Landat i Sverige

Framme i Sverige nu. Resan gick bra men som alltid så är det en lång resa och en mycket lång dag. Man är trött efter resan och har jetlag. Men det kommer nog känns bättre inom kort. Nu är vi här tillbaka hemma men ändå något helt nytt.

Just nu känner jag mig helt vimmelkantig då jag inte lyckades sova något på planet och bara sovit ett par timmar hemma hos mina föräldrar för att kunna somna igen till kvällen. Usch ja, jetlag är ett helsike. Vi landade i ett grått Sverige med endast 14 grader. Det var kallt och såg murrigt ut. Jag undrade vad vi gett oss in på redan då och vart den där omtalade smekmånaden var någonstanns, om vi blivit snuvade på den.Men nu under eftermiddagen har solen tittat fram och det känns bättre även om jag känner mig som en urvriden disktrasa i kroppen just nu.

Helgen gick alldeles för fort. Vi lämnade Alabama en het och fuktig augusti dag precis som vi en gång anlänt en het och fuktig sommardag för lite över fyra år sedan. Vi hade ingen aning om vad vi gav oss in på då, så mycket vi inte visste. Nu har vi inte heller riktigt en aning om vad som egentligen ligger framför oss. Det var allt lite sorgligt att säga hejdå till familjen G, våran amerikanska familj. Nu har vi familj på andra sidan atlanten att besöka då vi flyger över. Jag fälde dock en liten avskedstår då vi lyfte med planet, något som C aldrig trodde att han skulle vara med om. Men det känns jättebra att lämna med hjärtat fyllt av de goda och varma minnena och stunderna. Vi vinkade hejdå till Alabamas röda jord och de gröna kullarna som utgör foten av Appalacherna. Luften var disig av hettan och fukten. Ha ha jag fick till och med chansen att få en sista dos amerikansk fotboll sista kvällen då vi satt i familjen G´s vardagsrum. Det lär jag ju inte se på tv på ett bra tag.

Men nu blickar jag framåt. Nu börjar ett nytt kapitel. Här är länken till nya bloggen:

http://sweethomesweden.blogspot.com/

Hejdå Alabama

Då var det alltså dax att lämna det här stället. Det som trots allt varit hem för oss i fyra år men aldrig riktigt blev just hem. Det känns väldigt märkligt att jag nu kommit till sista blogginlägget från Alabama (blogga gillar jag ju så det plannerar jag fortsätta med). No more Sweet Home Alabama utan ny blogg och ny titel. Men faktum är att det känns både bra och rätt. Jag känner mig både färdig och mätt på Alabama. Jag är otroligt glad att vi tog chansen att flytta hit. Att vi vågade. Det har varit ett fantastiskt äventyr som gett många fina minnen och som berikat livet på många sätt. Jag är en helt annan person än den jag var då jag kom hit. Omställningen och allt som hänt oss här fick mig dock att vurpa omkull i livet efter ca 2 år här. Visst fick jag både blåmärken och skrubbsår av livet en tid men jag tog mig upp igen och lärde mig massor. Jag fick mer skinn på näsan och blev en starkare person på många sätt. Livet har sina törnar och det är trots allt så man får sin livs erfarenhet.

Nu börjar ett nytt kapitel i livet och det ser jag fram emot. Jag är redo för något nytt. Nu åker vi tillbaka hem till vårat hemland och våra rötter, till familjen och vänner. Det känns jättekul. Hur sedan allt blir vet vi inte och om vi stannar för gott eller känner ett sug efter nya äventyr och platser efter ett tag vet vi inte heller. Vi lämnar det öppet och ser vart vi hamnar. Livet blir så mycket mer spännande om man lämnar dörrar på glänt och låter alla möjligheter finnas där. Det är så vi har levt hittills och det är så vi har trivts med att leva.

Jag har försökt föreställa mig hur det kommer att kännas då jag sitter där på planet och det lyfter. Hur Birmingham, Alabama sakta blir en prick nere på marken. Vad kommer jag att känna då? Jag vet ju inte när jag kommer tillbaka, men jag hoppas innerligt att jag kommer tillbaka. Jag har också funderat mycket på vad vi kommer att sakna mest då vi inte längre bor här förutom klimatet och vädret vilket är ganska givet. Underbara familjen G kommer nog att komma och hälsa på oss i Sverige till nästa sommar och det känns jättekul. Men sista kvällen gick allt för snabbt. Vi grillade och åt en jättegod middag. Liz och Jeff kom över och Liz hade bakat en supergod ananaskaka. Ingen av oss ville att kvällen skulle ta slut men det gjorde den ändå till slut för det finns ju alltid ett slut. Men vi säger inte adjö utan hej så länge tills vi ses nästa gång. Vi kommer alltid att ha del av vårat hem här hos våran Amerikanska familj som är familjen G.

Känns fortfarande skitkonstigt att vi ska flytta hem. Att vi inte bara ska åka hem på semester och sedan komma tillbaka. Men exakt den känslan hade vi också då vi flyttade hit.

Livet är fullt av fantastiska äventyr och möjligheter och nu är jag redo för nya utmaningar och äventyr. Men här och nu blir det Hejdå Alabama. Detta blir sista inlägget för bloggen, Sweet Home Alabama som jag haft i över tre år. Ny blogg, nytt namn och nya äventyr väntar runt hörnet. So long and see ya´ll som man säger här in the heart of Dixie. Det blir trots allt ett inlägg till så att jag kan länka till nya bloggen. Nu byts Sweet Home Alabama ut till något annat så får vi se hur det blir med allt det.

