Några tankar från andra sidan atlanten

Det finns en del klara nackdelar med att vara utlandssvensk och befinna sig långt bort från familj och vänner. Bor man så pass långt bort att man har hela Atlanten som ligger mellan en själv och sina nära och kära så kan man inte åka till Sverige så ofta som man gärna hade velat. Att vi inte kan det beror på både kostnader och semesterdagar. Det är inte helt billigt att flyga så pass långt och detta i kombination att vi har mycket mindre semester här jämfört med vad vi hade i Sverige gör det svårt att kunna resa dit oftare än en gång per år för oss. Vi har valt att lägga våra Sverige resor till sommaren för att vi tycker att Sverige är som vackrast då. Dessutom är det som allra varmast här och det kan vara skönt att få komma iväg och slippa en del av den tryckande och fuktiga hetta som råder här på sommrarna. Nu i sommras var vi hemma tre veckor. Det var jättekul men också ganska stressigt fast vi hade tre hela veckor på oss. Att åka till Sverige mindre än två veckor skulle knappt kännas värt det hela med tanke på pris, avstånd och jetlag.

Nu till helgen gifter sig C´s kusin. Det är verkligen jättetrist att vi inte kan vara med på bröllopet speciellt då det är någon i familjen som vi tycker väldigt mycket om. Detta är en av de stora nackdelarna med att vara utlandssvensk. Tidigare gifte sig en av C´s allra äldsta och bästa vänner och vi kunde inte heller vara med på detta bröllop. Det är verkligen tråktigt att behöva gå miste om dessa händelser. C´s barndomsvän och hans fru fick en New York resa i bröllopspresent och kombinerar denna resa med att också åka och hälsa på oss. Vi får besök av L och hans fru nästa vecka. Det ska bli jättekul. Känns nästan som vi fick en stor del av den presenten.

Något annat som jag också upplevt som oerhört jobbigt var när min älskade Mamma halkade på en isfläck i vintras och bröt sitt knä. Att befinna sig så långt bort när hon var skadad kändes mycket jobbigt. När någon i familjen råkar ut för något vill man ju kunna åka dit bums och vara där vid deras sida. Extra jobbigt var det då jag visste att min pappa var bortrest utomlands då och min bror som är bosatt i Moskva inte heller kunde finnas vid mammas sida på en gång.

Sedan saknar jag också alla de där små tillfällena och stunderna i vardagen då man träffas. Söndagmiddagar hemma hos mina föräldrar, umgänget med min svägerska och få se hennes lilla I göra sina framsteg i vardagen, att umgås med vänner utan att det blir så där stressigt och intensivt som det så lätt blir då man bara har tre veckor på sig. Jag saknar att inte kunna få fysiskt krama om mina nära och kära så ofta som jag skulle vilja. Även om vi åker hem en gång per år och de kommer hit och hälsar på någon gång per år så blir det ändå väldigt få tillfällen. Detta är något jag tänker på ganska ofta när jag funderar på och avväger hur länge vi ska bo här och hur vi egentligen ska göra för att leva våra liv på bästa sätt. Det finns liksom inget enkelt svar hur mycket man än brottas med dessa tankar.

Visst är det toppen att utveckligen har gått framåt och att man numer har internet, kan mailas, skicka bilder, vinka via webkamera, ringa billigt osv. Men trots allt kan detta ändå inte ersätta en riktig kram. Vi hoppas att imorgon kunna få till en bra uppkoppling till A och P som gifter sig. Stort grattis till er och vi är med er i våra tankar och förhoppningsvis också via webben. Jag hoppas ni får en helt underbar dag med kanonfint väder till utomhus vigseln i Ekotemplet.

Skål och stort grattis till brudparet!