En resa till Louisiana blir också en kulinarisk resa för smaklökarna. Louisiana är en stat som har ett otroligt utbud för resenären som befinner sig här. Både Cajun och Creolköket har otroligt mycket goda och spännande rätter att erbjuda.Här finns ett otroligt rikt smakutbud beroende på att just så många olika kulturer möts här får man en härlig mix av spanskt, franskt, afrikanskt, englskt, amerikanskt.Det kryddstarka dominerar en hel del av Cajunköket. Jag gillar själv kryddor och starkt så det fanns mycket som jag tyckte om. Vi smakade ju kräftorna som kokats i sin speciella kryddblandning. I Louisiana finns en mängd olika kryddstarka såser att välja bland. Här nere i Tabascobältet dominerar chilifrukten. Habaneron är intesivt stark, Chipotlen har en fin lite rökig smak och den gröna Jalapenon är relativt mild och len i sin smak (iallafall i jämförelse med Habaneron).
På lördag kväll såg vi till att gå ut och äta på en traditionell Cajun resturang vid namn Prejeans. Här spelades även traditionell live musik för området. Cajunköket domineras förutom det kryddstarka av mycket fisk och skaldjur. Även ris förekommer i en mängd olika variationer vilket är naturligt med tanke på de många risodlingarna som finns här. Jambalayan som är en risrätt har sitt ursprung här. Till förrätt beställer jag en en liten skål traditionell Gumbo som är ett slags sopp-ragu som görs antigen med skaldjur, kyckling, kött eller kryddig korv. Jag väljer en skaldjursgumbo. Den mörka kryddiga såsen är ljuvlig även om hettan får min näsa att börja rinna något så njuter jag av varje sked. Den mörka färgen kommer från redningen som görs med något som bara finns här som kallas för ”roux”. Kommer ni till Louisiana så bara måste ni prova Gumbo. Till huvudrätt beställde jag fisk, Red Snapper som var toppad av krabbkött och till detta serverades vad som kallas för ”dirty rice”. Det får sitt namn från den mörka färgen som i sin tur kommer från att man har i små bitar av kycklinglever i det vita riset. Man blandar också ner grön paprika, selleri och lök, dessa tre utgör den heliga tre tre-enigheten i Cajunköket. Till efterrätt blev det Breadpudding Acadian style som var breadpudding som severades ungsbakad med en varm äppelsirap sås med pecannötter. Både jag och C njöt för fulla drag av varje sked vi stoppade i oss. Både ordentligt mätta och belåtna lämnade vi Prejeans resturang.
Det är helt klart kryddorna som dominerar här nere. Det finns massor med olika kryddblandingar att köpa, kryddstarka såser, speciella kryddiga korvar som man inte hittar någon annanstans och mycket mycket mer. I Louisana går man inte hungrig men däremot kan det vara bra att ha lite pappersnäsdukar i fickan att snyta sig med av alla de heta smakerna.
Detta är en skaldjurs gumbo som jag fått in som förrätt. Den innehåller både krabba, räkor, kräftor och andra skaldjur. Såsen eller buljonen är intensivt mörkfärgad av raux-redningen och kryddorna. Till gumbo serveras alltid ris. God och stark var den.
Till huvudrätt beställde jag in fisk med krabbkött ovanpå och till detta serverades "dirty rice" samt majs.
7 comments:
Mums, det låter jättegott! Hi hi, min näsa börjar också alltid rinna av kryddstark mat. Men det ska ju vara bra för att rena luftvägarna och enligt O också för vikten att äta stark mat!?
Brukar din mamma laga stark mexicansk mat hemma? Jag tänkte att du kanske är van vid stark mat hemifrån...?
Petra, det är lustigt hur man kan reagera på just stark mat. Vissa börjar svettas så att det rinner, andra som du och jag blir snoriga och sedan finns det de som får tårar i ögonen. Jag känner nog att jag är ganska van vid stark mat då min mamma alltid lagat ganska starkt och kryddad. Men i vår familj är märks det fortfarande att mamma är hel Mexikanen för hon tål betydligt mer än oss andra. Men jag tycker kryddstark mat är god.
mmmm jag alskar Cajun-kryddad mat! Vi gor nagra olika recept med kyckling i cajunkryddor och yoghurt baserade saser som faktiskt blir himla goda. Dock ar jag ingen hojdare pa valdigt stark mat... jag alskar kryddor men det far inte vara sa starkt att man inte kanner vad det smakar!
Vad gott det låter! Jag älskar också starka kryddor och när det är hett är det bra för det gör att man får i sig mer mat, jag blir hungrig bara av doften.
Har du några bra recept?
Ser i kommentaren till Petra att din mamma är från Mexico och van vid den starka maten som serveras där. Min pappa var från Indonesien, en stad som heter Padang och den mat som serveras i Padang är så stark så att andra indoneser inte kan äta den, säger de. Jag klarar definitivt inte den styrka pappa kunde äta! Han knaprade på färska minichilifrukter som godis. Och på maten lassade han gärna 2-3 matskedar Sambal, en röd chilipasta från Indonesien. För mig räcker en tesked ungefär ...
Millan, håller med dig om att det absolut inte får vara så starks så att man inte känner vad det smakar. Detta med kryddor och stark mat är ju också något man gradvis vänjer sig vid så är man van vid det kan man ju äta starkare mat än någon som inte är så van vid det.
Marianne, vad kul och spännande att din far var från Indonesien. I olika delar av Mexico är det också så som du beskriver att det är från den delen din pappa var från. Alltså i vissa delar äts jättemycket stark mat och andra delar är man inte alls van vid att äta lika starkt. Mamma brukar göra egna inläggningar med olika typer av chilisorter och hon äter dem ungefär som du beskriver att din pappa gjorde. Vissa delar av asien har ju mycket både god och stark mat.
Mmm låter så läckert när du beskriver det. Gillar också stark mat, och lagar själv ganska starkt. Men ligger nog ändå i lä jämfört med det du beskriver. Men tror helt säkert det är jättegott.
Jag visste inte att din mamma är mexikan! Har ju inte följt din blogg från början.
Jag har ätit gumbo i North Carolina en gång och det var gott!
Post a Comment