Brevlådehundar

Ja det är vad jag kallar dem. Finns väldigt många sådana här i området där jag bor. Det är vanligt med husdjur så som katt och hund. De flesta katter är utekatter som får ströva omkring fritt så som det ofta är i Sverige också men när det gäller hundar så känns det som om synen och mentaliteten skiljer sig en hel del med det man är van vid hemmifrån. Även om hunden här också ses som en kär familjemedelm så är det väldigt många som inte går dagliga promenader med sina hundar. Hundarna släpps ut i trädgården där de får göra sina behov och vara ute en stund för att sedan gå in. De kommer inte längre än till brevlådan och det är därför som jag gett dem benämingen ”brevlådehundar”. Många hundar får aldrig gå på någon promenad, de får aldrig se sig om längre än tomtgränsen. Naturligtvis är det säker bekvämt att bara släppa ut sin hund i trädgården och sedan kalla in den efter tio minuter eller något sådant istället för att ta sig tiden att faktiskt gå en runda med den. Men det kanske hänger ihop med att man inte går på promenader i sitt område heller. Det finns ju inga trottoarer och man märker att bilisterna inte är vana vid gående som kommer. Någon gång då jag varit ute och gått har jag ju fått frågan om min bil har gått sönder och jag behövde lift hem. Det finns ingen väggren att gå på heller utan man får ständigt se upp med trafik och vara beredd på att hålla undan och hoppa in på folks tomter för det är långt ifrån alla bilister som håller ut lite grann även om de ser dig komma gående.

Hur som haver tycker jag faktiskt lite synd om dessa brevlådehundar som aldrig får komma ut på riktigt. Som aldrig får se mer än hemmet och tomten. Hundar behöver ju stimulans. De behöver ju få ordentligt med motion för att inte tala om att gå runt och nosa. Men det är tydligen inte något man tänker på här. Detta har inget att göra med att man inte älskar sin hund eller inte bryr sig om den jag tror man bara inte reflekterar över hundens behov att gå dagliga promenader.

Tomten och trädgården här har ju inte heller någon avgräsning utan det är öppet ut mot vägen. Man har inte buskar, staket eller något som gränsar av. Därmed kan hunden springa rakt ut på gatan om den önskar. Det råkade jag ju själv ut för då jag blev hundbiten för några månader sedan. Men också då vi kommer körande har ibland hundar sprungit lösa över vägen. Man ser med jämna mellanrum skyltar och plakat där man efterlyser bortsprungna hundar. Det är ju inte så konstigt att det händer tänker man då. Många sätter upp ett osynligt elstängsel med små vimplar och flaggor runt tomten och sedan ett sändar halsband på sin hund för att lära hunden att hålla sig inom tomten. Då hunden korsar vimplarna som sats upp får den en elstöt. När hunden lärt sig att hålla sig inom tomtgränsen tar man sedan bort de små vimplarna och elhalsbandet. Men efter ett tag händer de ju ofta att hunden inser att elstängslet är borta eller inte funkar längre och rymmer/springer ut på gatan ändå.

Många som släpper ut sina hundar så här i trädgården låter hunden ströva omkring fritt där och går själva in och låter hunden vara ute själv. Jag har ju blivit ganska hundrädd sedan jag blev biten i november. Det är läskigt då man ser en hund ute själv i trädgården och kommer gående. Hunden får syn på en och börjar skälla vilt. Jag har ju ingen aning om den kommer att hålla sig på sin tomt eller rusa ut på gatan. Detta känns väldigt olustigt måste jag säga.

Jag vet inte om detta med brevlådehundar är vanligt även i andra delar av USA. Men sedan finns de ju faktiskt en del som man ser som går dagliga promenader med sina hundar så det går inte att dra alla över en kam. Jag ser en hel del folk som är ute tidigt på morgonen och rastar sin hund.