Kräftfiske i Louisiana

Vi anländer till Kaplan, Louisiana strax efter lunch söndag. Kaplan ser inte ut att vara mycket för världen. Detta är en liten sömningsmåstad långt ner i djupaste Cajun country. Byn har ca 5000 invånare och huvudgatan imponerar föga. Strax utanför byn bor våra grannars föräldrar, Glenda och Carlton. Dessa varma goa människor bjöd oss på många oförglömliga minnen och gjorde våran resa till Louisiana mycket speciell på många sätt. Man upplever så otroligt mycket mer genom att vara gäst hos någon som kommer från trakten jämfört med att bara vara där som vanlig resenär eller turist. Kan ju kanske tyckas lite märkligt att vi åker och hälsar på våra grannars föräldrar men vi har mycket bra kontakt med våra grannar Kim och Mike och och Kims föräldrar har vi träffat fler gånger innan och pratat mycket med så det kändes naturligt att åka och besöka dem och vi fick det som sagt underbart trevligt.

Söndag eftermiddag ger vi oss ut på kräftfiske vilket sker på risfälten. Risfälten blötläggs under risets växtcykel men man blötlägger också fälten mellan såddarna och odlar inte på samma fält två år i rad. Risbönderna har därför fält som står ”tomma” som kan användas till kräftfiske. På dessa ”tomma” men blötlagda fält läggs sedan burar ut. Eftersom vattennivån på dessa fält max är en halvmeter djup används en slags båt med ett skovelhjul som driver båten framåt. Burarna har lags ut i prydliga rader. Båten tuffar sakta fram och Carlton lyften vant upp bur efter bur och tömmer varje bur på ett speciellt bord som finns på båten. Kräftorna sorteras sedan efter storlek på bordet och de som är för små slängs tillbaka för att få chansen att växa till sig. Snart har vi fyllt fyra stora säckar med kräftor . De ger ifrån sig ett lätt knastrande ljud där de försöker kravla omkring på varandra för att komma ut. Risfälten verkar krylla av kräftor för vi får ihop ca 120 kg! Kräftorna lastas in i bilen för det är nu dax att åka hem och laga till dessa och möta gästerna som är inbjudna till denna Louisiana style kräftskiva.

I Sverige är ju kräftsäsongen som bekant i augusti men här är kräftsäsongen på våren istället. Vi befinner oss nu i slutet på säsongen och detta är troligtvis den sista kräftskivan för Carlton och Glenda. De sägs få lite segare skal i slutet på säsongen och man får kämpa lite mer då man skalar dem. Det är något vi inte har något emot då vi bjuds på denna kryddstarka delikatess. Imorgon berättar jag om hur kräftskivan gick till.

Här har man alltså lagt ut kräftburarna i risfälten utan ris men som ändå svämmats över med vatten.

Vi drog upp bur på bur och kräftorna hälldes ut på detta "bord" och sorterades efter storlek.

Båten var annorlunda och den drevs framåt med denna typ av skovelhjul. Botten på båten var platt och det var som någon slags flakbåt. Vattnet var allt annat än klart som ni ser men här trivdes kräftorna utmärkt.

Vi fick upp reljält med kräftor. Detta är signalkräftor precis som de vi har hemma i Sverige. Mycket av signalkräftorna vi har hemma har ju faktiskt importerats till Sverige just från Louisiana en gång i tiden.

Det blev totalt ca 120 kg kräftor! Så det räckte och blev över till ett kräftkalas som heter duga. Underbart goda. Fortsättning följer imorgon då jag berättar om hur ett traditionellt kräftkok går till här nere i Cajun country.