Wednesday, May 9, 2007

Alla Mina Bostäder


Vårat hus i Alabama.

Tänk att det finns vissa som lever hela sitt liv på en och samma plats eller ort. Sedan finns det andra som lever som rotlösa globetrotters. Hur blir man det ena eller andra? Ibland undrar jag varför vårat liv blivit så annorlunda på många sätt jämfört med andras i vår närhet. Fast hela mitt liv har från början varit ganska annorlunda.

Jag föddes i Austin, Texas eftersom mina föräldar träffades och pluggade där. Sedan flyttade vi till Egypten när jag var något år gamal eftersom min pappa fått ett jobb inom FN. Mina första meningar blev på arabiska till våran hemhjälp. Då tyckte mamma att det var dax att flytta när hon inte längre förstod språket som hennes dotter talade. Vi flyttade till Sverige till Dalarna och bodde där några år. När vi kom till Sverige kunde jag ingen svenska. Vi talade engelska hemma eftersom pappa är svensk men min mamma kommer från Mexico. Jag fick börja lära mig svenska som fyraåring. Vi flyttade till Stockholm så smånigom och där bodde jag tills jag var 14. Då bar det iväg till Nicaragua i mellanamerika där pappa fått utlandskontrakt på några år. Jag ville först absolut inte flytta dit och när vi sedan skulle återvända till Sverige ville jag inte flytta hem. Några av mina bästa och lyckligaste år upplevde jag där. Jag gick på en amerikansk skola där och lärde mig både engelska och spanska ordentligt.

Att flytta tillbaka till Sverige var urjobbigt. Mycket svårare än att flytta ut som vi gjort 4 år tidigare. När förlorar man sitt hemland? Efter hur många år? Eller gör man någonsin det? Första tiden som hemvändare i Sverige kände jag mig som en riktig utböling och dessutom väldigt ensam då jag förlorat kontakten med mina tidigare klasskompisar. Efter en jobbig period blev Sverige åter hem för mig.

Sedan började min flyttkarusell inom Sverige strax innan jag träffade Calle. Jag bodde en kort tid i en studentlägenhet i Hallonbergen. Men jag trivdes aldrig i Hallonbergen. Köpte min allra första lägenhet då jag var 25 och doktorand. Fick till och med eget lån på banken. Det blev en liten etta på 27 kvadrat i Jakobsberg inte långt från villan där mina föräldar bodde. Jag var superförälskad i min första lägenhet och det är nog den lägenhet som jag känt absolut mest entusiam över. Det var min första alldeles egna lägenhet och den var sprillans ny (ett nybygge) som jag själv hade fått vara med och inreda genom att välja tapeter och kakel med mera. Detta var 1998.

