Friday, July 9, 2010

En blandad fredagskompott

Läste just detta resereportage de hade i DN om Alabama och Hank Williams. Det är i för sig ett gammalt reportage men det var kul att läsa att någon skrivit om denna avkroken av USA. Jag fastnade lite för det han skrev om Birmingham –”en stad som knappt ändrats sedan Hank Williams död” vilket var 1953. Där har han helt rätt. Det är så ofta man får den känslan av att tiden här i Birmingham och i södern generellt lite står still. Skulle det inte var för folks kläder och bilarna som kör på vägarna skulle det nästan var omöjligt att säga vilket decenium man befinner sig i. Det hade kunnat vara 50,60,70-tal ect. Tidzonen här är ju central time zone som även fått smeknamnet ”slow time” nog stämmer det.

Lite läskigt är det ändå att flytta tillbaka hem. Det är en stor grej, en stor förändring. Även om Sverige är hemma och man vet hur det ser ut och hur saker och ting funkar så finns nog en pirrande nervositet gällade hur pass mycket man själv har förändras under dessa fyra år i södern. Det är först när man flyttat hem som man verkligen kommer att konfronteras med sig själv, den inre förändringen och hur mycket man präglats av sin tid här i södern. Den omvända kultur chocken och krocken samt anpassningsfasen. Hur svårt/jobbigt kommer det att bli? Hur lång tid kommer det att ta? Kommer vi känna oss hemma till 100% i Sverige eller är vi obotligt bitna av livet som utlandssvenskar. Det är trots allt en speciell livsstil att vara just utlandssvensk. Jante och jantelagen är något vi nog inte kommer att anpassa oss till och något vi inte ens kommer att vilja anpassa oss till. Som alltid så finns det ju positivt och negativt med varje plats. Kommer vi ”få” kritisera Sverige eller kommer man få höra att åk tillbaka till ditt USA då om det var så himla bra... osv? Jag tror nog att vi i början kommer att ha en fas där vi jämför jättemycket mellan USA och Sverige. Saker har ju även ändrats i Sverige under dessa fyra år. Tiden har ju inte stått still där. Kommer vi att känna oss vilsna? Det är väldigt blandade känslor nu när flytten hem närmar sig på allvar och har blivit verklig fast den ändå kan känns overklig emellanåt. Jag tror att både jag och C känner likadant här. Vi går omkring med blandade känslor och har många frågor om hur det kommer att bli, hur vi kommer att känna och uppleva saker och ting.

Det är mycket olika känslor och funderingar jag går omkring med just nu. Även om jag är säker på vårat beslut som vi fattat om att flytta härifrån så känns det ändå delvis vemodigt. Vi har bott här i fyra år, det är en lång tid på många sätt. Vi har gått igenom så mycket, upplevt så mycket, lärt oss så mycket om södern, människorna, kulturen och inte minst om oss själva. Även om vi kommit till insikt om att vi inte passar in i levernet här nere i södern så att vi vill bo kvar för all framtid så finns helt klart delar av mitt hjärta här. Människor, platser, minnen och upplevleser jag håller kärt.

Känns som sista tiden här har gått på tok för fort. Men det är väl alltid så att slutet kommer för snabbt...

I söndags när jag stod och pratade med Kim på 4:e juli festen så sa hon att hon skulle anordna ett avskedskalas för oss. När vi stod där och pratade om detta så såg jag att hon fick lite tårar i ögonvrån och jag kände med en gång hur det smittade av sig. Jag och Kim får väl dela på en box med Klenex på den där avskedfesten. Avsked är något jag aldrig varit bra på. Det är ett kapitel i våra liv som tar slut nu när vi flyttar härifrån. Ett viktigt kapitel i synnerhet för mig som gått igenom en hel del förändring under dessa år. Jag är inte alls tjejen som kom hit för fyra år sedan. Periodvis har det varit supertufft men jag har blivit en bättre verison av mig själv och en starkare version.

