Tuesday, June 3, 2008

Kräftfiske i Louisiana


Vi anländer till Kaplan, Louisiana strax efter lunch söndag. Kaplan ser inte ut att vara mycket för världen. Detta är en liten sömningsmåstad långt ner i djupaste Cajun country. Byn har ca 5000 invånare och huvudgatan imponerar föga. Strax utanför byn bor våra grannars föräldrar, Glenda och Carlton. Dessa varma goa människor bjöd oss på många oförglömliga minnen och gjorde våran resa till Louisiana mycket speciell på många sätt. Man upplever så otroligt mycket mer genom att vara gäst hos någon som kommer från trakten jämfört med att bara vara där som vanlig resenär eller turist. Kan ju kanske tyckas lite märkligt att vi åker och hälsar på våra grannars föräldrar men vi har mycket bra kontakt med våra grannar Kim och Mike och och Kims föräldrar har vi träffat fler gånger innan och pratat mycket med så det kändes naturligt att åka och besöka dem och vi fick det som sagt underbart trevligt.

Söndag eftermiddag ger vi oss ut på kräftfiske vilket sker på risfälten. Risfälten blötläggs under risets växtcykel men man blötlägger också fälten mellan såddarna och odlar inte på samma fält två år i rad. Risbönderna har därför fält som står ”tomma” som kan användas till kräftfiske. På dessa ”tomma” men blötlagda fält läggs sedan burar ut. Eftersom vattennivån på dessa fält max är en halvmeter djup används en slags båt med ett skovelhjul som driver båten framåt. Burarna har lags ut i prydliga rader. Båten tuffar sakta fram och Carlton lyften vant upp bur efter bur och tömmer varje bur på ett speciellt bord som finns på båten. Kräftorna sorteras sedan efter storlek på bordet och de som är för små slängs tillbaka för att få chansen att växa till sig. Snart har vi fyllt fyra stora säckar med kräftor . De ger ifrån sig ett lätt knastrande ljud där de försöker kravla omkring på varandra för att komma ut. Risfälten verkar krylla av kräftor för vi får ihop ca 120 kg! Kräftorna lastas in i bilen för det är nu dax att åka hem och laga till dessa och möta gästerna som är inbjudna till denna Louisiana style kräftskiva.

I Sverige är ju kräftsäsongen som bekant i augusti men här är kräftsäsongen på våren istället. Vi befinner oss nu i slutet på säsongen och detta är troligtvis den sista kräftskivan för Carlton och Glenda. De sägs få lite segare skal i slutet på säsongen och man får kämpa lite mer då man skalar dem. Det är något vi inte har något emot då vi bjuds på denna kryddstarka delikatess. Imorgon berättar jag om hur kräftskivan gick till.


Här har man alltså lagt ut kräftburarna i risfälten utan ris men som ändå svämmats över med vatten.

Vi drog upp bur på bur och kräftorna hälldes ut på detta "bord" och sorterades efter storlek.

Båten var annorlunda och den drevs framåt med denna typ av skovelhjul. Botten på båten var platt och det var som någon slags flakbåt. Vattnet var allt annat än klart som ni ser men här trivdes kräftorna utmärkt.



Vi fick upp reljält med kräftor. Detta är signalkräftor precis som de vi har hemma i Sverige. Mycket av signalkräftorna vi har hemma har ju faktiskt importerats till Sverige just från Louisiana en gång i tiden.

Det blev totalt ca 120 kg kräftor! Så det räckte och blev över till ett kräftkalas som heter duga. Underbart goda. Fortsättning följer imorgon då jag berättar om hur ett traditionellt kräftkok går till här nere i Cajun country.

13 comments:

Anne said...

Oj, 120 kg kräftor. Det var inte lite det heller. Vad spännande och häftigt vara med på ett äkta kräftfiske i Louisiana. Som du säger så blir det nåt helt annat att kunna få vara med folk som bor och lever på platsen, vad fint ni fått sån kontakt även med grannarnas föräldrar att dt var helt naturligt och självklart hälsa på dem när ni åkte på utflykt. Jag kan tänka mig det blir mer starkkryddade kräftor som ni åt på kräftskivan, kommer i alla fall ihåg att du tidigare berättat om kräftor och att de kryddas annorlunda än det vi är vana vid hemifrån.

Annika said...

My godness så mkt kräftor!!
När vi var på svensk kräftskiva i september här så fick vi inte tag på "svenska" kräftor från IKEA utan istället blev det kräftor från Louisiana kryddade a la cajun. ALLA älskade dom!! Men jösses så kryddstarkt det VAR.
Fina bilder från en trevlig utflykt.

Marie said...

mmmmmm.... jag älskar kräftor! blir till att åka till louisiana i maj/juni o sen kräftpartaj i sverige i augusti! =)

Desiree said...