Underbar Avskedsfest

Avskedfesten igår blev riktigt lyckad. Det var jättekul att få träffa alla igen i vårat gammla grannskap samt några av våra svenska vänner som också var ditbjudna. Vi fick dessutom att träffa en ny svensk med familj som precis flyttat hit och det var ju kul att iallfall hinna ses även om vi inte hinner lära känna varandra. Det blev också allt ett par tårar men så blir det.

Flyttkillarna blev klara 17:30 och våran fest började kl 18 så det var precis. Vi var rätt nervösa över om de verkligen skulle hinna i tid. De insåg nog också att det skulle behövas lite extra hjälp så medans vi for ut en stund under dagen hade de kallat in ytterligare två killar. De hann, vi hann. Vi åkte också med bilen till deras lager och lämnade av den där och hämtade våran hyrbil på flygplatsen.

Fullt ös. God mat, trevligt umgänge och musik. En toppenkväll.

Några av festens yngsta har krashat här i soffan och sover så sött tillsammans. Den ena i mormors famn och den andra med en gigantisk kudde som täcke.

Calle och Jeff.

Den här sötnosen sov i våran säng i natt uppe i gästrummet. Men vi fick också sällskap av de båda katterna. Ett tag hade vi ett helt zoo i sängen kändes det som. Katterna slängde vi ut efter ett tag för vi fick bara inte plats allihop (två vuxna, en hund och två katter).

Vi har sovit gott och ätit en smarrig frukost ute på the front porch. Suttit och druckit kaffe ute på the haning bed. Jag lagade amerikanska blåbärspankakor och det blev uppskattat.Nu ska vi iväg och dammsuga i lägenheten vilket var det enda vi inte hann med.

Sista natten i Cheese Cake Villas

Hela vårat hem står nu i kartonger. De packade hela dagen igår och kommer hit idag för att packa det allra sista samt lasta allt i en mindre lastbil som sedan åker till flyttfirmans transportlager. Där kommer sedan allt att lastas om i kontainern som sedan åker iväg till Charlston, North Carolina för att sedan åka med båt över atlanten. Vi kommer själva köra bilen till transportlagret eftersom vi först måste åka iväg till flygplatsen och hämta hyrbilen.

Nu har vi sovit allra sista natten i denna lägenhet. En i raden av alla lägenheter som vi bott i under våra år tillsammans jag och C. Men det har varit ett bra ställe att bo på. Det här hemmet gav oss några sista månader att verkligen få njuta av Alabama och det är jag så glad över. Jag lämnar denna tröskel med en öm klapp och leende.

C är lite rolig för han frågade var och en av de fyra flyttkillarna igår vad som var det märkligaste eller konstigaste de någonsin varit med om att packa. Ha ha jag kan säga att vi fick många skratt. Det var allt från intima sexleksaker som dök upp i folks byrålådor till designade hundkojor med AC och marmorgolv. Det finns alltså mycket märkliga ting folk packar med sig.

Flyttgubbarna beräknar bli klara är framåt eftermiddagen. Jag och C sticker nog ut en sväng under dagen medans de håller på att packa här. Sedan ska vi ju flytta till Kim och Mike med våra resväskor där det även ska hållas avskedskalas för oss denna kvällen. Förutom grannarna i vårat gammla grannskap så är även några av våra svenska vänner inbjudna. Det ska bli jättekul att träffa alla men sorgligt att säga hejdå. Avsked är alltid jobbiga fast man får väl se det postiva just i och med att de är jobbiga för det betyder ju att man varit fäst vid den och det man tar avsked från. Hellre en portion med sorg än att aldrig ha upplevt glädje om man säger så.

Nu säger jag hejdå till Cheese Cake Villas som det här lägenhetskomplexet heter eller egentligen heter det ju Chace Lake Villas men har man sagt fel en gång så fortsätter man alltid att säga fel.

Idag ösregnar det dock, inte bästa vädret för att packa och lasta men det får gå ändå. Det är ju rätt ovanligt med sådant ihållande regn men idag smattar det på här utanför.

Snart kommer ett skepp lastat med...

De är här nu och packar för fullt som ni ser på alla kartonger. Jag stack iväg tidigt idag innan de hunnit komma för att gå på ett pass på gymet och när jag kom tillbaka så var det full packningsrulle här hemma. De jobbar på snabbt och smidigt. När vi flyttade till USA fanns det restriktioner på vad man INTE fick ta med sig. Bland annat fick man inte ta med pornografi, vapen och sprit. Men nu när vi skyfflar bohaget åt andra hållet atlanten verkar det inte finnas några restriktioner. C frågade om man fick ta med vapen i kontainern och svaret blev " sure no problem, they will be labled as tools". Dödliga verktyg men fortfarande "verktyg". Alcohol var inga problem heller. Vi lyckades inte dricka ur alla vinflaskorna och dem har de packat så snällt.

Jepp så här sitter vi så länge och kollar in medans de packar ihop vårat hem.

Ha en bra torsdag allihop.

Ett hem blir packat

Så här ser det ut hos oss just nu. Flyttgubbarna skulle ha kommit idag men tydligen blev det något missförstånd så de kommer först imorgon. Det funkar för oss för det blir nog inte allt för mycket för dem att packa. Vi har ju en hel del som redan är packat i kartonger som vi aldrig packade upp då vi flyttade ifrån huset. Jag tror att detta hem förmodligen blir ett av de lättaste flyttjobb de får. De kommer att packa och lasta för fullt imorgon och sedan fortsätta på fredag. Fredag eftermiddag lastar de också in bilen i kontainern. Vi kommer att hyra bil här sista dagarna för utan bil går det inte ta sig någonstanns här. Så nu blir det bara två nätter kvar här i denna lägenhet.

