Okefenokee Träsket i Georgia

Kring Okefenokee träsket vilar fortfarande an aura av mysik som redan funnits här sedan länge. Vegetationen är tät, grön och i princip ogenomtränglig. Vattnet är mörkt och spegelblankt. Detta område som täcker ca 1770 kvadrat kilometer beläget i södra Georgia på gränsen till Florida är utsedd till en av de sju naturliga underverk som finns i Georgia. Den natur och det ecosystem som finns här är unikt på många olika sätt. Detta område har varit skyddat naturområde sedan 1937.

Indianerna och urinvånarna som bodde här för flera hundra år sedan kallade detta för landet med den skälvande ytan (land of the trembling earth). Torvmossen bildar öar i träsket. De uppkommer då partier med torv släpper då metangas frigörs som legat under vattenytan och skjuter upp till ytan där de sedan allt eftersom tiden går förankras av växter och växer ihop med andra trovmossar till större öar. Här finns nu ca 70 sådana öar som täcker 6% av Okefenokee området. Till dessa träskmarker tog även förrymda slavar sin tillflykt. En av öarna är uppkallad efter en tidigare slav, John Negro island.

Under slutet på 1800-talet ville man använda området för odlingsmark och man försökte sälja mark genom att göra reklam för ”Happy Farms” här. Men naturen och vegetationen var så pass ogenomtränglig att man fick ge upp. Därefter försökte man också att bygga kanaler som man skulle ha för att frakta timmer som sedan skulle säljas. Genom Okefenokee finns ett kanalsystem som grävts fram bestående av totalt 20 kilometer kanal. Därefter tog pengarna slut och det blev inga fler kanaler och ingen timmertransport eller försäljning. Våran båt glider sakta fram genom vattnet på Suwanee kanalen och man kan inte låta bli att tänka på vilket mardröms jobb det måste varit att gräva fram dessa kanaler. Vegetationen känns minst sakt ogenomtränglig, man kan bara börja föreställa sig den fuktiga hetta som rådet här på sommaren och plågan av insekter och mygg.

Det mörka nästintill svarta vattnet har fått sin färg från garvsyra. Garvsyran är egentligen röd men i djupet ser den svart ut. Även om vattnet är mörkt så håller det en mycket hög kvalité och är så rent så att man skulle kunna dricka det. Det är inte alls fullt med dy eller slam utan helt klart.

Vi var ju här i november förra året och det hade sin tjusning att se Okefenokee under hösten men våren är helt klart högsäsongen. Denna gång valde vi en längre guidad båttur, en så kallat ”Extended Tour” på hela 5 timmar för att få chansen att verkligen komma långt in i träsket. Vi var totalt 7 personer med våran guide i båten. Det finns ett flertal olika turer med varierande längd att välja på. Allt från 1 timmes turer till turer på flera dagar med övernattning. Guiden var otroligt duktig och kunnig och berättade massor om historian, floran och faunan. Han poängterade också att vi fick komma med hur mycket frågor som helst eller önskemål om vad vi ville se eller specfika ställen vi ville besöka. Med oss hade vi självklart kikare och kamera. Men myggmedel rekomenderas också varmt. När vi lämnade bryggan gassade solen och det var hela +32 grader. Tokvarmt för att ha jeans men jag visste att jag skulle behöva dem senare på kvällen. Det visade sig dock att vädret kan vara lynnigt i träsket och redan någon halvtimme efter att vi lämnat bryggan blåste det upp så att jag var glad att jag även packat med mig en tröja.

Båter fortsätter framåt allt längre in i träsket. Trollsländor och fjärilar passerar oss på nära håll. Vinden får den spanska mossan som drapperar Cypresserna att vaja. Cypresserna som växer här är lite ovanliga barrträd för de tappar nämligen sina barr under vintern. På hösten som vi såg då vi var här sist så skiftar barren i både rött och organge. Nu hade de den där nygröna färgen. Här och var längst med kanalen öppnar vegetationen och landskapet upp sig och ger vika till vad som kallas för vattenprärier. De är otroligt vackra och liknar nästan flytande ängar med vita näckrosor samt purpurfärgade Irisar. Hela tiden håller vi utkik efter alligatorer. Våran guide berättar att de inte gillar om det blåser för mycket, de håller sig helst undan då men vi spejar ändå aktivt. Vi njuter istället av naturen, växtligheten och det facinerande trollska landskapet. Cypressernas silvriga stammar reflekteras vackert i det mörka vattnet. Cypresserna är stadigt förankrade med sina tjocka fotknölar, de flesta vackert drapperade av en mantel av spansk mossa.

