Monday, April 12, 2010

Min favoritgata i stan

När vi kör till stan och jobbet eller på väg hem så tar vi ibland den här vägen. Jag tycker den är alldeles extra vacker just vid denna tidpunkten av året. Här finns gammla charmiga sydstatshus byggda i en traditionell stil som finns både i Alabama och Georgia (kanske finns på fler håll i södern också). De flesta av dessa hus är kulturmärkta. En del är dock övergivna eller i starkt behov av renovering medans andra är mycket prydliga.Närliggande område som omgärdar just denna del är lite småruffigt. Det är ju ofta så här i USA att ett gränsen mellan fina kvarter snabbt kan övergå i ruffiga eller till och med lite osäkra kvarter att vistas i. Något jag bara älskar med dessa vackra enplanshus är deras front porch som är så typisk för södern. Det ser så inbjudande ut på dessa hus. Här står några gungstolar uppställda och här sitter man och läppjar på sitt iste medans man njuter av kvällen eller morgon.

En allé med träd som delvis växer över vägen med sina stora grenar gör att det känns som man åker in i en grön tunnel då man åker här. Det är nog detta som gör att jag älskar att köra igenom här. I fredags stannade jag faktiskt till och tog med mig kameran och gick en kort promenad upp längst med gatan. Hade området varit lite mer ok hade jag gärna bott här i just den här typen av hus. Enplanshus i gammal sydstats stil.

Här är ett av mina absoluta favorithus på denna gata. Både huset och trädgården är mycket prydliga och välskötta. Rabatterna är jättefina och de har dessutom väldigt många fina växter i krukor. Hela huset och tomten är bara så mysigt och inbjudande.

Något annat som är så ljuvligt här på våren i södern är också Blåregnet som just precis slagit ut. Denna vackra klängväxt med sina stora klasar av blåblommor ser sååå vackra ut och dessutom doftar de underbart. Man ser dem överallt just nu i både bostadsområden och längst med vägarna. Det finns förövrigt väldigt mycket olika klängväxter här. Om sommaren blir det som hela gröna väggar längst med vägar och motorvägarna. Vegetationen blir fullständigt ogenomtränglig. Här heter ju blåregnet Wisteria. Tänker alltid på serien Desperate Housewifes som bor på Wisteria Lane när jag ser blåregnet blomma.


De blommar en mycket kort period. Kort, vackert och intesivt.Just dessa växte i vårat gammla område där vi bodde tidigare.

Tillbaka till min favoritgata i stan. Denna ljuvligt vackra Dogwood kunde jag inte låta bli att stanna och fota. Men även här längst med denna vackra gammla gata så skulle trottoaren behöva en del upprustning. Betongen har spruckit på många håll och många delar är ojämna. Gräset är delvis vildvuxet på sina håll som ni ser på den vänstra bilden. Det verkar vara upp till husägaren att hålla efter även utanför tomtgränsen.

Men nog ser det vackert och pittoreskt ut.


Det här huset hade skrivit ut sitt husnummer på fasaden istället för att använda sig av vanliga siffor. Det tyckte jag var lite kul. Man kan klicka på bilden för att förstora den men det står Six Twenty Seven på huset. Här var det lite mer vildvuxen trädgård och ett av husen som hade behövt lite fix och renovering.

10 comments:

Marianne said...

Tänk så vackert. Jag undrar vad folk skulle säga i Sverige om man byggde sig ett hus med front porch! I Sverige ska man ju sitta på baksidan av huset, fast egentligen är det ju lite roligare på framsidan där man ser vad som händer. Så att man vet att grannen får besök och att andra grannen har handlat mjölk : D

Kram!

Anne said...

Så vackert! Den där vägen är nåt man skulle kunna se i filmer, där de ska visa idylliska och fina villakvarter och man bara sitter och tänker åh, vad vackert, där vill jag köra, där vill jag bo...
Men visst är det lustigt det här med hur nära det välskötta, fina, dyra ligger med ruffiga, ofräscha och ibland även "farliga" kvarter. Det där har jag nog inte riktigt vant mig vid än, hur det kan vara så vattentäta skott också mellan dem också, för man ser ju aldrig "slummen" komma in i de fina områden, även om det kanske bara är några minuters bilväg emellan områdena. De typerna man ser där, ser man aldrig ens köra, promenera eller handla i det "fina" området.