Jag har trivts utomordentligt att bo här. Jag är glad att vi fick sista tiden här och fick huset sålt i god tid så att vi slapp oroa oss och slapp fortsätta med visningar osv in i det sista vilket var väldigt påfrestande. Jag har faktiskt trivts bättre i denna lägenhet än i huset som var på tok för stort för oss och allt för jobbigt att driva.

Nu vet vi ju att vi kommer att bo tillfälligt i lägenheten vi får hyra i andra hand ute i Hammarby sjöstad men det ska bli spännande att se vad vi sedan kommer att hitta på längre sikt. Vart kommer vi att packa upp alla dessa kartonger? Jag ser fram emot ett modernt svenskt hem med helkaklat badrum och med blandare och inte en kall och varmvatten kran att vrida på liksom en diskmaskin som får disken ren på ett ordentligt sätt.
Jag och C hade således en lugn dag. Passade på att gå till tvättstugan och tvätta. Amerikanska standard tvättmaskiner är verkligen urkass. Klart att tvätten inte blir speciellt ren om den dels bara vaggas fram och tillbaka i vatten som aldrig blir varmare än det varmaste vatten man får ut ur kranen i ett program som bara tar 20 minuter. Nåväl jag räknar inte att den här tvätten blir helt ren men den får duga som den är. Bättre halvren än smutsig tvätt i väskan.

På eftermiddagen åkte vi in en sväng till gymet. Jag fick köra ett sista spinningpass med min favorit instruktör. Jag passade på att säga hejdå till flera av mina gymkompisar. Usch det där med att säga hejdå är alltid jobbigt. Träffade på en tjej som jag inte pratat med tidigare som undrade om jag tränade triatlon eftersom jag kört en hel del spinning som hon sett mig på. Det tar jag som en komplimang.

Nu får vi som sagt hoppas på att flyttgubbarna dyker upp och att allt med flytten går som det ska nu.

Vad kommer vi sakna?

När vi var hos våra vänner igår på brunch fick vi frågan om vad vi kommer att sakna mest här från Alabama. Klimatet är rätt givet. Rättare sagt vårar, höstar och den korta vintern kommer vi att sakna jättemycket. Om sommaren som det är just nu (maj till början på oktober) är det på tok för varmt och fuktigt. Hettan och fukten kommer vi inte att sakna. Men förutom väder och klimat så funderar jag mycket på vad vi kommer att sakna (ja förutom vänner som vi fått här som betyder mycket för oss). Det känns som sagt svårt att klura ut vad man kommer att sakna. Jag tror man inte vet förräns man lämnat och varit härifrån ett tag. Det var ju samma sak då vi lämnade Sverige och for hit. Man hade ingen aning om vad man skulle sakna från Sverige innan man varit här ett tag.

Idag är det väl lite lugnet före stormen. Imorgon kommer flyttgubbarna och börjar packa på riktigt. Jag passade på att åka iväg till gymet imorse inne i stan och träna bort lite resfebernerver. Sedan åkte C iväg på lite ärenden. Jag har gått igenom skafferiet en vända till och sortert bort en hel del.

På fredag flyttar vi in till Kim och Mike och bor där fram tills måndag morgon då vårat plan mot Sverige lyfter. Fredag kväll har Kim och Mike anordnat avskedsfest för oss. Det blir sista knytiskalaset med grannarna i vårat gammla område.

Jag sitter också här och funderar på vad bloggen ska få för nytt namn när vi landat på Svensk mark. Den kan ju inte fortsätta heta Sweet Home Alabama och Sweet Home Solna klingar inte alls lika bra ;-)

Jag tar gärna emot förslag på nytt namn. Jag vill gärna fortsätta blogga för det tycker jag är kul men samtidigt går jag lite här och undrar hur spännande kommer mitt liv i Sverige vara för andra att läsa om. Så länge man bott här utomlands så har utlandsprofilen på bloggen varit given. Det har varit mycket nytt här, kultur och seder som skiljer sig åt och är annorlunda. Det har varit exotiskt på sätt och vis att bo här i södern. Men när man flyttar hem försvinner den där sidan av spänning och exotiskt inslag. Det tror jag att jag och C kommer att sakna. Frågan är bara hur mycket vi kommer att sakna just detta. Kommer den saknaden att växa och gro och få oss att uppsöka nya äventyr någon annanstans så småningom? Det blir helt klart nytt äventyr att bosätta sig i Sverige också. Det är nog MYCKET vi inte har en aning om just nu.

Sista veckan i Alabama

Sakta men säkert så börjar vårat hem att tömmas. Igår var C iväg med tvättmaskinerna som han sålt till A som vi känner. I lördags sålde vi frysboxen. Det är skönt att bli av med de där stora sakerna. Nu är det nästan bara sådant som vi ska ha med oss. Det börjar verkligen dra ihop sig nu. Detta blir våran sista vecka i Alabama.

Passade på att slänga in träningsskorna i tvättmaskinen medans den fanns kvar. Se så vita och fina de blev. Känns nästan som helt nya igen. Idag har C varit över och leverat tvättmaskinen och torktumlaren till A som köpte dem av oss. Det börjar försvinna mer och mer ur det här hemmet. A fick även alla våra stora växter som vi inte kommer att kunna ta med oss. Det finns dock en tvättstuga här i lägenhetskomplexet som vi kan använda sista veckan.

Piffade även till min nyckelring lite med min nya söta blommiga buffalo som jag köpte i Grand Canyon shoppen. Den får hänga här tillsammans med min lyckoängel.