Anne, det kändes som om det aldrig tog slut. Man kunde fiska hur mycket som helst. Dessa är starkt kryddade och underbart goda. Jag tycker nästa bättre om hur dessa till lagas med den starka kryddningen faktiskt.

Annika, jag har aldrig sett så mycket kräftor som vi fick där nere. Jag förstår att alla älskade dessa kräftor du bjöd på för de är ju bara såååå goda!

Marie, japp du får säga till så åker vi ner med dig till Lousiana och fiskar kräftor. Det svåra blir väl att transportera hem dem med flyget ;-)

Fröken Anki said...

Wow, vad mycket kräftor. Nu blir jag ju sugen på kräftkalas. Undrar hur vi ska lösa det till hösten?

Vad kul att kunna få åka och hälsa på folk så där. Det blir verkligen en helt annan upplevelse av en plats då. Det håller jag med om!

Petra H said...

Wow, Desiree ni fick verkligen en härlig minisemester i Louisiana - kräftfiske i risfält har jag aldrig hört talas om :D
Vi pratade just om kräftor med mina föräldrar när de var här och O berättade att de fiskade kräftor när han var liten men sedan kom kräftpesten även till Spanien och kräftorna dog ut.. dock verkar det inte vara något som man äter i Spanien så som man gör i Sverige och uppenbarligen Louisiana!
Vi har förresten hittat en massa kräftgrejor (tallrikar, skålar, handdukar etc) på Marshalls som vi har köpt till den nya sommarstugan så nu ska det hinnas med kräftskiva också i sommar (innan jag åker tillbaka den 1 augusti så lite för tidigt) - kul!!
Ser framemot att läsa om kräftskivan!

Desiree said...

Fröken Anki, vi uppskattade verkligen att få komma och hälsa på och få uppleva ett riktigt Louisiana kräftkalas med kräftfiske och allt.

Petra, kräftfiske i risfält var något helt nytt för mig också. Bara risfälten i sig kändes väldigt exotiska att se. Det är ju toppen att du hinner med en svensk kräftskiva innan du beger dig tillbaka till din tropiska ö. Kul att du hittat kräftgrejor på marshalls.

Sporty Spice said...

Åh vad härligt! Jag älskar kräftor. Mums - du får berätta om kräftskivan. Jag tror aldrig att jag ätit kräftor kryddade Cajun style. Haha, man ska kanske ha svensk kräftskiva i år och tvinga på släkten löjliga pappershattar. =)

Ulrika said...

Vi blev bjudna på kräftskiva av en dam som bor söder om New Orleans nära Jean LaFitte nationalpark.

Det var 90 pounds kräftor på ett stort bord utomhus och det var inte bara kräftor utan potatis, korv, vitlökar och majs var kokade med kräftorna. För att inte tala om kryddat! Mums!

En jobbarkompis till mig kommenterade sitt intryck av svenskt kräftkok så här:

"They boil the crawfish as they are and then they add som grass"

LOL!!! Dill förstås menade han men det var för honom helt obegripligt hur vi kunde göra så med kräftorna

Marianne said...

Vilket äventyr! Smart att använda risfälten till kräftor var annat år, på så sätt gödslas väl jorden i stället för att utarmas. Det låter så gott med cajun-kräftor!

Hihi, kom att tänka på en kräftskiva vi hade i Turkiet. På turkiska heter kräftor böcek = insekt. Turkarna ville inte äta kräftor utan stirrade med fascinerat äckel på oss svenskar när vi glufsade i oss.

Millan said...

Wow vad haftigt!! Vad skoj att ni kunde besoka era grannars foraldrar for det ar verkligen sannt som du skriver att det ger mycket mer nar man bor hemma hos nagon som kommer fran stallet! Man far liksom se platsens 'riktiga' sida istallet for bara turiststrak.
Vad roligt med kraftfiske!! Jag alskar kraftskivor sa ser fram emto att lasa hur en i Louisiana gar till!!

Desiree said...

Sporty, jag tycker absolut att du ska prova på kräftor cajun style om du får tillfälle för de är super duper goda!

Ulrika, ha ha rolig kommentar din kollega hade angående sättet vi kokar kräftor i Sverige. Jag gillar hur de lagar dem här jättemycket.

Marianne, roligt att man i Turkiet kallar kräftor för insekter. Det verkar som om det på många ställen inte är vanligt att man äter kräftor.

Millan, det var underbart sätt att komma nära inpå Louisiana och cajun kulturen genom att faktiskt bo hos folk som bor och kommer från trakten. Detta adderade en helt annan dimension på resan.

Lullun said...

Det verkar verkligen ha varit ett lyckat besök; så mycket ni fick vara med på. Kul! själv är jag ju västkusttjej såjag föredrar havskräftor dock; det enda i havsväg jag saknar här. Nu ska jag ta och läsa om tillagningen. :-)