Monday, November 2, 2009

Promenad i parken

I söndags var det så himla skönt höstväder att vi bestämde oss för låna Sadie (grannens hund) igen och gå en promenad. C hade hört talas om att det skulle finnas en park inte långt från där vi bor inom vårat större område. Det hade ju varit nice att upptäcka en ny park som man inte kände till som låg relativt nära. Det var dock fortfarande inte riktigt på gångavstånd så vi fick hoppa in i bilen med Sadie som var jätteglad över att få följa med oss istället för att vara kvar ensam hemma.

Parken vilket jag inte skulle kalla den för var en riktig besvikelse. Det var mer en lekpark och fotbollsplan. Här stod det några barn och föräldrar och kastade baseball. Nej någon park var det inte. Man kunde gå runt den här planen sedan var det inte stort mycket mer. Nä nu åker vi till en riktig park sa jag till C så for vi istället till Oak Mountain State Park. Det är en riktig park på ett helt annat sätt. Här finns rejält med stigar och leder både för gå, cykla och rida på. Den ligger lite längre bort och det kostar 3 dollar per vuxen men det är det värt.


Vi åkte hit istället och det var MYCKET bättre! Det verkade också Sadie tycka. Hon var vild av lycka och skulle springa och nosa överallt. Vi vågade inte ha henne okopplad så att hon skulle springa iväg. Det här är ett jättestort natur och friluftsområde så här vill man vare sig tappa bort sin hund eller sig själv.


På vägen till Oak Mountain åker man på den här mysiga vägen. Det är en liten ganska smal väg som slingrar sig vackert genom landskapet. Här känns det precis som man åker igenom en grön tunnel.


Det var verkligen så skönt att gå en rejäl promenad här. Helt tyst var det förutom lite porlande av små bäckar här och var och prasslandet av alla löven under våra fötter. Vi mötte inte en endaste person heller. Här gäller det som sagt att hålla sig till leden och inte gå vilse. Det är otroligt vackert. Det är något visst med att promenera i skogen. Så skönt och rogivande.



Det fanns en hel del vackra höstfärger. Det är ganska kuperat område så det är mycket upp och nedför. Man får sig en liten workout även om man bara är ute och promenerar. Kall blir man inte. Det var ca 17 grader i luften så vi gick i bara t-shirt faktiskt. Det fanns massor med ekollon på marken. När man gick nedför var det ganska lätt att halka på alla dessa och löven. När vi sedan for hemmåt så var Sadie både nöjd och trött. Hon somnade faktiskt i bilen på väg tillbaka.
Här kommer en liten uppdatering på framtidsfronten. Här under oktobermånad så steg våra förhoppningar om att få huset sålt. Vi hade hittat en köpare som varit och tittat på huset för ett halvår sedan och blivit helt förälskade i det men ville hitta en köpare till sitt hus först. Det tar verkligen tid att sälja hus här i USA i dessa tider. Tålamod är bara förnamnet. Nu hade de hittat en köpare som i sin tur hade väntat tills dess att de hittat en köpare till sitt hus. Det rörde sig alltså om en dominoeffekt med fyra hus i led. Tyvärr fick vi reda på under helgen att det sprack då det första huset i ledet inte alls hade hittat en köpare ännu. De hade alltså ljugit om detta. Nu är vi tillbaka på ruta ett igen (fast det känns som ruta hundratusen minus). Sedan hade även C ett jobb på G i Sverige där han kommit väldigt långt i processen men igår fick vi dystra nyheter även om detta. Vi blir nog kvar här i Alabama ett tag till verkar det som. Tyvärr går det ju inte flytta hem om man inte har jobb och hela sitt kapital uppbundet på ett hus som inte är sålt. Vi får fortsätta leva med att vi inte kan plannera någon som helst framtid. Utan leva en månda i taget även fortsättningsvis. Det är väl det som är det jobbigaste att man inte kan plannera något för fem öre. Det är även rätt krävande i längden att ha sitt hus på topp hela tiden för att det kan komma folk på visning precis när som helst. Detta med visningar funkar ju annorlunda här i USA. Här har man ju inte visning en gång per vecka utan de som vill komma och kolla på huset kommer med sin mäklare och det kan ske när som helst. Vi har nu haft vårat hus ute på marknaden i över ett år och jag skulle nog tippa på att vi haft 75-80 visningar. Jag är väl medveten om att man får ta att det stövlar in folk precis när som helst om man vill få sitt hus sålt men det är ändock ansträngande i längden. Well well detta var en kort update. Vi blir alltså kvar här ett tag till, det kan röra sig om månader eller år, vem vet...
Nu ska vi iallfall ta och försöka boka några flygbiljetter hem över julen. Vi har ju gått och väntat på att få besked i både husförsäljning och på jobbfronten. Besktningen och allt hade redan gjorts på vårat hus av paret som skulle köpa det. Nu loosade de ju sina 500 dollar på beskitningen då det inte blev något husköp. Den enda som fick glädje av det hela var besiktningsmannen.