Idag har jag och C kört ordentlig rensing i garderober och skåp. Vi har packat resväskorna. Båda vaknade vi vid sjutiden i morse av oss själva så vi hann med en hel del innan vi körde en liten frukost. Vi var nämligen bjudna på brunch hemma hos L och L som är vänner till oss från Belgien. Vi träffas tyvärr inte så ofta för våra vänner reser ofta mellan USA och Europa och det gäller att plannera i mycket god tid. Men vi fick till en sista träff som blev jättemysig hemma hos dem. De bor uppe på en kulle med en fantastisk utsikt i ett väldigt speciellt hus. Huset är byggt som en kub med stora fönster i alla väderstreck. Det är ett himla läckert hus men det lär tyvärr inte bli så lätt att sälja den dagen de vill sälja just för att det är så speciellt. Jag gillar deras inredning himla mycket också. Det är snyggt och stilrent. Slimmat och rent. Här är det europeisk inredning för hela slanten. Så här ser det inte ut hos amrisarna i södern. Här är lite bilder från deras hem.

Efter brunchen med våra vänner skyndade jag och C iväg för vi hade massage inbokad. Hela 90 minuter var. Ooooh sååå skönt. Man kände sig helt pånyttfödd och så avslappnad efteråt. Det kändes som det var precis den lyxen vi behövde unna oss mitt i flytt och packstressen. Idag måndag har C precis åkt iväg för att lämna in bilen en sista gång på Mazda för service.

Just nu...

Japp här ser ni vad jag håller på med igen, boken om våran road trip. Men det går rätt smidigt faktiskt. Roligt att få jobba med den nya datorn.

Undra om man kommer att sakna sådant här som perfymerade soppåsar. Det tror jag ännu inte finns i Sverige. Normalt sett brukar jag inte köpa sådana men häromdagen bara tog jag första bästa förpackning i butiken då det var helt slut på soppåsar i hemmet. Dessa har så kallat "odor shield" och är parfymerade med vanilj. De luktar rätt gott faktiskt. Men detta är ju väldigt typsikt amerikanskt. Här har man fobi mot odörer. Det måste alltid dofta gott vilket faktiskt inte är fel men kanske kan gå lite överstyr ibland. Här finns doftsprayer till hemmet, doftljus och massor med olika deos för hemmet som man kan sätta ut eller stoppa in i elkontakter för att värmen ska få dem att sprida doften bättre. När vi var i Bryce Canyon råkade jag ställa mig för nära en karl som verkligen stank svett och jag tänkte att detta är nog inte en amerikan utan en euorpée och det stämde. Amrisar är faktiskt mer hygieniska av sig och att gå runt och lukta svett är faktiskt inte något som en amris gör. Den amrikanska näsan är väldigt känslig för dofter och lukter.

Lite av varje

Igår var en skön dag om än lite hektisk. Det var C´s sista jobbdag och han hade inte tänkt jobba så många timmar. Egentligen skulle han bara packa ihop sina grejer på jobbet och sedan åka hem med sina två flyttkartonger. Vi åkte tillsammans in till stan och jag passade på att träna på gymet medans han packade ihop sina grejer. Sedan åkte vi hem och lämnade av kartongerna. Jag hade sedan bokat en klipp och sling tid. Jag kände att det var lika bra att passa på då jag hade fått hem en kupong från min frissa här på 50 dollar. Men det ska trots allt bli skönt att få komma hem till Stockholm och min riktiga frisörska som jag under alla dessa år här har behållt hemma i Sverige. Jag tycker att min frissa klipper både bättre och mer noggrant som jag har i Stockholm. Den här gången tyckte jag också att slingorna blev lite väl blonda/blekta här. Men det brukar ju lägga sig något efter några dagar. Färger och toner är ju alltid mest intesivt första dagarna. Det är ändå lite märkligt att man inte går igenom färgerna bättre i detalj här innan man sätter igång. Det kan också vara att trots att vi bott här i fyra år så finns det vissa kommunikations problem som finns kvar eller att man tänker annorlunda. Men nu är jag iallafall klippt och slingad även om det kanske inte blev exakt så som jag hade tänkt/förväntat mig.

Efter frissan hade jag också en massage inbokad. Det blev dock nästan lite stressigt att hinna till massagen i tid. Att klippa och slinga sig här i Alabama tar alltid väldigt lååång tid och något jag glömmer emellanåt. Jag hade räknat med att det skulle ta 2.5 timmar men det räckte inte riktigt. Jag fick skynda på frissan på slutet för jag sa till henne att jag måste iväg till 14:30. Jag tror hon blev lite lack och sa något om att kunderna förväntar sig snabb service a la Mac Donalds. Hon fick tycka vad hon tycker. Dessutom undrade de på frissan varför jag kommer dit så sällan (jag klipper mig ca vart tredje eller fjärde månad, här brukar de vilja att man kommer vart sjätte vecka vare sig man har långt eller kort hår). Jag sa bara att jag hade haft fullt upp. Jag har liksom inte tid att springa där vart sjätte vecka och hålla på med klippningar och slingor som tar en hel halvdag för sjutton. I Sverige är det faktiskt lite mer effektivt då man också har en person som gör hela jobbet från början till slut och inte en som ska tvätta, en som ska föna, en som klipper och en annan som är allmän hantlangare osv. Slingorna hon gjorde igår blev egentligen allt för blonda för min smak men jag hoppas som sagt att det lägger sig om någon vecka. Jag hajjar till varje gång jag ser mig i spegeln just nu.

