Tuesday, July 13, 2010

Fotoböcker och varma minnen

C tog fram min bok som jag gjort om vårat liv här under dessa fyra år i söndagskväll. Vi satt och tittade i den och pratade om den och om alla minnen som fanns bakom varje bild på dessa sidor. Jag är så innerligt glad över att jag knåpade ihop den här boken och den om våra resor. Det känns underbart att faktiskt kunna ta fram och titta i lite då och då just eftersom man annars bara har alla sina bilder elektroniskt på sin dator och då blir det ju inte alls av på samma sätt att man sitter och tittar på bilder. Det var många minnen som väcktes till liv då vi satt och tittde i boken. Vi inser att vi ändå har varit med om massor med roliga, tokiga och coola äventyr och händelser här under dessa fyra år.

Jag känner mig också glad att vi faktiskt har passat på att resa och se oss om så mycket som vi gjort här i södern. Vi har på det sättet fått uppleva så mycket och upptäcka så många fantastiska platser och några riktiga smultonställen.

C hade precis kommit hem efter att ha åkt och hälsat på Kim och Mike en kortis. De undrade först vad han gjorde där lite nyfiket. Han sa att han nu under sista tiden skulle ta varje tillfälle att få umgås för snart skulle vi inte kunna göra detta. Vi känner oss otroligt glada och lyckliga över att vi lärt känna familjen G. De tog sig an oss och gett oss så många fina stunder och minnen. De välkomnade oss in deras familj med en stor varm öppen famn. De har liksom fått bli våran familj här. Nu har vi våran familj i Sverige men vi kommer alltid att ha familjen G som våran amerikanska familj här i södern.

När C hade varit där och när han sedan suttit ett bra tag och tittat igenom böckerna så var han faktiskt tvungen att torka en tår. Vi insåg att det faktiskt är så att en ett kapitel i våra liv snart är till ända här. Avslut och avsked är inget jag är bra på. Men jag är ändå innerligt glad att jag känner en sorg och bakom varje avskedstår finns en inre lycka att jag känner så som jag gör. Jag har gått igenom så mycket här. Det fanns en lång period då jag inte var direkt vän med södern och livet här. Därför känns det riktigt bra att faktiskt kunna lämna och avsluta på ett bra sätt. Utan några som helst agg. Att kunna gå "with peace and love" och med de fina och vackra minnena. När jag lämnar södern nu så kommer jag att lämna med de varma fina och kärleksfulla minnena i mitt hjärta. Jag är så glad att det blev så. Tiden i södern har varit full av prövningar men det har i slutändan gett mig både frid och styrka.

Jag är också väldigt glad över att vi fick de sista månaderna i lägenheten. Att vi fick huset sålt i tid så att vi slapp stressen och oron att inte ha det sålt eller vad vi skulle göra med huset om vi inte fått det sålt samt att slippa stressen med visningar och allt vad det innebar. Nu fick vi njuta av sista tiden utan stress och oro.

De sista nätterna kommer vi faktiskt att bo hos familjen G. Då flyttfirman varit och packat ihop vårat hem får vi sista helgen här med familjen G. Jag tror det blir det bästa avsked vi kan få. C sa att han först velat packa med familjen G i våran kontainer om det hade gått men sedan insett att de passar bäst just här precis lika mycket som vi aldrig kommer att passa in riktigt här.

Även om det kommer avskedstårar så finns det lycka bakom dessa tårar och många varma minnen. Vi har bestämt att vi ska ge bort även boken om vårat liv och stunder här till familjen G.

My Publisher är helt fantastiskt och kvaliteén på dessa böcker är av absoluta toppkvalité.

Denna boken är verkligen The story of us livning life in the deep South.

12 comments:

Saltistjejen said...