Även om jag och vi är övertygade om att det är rätt beslut att bryta upp med vårat liv här i Birmingham, Alabama så är det som sagt med blandade känslor och en stor poriton vemod. Jag fokuserar på det nya kapitlet i vårat liv som snart ska börja även om det okända är både nervöst, pirrigt och en aning skrämmande. Vi får se vad som händer och vad det blir av oss.

När jag först fick höra att vi skulle flytta hit visste jag inte ens vart det låg. Jag var tvungen att hämta kartboken och slå upp det. Nu kommer jag alltid att bära med mig denna plats i hjärtat och i mina minnen. Jag ångrar inget. Jag är så glad att vi tog denna chansen och tillfället till detta äventyr. Jag hoppas att vi har många fler underbara äventyr framför oss.

Jag önskar er alla en riktigt trevlig helg med massor av sommar och sol. Här råder ingen brist på vare sig hetta eller sol. Igår hade vi 37 grader och hög luftfuktighet igen vilket gör att det känns som om det vore en bra bit över 40 grader. Men något man har här är ju tack o lov AC. Disskuterade lön och anställning imorse med min framtida arbetsgivare. Jag har fått en lön jag är nöjd med :-)

Jag har även fått 31 dagars semester!!!! Känns som jag vunnit högsta vinsten bara där. He he inte dumt att mer än dubbla sin semester rakt av i jämföresele med den jag har här. Det här var en riktigt bra start på något som känns som en toppen fredag!


It´s FRIDAY!

14 comments:

Sporty Spice said...

Förstår att det känns dubbelt det här. Man flyttar ju till något men flyttar samtidigt ifrån något annat. Och båda platserna har ju sina pros and cons. Säkert kommer ni att jämföra och se Sverige med nya ögon. Se det som är bra men även det som är mindre bra. Precis som man (iaf jag) gjorde i början när jag kom hit till USA. Då var det mycket "men så gör vi inte i Sverige" och "i Sverige är det mycket bättre". Nu gör jag inte det så mycket längre, tror att det är en naturlig övergångsperiod. Tur att du har C som du kan ventilera detta med, tror säkert att en del kan "ta illa upp" om man kritiserar Sverige för mycket. Precis som man inte skulle sitta och tokdissa USA framför en amerikan.

När går flyttlasset?

Desiree said...

Sporty, ja visst kommer det att bli som du säger att man kommer att jämföra mycket i början. Det är väl en process som man behöver komma igenom. Flyttlasset går runt 20 augusti som det ser ut nu. Allt känns väldigt märkligt och lite overkligt men i grund och botten bra och rätt vilket är det viktigaste.
Kram!

Åsa i memphis said...

åh vad jag känner igen det där... känslorna alltså, att det ändrats hemma i sVerige medans man varit här och alla andra har ändraats också. Och vi/du/ni också.

Sen läste jag sista meningen och kände att "ja, det är ju så UNDERBART med svensk semesterlagstiftning" :) Roligt att det känns bra med jobbet och om inte anant kanske det känns lättare när ni väl flyttat dit. Det är tydligare då att ni flyttar dit och inte härifrån liksom.

Själv är jag inte bra på sådana där "mellanperioder" när man vet att man ska flytta men inte riktit har koll på allt i detalj eftersom mamn måste lösa det när man väl kommit dit. Sånt stressar ett kontrollfreak som jag ... ;)

Marie said...

Förstår verkligen hur du menar. Jag vill ju flytta tillbaka till Sverige, men så funderar man lite, just på det här med jantelagen... och då är det ju inte lika lockande längre! Och sen att Sverige är ganska så... vad ska man säga... trubbigt, det finns inte så stort utrymme för att vara annorlunda från andra, alla är väldigt lika. Men så finns det ju såklart många saker som är bra också, men de vänjer man sig snabbt vid! Det är de jobbiga som inte är så lätt att vänja sig vid...!

Taina said...

Då börjar med att gratulera till nya jobbet OCH lönen! Alltid kul när man lyckats nå sina mål.

