Death Valley, Kalilfornien

Från Utahs storslagna natur och vildmarker så körde vi sedan söderut i riktning mot Vegas. Vi hann inte köra hela vägen dit utan bestämde oss för att knoppa ca en timme norr om Vegas i den mindre staden Mesquite. Detta är en casinoförort till Vegas. Vi hittade övernattning för 34 dollar på ett casinohotel häroch tog det. Det var schysst hotel och här skulle vi ändå bara övernatta. Många av casinohotellen har förmånliga priser söndag till torsdag även om detta var bland det billigaste jag någonsin bott på.

Dagen därpå körde vi sedan mot Death Valley. Bara namnet i sig inger stor respekt. Detta är riktig öken med torka och heta temperaturer. Medeltemperaturen för juli/augusti ligger på mellan 45 och 50 grader. Under natten understiger temeperaturen inte 30 grader.

Hit kör man inte utan att både ha ordentligt med bensin i tanken och vatten med sig. När man har passerat Vegas så finns bara enstaka hålor. Enligt mannen på vistor center som jag pratade med fanns ett par bensinstationer efter Vegas men se till att tanka före iallfall sa han för bensinen som finns på dessa avlägsna bensinstationer här ute i öken är dyr, riktigt dyr.

Vägen mellan Vegas och Death Valley erbjuder inte mycket vare sig variation eller vyer. Det är ett bergit och kargt ökenlandskap. Det enda lite spännande som man passerar på vägen är de test siter som finns kvar där man testade atombomber mellan 1960 fram till 1992. Det tog oss ca 3 timmar att komma fram till Death Valley.

Den lilla byn Beatty i Nevada är entrén till Death Valley. Det är här du tankar en sista gång och ser till att ha full tank med bensin innan du kör vidare samt fyller på reserver för både mat och vatten som du kommer behöva ha med dig. Det är här du skakar hand med djävulen. Nog känns det som man kommit till helvetet för här är riktigt hett. När man kliver ur bilen känns det verkligen som man kliver in i en bastu. Luften dallrar i hettan när man blickar på vägen som sträcker ut sig i horizonten.

Tyvärr missade vi en spökstad som finns strax utanför Beatty. Detta var en gång i tiden en gruvstad som var full av liv under en mycket kort period på 11 år innan priset på guld sjönk drastiskt vilket gjorde att staden övergavs. Här ute i trakterna kring Death Valley och i själva nationalparken så utvann man både silver, guld och andra mineral från gruvor under guldrushens glansdagar. Det finns en hel del gammla övergivan gruvor och schakt kvar inom nationalparken. Man ska därför inte lämna vägen eller stigen man befinner sig på för det kan innebär direkt livsfara att rammla ner i ett gammalt gruvshackt. Det finns således många faror här ute i öken förutom den dirkta hettan och klimatet. Sedan bör man också vara medveten om att även om detta är ett kargt ökenlandskap just nu så finns ändå en hel del liv och olika livsformer här. Under vinter och våren är det faktiskt riktigt vackert med en hel de grönska och blommande buskar, växer och kaktusar.

Vägen ut till Death Valley var rak, lång och trist. Det såg ut så här i flera timmar när vi körde dit. Öken och berg, platt och kargt.

Gällde att tanka fullt i tanken innan man körde in i Death Valley.

Vi kom in i Death Valley. Det var rejält varmt även om det var torr värme. Här ligger saltfälten framför oss i horizonten.

C tänkte att han skulle kunna värma sin pizzabit direkt i den starka solen här i Death Valley. Med tanke på hettan som råder här skulle inte någon micro behövas. Men det hade nog varit bättre om han lagt pizzan utanför på motorhuven då vi stod still då hade den garanterat blivit varm.

Här vid vistor center kunde man passa på att fylla på sina vattenflaskor en sista gång. C här tycker att det är tokvarmt.

Detta är ett landskap med många extrema skillnader. Nu vilket är det varmaste årstiden så har man hettan som sagt som ofta ligger och pendlar mellan 45 och 50 grader. Våran maxnotering i temperatur denna dag blev 123 F vilket motsvarar 50.5 grader C. Men också nivåskillnaden som råder är ytterligare ett exempel på extrem varation. På många platser här befinner du dig på nivåer som understiger havsytan. Här finner man den absolut lägsta punkten på norra halvklotet vid ”Bad Water” som ligger på minus 86 meter. Bad Water är en interessant punkt i sig inne i parken. Det har fått sitt namn då en man som korsade detta landskap med sin mulåsna blev överlycklig då han upptäckte att det fanns en sjö med lite vatten här till mulåsnan men då åsnan inte ville dricka så suckade han och sa Bad Water och detta blev då namnet på denna plats. Vattnet som fanns här var nämligen på tok för salt för åsnan att dricka. Än idag finns faktiskt vatten här. Det kan man inte tro att det skulle finnas i detta mycket ogästvänliga ökenlandskap med extrem hetta. Men här finns vatten och det finns även liv i form av fisk här som klarar av att leva under extrema förhållanden med temperaturer på över 30 grader i vattnet och en mycket hög salthalt.

Vi befinner oss på minus 86 meter. Långt under havsytan i detta extrema landskap.

Saltkristallerna är vassa och liknar is och snökristaller som blivit rejält hårda.Vi passerade stora vita saltfält längst ner i dalen här. Dessa saltfält är mycket vackra och facinerande. Saltkristallerna glittrar i solskenet. Men de är ack så hårda. Guide upp på vistor center sa att man skulle se upp så man inte snubblade. Man vill inte rammla här för då får man garanterat skärsår på dessa vassa saltkristaller. Det skulle dessutom svida ganska bra i såren man fick av saltet också. Här klev vi omkring ytterst försiktigt på ett ställe som blivit döpt till Devils golfcourse. Här kan bara djävulen spela golf sägs det.

Saltfälten som sträcker sig långt bort mot horizonten var häftiga och vackra.

Toppnoteringen av temperaturen då vi var här blev 123 F vilket motsvarar 50.5 grader C! Det är det varmaste jag någonsin upplevt. Det var varmt! Supervarmt! Det gick åt mycket vatten då vi var här.

Saltfälten består av saltkristaller som sticker upp som vassa spjut ur marken. Här gäller att inte snava för då får man garanterat skärsår som dessutom lär svida bra med salt i sig.

Badwater basin som fått sitt namn inte pga av dåligt eller giftigt vatten utan bara för att vattnet är så pass salt att det är odrickbart.

Mitt i Death Valley med sin hetta fanns ändå vatten där även fisk bor.

Här står jag mitt i denna saltöken vid Devils golfcourse och ägnar mig åt min favorithobby - att fota. Allt för bloggen. Här beger jag mig ut mitt bland vassa saltkristaller och balanserar försiktigt för att inte snubbla men vad gör man inte för bra bilder.

Vi passerade även det stället bland de färggranna sanddynerna eller stendynerna är det snarare än sand där man spelat in scener till Starwars filmerna. Här gick R2D2 och 3PO när de var på väg för att möta Jabba de Hut. Man förstår att detta bizzara landskap måste varit perfekt för filmen.

Death Valley ett mycket facinerande ställe måste jag säga. Jag och C kände oss otroligt glada att vi tog oss tid och såg till att prioritera så att vi även hann med denna nationalpark som faktiskt ligger i Kalifornien.

Månlandskaps land bland sanddynorna i Death Valley. Det var här som Starwars filmerna spelades in då R2D2 och RPO gick omkring. Här är vi med våran fordonsmobil som de nya R2D2 och RPO.