Å vad glad jag blir av ditt inlägg Desiree!!!! Jag förstår verkligen att det måste kännas otroligt skönt att du kan känna att er id i Södern trots alla motgångar varit något fantastiskt och något du inte ångrar. Jag är även av den åsikten att jag tror att motgångar och prövningar är något som faktiskt gör oss starkare. Man får nya insikter och man lär sig mycket om både sig själv och sin omgivning. När man väl är ute ur det mörkaste mörka så finns det mycket ljus man faktiskt inser att man bär inom sig. Förhoppningsvis kan detta senare hjälpa till att lysa upp kommande stunder av mörker. För så är det ju i livet. Det går upp och det går ner. Ibland hamnar vi i situationer som vi inte riktigt kan kontrollera och som känns jobbiga. Men varje erfarenhet man har från tidigare kriser tror jag kan hjälpa en. Dina böcker ser helt fantastiska ut också! Och vilket underbarrt minne de kommer utgöra när ni återvänder till Sverige. Sedan förstår jag att ni kommer sakna de vänner ni fått under era år i Alabama. Så är det. man skapar nya kontakter som man sedan kommer att sakna. Men i grund och botten är detta ju något positivt eftersom det visar att man haft det väldigt bra också. Hellre ha nya vänner man saknar än att ha missat att lära känna dem!
Stor Kram!!!

Åsa i Memphis said...

Jag är lite nyfiken Desiree, eftersom ajg fortfarande inte gjort en bok i mypublisher och inser ännu mer när jag läser det här inlägget hur perfekt det vore om jag lyckades göra åtminstone en bok till mig själv (för minnena) och kanske en bok till mor och far... hur många sidor ungefär har du i en bok? Alltså, när du gör dom. Som, vad är ett bra sidantal?

Sen skriver du lite om varje stad/resa på en sida och fyller på med bilder som du inte har så mycket bildtext till eller? (Jag tycker det ser så himla snyggt och proffsigt ut så jag fikar efter tiops här.. kanskse lite snokigt?!)

Och kan man spara boken man gjort och be dom att trycka den igen sen? Hm, jag inser att jag måste hitta mina bilder i orginalstorlek och sen hoppas på att jag kan läsa mig mypublisher ... man kan spara sin bok halvvägs kanske? så man inte behöver göra den helklar på en gång?

Och för att sluta mala om mina frågor- det verkar ju som om ni har planerat det hela perfekt. Bo med mysvänner sista tiden när ni ska åka så det är "hemma men inte hemma" och sen den där resan också. Ni kan ju alltid komma tillbaka och hälsa på - och då är det ju toppen att ha ett par vänner som man vill hälsa på också. Och vem vet, kanske vill deras barn komma och hälsa på er i Sverige ensamma när dom är lite större också? Det finns liksom inga gränser längre... helt underbart.

LYcka till nu med alla känslor ohc allt fixande! det måste ju vara lite skönt, som du skriver, att sakna det lite så det lämnas med glädje och inte med negativa känslor.

kramar till er båda!!

Inger said...

Böckerna ser så fina och så proffsiga ut. Vilken grej att ha minnen och bilder samlat på ett så fint sätt. Skulle önska att vi gjort så från våra resor. Kanske en dag så....
Så härligt, nu när avskedet närmar sig, att det finns så många positiva och härliga minnen att se tillbaka på
och framför allt, riktigt goda vänner.

Njut nu av den sista tiden i södern och njut också av vetskapen av vad ni kommer hem till.
Kram!

Desiree said...

Saltis, ja hur märkligt det än må låta så känner jag för första gången glädje över att just känna sorg. Låter ju helvrickat men i det här fallet är det så. Mina erfarenheter och livet i södern med dess omställning och prövningar har stärkt mig på så många sätt. Mitt hjärnspöke brukar jag säga till C är något jag lämnat bakom mig. Hon som jag inte vill vara och som jag tyvärr var ett tag hon får bo kvar i huset och springa runt i källare bäst hon vill som en osalig ande.
Så sant som du säger. Hellre nya vänner som man saknar än att aldrig ha träffat någon som man känner att man kommer att sakna. Hellre ett liv med både toppar och dalar än ett liv som är platt :-)
Kram!!!!