Du beskriver så fint din tid här och vad som väntar runt hörnet. Jag känner som du att jag ångrar absolut ingenting. Är jättenöjd över vår flytt hit och vi trivs bara bättre och bättre.

Det där med jantelagen är ju så tråkigt. Och onödigt. Jag upplever att här existerar den inte.

Hoppas du får en fin helg nu! Imorgon drar vi till Alexendria Bay och där finns inte internet så det blir tyst i rutan ett tag. Blir där en vecka.

Kram

Katarina på Filippinerna said...

Först, grattis till det nya jobbet!

Jag förstår att det känns dubbelt bottnat. Jag kan själv redan nu känna att jag jämför Sverige med andra länder.. Det första jag kommer på är, att Sverige går inte för full fart,, det är sommarstängt, semesterstängt, osv. Jag hade glömt att servicen är begränsad,, i flera månader. När jag påtalar det, känner jag mig kluven att jag "gnäller", men egentligen är det mina nya referens ramar jag just stött på. Det gäller att hantera dem på ett bra sätt, så man själv orkar och omgivningen orkar med en och alla jämförelser man gör och kanske kommer att göra!

När flyttar ni?

Desiree said...

Åsa, ja det är just det jag tror man ofta glömmer bort hur mycket allt ändras och kanske mest en själv. Det ska bli interessant att se hur amerikansierad man blivit. Svensk semester är ju rena himmelriket. Jag kommer att uppskatta många saker som jag tog för givet förut. :-)
Mellanperioden har inte varit helt lätt att liksom bara sitta och vänta in att pusselbitarna ska falla på plats. Nu verkar de göra det och dessutom till ett helt perfekt pussel vi aldrig trodde var möjligt. Jag känner mig så otroligt glad över att jag fick jobb. Dessto mer jag tänker på det dessto mer inser jag hur bra det är på alla tänkbara sätt.
Ha en skön helg i hettan.
Kram!

Marie, ja helt klart är det trubbigt på flera sätt. Vi får försöka vara inställda på att det kommer att ta tid att vänja sig vid en hel del. Kanske inser man att man vill söka sig utomlands igen efter ett tag. Det får vi se. Men nu har vi iallfall både hela europa och hela USA som ligger öppna för oss med alla möjligheter. Det känns underbart.
Kram och trevlig helg.

Taina, tack så mycket. Jag känner nästan att jag lyckats överträffa mina mål och inte bara nå dem :-)
Känns såååå fantastiskt. Ja det gäller att inte ångra sig utan ta och se möjligheterna. Carpe Diem, får man ut sååå mycket mer av livet. Ha en riktigt skön semseter och njuuuut. Det är du såååå värd!
Kram!

Desiree said...

Katarina, tack så mycket. Du skriver klokt att det gäller att balansera omställningen. Helt klart. Vi kommer att flytta kring 20 augusti. Ska dra på road trip först :-)
Kram!

Saltistjejen said...

Det kommer att bli otroligt spännande att följa er när ni väl flyttar hem till Sverige igen! Ja tycke att det är minst lika intressant att se vilka tankar som kommer med en tillbakaflytt som det är att läsa om personer som flyttar FRÅN Sverige. Precis som du säger så förändras man ju av en sådan här sak. Att ha levt och bott i ett annat land är något som gör att man vidgar sina vyer. Både vad gäller "världen" men även sig själv. Man utvecklas på ett helt annat vis än om man stannat hemma. På gott och ont. Jag tycker precis som du att detta är och varit ett fantastiskt äventyr! En chans få har chansen att få uppleva och självklart har det förändrat ens person och ens sett att se saker och ting. Jag tror att en eventuell tillbakaflytt för vår del skulle bli oerhört jobbig. Samtidigt finns en del av mig som längtar tillbaka till livet i Stockholm. Till det svenska. Till personer och miljöer som man älskar och ständigt saknar.
Men jag inser att man genom att lämna det vardagsliv man har skapat här kommer generera en likadan känsla. Det finns platser och personer här som man kommer att sakna med lika skarp smärta som de man saknat i Sverige. Men det är väl den nackdel man får leva med om man tagit chansen att leva det liv vi levt och uppleva det vi gjort.
Jag är dock glad att allt artat sig så fantastiskt bra för er som det gjort! Ni kunde ju inte haft bättre förspänt än ni har nu när ni återvänder.
Stor varm Kram och hoppas ni får en fin helg!!!!