1999 träffade jag Calle. Han flyttade till San Fransisco efter att vi varit ihop i endast 3 månader och bodde där i 8 månader. Sedan flyttade vi ihop i hans andra handslägenhet i Bromma några månader medans vi väntade på att få flytta in i vår första gemensama lägenhet. Lägenheten i Bromma var rätt sliten. En liten en och en halva som låg vid en stor trafikeradväg. Det gick inte att sova med fönstret öppet pga av allt trafikljud och alla fönster blev otroligt smutsiga på nolltid. Vår första gemensama lägenhet låg i Sollentuna. Detta var också ett nybygge som vi fått vara med och inreda. Det var en härlig 3:a på 82 kvadrat med två balkonger, en i norr och en i söderläge. Bra planlösning men den var byggd i utkanten av ett industriområde som gjorde att själva området kanske inte var så kul. Vi bodde bara där något år innan vi flyttade till Göteborg eftersom Calle hade fått jobb på AstraZeneca där och jag kunde ta med mitt doktorandprojekt dit. Där köpte vi en gamal vindsvåning i centrala Göteborg. Vi hade utsikt över takåsarna och promenad avstånd till det mesta. Det var den största av våra lägenheter på 102 kvadrat men planlösningen var inte optimal. Hissen var liten, trång och omodern och det var väldigt varmt på sommaren i lägenheten. Men den hade sin charm. Efter 2 ½ år lämnade vi Göteborg och flyttade tillbaka till Stockholm. Där köpte vi en lägenhet vid Solna Cetrum som vi bodde i endast ett år medans vi väntade på att våran drömlägenhet i Gamla Filmstaden i Solna skulle bli färdigbyggd. Det har blivit en hel del nybyggen för oss genom åren. Juni 2005 flyttade vi äntligen in i Gamla Filmastaden. Det är nog den lägenhet jag tyckt allra bäst om av alla lägenheter förutom min allra första lägenhet som jag har en speciell kärlek för. Juli 2006 bar flyttlasset av till Alabama. Här äger vi nu vårat första egna hus. Jag är glad att vi hittade just det här huset för jag tycker mycket om det. Hur länge vi blir här vet vi inte. Har vi lämnat sverige för gott? Känns omöjligt att tänka i det perspektivet. Vi har ju alltid haft en benägenhet att flytta runt. Ibland undar jag om vi någonsin kommer att bo på en och samma plats under en längre period som 10 eller 20 år. Vårt första mål är nog att bo på en plats mer än 2 år för det har vi ännu inte klarat.

12 comments:

Annika said...

DET var ingen dålig lista det där! VAD du har flyttat runt! Jag blir alldeles yr!

Jag har hört ngnstans att det tar ca 7 år att "tappa rötterna" till sitt hemland. Sedan är man lite vilse och främmande. Det kan nog stämma, faktiskt.

Desiree said...

7 år, då har man ett tag kvar iallfall. Ja nu är vi faktiskt rätt trötta på att flytta runt som vi har gjort och hoppas på att det blir en lite lugnare framtid.

Fia said...

Oj, du är ju som jag när det gäller att flytta. Jag räknade ut för något år sedan att jag har haft över 28 adresser...men nu bor jag sedan 7 år i samma hus, så du ser det går att få en hopplös nomad att stanna på ett ställe ett tag i alla fall...för nu planerar vi ju att flytta nästa år (eller om två år, vem har bråttom? det skulle INGEN ha som vet vad vi ska packa, ge bort och slänga...)

Desiree said...

Fia, ja det är jobbigt att flytta speciellt då man samlat på sig en del. Enda fördelen med att flytta ofta har varit att vi också har rensat ofta bland grejer. Får man fråga varför ni har planer på att flytta och vart?

Fundersam Cecilia said...

Vilket fint hus ni har!!Hihi,ja du känner igen det där med att flytta ofta.Jag trodde att vi var ensamma om det men det är vi tydligen inte.

Fia said...

Vi kommer att flytta till öknen i Arizona då min make lider av huvudvärk då det blir lågtryck och det är det ju titt som tätt här i Georgia. Jag våndas redan över att behöva packa

Millan said...

Oj det var ingen dalig flyttbakgrund du har! Vad spannande det later med alla de olika lander du har levt i. Jag gissar att det har gjort dig till en ratt sa 'open minded' (josses.. vad heter det pa svenska?) person?!
Min familj brukar alltid skoja med mig om att deras adressbocker har gatt sonder pa min sida eftersom de har fatt sudda sa manga ganger dar. Fran 17-25 ar flyttade jag runt nagot otroligt, men lagenheten vi bodde i innan vi flyttade till huset forra aret bodde vi i 5 ar. Rekord for mig!
Jag tror att det ar svart att sla sig till ro och leva riktigt svenssonliv i sverige nar man ar van att flytta omkring och fa uppleva nya saker.
Ert hur i Alabama ser helt underbart ut. Jatte stort!! Tog ni med er moblerna hemifran Sverige?

Desiree said...