Annika said...

ÅÅÅH, så fint!!
Älskar det! Vilken grön tunnel.
Verkligen södern där när den är som bäst!
Underbara hus. jag skulle vilja bo i ett sådant med front porch och allt. Gärna med en härlig trädgård därtill...
Wisterina såg jag på et ställe här också. Jösses vad jag älskar den, och snart kommer den här också!! I massor.
ja, det är märkligt det där som Anne säger att slummen aldrig kommer in i de finare kvarteren. På ena sidan gatan kan det vara fint, och på andra sidan slummigt. Märkligt det där...
Förstår att du njuter till fullo av den där vägen!!
Stor kram!!

Desiree said...

Marianne, ja det undrar jag också. Men jag skulle gärna vilja ha ett hus med front porch. Det är som du säger en helt annan grej att sitta på framsidan. Man får en social kontakt med förbipasserande på ett helt annat sätt. Skulle helst ha både en bak och en framsida att sitta och njuta av.
Kram

Anne, det är lite märkligt att det kan vara så vattentäta skott mellan bra kvarter och ruffiga områden som du tar upp. Det är något man har svårt att vänja sig vid. Men den är fin denna gata iallfall med de charmiga husen.

Kramis.

Annika, Wisterian börjar nog blomma hos er snart. Den doftar ju sååå underbart också. Våren är helt klart en av de bästa årstiderna med allt som blommar så vackert.

Kram.

Christoffer said...

Det är verkligen sådana där bilder som kommer upp i tankarna när man drömmer sig bort till södern och solen.

På dagen och i sol är det jätte trevligt och mysigt men som sagt, när mörkert kommer och solen gått ner så tycker jag det blir lika skrämmande som vackert på dagen, om hur man vet om den mörka historian och att man inte vet vad som lurar i buskarna.

Dessa hus är som du säger i gammal södernstil och väldigt gamla om man säger så men bygger man nya hus i samma stil?
Eller är det lika tjocka bostadsområden som uppe i Middwest?

Kram

Desiree said...

Christoffer, du har så rätt. Södern har både en stor portion charm men också en mörk historia som tyvärr har en bit kvar om man säger så. De flesta nya hus byggs inte i denna gammla stil med front porches. Det är väl främst lite finare och dyrare arkitekt hus som byggs på det här sättet. I ett vanligt område finns inga sådana här hus det är därför jag gillar det här gammla området inne i stan mycket.
Take care.
Kram

annebelle said...

Ljuvlig gata med allén där, så skir och vacker grönska. Blåregn är ju också helt underbara, tyvärr inte så vanliga här.. Hdur ska du stå ut utan det där klimatet när du återväner till kalla Nord?

Katarina på Filippinerna said...

Åh, va mysigt och trevligt! Det verkar blomma länge i dina trakter! Trevligt!

Taina said...

Oj vad fina bilder, Desiree. Men så är du lite av en expert på fotografering också ;)

Det där med gränsen mellan finare och sämre kvarter känner jag till. I Hartford, som vi inte har så långt till, finns yberflotta kvarter med borgmästare och höga direktörer för att ett stenkast därifrån hamna mitt i ghettot. Sådan markant skillnad och så korta avstånd.

Skrattade när du påpekade om Wisteria Lane. Vår gata heter lite liknande och påminner verkligen mycket om TV serien. Speciellt med en del fruar i vårt grannskap. De är jättetrevliga, men de lever verkligen ett annorlunda liv än vad jag gör.

Ha en fin dag!

Kram

Anna, Fair and True said...

Det såg ut som en trevlig gata. Det är dock verkligen sant det att det kan ändras så snabbt i USA, från en jättefin gata till en ruffig. Det är lite så i Storbritannien också.