Desiree said...

Saltis, tack. Ja det ska bli väldigt interessant att se hur man upplever en tillbaka flytt. Precis som du säger är det också en stor omställning. Jag tror alla sådana stora omställningar och flyttar är både mycket jobbiga på sitt sätt och mycket givande i slutändan. Man lär sig mycket både om sig själv och om sin omgivning. Visst skulle det vara jobbigt som du säger om ni skulle flytta tillbaka men det skulle nog inte vara jobbigare än då ni flyttade hit. Visst finns det massor man kommer att sakna och många personer men det finns ju något positivt även i detta för det betyder ju att man haft det bra. Att personer och platser haft en fin betydelse och något man hållit kärt. Hellre känner man ju både glädje och sorg än att inte känns så mycket alls. Det ÄR ett svårt dilemma vart man ska bo och vart man helst vill bo. Nu provar vi det här så får vi se.
Ha en fin helg.
Kram!

Marianne said...

Visst är det pirrigt att flytta hem också! Man vet inte hur det ska gå att anpassa sig, kommer kostymen att kännas för trång? En sak jag har hört är att svenskar INTE tycker om att höra för mycket om "hur det är i X". Vilket kan ställa till problem i början när man sitter i fikarummet på nya jobbet och just har kommit hem till Sverige igen. För ens egen senaste vardag var ju att handla på Target och Farmers Market eller vad det har varit. Men det ska man inte prata om för mycket, om jag har förstått saken rätt. Då blir folk sura. Var försiktig med det. Jag har hört det från många olika håll. Och det gäller inte bara när man dissar någonting svenskt, som Sporty Spice skriver om, utan även när man bara allmänt berättar hur det var, utan att värdera vare sig det ena eller det andra. Jag skriver nu inte av egen erfarenhet, men som sagt har jag hört det från flera källor.

Det är fruktansvärt sorgligt att säga adjö till en plats och människor som har varit ens hem. Jag grät störtfloder på planet från Istanbul. Tur att jag hade fönsterplats : ) Och sedan när jag var tillbaka och hälsade på, tror det var efter bara några månader, så kändes allt bara fel. Jag ville ju åka HEM TILL MIG, men det fanns inte längre. Hemskt var det, riktigt hemskt, och det är därför jag inte har varit tillbaka efter det. Nu börjar jag bli mogen för ett besök. Tror jag.

Allt blir ju bra med tiden, när man väl har vant sig igen. Tror jag. : )

KRAM!

Charlotte said...

Hej Desiree,
Jag vet exakt vad du kommer gå igenom. Första gången jag gick igenom det var efter universitetsstudierna i USA. Efter tre år och som fyra i ditt fall, är man drillad amerikansk i tankarna, men svensk i passet. Jag gick på många pumpar i arbetslivet, kompisar, familj och vänner som jag upplevde var superjobbigt. Konfilkter uppstod lätt också.
Man har mycket att berätta och ibland känns det som ingen direkt bryr sig om vad man har upplevt och ibland känns det som man uppfattas som en viktigpetter bara för att man levt i landet i väster. Jantelagen styr hårt i Svedala... tyvärr. Det är definitivt jantelagen som ställt till mest problem för hemvändande och du kommer, som när du kom hit för fyra år sedan, gå igenom en kulturchock - fast en omvänd kulturchock. Det kommer ta ett tag att justera sig. Men Jantelagen har du efter dessa fyra år helt lämnat och den har hos mig heller aldrig återvänt, fast efter ett tag kan man hantera dessa konflikter som sker kring jantelagstänket.

Sen kommer resetarmen och äventyrstarmen för alltid vara infekterad. Så du och din make kommer lätt kunna ta nya beslut om kommande turer ut i världen...

