Friday, July 30, 2010

Antelope Canyon

Denna canyon var bland det coolaste och vackraste jag någonsin sett. Såå häftigt! Vi hade bokat en fototur hit på 2.5 timmar med en fotograf som guide. Vi var sex stycken i gruppen. Jag och C hade höga förväntningar på denna så kallat Slot Canyon. När vi kom dit och såg den så tappade man liksom andan av förundran. Dessa smala korkskruvskrokar och gångar som vi slingrade oss in i var bara sååå häftiga. Denna canyon är helt utav sandsten som är mycket porös. Med jämna mellanrum kommer det flash flods här och dessa naturkrafter är INTE att leka med. Är det det minsta risk för regn ska man inte befinna sig här i en sådan slot canyon. Varje gång det kommer en flash flod så förändras och omformas strukturen innuti. Våran guide berättade att det såg helt annorlunda ut nu här jämfört med bara två veckor sedan så det kommit ett kraftigt regn. Då sköljs hela denna canyon igenom. Vattnet stiger lätt flera meter. Att befinna sig i en sådan slot canyon under en flash flood är som att befinna sig inne i en tvättmaskin.

För två fotopersoner som mig och C så kunde vi liksom inte sluta fota här. C tog över 300 kort på antelope canyon. Men man måste ju ta många kort för att förhoppningsvis få några fåtal bra kort. Jag har fått iallfall två kort som jag är riktigt nöjd med. Jag hade förväntat mig att det skulle bli väldigt varmt under denna tur men det visade sig vara svalt och skönt inne i själva antelope canyon. Denna upper Antelope Canyon som vi besökte ligger strax utanför Page, AZ ute i navajo reservatet.

Vi som skulle på fototuren möttes utanför studion och åkte sedan med guidens bil. Det behövdes nämligen en fyrhjuldriven bil för att ta sig hit. Detta är vägen som leder till Antelope Canyon. Den må se helt ok ut men det var djup och lössittande sand. Det var i princip som att köra på en sandstrand. Här kommer det som sagt med jämna mellanrum flash floods. Är det en på gång så gäller det att evakuera snabbt. Tyligen så omkom 11 europeiska turister här 1997 just i en flash flood.

Sååå vacker och mäktig med alla sina smala gångar och det vackra slipade mönstret som bildas på sandstenen här.Det är riktigt smala gångar på sina håll. Vi trängde med guiden allt djupare in i hjärtat på denna canyon. Så småningom så kom man ut på andra sidan. Totalt är denna ca 500 meter lång.

Från utsidan ser det som sagt inte mycket ut.

Men när man kommer in så blir man stum av förundran och av skönheten. Här står våran lilla grupp och fotar för fullt.


Jag låter dessa bilder tala för sig själva. Så vackert och mäktigt med alla dessa korkskruvs formationer i sandstenen. Denna canyon formas som sagt konstant om varje gång det kommer regn. Sandstenen är väldigt prös och när det också kommer en vindpust så yr det lite korn ner från ovan.

Den bästa tidpunkten för ett besök här i Antelope Canyon är på förmiddagen då ljuset är som vackrast och fliteras in genom öppningarna och sprickorna så att man nästintill kan få ett magiskt ljus. Detta var helt klart en mäktig fotoupplevelse.

Efter lunch så körde vi vidare mot Monument Valley. Efter drygt 2.5 timmar så tornade plötsligt dessa jättelika röda kolosser och stenformationer upp sig på slätten. Monument Valley som man känner igen från kända västernrullar där också Forrest Gump sprang sin långrunda ur filmen känner nog också många igen.

6 comments:

SweFlo said...

Oj vad häftigt, det skulel jag gärna kunna tänka mig att uppleva! Visst är digitalfotografi en bra uppfinning, man kan ta så många kort man vill och liksom inte tänaka på att det kostar att framkalal eller liknande. Och så har man större chans att få det där riktigt maffida kortet. Och du har lyckats med det i stora loss de nhär gången, det är ju helt klart. Oerhört vackert!

Saltistjejen said...

Men ÅÅÅ vad VACKERT!!! Så häftigt! DET skulle jag vilja se!!!!! Men det får väl bli om typ 20 år när E är vuxen hahahaha!!! Otroligt vackra foton! Och ja, man blir lite andäktig nästan. Det ser så vackert och fridfullt ut. Lite som en "kyrka" fast mäktigare eftersom det är naturen själv! Förstår att du och C fotade som tokiga! Tur att det är digitala kameror, som SweFlo säger här ovan!
Stor kram!!!

Desiree said...

Sweflo,ja detta var riktigt coolt. Digitalfoto är bland det bästa som hänt helt klart. Jag såg dock en tant häromdagen som fortfarande körde med en vanlig 24 filmrulle. Jag trodde knappt mina ögon att det fanns folk som fortfarande fotade på det här sättet.
Kram!

Saltis, nejdå Saltis, inte ska du behöva vänta så länge. Det funkar nog bara E blir 5-6 år så ska du se att ni kan börja resa runt på ett helt annat sätt. Ja länge leve digitalkamerorna och den moderna tekniken.
Kram!

Anne said...

Såååå coola och vackra, förtrolland bilder!!! Jag har sett massor med bilder i böcker från detta ställe och dina/era håller HÖGRE klass än de bilderna (eller lika hög). Proffsklass på dessa bilder, helt klart. Jag antar att det är SLR-kameran ni använt på bilderna. Super att du och C delar detta intresse. I vårt förhållande är det bara jag som är fotointresserad, inte maken.
Lite trist, men man kan inte få och dela allt ;)

Jag undrar om det var klaustrofobiskt vistas inne i dessa gånger? Jag undrar om jag klarat det, har ju såna enorma problem med det. Eller så är det kanske så vackert man glömmer bort allt annat. Verkar super och rent nödvändigt med guide, för att ens komma dit på de vägarna. Tryggt också, på nåt sätt.
Helt otroligt coolt ställe i alla fall!!! Det får bli många fotoböcker att pyssla med i höst Desiree!
KRAMAR

Marianne said...

Wow, vilket ställe! Jag blir helt förundrad! Så otroligt vackert! Vilka foton! Jag förstår att du är nöjd med dem, det är minsann inte det lättaste heller att fotografera med sådana ljusskillnader utan att bara bleka ut allt med blixt!

Vad roligt att ni fick chans att se allt det här ni nu får se och uppleva, en perfekt avslutning på era år i USA!

KRAM!

Desiree said...

Anne, ja du har helt rätt i att det här stället var förtrollande vackert. Man fick faktiskt inte någon klaustrofobi alls för att det var ändå alltid högt i tak och dessutom var det öppningar ovanifrån som gjorde att solen lyste in här och där. Man visste också att man kunde gå igenom stället och komma ut på andra sidan. Underbart ställe. Får du chansen så hoppas jag att du någon dag tar dig hit och får uppleva det på plats.
Kram!

Marianne,detta är verkligen en perfekt avslutning på våran tid i USA. Dessto mer jag ser dessto mer sugen blir jag dock på att se mer. Det kommer nog bli många fler USA semestrar här framöver.
Kram!