Arches National Park, UT

Igår anlände vi till Moab som är en lite större stad fast fortfarande en småstad. Här finns två nationalparker som i princip ligger mitt emot varandra. Den ena är Arches och den andra är Canyonlands. Vi kommer att besöka båda två. Igår var vi en kortis i Arches. Framförallt så ville vi dit för att kolla in natthimmlen med alla sina stjärnor igår kväll. Men vi hann även med att kolla in några av de imponerande och lustiga stenformationerna och fina bågarna.

Det finns alla möjliga lustiga formationer. Som denna till höger som heter The balanced rock.

Ökenen är vacker på sitt speciella sätt. Det finns inte bara stora vackra ting att fota utan även små.

Arches med sina stora stenvalv. Det finns både små och stora arches.

Det är väldigt läckra och häftiga formationer.

Igår stannade vi kvar länge i Arches. Vi lagade till middag på en klippa och njöt av solnedgången. Allt var tyst och stilla. Man hörde suset av vinden. Vi väntade in tills det blivit helt kolmörkt. Sedan låg vi på klippan och blickade upp mot natthimlen med alla stjärnorna. Det är en fantastisk natthimel här. Här uppe mitt i Utha och i Arches finns inte mycket ströljus från storstäder utan här kan man beundra stjärnhimmeln så som man gjorde förr. Jag har nog aldrig sett så många stjärnor kändes det som. Det var underbart att bara ligga där och blicka upp. Denna kväll och middag var en sådan oförglömlig upplevelse, ett minne jag kommer att bära med mig länge länge.

Idag ska vi ta oss ännu en tur in i Arches och besöka den mest berömda arch av dem alla nämligen The Delicate Arch. Det är den som finns avbildad överallt och till och med finns på registeringsskyltarna på bilarna här i UT. Vi ska också besöka ytterligare en nationalpark som ligger snett mitt emot Arches nämligen Canoyonlands.

Monument Valley

Efter lunch så körde vi vidare mot Monument Valley. Efter drygt 2.5 timmar så tornade plötsligt dessa jättelika röda kolosser och stenformationer upp sig på slätten. Monument Valley som man känner igen från kända västernrullar där också Forrest Gump sprang sin långrunda ur filmen känner nog också många igen.

Den som inte gillar sten kan nog sluta läsa bloggen här på ett tag framöver. Denna road trip har helt klart fått bli den stora stenresan. Dessa stora magnifika stenblock mitt ute i slätten. Det är något så vackert och imponerande över landskapet. Man sitter och tittar i förundran. De coola formerna som kan bildas.

De två stora längst till vänster tyckte jag såg ut som gigantiska sniglar så jag döpte dem snabbt till Lilla Snigel 1 och 2.

Själva Monument Valley ligger inom Navajo indianernas reservat. Här i sydvästra USA så finns det gott om indiankultur och stammar. De lever oftast väldigt fattigt och tillverkar smycken och souvenirer som de säljer till turister. Man ser denna typen av stånd med små souvenirer överallt häromkring.

Monument Valley var ju bara såååå coolt! När man trodde att man redan hade fått se så mycket häftigt så kom man hit och bara gapade av förundran igen. Landskapet är så maffigt och helt surrealistiskt.

Vi tog en fika här på The View Hotel. Det är minnsan inte varje dag man har denna utsikten då man dricker kaffe

Så vackert och så imponerande här i Moument Valley. Molen kastar sina skuggor över slätten och de massiva stenformationerna vilket ger kontraster och siluetter som bara ökar den häftiga vyn.

Vi åkte ut i själva Monument Valley längst med den slingan som man får åka på själva. Monument Valley ligger inom Navajo indian reservatet. Här får man inte åka ut själv utan en indian guide förutom på denna slinga. Vidare krävs också att ska man åka någonstanns förutom just på slingan så krävs även att man har fyrhjuldrift på sin bil. Det har vi inte på denna hyrbil och det var rätt spännande att ge sig ut på själva slingan med denna bilen. Det blev en rejält skumpig färd (även om vi är vana vid riktigt dåliga vägar efter att ha bott i AL så var denna strået vassare helt klart). Det var en backe som vi båda höll andan och undrade om vi skulle klara oss uppför. I guideboken stod det att det var omöjligt att köra för fort på denna slinga och det förstod vi snart att det stämde mycket väl. Det var den skumpigaste färden under denna road trip. 10 miles per hour var fartgränsen och det gick som sagt inte att köra för fort.

Här är en av "sniglarna" på nära håll. De är inte små. Det är väldiga och imponerande kolosser.