Men bered dig på och var medveten om att en kulturchock kommer. Desto bättre kan du hantera den.

Nästa gång en utlandsresa sker kommer du bättre kunna hantera skillnader och acceptera dem. Nu när jag är tillbaka till USA efter 15 år i Sverige så får jag titt som tätt lite kulturchockar, men ser dem på ett annat mer accepterande sätt och då blir situationen lättare så förhoppningsvis när vi återvänder så blir det lättare för mig och jag kan guida mina barn igenom denna chockfas.

När återvänder ni till Sverige?

/Lotta

Desiree said...

Marianne,visst är det så. Det är också något som jag både hört och läst. Jag tänker nog inte prata hur mycket som helst om livet här men samtidigt känner jag att jag inte heller kan/vill sitta tyst alltid så tar de illa upp så får de göra det.
Ja visst kommer det bli sorgligt att ta avsked. Sådant tycker jag alltid är sorgligt men jag vet i grund och botten att det är rätt att lämna här och att det är mitt val. Vi hade ju alltid möjligheten att stanna här om vi ville men vi kände oss klara med Alabama och södern. Men som sagt det kommer att finnas en del att sörja och längta efter absolut.
KRam!

Lotta, tack ja visst kommer den där omvända kulturchocken att komma. Jag har faktiskt varit med om det en gång innan då vi bodde i Nicaragua under 4 år och jag återvände till Sverige som 19-årning. Det första året var hur jobbigt och tuft som helst. Men det var ju ett tag sedan jag upplevde den där omvända kulturchocken så det kommer väl finnas en del som jag glömt bort.
Det som är bra är att man man vi nu är bitna av reseflugan så kan vi alltid jobba i både europa eller tillbaka till USA då vi nu båda har dubbelt medborgarskap. Det känns toppen.
Vi kommer att flytta hem kring 20 augusti. Men först drar vi som sagt på road trip.
Kram!

Petra H said...

Visst är det med dubbla känslor som man äntligen får det där flyttbeskedet som man har gått och väntat på. Helt plötsligt blir det så konkret och då är det lätt att man får lite panik nästan och börja undra vad det egentligen är man har gått och längtat efter... Jag tycker inte att flytten tillbaka har varit alltför jobbig, men det kanske är för att jag haft annat att fokusera tankarna på, på gott och ont. Den stora skillnaden mellan er och oss är ju att ni flyttar HEM till Sverige, vi flyttade ju "hem" men det är ändå fortfarande "borta" på ett sätt. Det är helt underbart att vara tillbaka i Bryssel och jag ångrar inte en sekund att vi flyttat hem. Jag känner en mycket större frihet här, både det att jag FÅR jobba, men också att jag kan språket bättre och jag kan röra mig fritt utan bil. PLus alla vännerna som faktiskt, förvånansvärt nog, har "väntat" på oss. Det vill säga, de är minst lika benägna att umgås med oss nu som förut, och med vissa umgås vi mycket mer än förut. Det tror jag är ganska ovanligt, jag tror att man måste vara beredd på att som hemflyttare anstränga sig ganska mycket för att antingen hitta tillbaka till de gamla vännerna eller kanske hitta nya vänner pga folk har "gått vidare" sas.
Däremot är O inte lika nöjd, mycket pga jobbet inte blivit vad han förväntade sig. Så det är många sådana faktorer som måste passa in för att man ska återrota sig.
När jag tänker på de senaste månaderna så har jag nog inte pratat särskilt mycket alls om våra liv i PR och nog inte jämfört så mycket heller, kanske är det för att nästan alla jag umgås med HÄR faktiskt var och hälsade på oss i PR och därför behöver vi inte förklara, beskriva utan vi VET att de vet hur livet var. Det är faktiskt ganska skönt.
Lite svammel så här på måndagförmiddagen.
Jag önskar er all lycka inför flytten till Sverige och jag hoppas att övergången blir smidig och allt går bra.
Kram