Vi har också blivit av med lite fler grejer. C sålde micron igår till samma kvinna som köpt lite av våra andra möbler. Vi gav också bort vattenkokaren, brödrosten och kaffebryggaren till henne som smågrejer på köpet. Hon ville också ha båda våra trasiga tv-apparater som gått då blixten slog ner i elurtagen. Hon kände någon som kanske kunde laga dem. Då vi ändå inte skulle ha med dem så fick hon dem mer än gärna så att vi blev av med dem. Idag har vi hunnit med att bli av med frysen. C satte ut den på Craig´s list igår kväll och nu är vi redan av med den. Craig´s list funkar toppen.

Idag har vi inga direkta planer mer än att gå igenom hemmet och fortsätta sortera och packa. Känns som sagt att det börjar bli mer och mer verkligt att vi inom kort ska lämna när fler och fler grejer packas ihop/sorteras bort/säljes. Det är ríktigt dåligt väder. När vi vaknade ösregnade det. Nu har det slutat men det är grått och trist ute. Inte för att det spelar någon större roll. När solen skiner är det ändå så varmt att man inte kan vara ute. Fördelen med gråväder är att det faktiskt inte blir lika varmt.

Det jag dock ser mest fram emot ikväll är att vi ska rensa ur frysen på de där halvtömda glasspaken som finns där. Det låter som en värdig avslutning på en lördag mitt i den Alabamska hettan på 40 grader med hög luftfuktighet. Även om vi sålde frysboxen så har vi ju den lilla frysen som är direkt ovan för kylen kvar.

Fredag redan!

Här är den! Så här ser den ut upp-packad. Jag är redan otroligt nöjd med den. Internet är dock lite svajigt då vi inte har något eget utan tjuvar från grannen. Jag fattar inte vart tiden tar vägen.Idag är det redan fredag. Snart har vi bara en vecka kvar. Jag har kommit igång med att rensa och gå igenom lite här i hemmet iallfall.

Jag och C spelade en match med badmington mot varandra igår eftermiddag. Det var riktigt kul och svettigt. Just nu är det bara så hett ute. Det går inte vara ute. Mitt på dagen när jag gick till gymmet från garaget så var det 40 grader och med fukten i luften så känns det som om det vore minst tio grader till. Helt outhärdligt att gå en promenad på 10 minuter.

Vi har bokat en sista service på bilen innan den stoppas i kontainern till nästa vecka. Nu till helgen ska både jag och C få en extra lång och skön massage på söndag på hela 90 minuter. Ah så himla skönt! Det blev ju inget spande i Vegas så det här kommer att sitta fint. Vi har även blivit bjudna på brunch på söndag hos ett Belgiskt par som vi umgåts lite sporadiskt med och det ska bli riktigt nice. Detta blir sista helgen vi har här i hemmet. På onsdag kommer flyttgubbarna och börjar packa. Nästa fredag flyttar vi hem till Kim och Mike och bor där tills på måndag morgon då vi sätter oss på flighten hem mot Stockholm. Känns hel crazy.

C kommer iallfall att slippa äta samma sorts ost som han ätit nu i fyra år, ha ha. Han har kört med shrap cheddar här som sagt i fyra år och är rätt less på den. Men det har varit den som smakat bäst och ostutbudet här är inte direkt stort i vanliga butiker.

Jag läser just nu boken "Eat, pray and love" (den är himla bra) och där tas det upp att varje land eller ställe kan beskrivas med ett ord som skulle samanfatta folket. Jag skulle välja två ord till Alabama och det skulle vara "Sweet" och "Slow". Sött ska det som sagt vara här. The sweeter the better lyder nog det allmänna mottot. Här ska det mesta man stoppar i munnen vara sugar coated och man kallas ju ofta för honney hit och dit. Sedan går allt långsamt här. Det går inte skynda på en Alabamian, inte stressa dem heller för den delen. Allt får ta sin tid och tar sin tid här.

Nu är det iallfall fredag och jag ska iväg och klippa och slinga mig här om en kort stund.Till kvällen ska vi grilla egna hamburgare på grillen som alltid brukar bli himla goda.

Trevlig Helg!

Ny Dator-den gammla var stendöd

Ja som ni ser så gick det inte att rädda min dator. Den var stendöd. Hårddisken gick inte heller att rädda. Men som tur var hade jag gjort en färsk uppbackning av mina foton och andra filer förutom den från My Publisher som jag höll på att jobba med. Ja ja även om det är surt så får jag ta och göra om boken. Det lär väl kanske gå lite snabbare nu när jag redan nästan var klar med första versionen. Jag hoppas att jag hinner beställa den innan vi flyttar men annars får det bli senare. Även om det var himla trist och surt att datorn min packade ihop så är det iallfall spännande med en sprillans ny dator. Det blev alltså en Samsung Q4-130. Den är riktigt fin och smutt. Det är dessutom nätt och väger inte mycket. Jag föll för den med en gång. Vi kikade i flera butiker men till slut bidde det denna. Det var flera andra som jag inte gillade vare sig tangentbordet eller musen på förutom självklart funktioner och sådant. Den här hade allt jag ville ha och dessutom bra tangetbord och mus. Nu håller C på att installera det jag vill ha på den och fixa till den. Toppen att ha en make som är duktig på datorer. Även om jag nu är ca 900 dollar fattigare i pengar så har jag fått en kanonfin ny dator. Inte riktigt vad vad jag räknade med så här på slutspurten på våran Alabama vistelse. Men utan dator klarar jag mig inte. Den gammla är som sagt tokdöd.

Sedan så såg jag detta för första gången under de åren jag har bott här. Något som nästan liknar svenskt smågodis. Det är iallfall amerikanskt godis som självplock och det har jag aldrig sett förut heller. Men när jag gick in på våran stora galleria häromdagen så såg jag detta och spärrade upp ögonen.