När vi var på väg från Moument Valley så kom det åska och regn längre bort. Det blir rätt maffiga åskväder med häftiga blixtar så här som man får se på slätten. Från Monument Valley åkte vi vidare en kort stäcka till ett mycket litet ställe som hette Mexican Hat. I denna lilla by bor endast 100 personer. Det fanns någon enstaka resturang och sedan en mack. Så vårat lilla motel vid San Juan river.

On the road

Hela tiden förändras landskapet vi färdas genom. Jag trodde först då vi kom hit att det skulle se relativt konstant ut men det gör det inte alls. Utan på relativt korta sträckor så skiftar landskapet radikalt. Känns som om hela denna delen av USA skulle kunna stämplas som en enda lång scenic route.
Något man blir förvirrad av i denna delen av USA där vi ena dagen åker in i Utha och andra i Arizona är tidszonerna och vad klockan är. Jag har fortfarande Alabama tid på min klocka för att ha en konstant referenspunkt. AZ har nämligen ingen växling mellan sommar och vintertid. Utha ligger en timme efter AL och AZ ligger två timmar efter AL. På denna lilla bensinmack strax utanför the north rim på grand canyon så satt denna dubbelklocka uppe.

Vyeerna och landskapet är mäktigt många gånger och skiftar otroligt mycket. Det är höga berg, dalar, canyons, och mycket mycket sten. Uta är verkligen fullt av sten i alla former. Stora, små, kantiga, runda, osv. Gillar man inte sten så kan man sluta läsa här på bloggen ett tag framöver. Men jag antar att min facination för sten och dess skönhet ligger lite i mina gener. Har man en pappa som är geolog så sitter det väl lite sådant i blodet. Sådan far sådan dotter eller... ;-)

Så här ser det ut då vi far med bilen. C är förare och jag sitter brevid och är reseplannerare och läser på om de olika ställen vi ska besöka för dagen. När vi var i Grand Canyon kom det ett oväder på kvällen med både regn och kalla vindar. Det blev så kyligt som bara 12 grader C. Vi hade plannerat middag med lilla campingköket igen så C fick gå ut i regnet och sätta upp det medans jag fick hacka till en sallad i baksätet som ni ser här. Det gäller att vara kreativ ibland. Vi befann oss nämligen långt upp på slutet av en lång serpentinväg i Grand Canyon och det var dessutom sent och vi var super hungriga. Här i north rim finns det liksom inte resturanger och faciliteter bakom varje knut som i south rim. Här får man klara sig själv.

Detta är förresten våra hyrbil. En vit Chrysler blev det. Jag tycker den ser ut som en gigantisk grill framifrån. Den har funkat riktigt bra hittills. Vi har som sagt även fått prova på att tillreda middag i den.

Antelope Canyon

Denna canyon var bland det coolaste och vackraste jag någonsin sett. Såå häftigt! Vi hade bokat en fototur hit på 2.5 timmar med en fotograf som guide. Vi var sex stycken i gruppen. Jag och C hade höga förväntningar på denna så kallat Slot Canyon. När vi kom dit och såg den så tappade man liksom andan av förundran. Dessa smala korkskruvskrokar och gångar som vi slingrade oss in i var bara sååå häftiga. Denna canyon är helt utav sandsten som är mycket porös. Med jämna mellanrum kommer det flash flods här och dessa naturkrafter är INTE att leka med. Är det det minsta risk för regn ska man inte befinna sig här i en sådan slot canyon. Varje gång det kommer en flash flod så förändras och omformas strukturen innuti. Våran guide berättade att det såg helt annorlunda ut nu här jämfört med bara två veckor sedan så det kommit ett kraftigt regn. Då sköljs hela denna canyon igenom. Vattnet stiger lätt flera meter. Att befinna sig i en sådan slot canyon under en flash flood är som att befinna sig inne i en tvättmaskin.

För två fotopersoner som mig och C så kunde vi liksom inte sluta fota här. C tog över 300 kort på antelope canyon. Men man måste ju ta många kort för att förhoppningsvis få några fåtal bra kort. Jag har fått iallfall två kort som jag är riktigt nöjd med. Jag hade förväntat mig att det skulle bli väldigt varmt under denna tur men det visade sig vara svalt och skönt inne i själva antelope canyon. Denna upper Antelope Canyon som vi besökte ligger strax utanför Page, AZ ute i navajo reservatet.

Vi som skulle på fototuren möttes utanför studion och åkte sedan med guidens bil. Det behövdes nämligen en fyrhjuldriven bil för att ta sig hit. Detta är vägen som leder till Antelope Canyon. Den må se helt ok ut men det var djup och lössittande sand. Det var i princip som att köra på en sandstrand. Här kommer det som sagt med jämna mellanrum flash floods. Är det en på gång så gäller det att evakuera snabbt. Tyligen så omkom 11 europeiska turister här 1997 just i en flash flood.

