Thursday, May 3, 2007

Gula Bandet


Läste idag på Monikas blogg http://monicabl.blogspot.com/ om Irak kriget. Med viss anknytning till detta kan jag berätta om lite olika märken som man här sätter på sina bilar för att visa vilka sympatier man har. Här kan man köpa olika sorts bandmärken som fungar som magneter som man sätter på sina bilar. Tex rosabandet för bröstcaner. Vanligare är band med amerikanska flaggan som det står God bless america på. Sedan kan man också här i södern se det gula bandet som det står ”support our troops” på. Det är de som stödjer Irak-kriget som har dessa på sina bilar. Det gula bandet är defnitivt något vi aldrig skulle sätta på vår bil. Som tur är är det gulabandet inte så himla vanligt. Förhoppningsvis blir det ännu färre bilar i framtiden som bär gulabandet.

5 comments:

Annika said...

Här med! Gula bandet ser man titt som tätt...men också en hel del "mot-stickers", säkert mer "mot-stickers" hos mig än hos dig, kan jag tro.
Andra stickers man ser på bilarna är ju sådana som säger "gud välsigne amerika" odyl. Ofta blir jag så trött , så trött, så trött på alla patrioism!

Monica said...

Intressant det där med alla dekaler som amerikanarna sätter på bilen. Jag vet inte om det händer i hela USA men om man har ett barn som fått en utmärkelse på skolan så kan man köpa en dekal där det står "Proud parent of a XXXX (skolans namn)distinguished student" som man sätter bak på bilen. I början tyckte jag det var superkonstigt, men har helt klart börja vänja mig nu...

Även det här med att stötta eller inte stötta presidenten är ju vanligt att se på dekaler på bilar. Jag tror att vi svenskar i stort inte vill exponera oss på det sättet!

JaCal said...

Mycket bil-stickers i CA också (speciellt i valtider!). Fast jag har faktiskt inte enbart tolkat "support our troops" stickersarna som pro-krig. Utan, oavsett vad man tycker om kriget, uttrycka support till de som, oaktat politiska beslut, är där.

Usch så hemskt det måste vara att vara anhörig och ha nära och kära så långt borta under sådana omständigheter.

Såg en nyhetssnutt på CNN för några veckor sen om en liten pojke, 6-7 år kanske, vars pappa kom hem från kriget och kom och överraskade honom i skolan. Nyheterna var där för tydligen har hela hans klass stöttat och hjälpt till att skicka brev och support. Inslaget från återföreningen var kort, men ansiktsuttrycket på den lilla pojken när han bara sprang mot sin pappa och nästan bara vrålade och grät och slängde sig i hans armar, fick mina tårar att bara rinna... så otäckt att vara barn till någon därborta.

Olle said...

En favorit är "Proud parent of a college dropout" :-).

Jakob said...

Men vänta nu "support our troops" betyder ju inte att man är för Irak-kriget utan att man visar sin uppskattning till män och kvinnor som är beredda att offra sina liv för sitt land.....
Oftast är det ju någon familjemedlem som kanske just då befinner sig i Irak eller Afghanistan.