Jag tycker att det här liknar svensk smågodis riktigt mycket. Ha ha så nu får ni komma till Alabama om ni saknar svenskt smågodis och inte är i Sverige. Nu ska jag ut i hettan. Nu råder det verkligen hetta. Det har varit 38-40 grader alla dagar sedan vi kom hem från semestern. Pust man är inte ute mycket annat än att gå till och från bilen. Just den här hettan kommer jag inte att sakna.

Inget flyt med elektroniken denna vecka.

Detta verkar helt klart vara en svart vecka för oss vad gäller elektroniken. Imorse så kom det upp ett mysko felmeddelande på min dator och sedan gick den bara inte igång alls. Jag försökte stara om flera gånger men helt svart skärm. C tog med den till jobbet och ska försöka kolla om det är skärmen eller hårddisken eller något annat som krashat. Typiskt. Jag hade dock mina foton uppbackade på C´s dator också och övriga bilder på en extern hårddisk. Det viktigaste är ju just foton. Men jag hade i för sig jobbat rätt hårt senaste två dagarna på nya boken om våran road trip på My Publisher på min dator. Jag hoppas att det går att rädda men om det inte skulle göra det så får jag i västa fall börja från början. Surt :-(

Det postiva är väl att jag skulle få köpa en ny dator om min är paj för varsin laptop måste vi bara ha i den här familjen.

Jag ska snart iväg och hämta C på jobbet så då får jag en uppdatering om vad som hänt och vad som kan räddas eller inte.

Valley of Fire Statepark, NV

Jag antar att vi inte riktigt kunde slita oss från vare sig stenarna eller öknen. Första dagen efter att vi checkat in i Las Vegas så passade vi på att åka till Valley of Fire som är en statepark som ligger i Nevada. Det är en av Nevadas mest kända stateparks. Det var så att vi hade hyrbilen i ytterligare en dag och vi kände att vi ändå skulle få tillräckligt med tid till neonljusen i Vegas så det fick bli en sista utflykt ut i öknen.

Här fanns ytterligare coola stenformationer som skapats av väder och vind. Man kunde jo tro att vi redan sett alla varianter som fanns med tanke på alla stenar vi redan sett men dessa hade nya coola skepnader. De liknade jättelika bikupor och kallades faktiskt för Beehives.

Jag tyckte det var lite roligt med dessa tjejer som fotade varandra i de stora hålen som bildats i många av stenarna här. Det fanns fullt av dessa hål i alla möjliga storlekar.

Den här tyckte jag var lite extra rolig som hade fått formen av en svamp eller en smurfmössa. Det är fantastiskt att sandstenen kan få alla dessa former av vatten, väder och vind.

Vad man också kunde titta på här var de tecken och bilder som var inristade i sandstenen här gjorda av de indianer som bott här sedan urminnes tider tillbaka. Man fick gå en bit för att komma till dessa men det fick bli den enda kortare vandringen vi gjorde för det var riktigt riktigt varmt även om det kanske inte kom upp riktigt i de temperaturer som vi hade upplevt dagen innan i Death Valley.

Här fanns också lite information uppsatt på en skylt om just de tecken man kunde skåda och vad det betydde.

Vi satte oss sedan i skuggan där det fanns lite picknickbänkar och njöt av en god pastasallad som vi snodde ihop på plats. C tog fram det lilla campingköket och kokade pasta medans jag hackade lite grönsaker och hade ner lite tonfisk. En enkel men god lunch.

Detta var våran sista utflykt ut i öknen i the south west.

Måndag

Tyvärr får vi inte ut något på försäkringen för tv apparaterna och datorn som gick sönder i och med åsknedslaget. C pratade med försäkringsbolaget imorse. Det visar sig att försäkringen bara täcker eldrivna saker som en takfläkt osv men inte elektronik. De där försäkringsbolagen de är då experter på att slinga sig ur grejer och hitta på undantagsregler. Nåväl det känns ändå inte som hela världen för att den lilla tv:n hade vi ändå inte tänkt ta med oss och den stora tv:n visste vi inte säkert om den ens hade funkat i Sverige. Datorn som var en stationär dator hade C fått från jobbet. Vi har ju fortfarande varsin laptop som funkar bra. Man har lärt sig att man ska skydda sin elektronik men just i det här fallet för oss så spelar det som sagt inte så stor roll.

C jobbar sin sista vecka denna vecka. Jag jobbar också stenhårt fast för en gångs skull med något jag tycker är riktigt kul. Jag gör en ny bok från My Publisher om våran road trip. För mig gör det inte mycket att vi inte har någon tv just nu för jag har fullt upp iallfall.

Det är hett och fuktigt som vanligt ute. Jag måste säga att jag kände stor skillnad på torr hetta jämfört med fuktig hetta. Tycker att torr hetta är mycket bättre även om den också är jobbig självklart.

Igår gick jag och testade något nytt med min kompis E som var hos oss på middag i lördags. En ny sorts träning på ett nytt ställe som ganska nyligen öppnat här i Birmingham. Pure Barre. Roligt men ganska jobbigt. Alltid kul att testa något nytt men jag tror ändå att jag håller mig till gymet där det finns många olika träningsformer att välja mellan.

Annars så blir det lite mer körande hit och dit för mig denna vecka. Vi har ju bara en bil så det blir till att gå upp i tid på morgonen och skjutsa C till jobbet. Sedan åker jag hem och äter lunch hemma och sedan åker jag tillbaka in till stan och hämtar C på kvällen. Dator och boken om road trippen är perfekt att kunna ta med sig och jobba lite här och var med.

