Grand Canyon northern rim

Vi lämnade Zion bakom oss och begav oss mot Grand Canyon i Arizona. Grand Canyon är precis så maffigt som man tänker sig det. Nej förresten det överträffar ens förväntningar helt. När man ser utsikten över kanten så tappar man faktiskt andan och bara gapar över denna mäktiga skönhet som ligger framför en så långt ögat når. Det går inte beskriva i ord.

Vi hade valt att åka till The north rim istället för den södra. Den norra änden på Grand Canyon (GC) ligger betydligt högre upp än den södra änden. Den norra änden får också betydligt färre besökare. Här slipper man undan de stora folkmassorna och man slipper se McDonalds skyltar. I och med att den norra ändan ligger högre upp är det också svalare här och ett helt annat klimat än vad man får på sen södra änden. Här uppe var naturen väldigt grön och lummig. Det såg nästintill svenskt ut. Det fanns gott om granskog, björkar och aspar som hade en mycket ljusare stamm än vad de svenska asparna har. Vi såg rådjur i en glänta. Men det häftigaste var att få se en flock med Bison. Det är något jag länge drömt om att få se och nu fick jag äntligen se dem!

Vädret vid den norra änden av GC är dock lite mer lynnigt och det sker förändringar med snabba kast. Dessutom börjar monsoon perioden som de kallar det för nu i augusti. Medans vi var där på eftermiddagen så kom det en rejäl skur. Men sedan lättade molnen och det sprack upp.

Jacob Lake det minsta stället jag någonsin bott på. Känns som byn vid världens ände. Vet inte ens om det kan kallas för by då det bara bestod av ett motel och en bensinmack. Detta var nog det ruffigaste ställe av alla vi bott på under denna semester.

Vägen från Jacob Lake till Grand Canyon. Här uppe i bergen var det betydligt svalare och naturen var en helt annan. Vi passerade detta ställe där det verkade ha härjat en skogsbrand relativt nyligen.

Jag tyckte att många av träden som växte här vid kanten var vackra. Jag såg även denna lilla ödla.

Naturen här vid northern rim tyckte vi liknade svensk natur mycket. Här fanns mycket granskog och lövskog med aspar och björkar.

Det finns flera utsiktspunkter här vid northern rim. Vi åkte upp till denna som hette Point Imperial. Grand Canyon är mäktig som sagt. Den mäter hela 460 km i längd och 1.6 km på sitt djupaste ställe från kanten ner till botten.

Vi fick riktigt dåligt väder då vi körde tillbaka efter att ha varit här på eftermiddagen. Det kom både regn och dimma. Vägen var också väldigt kurvig. Man fick köra sakta för här vill man inte köra över kanten minst sagt. Det började skymma och jag och C fick hjälpas åt att hålla utkik och navigera så att vi skulle kunna komma välbehållna tillbaka till vårat motel vid Jacob Lake.

Vi hade tänkt njuta av solnedgången över GC men vädret spelade oss ett spratt. Det började regna och det var både ett ihållande och ett piskande regn. Dessutom blev det riktigt kallt. Temperaturen sjönk ner mot ca 12 grader C. Vi hade middagen med oss i kylboxen så stackars C fick sätta upp campingköket i piskande regn. Det slutade regna under ett tag så att vi snabbt kunde kasta i oss lite mat med hotet var mörka moln ovan oss hela tiden och mullret av åskan. Man ska inte befinna sig precis vid kanten om det är åska för det händer ofta att blixtar slår ner precis här. Även denna middag blev spännande och lite hotfull.

Så snart vi ätit färdigt bestämde vi oss för att åka tillbaka mot Jacob Lake.Det hade börjat regna igen. Dessutom blev det betydligt mörkare med alla mörka moln och det började så smått skymma. Vi ville hinna ut ur parken innan det blev kolmörkt. Vi hade nämligen åkt upp till Point Royal som var en riktigt serpentinväg på ca 24 km från parkens grind. Det tog sin tid att slingra sig ut minst sagt. Bitvis blev det också riktigt tät dimma. Vi hade en bil bakom oss som verkade ha väldigt bråttom så vi släppte förbi honom på den smala slingriga vägen. Man vill inte skynda på allt för mycket med tanke på de minst sagt branta kanterna som ibland dyker upp här. Det visade sig vara tur att vi släpte förbi honom. Plötsligt kom vi ikapp bilen framför oss igen. Han hade stannat och klivit ur och höll på att bära stora stenar som rasat ner på vägen. Föraren i andra bilen verkade inte bry sig så mycket. Så snart han skyfflat undan de stora stenblocken så att han kunde åka vidare hoppade han in i sin bil och gjorde så. Ja vi slapp iallafall både skyffla undan stenarna och slapp åka på dem för de syntes inte direkt väl i mörker och dimma. Sent omsider kom vi fram till vårat lilla motel. Det var inte det mest moderna och fräscha stället jag bott på. Det var dock rent och vi hade tak över huvudet. Här skulle vi bara sova 6 timmar innan det var dags att skynda iväg igen samma väg som vi precis kört för att hinna med att se soluppgången.