Vi hinner åka ca 8 kilometer in i träsket genom kanalsystemet innan det är dax att vända. Vinden verkar mojna något på tillbaka vägen och solen tittar fram från himlen som tidgare var mulen. Då och då stannar våran guide båden för att peka ut något eller berätta om något speciellt och även om vi vill stanna till och fota något. Vi ser en orm hastigt passera vattenytan. Troligtvis en vattenmockasin säger guiden.

När kvällen börjar skymma svänger vi in på en av vattenprärierna för att invänta solnedgången. Vi plockar upp våran matsäck och njuter för fullt av både goda mackor som vi haft med oss samt de otroligt vackra färgerna och ljuset som solnedgången för med sig. Solens sista gyllene strålar reflekteras i vattenytan och mot näckrosbladen.

Båten vilar stilla och allt som hörs i luften är en serenad av olika grodor som kväker för fullt. Då och då hörs ett grymtande i luften. Det är så kallat Pig Frogs talar våran guide om. Dessa låter verkligen som grisar. Man skulle knappt kunna gissa att de rörde sig om grodor om man inte visste. Hittills känner vi oss lite snopna över att vi inte fått se någon alligator då det ändå ska finnas över 10,000 stycken i Okefenokee. De verkar tydligen vara kräsna då det gäller väder och vind. Men just som vi är på väg att lämna vattnenprärien och bege oss hemåt så upptäcker faktiskt Calle en stor alligator som sprattlar till i vattnet. Vi blir alla helt till oss och viskar upphetsat. Guiden vänder båten och vi ser till att inte tappa alligator ur sikte. Så kvällen fick ett perfekt avslut. Vi fick se en stor alligtor som vi kommit hela vägen för att se.

Parningsäsongen för alligatorer är nu under våren. Honan lägger normalt ca 40 till 60 ägg och täcker över äggen. Efter ca 60-90 dagar kläcks äggen och ungarna följer sedan sin mor i drygt ett år innan de måste klara sig själva. Temperaturen avgör vilket kön det blir på ungarna. En högre temperatur ger fler hanar och en lägre ger fler honor. En alligator kan bli uppemot 50 år gamal och upp till 5.5 meter lång.

Sista biten tillbaka har mörkret lagt sig över träsket och vattnet. Endast syrrsorna och grodorna hörs tillsammans med båtens motor.Men vår guide har inga problem att hitta tillbaka även i mörkret. Han delar ut några ficklampor till oss så att vi kan fortsätta spana efter alligatorer längst med kanalenskant. Men tyvärr ser vi inga fler. Vid 21-tiden är vi åter vid bryggan, trötta men otroligt nöjda över allt vi fått se och uppleva. De ständiga intrycken och ljuden som omringar dig i träsket både facinerar och förundrar. Jag känner mig otroligt lycklig som har fått chansen att uppleva denna storslagna och unika natur.




Det mörka vattnet ligger spegelblankt och vegetationen är tät, grön och ogeomtränglig. Vi mötte några kanotister som stilla paddlade framåt och njöt av naturen.





Vi såg en orm i vattnet som snabbt simmade mot strandkanten. Här ser ni huvudet som sticker upp ovan vattenytan på den vänstra bilden. Cypresserna är drapperade med spansk mossa. Eftersom de tappar sina barr på vintern får de en härlig nygrön färg på de barren som kommer på våren.




Här och var finns skyltar uppsatta för att man ska hitta i denna labyrint av kanalsystem.




Vi stannade till kort då vi kommit som längst in i träsket. Här tycker jag ljuset var vackert som föll in mellan trädstammarna och lyste på de gröna frodiga ormbunkarna. Det blev även väldigt vackert då kvällen kom och det skymmningen började falla på.

Buskar, snår och cypresser kantar kanalsystemet. Här är en blå vatteniris som växte ute på en av prärieområdena.

Både näckrosorna och näckrosbladen var vackra. Här har vi honom till slut, alligatorn! Det var inte lätt att upptäcka honom men här låg han och lurpassade och lät endast huvud och nos sticka upp ovan vattenytan.

Solnedgången bjöd på alldeles fantastiska färger och ljus. Vi njöt, fotade och åt matsäck.

Detta var verkligen en storslagen naturupplevelse som jag kan rekomendera varmt för er som plannerar att besöka södern eller råkar befinna er i södra Georgia.