Sedan ska jag som sagt gå igenom min garderob och kolla lite vad som ska packas med i resväskorna. Sedan ska jag också försöka gå igenom köket och skafferiet en vända och kolla vad som finns och vad som kan sorteras bort.Känns så konstigt och overkligt att tiden vi har kvar här är så knapp men det känns fortfarande som rätt beslut. Så får vi som sagt se hur det blir med allt och vad det blir av oss i framtiden.

Obehaglig överraskning

Nu är vi tillbaka i Birmingham igen. Tillbaka i den djupa södern med den fuktiga hettan. Nog för att det var varmt i South West med temperaturer kring 40 grader för det mesta men jag måste säga att jag tycker att torr värme är mycket bättre än fuktig värme.

Jag har känt mig lite jetlaggad här sedan vi kom tillbaka. Arizona och Vegas i Nevada ligger ju två timmar efter Alabama. Jag har nämligen levt lite mitt emellan dessa tidszoner. Jag har levt Vegas time på kvällarna därborta men efter Alabama tid på morgonen då vi var där. Det har blivit lite för lite sömn. Men jag tror snart att jag är återställd.

Att resa ger så mycket. Det berikar på många olika sätt vare sig det är längre eller kortare resor. Man ser inte bara nya ställen, lär sig nya saker och möter nya människor utan man får faktiskt också ett nytt perspektiv på den tillvaro man lämnade.

Den överraskning vi dock kom hem hit till efter resan var mindre rolig. Det visade sig nämligen att någon storm med åska och blixtar hade slagit ut alla våra nätverk via kontakterna. Båda våra tv-apparater är helt paj och även modemet som vi använder till nätet. C ringde och pratade med försäkringsbolaget idag så vi ska kolla om vi möjligtvis kan få ut något via försäkringen. Något modem kommer vi inte att köpa nytt nu när vi bara har två veckor kvar. Hittills har det funkat med att hitta oskyddade nätverk att logga på. Skulle det inte funka så får jag väl åka ner antigen till Starbucks eller bokhandeln, Barns and Noble och sitta där och fixa mina blogginlägg samt läsa bloggar för där finns ju gratis nät.

Igår kväll bjöd vi över några av våra svenska vänner här i B-ham. E som är gift med sin E som är amerikanska och sedan A som vi var på midsommarfest hos. Våran plan var att tömma lite ur frysen och även njuta av lite vinflaskor som vi inte kommer att kunna ta med hem.

C tog denna bilden på mig då jag sitter på vårat hotellrum på Bellagio och bloggar. Han tyckte att jag skulle visa upp den då jag börjar på mitt nya jobb och säga att sådan har utsikt hade jag tidigre från mitt privata kontor på jobbet i Birmingham och jag förväntar mig att få något som matchar detta. Hade inte varit dumt med en sådan här utsikt som denna över Vegas.

Här är en annan rolig bild som C tog i Zion national park. Det fanns fullt med ekorrar och de var inte ett dugg skygga av sig. Här har två stycken precis hoppat ner i någon killes ryggsäck och letar efter godsaker. Killen kom springande och jagade bort dem men vi hann ta denna bild före. Tycker den är underbar.

Några av favoritbilderna från våran öken semester. Det blir maffiga färger på sandstenen när solen sakta sänker sig. Det var ett otroligt vackert landskap att färdas genom.

Vi fick som sagt både se och uppleva så många maffiga och imponerande vyeer. Man kunde stå där länge länge och bara känna sig stum av förundran över allt det vackra som naturen bjöd på.

Utsikten över Canyonlands nationalpark i UT med Coloradofloden som flyter fram.

Färgerna på himmlen då vi körde tillbaka mot Vegas.

Utsikten från vårat rum på kvällen var inte dum den heller.

Death Valley, Kalilfornien

Från Utahs storslagna natur och vildmarker så körde vi sedan söderut i riktning mot Vegas. Vi hann inte köra hela vägen dit utan bestämde oss för att knoppa ca en timme norr om Vegas i den mindre staden Mesquite. Detta är en casinoförort till Vegas. Vi hittade övernattning för 34 dollar på ett casinohotel häroch tog det. Det var schysst hotel och här skulle vi ändå bara övernatta. Många av casinohotellen har förmånliga priser söndag till torsdag även om detta var bland det billigaste jag någonsin bott på.

Dagen därpå körde vi sedan mot Death Valley. Bara namnet i sig inger stor respekt. Detta är riktig öken med torka och heta temperaturer. Medeltemperaturen för juli/augusti ligger på mellan 45 och 50 grader. Under natten understiger temeperaturen inte 30 grader.

Hit kör man inte utan att både ha ordentligt med bensin i tanken och vatten med sig. När man har passerat Vegas så finns bara enstaka hålor. Enligt mannen på vistor center som jag pratade med fanns ett par bensinstationer efter Vegas men se till att tanka före iallfall sa han för bensinen som finns på dessa avlägsna bensinstationer här ute i öken är dyr, riktigt dyr.

Vägen mellan Vegas och Death Valley erbjuder inte mycket vare sig variation eller vyer. Det är ett bergit och kargt ökenlandskap. Det enda lite spännande som man passerar på vägen är de test siter som finns kvar där man testade atombomber mellan 1960 fram till 1992. Det tog oss ca 3 timmar att komma fram till Death Valley.

Den lilla byn Beatty i Nevada är entrén till Death Valley. Det är här du tankar en sista gång och ser till att ha full tank med bensin innan du kör vidare samt fyller på reserver för både mat och vatten som du kommer behöva ha med dig. Det är här du skakar hand med djävulen. Nog känns det som man kommit till helvetet för här är riktigt hett. När man kliver ur bilen känns det verkligen som man kliver in i en bastu. Luften dallrar i hettan när man blickar på vägen som sträcker ut sig i horizonten.