Grand Canyon lodge är den enda facilitet som finns här vid northern rim. Det är det som är tjusningen att det inte finns så mycket här förutom den storslagna naturen. Det är precis så jag vill uppleva Grand Canyon. Det är betydligt färre besökare som kommer hit jämfört med Southern rim.

Här på den norra sidan finns inte mycket förutom The Lodge och en camping. För att bo i de små stugorna eller på The Lodge måste man boka sitt rum minst ett halvår innan. Det närmaste stället vi hittade då vi började boka för någon månad sedan var i Jacob Lake. Detta måste vara en av världens minsta hålor. Det bestod av motellet och en bensinmack. Motellet hade en liten resturang och en liten minibutik. Vi var nära att köra förbi stället för vi hade förväntat oss iallfall mer än bara ett hus och en mack. När vi kom dit var rummet inte färdigt ännu så vi åkte iväg in till parken så länge. Mellan GC parken och Jacob Lake där vi bodde tog det ca 40 minuter att köra.

Grand Canyon lodge vid north rim var ganska imponerande och vacker. Det här är resturangen. Här kan man alltså sitta och njuta inte bara en god middag utan också en utsikt som heter duga.

Grand Canyon. En otroligt mäktig naturupplevelse. Något man bör se och uppleva någon gång i sitt liv.

Här kunde man stå och bara njuta av den magnifika och spektakulära utsikten länge länge länge.

Medans alla andra fotade den storslagna vyn så passade jag faktiskt också på att fota lite närbilder här i Grand Canyon. Tisstelblomman är en av mina favoriter.

Vi körde väldigt tidigt från Jacob Lake mot Grand Canyon för att hinna fram till soluppgången vilket var 05:30 lokal tid och det var ca 40 minuters körväg mellan Jacob Lake fram till grinden vid north rim. Det blev en mycket tidig morgon. Dagen därpå var jag rätt trött då det blivit en ganska sen kväll då vi nattade vid Jacob Lake. Vi fick se denna fina regnbåge på vägen. Det kom även lite regnstänk denna morgon och vi kände oss lätt förtvivlade över att vi kanske stigit upp så här tidigt för att inte få några fina bilder på soluppgången.

Solen första strålar över Grand Canyon. Molntäcket börjar spricka upp och det finns hopp om fina bilder.

Eftersom vi missade solnedgången så snörpligt pga av regn så ville vi inte missa soluppgången. Den blev däremot dessto bättre även om det fortfarande var lite mulet och det kom faktiskt lite regnstänk medans vi körde mot GC. Men det sprack upp och solen strålar silade ner så vackert och belyste topparna och dalarna av GC. När man står där och beundrar denna maffiga och magnefika utsikt så fylls man av förundran över allt det vackra och mäktiga som naturen har. Här kan man lätt stå och bara blicka ut utan att se sig mätt känns det som.

Vi stod där bland övriga fotofolk. Det var de med de stora systemkamerorna som hade gått upp tidigt för att möta soluppgången. När vi var här på eftermiddagen dagen innan så hade vi faktiskt sett en och annan som försökte fota GC med sin iPhone. Sådant får man faktiskt fnysa åt, det är ju näst intill en skymf mot denna naturupplevelse att komma där med en lite iPhone.

Vi var inte ensamma om att vilja dokumentera denna soluppgång. Men så här tidigt på morgonen var det iallfall killar och tjejer med stora och riktiga kameror som bevakade solens första strålar. De flesta hade stativ och flera objektiv med sig.

Sååå vackert när molnen sprack upp och solen fick lysa upp bergen i horizoneten så att de liksom glimmade som guld.
Grand Canyon är så himmla maffigt. Man fattar den inte förrens man är här och står här och blickar ut över detta lanskap som sträcker sig bort i oändligheten. Det är så stort, så mäktigt!