Åsa, jag tycker absolut att du ska ta och göra en bok. Programmet laddar du ner helt gratis från My Publisher. Sedan väljer du ut de foton du vill ha med genom att drag and drop från din mapp med bildern till den bok som du börjar skapa. I deras grundpris ingår 20 sidor sedan betalar du extra för varje sida som du lägger till. När du märker att du redan har 20 sidor och vill fortsätta lägga till sidor så säger programmet till och du lägger då till en sida i taget tills du känner dig klar. De har ett max på 100 sidor. Jag har gjort böcker från allt mellan 30 till just 100 sidor. De har ganska ofta olika erbjudanden som köp två för en eller få 20-40% rabatt eller få free shipping. Det brukar vara värt att vänta tills något sådant erbjudande dyker upp vilket det gör regelbundet. Är du med i Costco? Om du är det så ladda ner programmet via Costcos hemsida som du finner om du går till Costco på nätet och kikar under photo center. Du får då automatiskt 20% rabatt på alla böcker du gör.

Varje sida kan du välja mellan olika mallar av layout. Du kan väja att ha enbart bilder, enbart text eller bilder med text. Du kan välja hur många bilder du vill ha per sida allt från 1 bild till max 12 tror jag att det är. Du kan välja bakgrundsfärg på sidorna, vitt, svart, grått. Jag började med att ladda ner programmet och börja testa lite. Det är väldigt enkelt och lätt att hålla på med och lära sig även om man aldrig testat det innan. Naturligtvis går det spara precis som om du jobbar med ett vanligt dokument närsom helst. Sedan loggar du bara in och fortsätter där du var. Du får så gärna återkomma med fler frågor när du börjar testa lite. De har också både en chatt och ett telefonnummer samt många frågor och svar på deras hemsida dit man kan vända sig med alla typer av frågor och funderingar så att man får hjälp om man skulle behöva. Jag har ibland kontaktat dem med frågor själv.

Ja det blir ett toppen avslut. Vi hoppas att hela familjen G kommer och hälsar på oss i Sverige vilket jag faktiskt tror att de kommer att göra. Det skulle även vara jättekul om barnen ville komma ett par veckor om sommaren.
Kram!

Inger, tack så mycket. Det känns underbart att faktiskt kunna njuta av slutet på det här sättet.
Kram!

Anne said...

Jag känner precis som Saltis skrev, jag blir så väldigt rörd av ditt inlägg. Jag förstår verkligen att fotoböckerna ger något otroligt mycket, jag tror det är extra bra och värdefullt också att du faktiskt gjorde böckerna medans ni bodde här, för då blir de ju faktiskt skildrade, bilder och text har valts utgående från hur ni faktiskt kände det här. Skulle du t.ex. göra den här sortens minnesbok över USA-åren när ni bott i Stockholm säg ett år, att då börjat göra en sån här bok. Då tror jag de skulle blivit annorlunda och med andra känslor. Det är ju liksom det du skrivit och gjort här som ÄR ert USA-liv. Låter flummigt när jag skriver det så här.
Du skriver det så fint och klokt, som du säger så är det ju faktiskt för att ni haft så mycket värdefulla erfarenheter och upplevt så mycket bra som ni också kan känna vemod när ni åker. Så att känna sig ledsen och sorgsen är ju ett betyg på hur bra mycket varit. Jag är så uppriktigt glad att ni kan lämna landet med de känslorna inombords och den stämningen.
Och du, vilken otrolig underbar familjen G verkar vara. Southern hospitality när den är som bäst tänker jag mig. Ni verkar sannerligen ha blivit som familj med dem, utvecklat speciella band.
Usch ja Desiree, avsked är jobbiga och precis som du säger det är för dig så måste jag instämma och säga att jag är likadan, avsked är svåra och jobbiga och jag vet inte riktigt hur mn egentligen bäst hanterar dem.
Att flytta utomlands kan ju helt klart göra att saker och ting blommar upp, kriser kan komma. Men som du säger (och som tydligt märks!) du har blivit en starkare människa och lärt dig massor om din själv av den jobbiga tiden du gick igenom.
Allting har löst sig så fantastiskt bra för er, även om jag vet att mycket kändes strssande ett tag. Men det känns som rena rama lottovinsterna som damp ner på slutet. Huset som såldes, nya jobb, nytt boende. Underbart, verkligen jätteskönt. Ett spännande nytt kapitel ligger nu framför er, men förstår till fullo att det är en del rastlöshet i kroppen och känns konstigt just nu. Vemodigt och avsked som stundar. Men jag är så glad att det ändå är så det känns för det tyder ju som sagt bara på att ni haft det mycket bra.
Och ja, ni har verkligen hunnit se och uppleva massor massor. Mycket mer än många infödda amerikaner som levt hela sitt liv här, ni har sett och upplevt så mycket på allting ni gjort. Imponerande.
Många kramar!