Fia, aha då förstår jag. Hoppas att din käre make kommer att må mycket bättre i Arizona. Ni får väl ordna någon yard sale/moving sale för att rensa bland gamla prylar. Det verkar ju väldigt poppis här i USA. I sverige var det bara att bege sig till tippen med allt skit man inte längre ville ha.

Millan, det verkar som att vi utlandsbosatta bloggare har nåt gemensamt då det gäller att flytta runt en hel del. Vi trivs jättebra i huset. Vi tog med oss alla våra möbler från sverige. Vår abetsgivare betalade kontainern. Vi hade ingenstanns att förvara dem i sverige heller plus att det är skönt att ha sina egna saker när man kommer till ett nytt land.

Anne said...

Jätteintressant läsa mer om din bakgrund, kändes som man lär känna dig som person ännu lite mer. Jättekul och bra inlägg!

Det där med att flytta runt och vara rastlös, det känner jag igen så bra. Och precis som du känner nu så hoppas och vill jag också stanna på ett och samma ställe igen. Jag orkar inte flytta på ett bra tag. Men vem vet...Kanske både du och jag sitter här om 2-3 år och känner oss helt annorlunda och på väg att flytt igen, nånstans... Man vet aldrig...

Det där med 7 år som Annika nämner, det har jag också hört och det kan nog ligga mycket mycket sanning i det.

Jag tror också att man kan börja känna sig riktigt hemma på ett nytt ställe och land när man accepterar och förlikar sig med att man aldrig kommer att känna sig 100% hemma nånstans utan att man alltid kommer känna man har flera hem som betyder mycket och som man längtar efter. Och att det är ok, man kan känna sig "hel" ändå.

Just såna här tankar som du skriver om (och allt det som Linda Olsson pratade om) är saker som jag känner är mycket svåra att förklara eller förmedla tll alla de vänner och familjemedlemmar som vi lämnat kvar där hemma. Som du säger, det är som man lever så olika och annorlunda än många back home. Därmed inte sagt vi lever ett mer spänannde eller speciellt liv (är snobbiga, kan ju vissa kanske få för sig). Men det är svårt ibland att förmedla såna här tankar till människor som valt leva ett helt annat liv.
Det kan göra jag ibland kan känna mig ensam i mina funderingar, och just därför är alla utlandssvenskar så fantastiska att få kontakt med och att t.ex. läsa ett inlägg som ditt nu och känna yes, här finns en till person som kan förstå vad jag känner och tycker.

Sorry det långa inlägget....jag bara flög iväg...

Till sist, den där fish market verkar vara ett ställe jag skulle gilla. Härligt att ha ett sånt bra lunhställe på gångavstånd.

Kram Anne

Anne said...

Glömde en sak. Ert hus. Wow! Det ser ut som en mini herrgård. Jättefint!
Jag önskar vi också kunde bo så... :)

Monica said...

Wow, verkligen intressant läsning måste jag säga. Kul att du också haft förmånen att bo i utomordentligt trevliga Göteborg :).

Ja, när man flyttat på sig en del, har föräldrar från olika länder, ja då är ens identitet inte rotad till ett speciellt ställe, utan det är istället det här multikulturella som blir en del av ens identitet. Hemma är något som finns där man själv är, utan att man för den sakens skull identifierar sig med människorna i sin omgivning. Man är hemma men ändå inte i Sverige, USA, osv...

JaCal said...

Oj oj... Jag blir nästan yr. Tänk vad det måste ha påverkat dig och vem du är - så spännande! Jag måste nog, för att vara Stockholmare (med den bostadsbristen) vara unik... har "bara" bott på 3 ställen i Stockholm (barndomshuset, lägenheten efter huset såldes och min lilla singelton-lägenhet) och här har vi bott på 3 ställen. Rena rookien jämförelsevis! ;-)

Åh, viket fint hus!! Husen på er sida är verkligen finare än på den här sidan!

Det var en mycket tänkvärd post - tack för att du delade med dig!