Tyvärr missade vi en spökstad som finns strax utanför Beatty. Detta var en gång i tiden en gruvstad som var full av liv under en mycket kort period på 11 år innan priset på guld sjönk drastiskt vilket gjorde att staden övergavs. Här ute i trakterna kring Death Valley och i själva nationalparken så utvann man både silver, guld och andra mineral från gruvor under guldrushens glansdagar. Det finns en hel del gammla övergivan gruvor och schakt kvar inom nationalparken. Man ska därför inte lämna vägen eller stigen man befinner sig på för det kan innebär direkt livsfara att rammla ner i ett gammalt gruvshackt. Det finns således många faror här ute i öken förutom den dirkta hettan och klimatet. Sedan bör man också vara medveten om att även om detta är ett kargt ökenlandskap just nu så finns ändå en hel del liv och olika livsformer här. Under vinter och våren är det faktiskt riktigt vackert med en hel de grönska och blommande buskar, växer och kaktusar.

Vägen ut till Death Valley var rak, lång och trist. Det såg ut så här i flera timmar när vi körde dit. Öken och berg, platt och kargt.

Gällde att tanka fullt i tanken innan man körde in i Death Valley.

Vi kom in i Death Valley. Det var rejält varmt även om det var torr värme. Här ligger saltfälten framför oss i horizonten.

C tänkte att han skulle kunna värma sin pizzabit direkt i den starka solen här i Death Valley. Med tanke på hettan som råder här skulle inte någon micro behövas. Men det hade nog varit bättre om han lagt pizzan utanför på motorhuven då vi stod still då hade den garanterat blivit varm.

Här vid vistor center kunde man passa på att fylla på sina vattenflaskor en sista gång. C här tycker att det är tokvarmt.

Detta är ett landskap med många extrema skillnader. Nu vilket är det varmaste årstiden så har man hettan som sagt som ofta ligger och pendlar mellan 45 och 50 grader. Våran maxnotering i temperatur denna dag blev 123 F vilket motsvarar 50.5 grader C. Men också nivåskillnaden som råder är ytterligare ett exempel på extrem varation. På många platser här befinner du dig på nivåer som understiger havsytan. Här finner man den absolut lägsta punkten på norra halvklotet vid ”Bad Water” som ligger på minus 86 meter. Bad Water är en interessant punkt i sig inne i parken. Det har fått sitt namn då en man som korsade detta landskap med sin mulåsna blev överlycklig då han upptäckte att det fanns en sjö med lite vatten här till mulåsnan men då åsnan inte ville dricka så suckade han och sa Bad Water och detta blev då namnet på denna plats. Vattnet som fanns här var nämligen på tok för salt för åsnan att dricka. Än idag finns faktiskt vatten här. Det kan man inte tro att det skulle finnas i detta mycket ogästvänliga ökenlandskap med extrem hetta. Men här finns vatten och det finns även liv i form av fisk här som klarar av att leva under extrema förhållanden med temperaturer på över 30 grader i vattnet och en mycket hög salthalt.

Vi befinner oss på minus 86 meter. Långt under havsytan i detta extrema landskap.

Saltkristallerna är vassa och liknar is och snökristaller som blivit rejält hårda.Vi passerade stora vita saltfält längst ner i dalen här. Dessa saltfält är mycket vackra och facinerande. Saltkristallerna glittrar i solskenet. Men de är ack så hårda. Guide upp på vistor center sa att man skulle se upp så man inte snubblade. Man vill inte rammla här för då får man garanterat skärsår på dessa vassa saltkristaller. Det skulle dessutom svida ganska bra i såren man fick av saltet också. Här klev vi omkring ytterst försiktigt på ett ställe som blivit döpt till Devils golfcourse. Här kan bara djävulen spela golf sägs det.

Saltfälten som sträcker sig långt bort mot horizonten var häftiga och vackra.

Toppnoteringen av temperaturen då vi var här blev 123 F vilket motsvarar 50.5 grader C! Det är det varmaste jag någonsin upplevt. Det var varmt! Supervarmt! Det gick åt mycket vatten då vi var här.

Saltfälten består av saltkristaller som sticker upp som vassa spjut ur marken. Här gäller att inte snava för då får man garanterat skärsår som dessutom lär svida bra med salt i sig.

Badwater basin som fått sitt namn inte pga av dåligt eller giftigt vatten utan bara för att vattnet är så pass salt att det är odrickbart.

Mitt i Death Valley med sin hetta fanns ändå vatten där även fisk bor.

Här står jag mitt i denna saltöken vid Devils golfcourse och ägnar mig åt min favorithobby - att fota. Allt för bloggen. Här beger jag mig ut mitt bland vassa saltkristaller och balanserar försiktigt för att inte snubbla men vad gör man inte för bra bilder.

Vi passerade även det stället bland de färggranna sanddynerna eller stendynerna är det snarare än sand där man spelat in scener till Starwars filmerna. Här gick R2D2 och 3PO när de var på väg för att möta Jabba de Hut. Man förstår att detta bizzara landskap måste varit perfekt för filmen.

Death Valley ett mycket facinerande ställe måste jag säga. Jag och C kände oss otroligt glada att vi tog oss tid och såg till att prioritera så att vi även hann med denna nationalpark som faktiskt ligger i Kalifornien.

Månlandskaps land bland sanddynorna i Death Valley. Det var här som Starwars filmerna spelades in då R2D2 och RPO gick omkring. Här är vi med våran fordonsmobil som de nya R2D2 och RPO.