Desiree said...

Anne, tack. Nejdå vännen det låter inte alls flummigt det du säger. Jag förstår precis hur du menar. Jag är också innerligt glad att jag gjort böckerna här medans vi fortfarande har varit kvar. Förra sommaren då jag åkte hem hade jag tänkt göra klart dem över sommaren men det blev inte så. Det kändes för "jobbigt" känslomässigt att göra dessa böcker då. Jag fick lägga projektet på is och sedan under hösten och vintern när allt började kännas så mycket bättre och lättare så kunde jag ta tag i projektet igen. Det tog mig alltså ganska lång tid från det att jag började göra böckerna tills dess att de blev färdiga. Det krävdes en inre resa i sig för att få dem klara.
Tack Anne det du säger värmer verkligen i mitt hjärta.
Kraaam!

Katarina på Filippinerna said...

Vad rörd jag blev av ditt inlägg men också mycket glad!

Trots glädje och motgångar fick ni ett bra slut på er södern tid! Jag förstår att det nu känns vedmodigt men samtidigt härligt att få lämna något och börja på nytt i Sverige.

Ni verkar ha fått goda vänner och de kommer med all säkerhet att besöka er i Sverige.

Fotoböckerna är jättefina och kommer att bli en fin gåva till era vänner, samtidigt som ni fick ert liv och historia i böckerna, med er. Mycket jobb bakom men de ser jättetrevliga ut,, hoppas jag också en dag orkar gå igenom kalendrar och foton!

Ni har ju varit aktiva och rest och sett mycket, det har varit jätteroligt att följa era resor. Jag hade hoppas kunna se mer i södern själv då jag var i Duluth, men det blev ju en blixtsnabb förflyttning till Filippinerna.

Kram

Desiree said...

Katarina, jo jag känner som sagt att vi fått ett riktigt fint slut på våran tid här. Jag är så glad över att vi träffade familjen G för de har betytt mycket för oss båda. Jag är också glad som sagt att vi faktiskt tagit vara på tiden här och rest runt en hel del. Vi har nog alltid känt att vi inte vetat hur länge vi kommer att stanna och dessutom har vi varit nyfikna på våra omgivningar och haft utflykter och resor som ett stort intresse. Vi har sett mycket i denna regionen. Jag hoppas du får chansen att komma tillbaka till USA någon dag för här finns mycket fantastiskt att utforska. Men nu får du istället njuta av äventyr och miljöeer på Filippinerna. Hur länge tror du att ni blir kvar där eller är det relativt permanent?
KRam!

吳婷婷 said...

要友誼長存,我們必須原諒彼此的小缺點。......................................................

Hampus said...

Hej hej... jag har bott i kalifornien många år och gör mina böcker på www.solentro.com de har en smidig bjud-in-funktion som gör att man kan bjuda in människor från andra delar av världen att vara med i sin bok! Oavsett var man gör sina egna böcker så är de ett fantastiskt minne!

Ha det så bra! / Hampus

Anonymous said...

Kul med inspiration och böcker. Om du vill göra böcker hos en smidig svensk aktör kan jag tipsa om: www.solentro.se

Desiree said...

Hampus, tack så mycket för tipset. Det lät väldigt interessant både att kunna bjuda in andra och att kunna göra fina böcker hemifrån Sverige. Jag ska ta och kolla in din länk.
Tack!