God fredag morgon på er allihop. Idag känns det faktiskt riktigt höstlikt här i Birmingham, AL. Det är regn och rusk ute och man ser en del gula löv som fallit till marken. Det känns så där höstmysigt så att man gärna skulle vilja kura upp sig i soffan med en god bok eller en bunt trevliga veckotidningar och sedan sitta där med en filt virad runt sig och en stor god kopp te. Jag passar på att njuta av lite höstrusk för sol och fint väder blir det nog snart igen. Sådant är underbart att veta att man kommer få mer av. Då kan man liksom till fullo passa på att njuta av sådana här dagar.
Fredagstema var det dax för idag. Det är återigen Anna som valt tema och dagens rubrik lyder "Om jag vore en kändis..." Jag tänker nog inte försöka välja ut någon kändis jag skulle vilja vara utan istället kanske en typ eller kategori av kändis. Jag tror jag skulle välja att vara en kändis inom musik eller filmbranchen. Jag skulle gärna passa på att gå på Oscarsgalan till exempel. Det skulle vara jättekul att få välja en riktigt flådig festblåsa och få gå dit. En annan stor fest jag gärna skulle passa på att gå på vore Nobelfesten. Att få vara någon viktig kändis som får sitta vid samma bord som kungligheterna skulle sitta fint.
Jag skulle fixa en stor fest i min lyxvilla och passa på att bjuda dit andra kändisar som jag är nyfiken på och umgås med dessa under en helkväll för att lära känna dem mer privat och höra vad de snackar om och vem de skvallar om under en sådan privat tillställning. Jag skulle nog också passa på att boka en riktig lyx-weekend på något tropik resort och flyga dit med mitt privatplan och verkligen se till att bli ompysslad. Jag skulle nog gärna vilja passa på att vara någon känd rockstjärna och även passa på att ha en koncert där jag sedan skulle skänka biljettintäckterna till något bra ändamål. Kanske skulle jag också passa på och göra någon reklam för någon produkt eller något som gör mig till en god förebild för andra.
Fast egentligen är jag nog ganska nöjd att jag inte är en kändis. Det är ingen längtan jag har. Det verkar finnas så många baksidor med att vara kändis. Ganska lugnt och skönt att slippa falska rykten i olika blaskor och på nätet, att ständigt och jämt bli fotograferad och jagad av fotografer. Att bli bedömd av ALLA vad gäller kläder, hår, kropp och allt vad man gör. Pust vad skönt att faktiskt bara vara jag och inte vara kändis trots allt.
Jag hoppas att ni allihop får en riktigt trevlig helg vart ni än befinner er. Jag säger bara Fredag - Jippi!!!!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
6 comments:
Ja men det var ju en smart vinkling!! Man skulle så klart gjort det bästa! Kul tolkning! Vem vill inte gå på Oskarsgalan och Nobelmiddagen...`Å haft poolparty...
Exakt, fram med lyxen en masse om man nu måste vara kändis...
Oscarsgalan vore ju helt fantastiskt att få vara med vid!
Trevlig helg! Ví har lite mulet, och kanske 16 grader. Najsigt!!
Hehe, jo, lyxen och pengarna hade man ju gärna haft, och lite kul fester, men fotograferna och alla galna människor är så skönt att slippa! Tur att vi är nöjda med våra liv!
Ha en jätteskön helg nu Desirée!
Fritt ur hjärtat, ja man får passa på med Oscargala och annat kul då man ändå vore kändis :-)
Annika, ja glamour måste man ju ha om man nu ska vara kändis. Det verkar ju både du och jag ha hakat på ;-)
Marianne, ja jag är faktiskt väldigt nöjd över att trots allt inte vara kändis även om man inte är rik och inte lever ett jätteglammigt liv.
Oj ja, visst är det otroooligt många delar av kändislivet som jag är väldigt glad över att slippa. Så nej, kändislivet som sådant är jag nog glad för att slippa (att vara musiker, och bara det; vara den jag är utan stylister och stora drömmar om att bli tonårsidol, ja det hade jag kunnat tänka mig ;-) ). Jag är inte alls minglartypen heller. Och Nobelspektaklet fick jag visst avklarat utan att ens vara känd. ;-) 15 år gammal, med enda meriten att jag tagit kungen i hand och pratat med Sylvia om min pappa som bott i Australien. *hihi* Fast konstigt nog kände jag, en liten "bondtös", att det var det naturligaste i hela världen att sitta där. Även om P G Gyllenhammar skrämde smått livet ur mig, när han plötligt stod precis bakom mig och började prata väldigt högt (han var ju "stor" på den tiden, och hans röst kände man ju deffinitivt igen). Det är nog tydligaste minnet. *hihi*
Jag skulle tydligen bli Angelina om jag var kändis så jag skulle nog gilla Oscarsgalan också! När jag inte reste runt världen och hjälpte till med diverse projekt. Eller adopterade ungar :)
Det skulle i alla fall vara kul att uppleva de där aspekterna av kändislivet ett tag. Det är dock skönt att slippa rykten och hela den biten!
Post a Comment