Sååå vacker och mäktig med alla sina smala gångar och det vackra slipade mönstret som bildas på sandstenen här.Det är riktigt smala gångar på sina håll. Vi trängde med guiden allt djupare in i hjärtat på denna canyon. Så småningom så kom man ut på andra sidan. Totalt är denna ca 500 meter lång.

Från utsidan ser det som sagt inte mycket ut.

Men när man kommer in så blir man stum av förundran och av skönheten. Här står våran lilla grupp och fotar för fullt.

Jag låter dessa bilder tala för sig själva. Så vackert och mäktigt med alla dessa korkskruvs formationer i sandstenen. Denna canyon formas som sagt konstant om varje gång det kommer regn. Sandstenen är väldigt prös och när det också kommer en vindpust så yr det lite korn ner från ovan.

Den bästa tidpunkten för ett besök här i Antelope Canyon är på förmiddagen då ljuset är som vackrast och fliteras in genom öppningarna och sprickorna så att man nästintill kan få ett magiskt ljus. Detta var helt klart en mäktig fotoupplevelse.

Efter lunch så körde vi vidare mot Monument Valley. Efter drygt 2.5 timmar så tornade plötsligt dessa jättelika röda kolosser och stenformationer upp sig på slätten. Monument Valley som man känner igen från kända västernrullar där också Forrest Gump sprang sin långrunda ur filmen känner nog också många igen.

Bufflar

När vi var vid Grand Canyon north rim så passerade vi denna flock med vilda bufflar. Sååå coolt! Det är något jag länge drömt om att få se och nu fick vi se dem. De betade här på ängen utanför Grand Canyon parken. Vi valde att åka till north rim som ligger betydligt högre än south rim och den stora fördelen är att det är mycket mindre folk här. Man slipper trängas med folkmassor och man slipper se McDonalds skyltar osv. Här finns inte mycket förutom en camping och själva Lodgen. Vi kunde tyvärr inte bo på området eller i någon av stugorna för dessa måste man boka minst ett halvår i förväg. Vi påbörjade ju våra bokningar bara någon månad innan.

Här vid north rim var naturen väldigt vacker och grön. Det liknade svensk natur mycket. Det var dessutom rätt svalt emellanåt. Vädret här visade sig vara lite lynnigt. Det kom en del regnskurar. Morgon och kväll fick man sätta på sig byxor och tröja för då var det bara ca 15 grader C. Det kändes mycket likt svensk sommar. Jag har massor med jättefina bilder från Grand Canyon men stället vi bor på just nu har rikigt segt internet så jag kan inte lägga upp mycket just nu. Men jag är så glad att vi fick se bufflarna.

Cowboy Inn

Här bodde vi inatt. Ett litet mycket orginellt motel som hette Cowboy Inn. Det låg strax utanför det lilla samhället Page i AZ. Det ännu mindre stället hette ironiskt nog Big Water (fast det ligger mitt i öknen). Här stannade vi för att vi skulle åka ut till Antelope Canyon som är en så kallat Slot Canyon. Här var alla rummen inredda i olika stil. Vi fick sova i rum 22 som var the Grand Saloon. Spel och poker rummet.

På morgonen fick man gå ut till den lilla kaffe kiosken och köpa kaffe. Det här stället ligger mitt ute i öknen vid stora vägen. Det är inte det mest lyxiga ställe men helt klart har det karaktär.


Nu ska vi inom några minuter bege oss ut till Antelope Canyon och förhoppningsvis få några fantastiska fotografier.

Middag utomhus med objuden gäst

Igår kväll bestämde vi oss för att laga middag utomhus med det lilla campingköket som C hade packat med sig. Det är inte varje dag man lagar mat till denna utsikt som ni ser på bilden ovan.

Campingköket funkade utmärkt. Vi gjorde ris med bönor och några köttfärsjärpar och en sallad. Vi hittade denna stora sten som var perfekt till att sitta och laga mat på.

Det smakade verkligen jättegott. Det är något visst med att laga egen mat utomhus. Jag skulle nog lätt kunna säga att detta blev den godaste middagen hittills under denna semester.

Men sedan kom det en objuden gäst slingrande. Jag skulle nog säga att det var vi som var de objudna gästerna egentligen i hans vardagsrum. Jag antar att det där köttfärs järparna luktade så gott så gott. Det kom en skallerorm! Jag är inte direkt ormrädd men nog har jag ALL RESPEKT i världen för en sådan här. Vi satt kvar på stenen där vi satt rätt säkra. Men det började mörkna och vi ville inte behöva sitta kvar allt för länge. Men vi satt kvar och avvakade en stund och hoppades på att han skulle slingra sig bort och inte känna sig hotad.