13 comments:

Christoffer said...

Det verkar ju inte alls lätt det du bygger upp i inlägget, lyckas man få ett jobb i SWE vet man ändå inte när man kan ta det, bara för man inte fått huset sålt, sedan när det är sålt måste man ha ett nytt jobb att gå till. Det kommer att lösa sig ska ni se, försäljningen av befintliga bostäder i USA ökade denna månaden jämfört med förra.

Fortsatt kul att följa livet i Alabama.

Desiree said...

Christoffer, tack för uppmuntran. Det behövs ibland. Ja gudarna ska veta att det inte är lätt att flytta från en kontinent till en annan. Pusslandet och logistiken är verkligen en svår nöt. Men det var underbart att faktiskt läsa att försäljningsifforna för hus ökat i USA. Äntligen! Vi har det trots allt rätt bra och just nu är vädret grymt bra! Man får ta vara på det man trots allt har. Jag gillar Alabama på många många sätt önskar bara att det inte var så långt hem och att man hade mer semester så att man kunde träffa familj och vänner lite oftare.
Det värmer och är underbart att ha trogna läsare som dig. Tack än en gång. Bloggen lär fortsätta här från Alabama :-)

Saltistjejen said...

å Desireee vad rungt! Jag håller med om att der jobbigaste oftast är att inte veta. Att inte kunna planera. Att få preliminära planer och drömmar omkullkastade. Sådant är otroligt jobbigt.
Jättetråkigt med C´s jobb. Men det är nog inte lätt med jobb i Sverige har jag förstått. Han har ändå ett otroligt bra CV så om inte han får ngt kan man udnra om man själv någonsin ska kunna få ett jobb där????!!!
Huset är verkligen en följetong det med. Så ledsamt at era förhoppningar grusades.
usch!
Det är inte alltid lätt livet men jag tror på att man måste försöka se det positiva i det tunga. Även om det kan vara svårt ibland. Bryta ihop coch komma igen. Annars skulle man ju inte orka leva.
Stor styrkekram!!

Marie said...

Aj, det var tråkigt att höra! Måste verkligen vara jobbigt att vilja flytta men inte kunna!Verkligen jobbigt. Och att inte kunna planera, det måste vara skit! Som nån annan sa, om nu C skulle få jobb så kanske han inte kan ta det iallafall bara för att ni inte får huset sålt! Hoppas hoppas hoppas att ni lyckas sälja det snart. Jag håller tummarna!

Annika said...

Desiree!
Hoppas det känns Ok för dig att vara i US ett tag till!
jag vet ju att du är redo att sticka hem NU.
men jobb måste man ha. Och denna ggn blev det inget, så kanske det var meningen, trots allt.
Visst kommer det att lösa sig!! DET VET JAG!!
Åker ni hem i jul?
Här verkar det återigen vara ruljans på husmarknaden, men man vet ju att diffar väldeliga landet över. SÅ snart kommer det säkerligen att vända hos er också!!!
Du vet att jag önskar er ALL lycka i världen med försäljningen av kåken, och jag vet, som sagt, också att det kommer att ske.
Ni har det ju SÅ fint!
Hoppas iallafall mest av allt nu att du INTE är för ledsen.
På ett personligt plan
r jag glad att ha dig kvar. OCH, vi ska hoppas att vi kan ses snart igen. Antingen här hos mig, eller så kommer vi till Bama!!
Varma styrkekramar!!!

Desiree said...

Saltis, tack så mycket. Det värmer mycket iallfall att ha underbara bloggvänner. Ja det är väl egentligen det där att inte veta och inte kunna planner som är jobbigast. Hade man vetat att det röde sig om ett år till hade man faktiskt kunnat njuta på ett helt annat sätt. Det där med jobb verkar helt klart inte lätt och har ju ändock kommit en bra bit på karriären. Men förhoppningvis den dagen ni ska tillbaka så är den här eknomiska krisen över helt och hållet. Men jag ska hålla tummarna för att ni får stanna så länge ni vill för jag vet ju att ni trivs så himla bra och verkligen har byggt upp ett bra liv här. Jo och ska man försöka leta efter positiva saker så är det faktiskt inte fel att det är 22 grader och sol här jämfört med Sverige just nu. Jag får njuta av det otroligt härliga klimatet just nu och det är inte fel :-)

Marie, tack även dina tröstande ord värmer. Det är verkligen ett moment 22. Men skulle C få jobb men huset inte vara sålt så kommer vi försöka hyra ut det och nappa på jobbet. Men det är ju långt från drömscenariot att ha hela sitt kapital uppbundet på en annan kontinent. Att flytta mellan kontinenter är svårt. Nu får vi väl ta nya tag. Bloggen lär fortsätta ett tag till som sagt och det hjälper mycket att ha goa bloggkompisar som sagt också.

