagt här med ett litet leende på läpparna och lyssnar på trafikrapporten och annat som sker i Stockholm. Känns underbart.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
6 comments:
OH YESS!! Det är för underbart. När jag kom till US 90 fanns inget av detta. Det var att digga läget, liksom. NU kan vi lyssna på radio, se TV, få brev på en sekund, läsa på nätet...Visst är tekniken fantastiskt!
Lite kul att du går och lyssnar på Radio Sthlm. Radio Sthlm som är så BRA!!! Visst känns det nästan overkligt när man hör trafikrapporter mm...
KRAM!!!
Annika, jag visste att du skulle förstå detta inlägg till fullo. Jag är ju en Stockholmstjej som du så det är rätt naturligt att jag diggar just den kanalen.
internet är verkligen fantastiskt, allt man vill veta finns på nätet typ, så bra! och bloggar är ju också en positiv följd av internet!
Javisst är det så!
Man har tur som kan vara så nära fast man är så långt bort.
Ibland tänker jag på hur det var ännu längre tillbaka när den stora emmigrationsvågen från Sverige vandrade hit.
Tänk! Då visste de inte ens om de skulle klara resan och komma fram med livet och hälsan i behåll. De kunde inte språket. Och de visste att även om de skulle klara av att bygga upp ett nytt och bättre liv så skulle denna resan inneböra att de aldrig aldrig aldrig någonsin skulle få återse Sverige eller nära och kära som stannade kvar. HU!!!!!
Jag kan itne ens föreställa mig den känslan!
Men tyvärr finns det ju fortfarande sådana flyktingar runtom i världen.
Nej, vi har det verkligen bra och jag försöker tänka på det de gånger jag får enorm hemlängtan...
kramar!
Sparkling, ja jag skulle verkligen inte kunna tänka mig att leva utan internet. Skulle känna mig helt handikappad.
Saltis, ja som du säger får man verkligen vara tacksam över de möjligheter man har. Jag tänker också på stackars Karl-Oscar och Kristina och de andra på deras tid. Att emmigrera då var ju något helt annat än vad det är idag. De måste varit otroligt motiverade och modiga.
Håller med dig fast ibland saknar jag att få brev!
Post a Comment