Det var verkligen så vi fick se honom på nära håll. Jag tänkte inte alls på ormfaran då vi valde denna platsen. Jag hade till och med flipflops på mig. Så dumt. Jag kommer med all säkerhet tänka till här framöver på ett helt annat sätt. Jag lyckades även ta skallran i närbild som ni ser.

Middagen var över och avslutades i hast. Vi packade kvickt ihop våra grejer och så snart han slingrat sig en bit bort så hoppade vi ner från stenen och skyndade till våran bil. Vi genade INTE genom gräset utan höll oss till stigen.

The Narrows

Igår bestämde vi oss för att göra en längre tur och även en mer avancerad tur. Vi utforskade den delen av Zion som kallas för The Narrows för här är det verkligen smalt mellan de branta klippväggarna. Det som är unikt med den här leden är att det inte är någon led man går eller vandrar på utan man går direkt i floden. Det krävs en hel del både koncentration och balans samt styrka för att klara detta. Floden var brun/röd och så pass grumlig att man inte såg botten alls. Man visste därför inte alls vart man satte sina fötter utan fick gå på känn. Här måste man ha riktiga skor för att ens kunna ta sig fram. Igår hade vi åkt till Walmart och köpt varsitt par billiga gympaskor som kunde blötas ner utan att det gjorde något. De visade sig funka väldigt bra för dagens ändamål. På ryggen hade vi våra ryggsäckar och ett ombyte i ziplock påsar. Vi stoppade även ner kamera och annat i ziplock påsar utifall att man skulle trilla (det hände att det var nära ögat kan jag säga). Det var inte helt lätt att balansera runt här och ta sig fram längst med floden. På sina ställen var det rejält strömt. Det var ömsom djupt och ömsom grunt. Stenar låg lösa och var hala så man fick treva sig fram för varje steg.

Vi tog bussen in i parken liksom igår. Vi stack iväg tidigare idag och hade packat våra ryggsäckar som sagt med kameror, extra ombyte samt matsäck.

De branta klippväggarna är verkligen maffiga. Vi lyckades hitta varsin vandringspinne/stav som visade sig vara riktigt bra att ha. Vi fick verkligen träna på vårat balanssinne.

Det visade sig vara riktigt bra att ha en vandringskäpp med sig så att man kunde ta visst stöd på den då man höll på att tappa balansen på de stora runda och hala stenarna i floden.

Som ni ser var det strömt och inte helt lätt. Men vi gick ca fyra timmar idag totalt. Idag känner jag att jag har träningsvärk på baksidan av benen och rumpan. Jag antar att man fick använda vissa muskelgrupper som man inte brukar.

Två timmar upp längst med floden innan vi vände. Man hade lätt kunnat fortsätta många timmar till. Det blev även lite dramatik på tillbakavägen. Mörka moln började torna upp sig och vi hörde även åska. Vi visste att detta var INTE var rätt plats att befinna sig på om ett rejält åskväder skulle braka loss. Då är det nämligen stor fara för "flash floding" . Floden ökar då rejält i volym och i styrka. Man vill inte sitta här och plötsligt sköljas bort. Det är tydligen vanligt med just starka och kraftiga åskväder så här i juli och augusti i Zion. Man får vara extra uppmärksam på om man hör åska eller om floden tilltar i styrka. Men vi lyckades klara oss för regnet bröt aldrig ut innan vi hann tillbaka.

Naturen här längst med floden var otroligt vacker och imponerande. Vi fick en underbar dag. Återvände till hotellet sen eftermiddag och då var vi rejält trötta. Något annat som var riktigt skönt var att få ta av sig de blöta skorna och strumporna som man gått i hela dagen. Bitvis var floden riktigt djup så att vattnet räckte upp till midjan på mig. Vi såg en man som tappade fotfästet och plumsade i baklänges så att han hamnade på rygg.

Vi gick upp tills vi kom till ett ställe där en annan flod korsade den floden vi gått på. Den andra floden hade dock betydligt klarare vatten. Det såg lite roligt ut där dessa vattenmassor kom i kontakt med varandra.

Massiva och höga stenväggar som var rejält smala på sina håll. Det är därifrån som detta ställe fått sitt namn och blev till just The Narrows.

Väldigt läckert när solljuset föll in mellan de branta och smala klippväggarna.

Idag beger vi oss av från Zion mot Grand Canyon.