Annika, tack vännen. Även om jag skulle vilja flytta hem nu så måste man i slutändan vara praktisk. Vi måste ju ha kapital att leva på och minst en av oss jobb innan det går något flyttlass. Jag känner dock sakta att jag börjar försonas lite med södern. Vi har det ju ganska bra och man får försöka njuta av det som är bra och positivt istället för att grotta ner sig. Jo vi kommer att åka hem över julen så det är toppen. Ska se till att beställa biljetterna nu innan de är slut. Skulle vara jättekul att ses igen. Ni får väldigt gärna komma och hälsa på.C har förrsten precis sökt ett jobb i Washington också för ett svensk företag. Även om det är USA och inte sverige så skulle jag kunna tänka mig det för att C skulle få svensk semster då det rör sig om ett svenskt företag, det är en anställning på två år som är tidsbegränsat och Washington verkar vara betydligt mer modernt, lite mer storstad, ligger vid vatten, direkt flyg hem osv. Kanske den största fördelen att vi skulle kunna umgås in real life. Men nu har han precis sökt det så det är långt kvar innan några beslut behöver fattas. Ja och bloggen kommer jag helt klart fortsätta med :-)

Det jobbigaste är nog egentligen sommrarna här med hettan och fukten. Då känns verkligen Birmingham som en betongöken. Det är jobbigast då man inte kan vara ute alls pga av hetta och fukten. Du gör ju helt rätt som åker till Sverige och Finland varje sommar. Hade jag haft den möjligheten hade jag nog kunnat bo här på ett annat sätt.

Kram

Petra H said...

Åh nej, vad tråkigt!! Dubbelttråkigt med två dåliga nyheter :-( Jag vet precis hur ni känner det, vi går ju också och väntar på besked - även om vi inte har ett hus som måste säljas här, och O faktiskt har ett jobb att gå till i Bryssel... Men om vi bara visste NÄR!!
Och så jobbigt att inte få ha sitt hus för sig själv så att säga utan att potentiella köpare kan dyka när som helst. Aldrig kunna slappna av måste vara så jobbigt. Jag bodde ett tag i en lägenhet i ett hus som var till salu i Bryssel - det var spekulanter ideligen!
Kram och håller tummarna för er!!

Desiree said...

Petra, tack. Usch då för att även ni befinner er i denna situationen. Även om ni inte har hus och har jobb för O i Bryssel så är det ju urjobbigt att inte veta när för er om det blir tidig vår eller sen vår eller när det blir. Söker du jobb för fullt nu och tar det när det blir eller väntar du tills O har fått närmre besked om när själva flytten går? Jag antar att ni också har lite logistiska problem just för att ni inte vet när då det gäller jobb för dig och packande av erat hem i PR. Jag antar att O kanske inte är så sugen på att packa allt själv om du hamnar i Bryssel före honom. Vet ni hur ni ska göra med boende i Bryssel? Kollar ni redan nu efter något att köpa eller hyra?

Även om jag vet med mig att enda sättet att få huset sålt är att få in folk så blir det ansträngande i längden att alltid alltid plocka och plocka, torka och damsuga då folk går med skorna på sig inomhus osv. Att hemmet blir någonslags offentlig zon och inte den privata sfär man vill att det ska få vara. Men det är ju bara att bita ihop och ta nya krafter. Skönt att ni ska få fira jul i Spanien med familjen i år iallfall. Jepp det är inte lätt med flyttar över kontinenter som sagt. Hoppas att det löser sig för er och att ni får besked snart om när eran flytt kan gå.

Kram

Anna, Fair and True said...

Nej! Vad tråkigt! Är verkligen ledsen för er skull! Men jag vet att det kommer ordna sig så småningom!! Rätt som det är kanske det kommer in en ny säljare/köpare i ekvationen så att hon som vill ha ert hus kan köpa!

Du hade väl sökt någon utbildning? Hur blir det med den förresten?

Annika said...

Jag DÖÖÖÖÖÖR om ni flyttar till Washington. Vilken panggrej det skulle vara. ASCOOLT!!!
HURRA!!
BALLT!
Skumt, då kan vi verkligen börja träffas IRL!!!
OOO vad KUL!!!
KRAMAR!!!!

Camilla said...

Fy sjutton vad frustrerande! Men det kommer nog att losa sig aven om det tar lite langre tid an vad ni vill. Det ar ju alltid sa, man vill att saker oc ting ska ske snabbt nar man val har bestamt sig for nagot.
Haller tummarna.
Kram

Desiree said...

Annika, då kan du börja hålla tummarna :-) Ja det skulle faktiskt vara riktigt coolt och skitroligt. Jag gillade verkligen Washington av det jag såg då jag var hos er. Och att dessutom flytta till en plats där man redan har en underbar kompis som dig skulle verkligen vara kul! Men vägen är lång och knagglig så låt oss hålla tummarna och hoppas.

Camilla, tack för att du håller tummarna och kommer med lite tröst. Jo nog är det så att det ordnar sig så smånigom. Vi får fortsätta ha tålamod och hoppas på det bästa. Just nu är det ganska schysst väder här och det kan man njuta av så länge.

Anonymous said...

Tak for en interessant blog